lördag 31 juli 2010

Dagens planer

Så var man hemma igen, då. Fick lite sovmorgon idag, och steg inte upp förän kvart i nio. Naturligtvis så vädrade man med näsan det första man gjorde, då gumman alltid brukar ha kaffet klart när man vaknar. Men istället låg det en lapp vid datorn (hon vet ju vart man tittar först) där det stod att hon hade blivit inringd av jobbet för att jobba.
Satte mig istället och lyssnade på gårdagens sommarpratare i radio P1, idolen Per Morberg. Den herren hade mycket att säga som var av vikt. Intressant att höra och en allmänt skön stil på den herren! Missade ni det? Då finns länken HÄR.

Sedan var det dags att bege sig ned till stan. Hamnade återigen på Kungstorget, där grönsaksstånden är strax utanför Saluhallen. Och vad mycket fina saker dom har. Knippen med morötter, rödbetor, rödlök och gullök. Andra roliga grönsaker som bara ligger där och ser allmänt inbjudande ut. Man kan ju inte motstå det hela!
Så det var mycket som blev inköpt. Vitlök till tzatzikin och kycklingen som jag skall göra idag. Likaså röda vinbär som kommer hamna i min kaka, gröna krusbär som kommer användas till kycklingklubborna imorgon. Just den där känslan av det färska och fräscha råvaror gör ju hela matlagningsprocessen så hysteriskt mycket roligare.

Nä, nu blir det till att slava i köket så att tzatziki, creme brullé och vinbärskaka är klar innan tanten min kommer hem. Då blir det till att åka och meta igen. Och det kommer bli SJUKT djävla roligt!

fredag 30 juli 2010

Rättvisa?

Så var han dömd då, svinet Göran Lindberg dömdes idag till sex och ett halvt års fängelse. Det är en skamfläck inuti svensk rättsväsende som kommer måla institutionen mörk ett tag framöver. Det är på sätt och vis synd att det är så, men förståeligt då han varit framträdande i rollen som polischef.
Hela poliskåren har ju uttalat sin avsky för denna individ, med all rätt. Är det så att makt korrumperar, eller är det bara så att han lyckats hålla sina mörka hemligheter för sig själv under så lång tid?
Personligen så tycker väl jag att sex och ett halvt års fängelse är i sammanhanget på tok för litet. Han har ju varit såpass högt uppsatt med stort förtroende, för att inte tala om alla dessa flickor som han varit med och förstört. Det är en stor skam!


Referenser: GP, GP, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD

torsdag 29 juli 2010

Antagningssystemet och tomma ord

Som alla säkert vid detta tillfälle redan vet så har det ju varit en del skriverier om antagningssystemet till universitet och högskolor. Jag pratade om det bara för något inlägg sedan, och nu så har det fått mer politiskt medvind. Att ändra systemet till något annat, det vill säga. Men jag vet inte riktigt om man kan lita sådär jättemycket på socialdemokraternas vallöfte redan till nästa höst, om dom nu får makten.
Socialdemokraterna i all ära, men med sådana pårökta hippies som dom numera samarbetar med så känns det ruggans illa. Det är ju inte så lång tid sedan som jag pratade om MP och deras motionsskrivande. Där finns även en motion till att låta världens befolkning komma och studera gratis i Sverige. Jag vet, det låter helt befängt, men det är just vad detta parti håller på med. En befängd politik i ett befängt parti. Det är ju inte alls så långt ifrån sanningen som många vill tro.

Och då kommer min fråga. Om nu S, V och MP vinner valet, hur kan vi Svenska medborgare, säkra oss från att våra skattepengar inte används till att utbilda någon som aldrig kommer tillföra Sverige någonting?
Inte så att jag missunnar någon att studera här, då kvaliteten och nivån på de Svenska universiteten och högskola står sig riktigt bra internationellt. Men att inte då ta ut studieavgifter känns främmande. Det är inte så att de svenskar som eventuellt åker till USA för att studera inte behöver betala avgifter där. Det får vi. Och så ser det ju ut mer eller mindre i hela världen.

Jag vet inte hur ni läsare känner inför just denna fråga, men för att kunna möta Socialdemokraternas prat om ändrade regler (till ett regelverk som MÅSTE ändras) så känns det som om dom verkligen måste komma med något riktigt precist för att våran välfärd inte skall vara i farozonen. Och för att veta att förslaget är certifierat miljöparti-fri!


Referenser: GP, DN, DN, Socialdemokraterna

Metdag är bradag

Dagen har varit helt underbar. Efter att min lilla goa kärring äntligen fick liv i mig tidigt imorse så åkte hon och jag till Delsjön och metade. Det var underbart! Det regnade sådär fint ni vet, lite regn men ändå var det riktigt varmt och skönt. En riktigt trivsam start på hösten, tror jag. Den är nog inte så långt borta.
Men men, efter att vi kommit dit till våran lilla plats, så hällde vi upp kaffe och jag åt en fralla som min lilla älskling varit snäll nog att fixa iordning till mig på morgonen. Och så slängde vi ut lite bröd i vattnet för att meska. Men abborrarna var redan där. Dom åt det bröd som låg och guppade vid ytan. Stora plask blev det och det var en riktig upplevelse.
Sedan tog det inte många sekunder efter att vi hystat i mask på krok innan dom var där och började nafsa och flötet drogs ned under vattenytan. Återigen var dom som högg lite för små för att hamna på tallriken, så alla som vi drog upp återutsattes mer eller mindre direkt.

Men vilken upplevelse det var idag. Det är fantastiskt fridfullt, rofyllt och samtidigt spännande. Det är så man undrar vad man gjorde innan man började meta på allvar.

Sedan så kan jag också förtälja er att jag, efter många samtal och många funderingar faktiskt tackat JA till min universitetsutbildning. Så det är något att se fram emot! Kanske inte är så många år kvar innan jag och gumman bor i ett eget hus, alldeles i närheten av en fin sjö!
Livet känns fördjävla gott för tillfället!

måndag 26 juli 2010

Åldersdiskriminering borde ersättas med sunt förnuft

Så vart det ramaskri om den sittande regeringens nya regler om studier vid högskolan. DN rapporterar i flera artiklar om denna snedvridna regelbok som nu finns som riktlinjer. Själv har jag haft den enorma turen att på första försöket till Göteborgs Universitet komma in på den linje som jag vill gå, nämligen personalvetarprogrammet. Man kan undra om det till många av de stora utbildningar som finns inte förespråkar livserfarenhet? Är det inte så att en 28åring är bättre lämpad till psykolog än en nittonåring?
Personligen så har jag många fördomar just emot psykologer, men tänker ändå att folk som har ”några år på nacken” kanske har varit med om så pass mycket så dom har en helt annan verklighetsuppfattning än den lilla nyutexaminerade studenten som samma år skall fylla tjugo?
Och det torde verkligen vara som så i mitt fall. Att jag, som faktiskt är 32, har varit med om såpass mycket med olika arbetsgivare så att den erfarenheten bara i sig skulle vara en merit värd att glida in på?

Kanske är lite fel forum just nu, men det känns lite som om arbetslivserfarenhet borde vara ett krav på rätt så mycket när det kommer till lite mer vitala delar av samhället? Ta politiken som första exemplet, där en artonåring blev komunalpolitiker för moderaterna (TROR jag). Kan man inte kräva av sina politiker att iallafall dem skall ha minst fem års arbetslivserfarenhet? Jag tycker verkligen det. Lite krav på dem som skall styra Sverige framöver iallafall en gång i livet varit förankrade i den ”vanliga” människans vardag?

Lika lite som jag vill ha en nittonåring som komunalpolitisk big-shot så känns det fel att ha en tjugotvåårig personalchef. Eller en tjugotvåårig psykolog. Och när det kommer till skolväsendet så ser man just tjugotvå-tjugotreåringar ha en lärarexamen. Inget fel i att folk vill bli lärare, det är ju ett hysteriskt viktigt (men underbetalt) yrke för dem som faktiskt gått en ordentlig utbildning för det. Men i skolan så handlar det ju lika mycket om att guida och svara på frågor om livet som det är att slå in Algebra eller Phytagoras sats i de stackars bänksittande barnen. Och jag är av den åsikten att en tjugotreåring överlag (då det säkert finns enstaka undantag där med) inte har den livserfarenheten att kunna svara ärligt på tonåringars frågor som rör den stora världen utanför skolan.

Är det inte bättre att ta och istället sätta en minimigräns för Universitetets yrkesutbildningar istället för att diskriminera dessa med just ”några år på nacken”???


Referenser: DN, DN, DN

torsdag 22 juli 2010

Matprat

Så börjar det komma lite mer intressant för alla oss som verkligen älskar mat. Och det är ju alltid kul. Till att börja med så vill jag prata lite om en artikel i gårdagens GP. Den handlar kort och gott om vädret och svamp. De regn och den enorma värme som vi har haft i hela landet i år har satt ordentlig fart på svampuppoppandet i skog och mark. Och likadant är det ju med våra bär. Vilket verkligen glädjer mig. Nu kan man gå ut med den stora korgen och bara plocka, plocka och åter plocka.
Jag har redan stora planer på höstens stora måltider. Det största, och troligen första, eventet i köket är en stor oxfilé Wellington med en massa hackade gula kantareller, schalottenlök och en skvätt madeira på toppen innan den slås in i smördegen. Det kommer bli så hysteriskt kul att kunna arbeta med ordentliga råvaror. Det är ju det som gör det så roligt!

Sedan så i förregår så skrev ju GP om ett väl (och hett) debatterat djur. Kräftor! Jag vet bara hur det ser ut i min bekantskapskrets. Vissa kallar havskräforna för "riktiga" kräftor och fnyser "insjöråttor" åt sötvattenskräftorna. Jag undrar varför det är så? Är det någon som vet? Det kanske är så som det är och måste vara?
Jag för min del kommer köpa runt ett till ett och ett halvt kilo av varje (då jag saknar möjlighet att fiska själv) för att koka dem enligt konstens alla regler. Det är inte så svårt egentligen, som jag fattat det. Det svåra är att kyla ned dem direkt efter att dom kokat klart. Så det blir väl ned i en isfylld vask direkt efter kokningen som gäller. Det är något som skall bli roligt att göra. Funderar på att koka ett kilo musslor med. Blåmusslor då, alltså. har bara köpt restaurangens vitlöksmarinerade blåmusslor hittils. Och det måste det bli ändring på.

Sedan så måste jag också passa på att varna för att vår rötmånad nu står vid dörren. Så tänk på att mat inte skall stå framme för länge! Aldrig kul att behöva slänga mat...


Referenser: GP, GP, GP

lördag 17 juli 2010

Beslut som provocerar

Oj då. Då vart det beslutat. Frankrike gör, som andra nationen i Europa, slag i saken och förbjuder burka. Först ut var ju Belgien, om jag inte missminner mig ruggans, och i så fall ber jag om ursäkt för det redan nu.
Vissa tycker det är sakligt och bra av en eller annan orsak, andra ondgör sig som satan. Vissa, som FI, går så långt och säger att detta är en rasistisk politik. Andra, som Trollpackan, tycker det är ett bra förbud.
Jag är själv en av dem som tycker att det är ett bra sätt att komma tillrätta med diskriminering. Jag är själv kategoriskt emot allt som har med religion att göra, det är ett utmärkt sätt att kontrollera massan. Och nu när vi ändå uppfattar oss som hyffsat upplysta kan vi ju alla se att Gud, Allah, Shiva, Zeus, Buddah, Mars och allt vad dom nu heter inte har skapat varken universum eller planeten Jorden.
Men varför är detta en grogrund för allt vad diskriminering heter ett sätt för motståndare att bara höja rösten och skrika rasistland eller då rasismpolitik, bara för att man är åsiktsmotståndare? För när dom orden är uttalade så försvinner ju fokus en hel del ifrån frågan och ersätts med en åsiktsdiskussion som vi alla vet inte kommer ge något annat än en massa mittuppslag i sensationspressen av typen Aftonbladet eller Expressen.
Varför skulle det vara positivt att bära Burka eller Niqab? Jag för min del ser inte detta som något som helst positivt! Som den diskussionen som Kalla Fakta granskade i Stockholm. Där sade skolpolitikerna, med folkpartisten Lotta Edholm i spetsen, inte accepterade en elev med Niqab i skolbänken. Och jag kan bara instämma i det resonemanget. Miljöpartiet tog ju väldigt illa vid sig och tyckte det var riktigt fel att diskriminera folk på det sättet så att man tog och förbjöd dem från undervisningen. Vilket faktiskt inte alls var fallet. Denna tjej vart ju välkommen så länge som Niqaben var lagd på hyllan. Där, i detta Stockholmsfall, ser man hur tv vinklar det lite granna. Som när ”Maria”, en svensk flicka som konverterat, sitter med denna tjej som inslaget handlade om, och säger att Islam är en modern världsreligion utan att reportern reagerar och frågar om stening eller piskrappsstraffen kan man undra om inslaget till viss del var sponsrat med miljöpartistiska pengar…


Oj då... Vad hände där?

Ni som följt bloggen vet att jag är härligt arbetslös, och har varit det under ett drygt år nu. Jag har sökt en universitetsutbildning, Personalvetarutbildningen, och hela triden gått och trott att jag inte skulle komma in. Jag har nyligen varit på en anställningsintervju på ett för er okänt bevakningsföretag. Dessvärre verkade dom, eller iallafall den som intervjuade mig, hysteriskt ointresserad av att anställa typ någon. Så det kommer med största sannolikhet inte ge någon frukt alls.
Men tillbaka till det som jag faktiskt har kommit in på. Jag har nu suttit många timmar och funderat och funderat på hur jag skall göra. Om jag skall hoppa på det eller inte.
Fördelar och nackdelar finns det ju, så fråga är ju bara om summan av kardemumman är något positivt eller inte.
Nackdelarna är, som jag ser det, mest praktiska och borde av naturen gå att lösa. Om man har tur, vill säga. Bidragsdelen och lånedelen från CSN till att börja med. Hur skall man ha råd att betala hyra, sedervanliga räkningar, kurslitteratur och så vidare.
Sedan så känns det som om efter dessa tre (TRE!) år av studier så finns det rätt så stor chans att återfalla i arbetslöshet. Inte en jätteangenäm tanke, faktiskt.
Men, ifall det nu råkar bli fallet att man faktiskt får en anställning så måste det bli bättre, rent finansiellt, med en lite mer ordentlig utbildning att falla tillbaka på.

Så åter kommer den där stora frågan. Hur skall man ta och göra?
Tack och lov så har jag ju till den siste juli att bestämma mig. Så det kommer nog bli en massa timmar som kommer gå åt till att bara sitta och fundera på allt det som jag trodde att jag aldrig skulle behöva ägna en andra tanke åt ens…

torsdag 15 juli 2010

Sveriges farligaste individ

Nu är denna irrande hjärna ute och snurrar igen. Detta känns verkligen inte bra. Nästan som populistiskt dravell, om det nu inte hade varit en av rikets tre farligaste människor som sagt det. Jag pratar naturligtvis om justitieministern Beatrice Ask. Det märks en så tydlig tendens när det gäller henne nu så det finns inte. Det är som så att hon i detta senaste utspel verkligen visat sin sanna agenda. Grundlagsändringen, FRA-lagsinförandet och nu att domare skall kunna döma utan en ordentlig rättegång.
Ja, det är en röd tråd denna människa har genomsyrat justitieämbetet. Både hon och Bodström har visat vad dom går för, men nu är nog Ask den farligaste individen i Sverige. Och till råga på allt elände så arbetar hon helt öppet och helt synligt, men inga röster höjs. Grundlagsändringar så den vanliga medborgaren förlorar mer och mer rättigheter, mer och mer övervakning så storebror staten ser mig mer, mer och mer Internetövervakning så alla ser vad vi gör och slutligen så blir det rättegångar utan rättegång där domaren dömer direkt. Det är ett rättsamhälle som jag VERKLIGEN inte vill se. Hur kan vi se Sverige som ett rättsamhälle när sådana som Beatrice Ask och Cecilia Malmström har så mycket att säga till om? Dom kommer se till att rättsamhället havererar! Vilken är deras egentliga agenda?


Referenser: GP, DN, SvD,

onsdag 14 juli 2010

En underbar middag!

Hyffsat nyss hemkommen från min goda vän som jag lagar fisk med lite då och då. Det har varit ett par veckors avbrott och det bestämdes att vi skulle laga Fish & Chips, för att det är både enkelt och gott. Och vad vi satt och tjatade på hans balkong. Det var riktigt kul att bara sitta där och flumma bort timmar! han bjöd även på ett Rumänskt rött vin, som överraskade riktigt mycket må jag säga!



Annars så har väl dagen inte direkt bjudit på sådär många överraskningar. Jobbat och slitit ett par dagar nu. Riktigt roligt att bara gå hemma och ha ruggans tråkigt.
Ser så mycket fram emot om tretton dagar, då Star Craft 2, Wings of Liberty släpps i butikerna. NATURLIGTVIS så har jag ju förhandsbokat som den spelnörd jag är.

tisdag 13 juli 2010

Politiskt mygel

Nu börjar det minsann bli mer liv i den politiska skällan. Återigen så ser man hur den blåa regeringen, med ”det nya arbetarpartiet” i toppen vill återigen passa på att inskränka den personliga integriteten. Eller ja, det lilla som finns kvar av den. Det är inte utan att jag ställer mig frågan hur farlig för den enskilda individen della koalition är. Är detta det borgerliga Alliansens resultat nu med fyra år vid makten? Ett införande av det totalitära övervakningssamhället där den enskilde individens banktransaktioner överförs till USA för godkänning och Internetanvändandet godkänns av FRA?

Vi har ett gäng farliga personer som jobbar helt i det fördolda idag. Tre av dem är Beatrice Ask, Thomas Bodström och Cecilia Malmström. Därefter kommer terroristerna och efter dem de kriminella organisationerna och gängen. Dessvärre i JUST DEN ORDNINGEN!
Beatrice Ask, i sin iver att riva bort allt vad den personliga integriteten heter.
Bodström för att han deffenitivt är ansvarig för denna avlyssningshets och terror-på-internetmentalitet som nu råder hos hönshjärnorna i regeringen. Och Bodström får man inte glömma är FRA-lagens övervakande fader.
Och sist, men absolut inte minst, Cecilia Malmström, som verkligen jobbat hårt och länge för att få USA att övervaka oss också. Storebror ser dig-samhället är varken en fantasi eller långt borta. Det är redan här. Mycket tack vare dessa tre, farliga politiker.
Jag vill inte ens veta vad detta toppskikt eller dess hejdukar vill göra med Europa och Sverige i framtiden. Klart är att dessa tre samhällssabotörer måste försvinna från makten. Dom har ingenting med makt att göra på det sättet som dom obehindrat tuffar på. Dessa desperados måste faktiskt sheriffen snart haffa!

Från den politiskt korrekta, styrda media så rapporteras det om Littorin-affären, om huruvida sexköpslagen är ett fiasko eller inte, Mona Shalin som ondgör sig över alla dessa opinionsmätningar, mer prat om hur moderaterna hanterat Littorin-affären och så vidare. Men ingen, INGEN, media ställer sig och kritiserar och framförallt informerar om Swift, grundlagsändringar och sådant som faktiskt betyder någonting. En artikel här eller där, max..
Nä, rökridåer är det enda som syns, som om media är helt med på att blossa upp vissa saker och tysta ned andra.
Och sedan så måste vi, Svenska medborgare, höja rösten och meddela dom som VI valt att VISSA SAKER ÄR INTE OKEY!


Mera matprat

Så kom den första prognos som jag väntat så efter att få läsa. Det handlade om bär, eller blåbär för att vara väldigt exakt. Det ser ut som om det kommer kunna bli ett lysande bärår i år. Och ingen blir nog gladare än lilla jag… Har länge tänkt att försöka mig på det där med bärplockning igen. Har inte varit så förtjust i det förut, men någongång måste man ju försöka igen.
Blev ju ofta, mot min vilja, medtvingad ut i skogen när jag var liten grabb. Inte så roligt alls då, men nu tror jag faktiskt att det är helt och hållet i min smak. Och tänk sedan ett frysfack fullt med dessa blåa bär. Perfekt till sås, glass, sorbet och allehanda andra efträtter. Det är nästan så jag börjar dregla när jag tänker på allt det där. Och det stannar ju inte vid blåbär heller. Lingon, hallon, björnbär. Och svampen. SVAMPEN! Trattkantareller och vanliga gula kantareller. Det är nästan så hela min kropp spritter av iver att få komma ut i skog och natur.
Har faktiskt gjort ett inköp som både är tänkt för regniga fiskedagar och skogsdagar. Jag gick till Naturkompaniet för ett tag sedan och tänkte kolla på Fjällrävens poncho. Men den är ju så förbannat dyr så pratade med en som jobbade där. Det slutade med en historia om när hon och hennes gubbe var ute i skogen och att jag hade en sådan dyr poncho i en plastpåse och gick glatt ut ur butiken.
Så när den sena hösten närmar sig kommer ingen någonsin att hitta mig i stan, jag kommer med lätthet stå mitt i skogen plockandes som en dåre. Det är matpsykos det, ni!

Sedan så läste jag också om den tumlare som setts vid Eriksberg. Kan inte uttrycka nog hur ledsen jag är över att ha missat detta magnifika djur. Skall ned nu under dagen och bara gå och titta på vattenytan om den lille rackaren är kvar. Kameran kommer jag att ha med mig i absoluta högsta hugg! Vilken syn det måste vara, se ett såpass exotiskt djur i dessa vatten. Hoppas jag får den på bild!

Men tillbaka till mat och råvaror. För att börja detta stycke så vill jag påminna er om ett inlägg jag gjorde för ett tag sedan som handlade om fiskkvaliteten i Östersjön. Idag är det Svenska Dagbladet som har presenterat färska och vetenskapliga fakta om detta. Lika skrämmande nu som det var då. Framförallt med tanke på att många fiskebutiker inte skriftligen skriver vart fångsten är tagen ifrån. Framförallt inte Feskarbröderna, som i Göteborg faktiskt är störst. Den butik som jag sett som har den absolut bästa märkningen i detta avseendet är den lilla fiskebutiken vid Coop/systembolaget i Sisjön. Så det är väl då där man får börja göra sina huvudsakliga inköp.
Och sist i detta blogginlägg vill jag återigen passa på att ge Livsmedelsverket en stor känga. Detta statliga organ är nog det mest ineffektiva som jag stött på. Det är inte längre en fråga om vilka anslag detta döda maskineri skall ha, utan snarare OM dom överhuvudtaget ens skall ha ett anslag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så visar sig Livsmedelsverket från den lataste av sidor än en gång. Hur kan det ens finnas utrymme för denna typen av matfuskare som idag presenterats i färska artiklar? Jag tycker det är en förbannad djävla skam!


måndag 12 juli 2010

Dålig mat och egenproducerat

Läste precis lite på GP, och en artikel idag fångade min uppmärksamhet lite mer än någon annan. Det handlade om inlagd gurka och enligt artikelförfattaren så handlar det om bristande mängd ättiksyra i inläggningen.. Det är ju den som konserverar och ser till att det inte är så mkt främmande bakterier i gurkan.
Men med dagens slit-och-slängmentalitet så har det drabbat varenda aspekt av samhället. Nu kommer slängan emot maten. Snabbat skall det gå, och så skall det vara så billigt som möjligt att tillverka och det skall säljas så dyrt det bara kan.
Kvaliteten har gått förlorad och ersatts med kvantitettänk som verkligen är IN ABSURDUM! Det finns inget försvar för det egentligen, verkligen inte.
Det får mig att tänka på den där importerade honungen som bara smakade socker. Det visade sig att den tillverkaren ”gödde” honungsbinen på socker endast. Ingen naturlig pollen där, inte.
Vilket osökt får mig att tänka på en artikel ur Tidningen Hisingen som ger mittenuppslaget åt biodling. Det är något som jag faktiskt gått och funderat på en hel del. Det kan ju inte bli bättre och framförallt inte mer närproducerat än en egen biodling för att få den lilla mängd honung som jag faktiskt använder, då framförallt till matlagning. För honung är ingen dum ingrediens alls, faktiskt. På min provensaliska kyckling ger den det där lilla extra i sötma, som jag misstänker en mer ordentlig honung kan göra ännu bättre.
Och istället för den där standardsmaken på honungen, så blir ju den egenproducerade mer smakdistinkt. I närheten av en stor rosenbuske kommer det ju smaka lite mer ros. Och så vidare, naturligtvis. Syrén, fläder och ja. Ställer man en bikupa nära en blommning kommer det ju komma smak därifrån ned i honungen, och det är ju bara fantasin som kan avgöra. För mig, matpsykotisk som jag faktiskt är, låter detta som lite utopi!

Men tro inte att det kommer stanna vid ord. Senare i höst kommer det studeras ordentliga, äldre kokböcker för att kunna testa ordentliga inläggningar. Såsom just gurka och faktiskt även rödbetor. Sedan så skall det syltas och göras olika geléer med.
Det stora, riktigt stora, målet med detta är att bli så egenförsörjande som helst. Jag är fullkomligt övertygad att det billigaste och bästa för kropp och själ är att skita i buljongtärningar och alla andra halv- och helfabrikat som finns. Och att använda mer färska kryddor vet jag är både godare och nyttigare än alla de burkar torkade oregano eller basilika i världen!


Referenser: GP, Tidningen Hisingen

söndag 11 juli 2010

Idioti från KD


Och efter mitt senaste inlägg så föll ögonen på en stor rubrik som den kristdemokratiska kommunministern, jubelidioten Lars Odell, går ut och säger att alla kamphundar skall förbjudas.
Ett par fel och inga rätt i denna ministers utspel. Förutom att idiotförklara sig själv och inpränta sitt egna begränsade förstånd så är det han säger totalt felaktigt. Det finns inga farliga hundar, det är ENBART hos ägaren det ansvaret ligger. Döm hårdare straff för dem som inte kan hantera sin hund. inför ett hundkörkort för alla hundägare, då det säkerligen inte skulle skada att ha lite vett och etikett hos alla våra kära hundägare. Det är väl inte så krångligt att respektera koppeltvång med mera när man går en promenad med sin hund i stan? Lika enkelt skulle det väl vara att bära med sig en liten svart soppåse och ta upp hundbajset i med?
Men men, från vett och etikett tillbaka till denna förbannade idiotminister igen, då. Han använder Danmark som förebild. Men det är ju inte riktigt så att han tänker alls!
Hundar är mycket intelligenta djur. Dom flesta raser utför idag oumbärliga samhällsinsatser. Men det är fortfarande så att dom är djur! Djur som vi människor har ansvaret för. Det är ingen konst att få hundar att visa explosiv aggressivitet, men det är ju då ägarens och inte hundens fel. Hunden kan inte, och framförallt SKALL INTE, hållas ansvariga för ägarnas inkompetens!

Referenser: GP, GP, GP, DN, DN, Aftonbladet, Expressen

Almedalsveckan är tack och lov slut. Tillbaka till matprat

Sommarläsningen på nyhetssidorna har återgått lite till det mer normala nu när Almedalsveckan tagit slut. Och tur är väl det, ändå? Tyvärr så har det ju faktiskt varit som så att det sällan varit just det partiet som hållit föredrag som fått den största uppmärksamheten. Det har varit utspel efter infall. Och senast så var det ju före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin som hamnat i ordentligt blåsväder på grund utav Aftonbladets chockrapporter om sexköp.
Om nu detta är sant eller inte, så har ju dessa uppgifter tagit större medial bevakning än de talare som borde fått det. Det är ju faktiskt som så att det är viktigare med den politiska rapportering Sverige vill ha än den lösnummersäljande nyheten som kommer sådär lagom lägligt. Om det är sant eller inte kommer ju att visa sig, men eftersom det är just Aftonbladet som släppt denna sensationsuppgift så ställer jag mig personligen mycket skeptisk. Men som sagt, det lär vi ju få reda på. Å ena sidan så är det ju inte första gången en toppolitiker begått sådana handlingar och å andra sidan så är det ju inte första gången som skandalpressen ljugit ihop något för att öka lösnummerförsäljningen.

Men eftersom min blogg, med gårdagens inlägg om miljöpartiet i spetsen, fått över 2200 läsare på bloggen enligt min counter så måste jag säga att det känns hysteriskt roligt att ni är så många som faktiskt tagit er dyrbara tid och följt med mig i mina funderingar och åsikter. Stort tack till er alla!

Har läst en del på nyhetssidorna om mat och dryck. Naturligtvis så har den största kulinariska sommarsysslan tagit mycket plats. Grilltips hit och grillrecept dit. Svalkande slush, bryggerier som tjänar på sommarvädret (inte någon större överraskning), dåliga rekommendationer på usla, amerikanska viner och en massa andra förstå-sig-påare som kommer med det mer fantastiska än den andre.
Men ingen tar upp grunden i matlagning. Råvaran. Det känns som om allt skall gå snabbt och lätt utan undantag, vilket gör mig hysteriskt besviken på dagens hetsiga samhälle. Varför kan inte god och nyttig mat få ta tid? Varför är alla så inställda på att middagen får ta MAX en halvtimme?
Jag är personligen en av alla dom som tycker att god mat får ta hur lång tid som helst. Jag har drömmar som sträcker sig till ett ordentligt kök när man blir stor och köper sig ett hus på landet med kärringen!
Under kommande vecka så skall jag ta och koka en egen, riktigt mörk, oxfond, vilket kommer ta mig minst 10 timmar. Jag skall göra tre till fyra olika glassorter, en sorbet, creme brullé, pannacotta samt lite annat smått och gott.
Jag kommer gå in i en sådan matlagarpsykos så det finns inte, och jag ser så oerhört mycket fram emot det. Och gumman min ser minst sagt mycket fram emot det. Alltid kul att testa något nytt. Per Morbergs kokbok (som jag mer än varmt kan rekommendera) ligger uppfläkt på sidan 176, fonder!

Sedan som en liten sidnotering kan jag tillägga att det ser ut som en endaste av mina tre chilliplantor kommer ge mig runr tjugo stycken chillifrukter. Så mycket blomster har jag på stammen. Habanerosen ser lite mörk ut på blomstadiet för tillfället. Men alla de andra, rosmarinen, basilikan, kryddtimjan och citronmelissen växer så det verkligen knakar. Har faktiskt redan börjat planera inför nästa år, då ört- och kryddplanteringen kommer bli en hysterisk massa.
Och imorgon så handlar det om ytterliggare ett råvaruprojekt som mycket väl kan komma och bli någon form av verklighet. Må väl, för det ämnar jag göra!

lördag 10 juli 2010

Miljöpartiet de pårökta

Så var det dags då. Mitt hatparti nummer ett, miljöpartiet, fick sina minuter i rampljuset under Almedalsveckan. Politikerkårens största turné. Jag säger då det, vilka idioter. De förslag som dom kom med var varken realistiska eller ens i gränsområdet till vettiga. Kommuner skall få mer makt att stoppa köpcentra utanför de stora städerna, hette det. Jotack, det finns ju så mycket plats för till exempel Ikea att etablera ett stort varuhus i storstäderna som redan nu lever lite på bristningsgränsen. Det känns som om miljöpartiet enbart lever på namnet, för jag kan inte direkt se något unikt miljötänk när dom pratar alls.
Maria Wetterstrands tal innehåller inget annat än skräckpropaganda och rena lögner!!! USCH!!!
Emot kärnkraft kan ju alla vara, men det går inte att hitta en ordentlig källa till all den el som dom spottar ut, och med tanke på att Indien håller på med att bygga ett fjärde generationens kärnkraftverk och att dom använder fler isotoper än de föråldrade andragenerationens som Sverige har så inte undra på att vi har en massa kärnavfall.
Likadant är det ju med deras mål att tvinga den svenska befolkningen bli vegetarianer. Där är också den verklighetsbaserade vardagen ett minne blått. Man kan inte föda Sveriges befolkning på grödor med den areal vi har, det måste till mer. Och dessutom så är det som så att människan är allätare och behöver en allsidig kost.
Och när det gäller det egna valet så är ju inte MP direkt villig att lyssna på folket. Dom verkar tro att alla lever som dom gör i storstäderna, då dom skall tvinga folk på landsbygden att cykla istället för att använda bil. Med andra ord så är det bara att ge upp drömmen att vara landetmänniska och bosätta sig i hyreshuset bredvid jobbet i någon av våra fyra riktigt stora städer.

Kött kan man inte äta, för det skall MP straffbeskatta.
Fisk får man inte heller äta, för enligt MP skall det räknas som individer, och det i förlängningen kommer innebära att varje yrkes- eller hobbyfiskare kommer lagföras och dömmas för minst massmord.
Jag undrar nu hur MP skall lösa den tillströmning som fängelserna kommer få. Hur många nya fängelser skall det byggas?
Och när tar MP striden fullt ut och kämpar för att människan inte skall avbryta en endaste levnadscykel där potatis, morötter och alla andra växande och levande organismer är mord. Även organismer som virus och bakterier är ju levande, hur tänker man där?

Som många av er som läst mitt bloggande vet att jag hyser all världens förakt för dessa pårökta hippies. Miljöpartiet är inte det partiet det en gång varit. Det är fortfarande den intresseorganisation som Centern en gång var. Skillnaden är väl att Centern utvecklats från ett bondeförbund medan Miljöpartiet är en intresseorganisation för stadsinvånare med dåligt samvete eller något. Till och med KD är bättre, för KD har iallafall en gång i tiden haft ett syfte och en politik, hur snedvridet det ändå har varit (och ÄR).


Referenser: GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressen,

Det skrämmande fallet Sodexo

Gud vad tråkigt att läsa om värdelös mat. Denna gången i regi av Sodexo på uppdrag av Stockholm stad. Deras måltider för de som ligger på sjukhus/sjukhem får mig att rysa. Dålig kvalitet räcker uppenbarligen inte till för att beskriva denna dåliga måltid.
För vägrar barnen att äta så kan det omöjligen vara en smaksensation. Dom äter när dom blir hungriga, om det inte smakar illa då vill säga! Men tydligen, eller snarare UPPENBARLIGEN, så faller kvaliteten såpass mycket. När man hör om historier där anställda för sina egna pengar köper mat åt de som vårdas finner jag mäkta märkligt. Sedan när de borgliga politikerna varken har intresse eller engagemang i frågan så är det fördjävligt. Dessvärre kan man i detta fall, Sodexo-fallet, se en klar markering. De borgerliga politikerna vägrar göra något åt detta medan S, V och MP faktiskt vill riva avtalet och införa storkökssystemet igen, känns detta lite som en hjärtefråga. Men så som jag ser det slutar inte problematiken där. Det behövs en attitydförändring i samhället när det gäller den skattefinansierade måltiden. För i mina ögon faller det fel att skolmåltiden, sjukhusmåltiden och äldrevårdsmåltiden är av tvivelaktisk kvalitet och de måltider våra kära fångar; pedofiler, mördare, våldtäktsmän och så vidare får bättre kvalitet på sin måltid än våra skolungdomar, äldre och sjuka. Det är något som verkligen känns felaktigt. Det är väl så att de grupper som gjort sig förtjänta av en ordentlig middag på ålderns höst inte får det bara för att Sverige alltid har daltat med gärningsmännen. Låt Sodexo istället ge den skitmaten till fängelseinvånarna och låt storkök med ordentliga kockar göra maten till dem som byggt upp detta samhälle, dem som är sjuka och dem som faktiskt kommer föra Sverige framåt.
Jag kan tänka mig att säga som så att detta är för mig en såpass viktig fråga så det är möjligt att det parti som har den bästa åtgärdsplanen för denna frågan får min röst. Så viktig tycker jag maten faktiskt är. Det är väl bara en fråga innan vi får liknande fall här i sköna Göteborg?
Och med tanke på att det politiska lägret är ett val mellan pest och kolera, så är det skönt att ÄNTLIGEN hittat en fråga man kan fördjupa sig i på ett ordentligt sätt.

Och när jag tittade på Sodexos hemsida för att leta efter någon form av press-svar på denna frågan så hade dom mycket riktigt gjort en pressrelease. Men den tycker jag var ruggans dålig. Bara att döma sjävla då den finns HÄR.


Referenser: Sodexo, SvD, SvD, SvD

fredag 9 juli 2010

KD kan inte överleva ett modernt Sverige

Och så var det dags då, alltså. Kristdemokraternas kvart i rampljuset i Almedal. Men där tog det också slut. Av alla de etablerade partier som faktiskt finns så måste nog KD ha betydligt mer problem än C. Dom stjäl idéer och koncept av varandra har jag hört med.
Och att alla de andra etablerade partier ens pratar med ett så förlegat, odemokratiskt och framtidsfientligt parti som KD ens finns idag i ett modernt Sverige år 2010 är skrattretande.
Det kan inte ens en ansiktsmålning som KD nyligen gjort rädda. KD är, trots det hysteriska röstflörtandet dom gjort de senaste, fortfarande samma parti med samma råkonservativa åsikter och värderingsgrunder som det alltid har varit.
Ett hysteriskt odemokratiskt parti i en demokratisk illusion, och folk ser inte längre vad som hänt. Vissa köper verkligen ansiktslyftet som dom gjort. En skicklig manöver, må jag säga. Hatten av till dom strategerna!

Jag skrev om socialdemokraterna en del igår. Och KD har ju en ledare som känns mer som en barnunge än en vuxen individ med egen vilja. Och det i sin tur på toppen är en politik som är så otidsenlig så det finns inte. KD har spelat ut sin roll och kan inte fungera i en demokratisk vardag i ett demokratiskt samhälle…


torsdag 8 juli 2010

Socialdemokrati i Almedal samt ett SWIFTavtal döljt i dunkel

Så var det dags. Mera utspel, eller snarare skådespel, i Almedal. Denna politikervecka har som så mycket annat politiskt bara blivit rabalder. Den som låter mest vinner, känns det som parollen går under. Idag var det dags för Mona Sahlin att intaga rampljuset och förklara deras politik som det bästa alternativet för ett Sverige på frammarsch! Det är egentligen inte så underligt att det faktiskt inte är på något specifikt som kommer, eller direkta lösningar. Det är som dom andra partiernas torrtuggande om hur deras politik skiljer sig från det andra genom en smutskastning av motståndare. Alltså rätt så flummigt. Alliansen dit och dom satsar inte tillräckligt SOM VI dit.
Men just när det gäller dessa socialdemokrater, mer som parti än på individbasis, har ett jätteproblem. Just partiledaren Mona Sahlin! Jag kommer ihåg den så kallade Tobleroneaffären som uppdagades 1995, där hon skyllde allting på omständigheterna. Samt
Men när hon står i talarstolen och säger att valet inte har med henne att göra, utan att det är ett ideologiskt val. Men ideologi och partiledare går faktiskt underligt mycket hand i hand.
Det där med 30-timmars vecka på dagis för barn känns som ett konstigt sätt att spetsa den ideologiska debatten hon faktiskt öppnat dörren för. Och medans regeringen med Reinfeldt i spetsen, kallar oppositionen diverse saker så kontrar det rödgröna kollektivet att hela tiden höja miljarderna till välfärden. Återigen låtsaspengar!

Mona Sahlin är en stor och bidragande orsak för hur dåligt det gått för partiet. Sverige har inget förtroende för Sahlin som ledare för S, det är så enkelt. Och S som varit Sveriges i särklass största parti under så lång tid nu ligger och kämpar för överlevnad. Det känns som om dom måste byta till en karismatisk ledare igen för att undvika dödsryckningarna som annars kommer följa.
Det är också tragiskt, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, att Sahlin inte lyckats krossa fabrikationen om Moderaterna som ett arbetarparti. Det är ju ett misslyckande ur hysteriska proportioner. Jag kan ju naturligtvis bara tala för mig själv, men det känns verkligen som svenska folket behöver vakna upp och se att det ”nya moderaterna” är ingen skillnad än det gamla. En moderat politik kan inte gynna arbetarna i något direkt läge i den omfattningen dom så skickligt fått det att låta gällande.
Men det är ju kanske också som så att Socialdemokratin länge varit ett så stort, utbrett och givet koncept för många så ingen har tagit och fräschat upp politiken. Gjort en sådan makeover som just moderaterna och alliansen gjorde förra valet, och vann. Det är inte heller riktigt okey att stå och beskylla alliansen för att skapa ett bidragsamhälle med facit i hand. Socialdemokratin har varit så etablerad under de åren då bidragstagarna levt i överflöd medan hederligt arbetande människor fått ta stryk av det felaktiga system som FAKTISKT den nuvarande regeringen slagit hål på. Är det något som jag tycker denna blåa regering gjort bra är just det med inställningen att DET SKALL LÖNA SIG ATT JOBBA!


SWIFT-katastrofen

Men mitt i detta socialdemokratiska kaos som man kan läsa om så smyger sig andra, betydligt mer intressanta och framförallt skrämmande nyheter in. Jag har ju tidigare skrivit om Swift-avtalet mellan Europa och USA, lett av den folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmström. Denna katastrof har nu blivit genomröstad. Från och med idag så kan alltså USA se vad du och jag har gjort för bankaffärer. Den personliga integriteten har återigen fått en törn. Den personliga integriteten urholkas gång på gång av våra politiker, och vi står bara tysta och nickar.

Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström uttalar sig såhär -Detta är ett dumt och onödigt beslut, och ett uttryck för att Europaparlamentet låter sig dras med i den masspsykos om terrorism som politikerna odlar för att kunna bygga ut övervakningsstaten.
Socialdemokraten och EU-parlamentariker Anna Hedh säger såhär -Jag tror inte att terroristbekämpningen står och faller med om vi har ett Swiftavtal.

Jag ser med STOR ORO på hur denna blåa regering har skött maktfrågorna. Alltifrån Beatrice Asks förslag på ändringar i grundlagen, upphottandet av det socialdemokratiska FRA-förslaget till lag, Beatrice Asks förslag som lett till att det blir svårare att syna politikernas ekonomiska handhavande till nu då genomförandet av SWIFT.
Är det verkligen inte någon mer än jag som ser en röd tråd? Finns det ingen som lägger märke till hur vi har tagit ett steg mot en stenhård början av ett totalitärt statssystem där samtliga medborgare skall övervakas. Både av den inhemska makten och av USA.
Och något som är skrämmande är att denna Cecilia Malmström tycker att detta är helt okey och ett framsteg. Ett FRAMSTEG?! Hur i helvete gick det till? Och när man hör henne säga att vi i detta SWIFT-avtal har ”ett ordentligt skydd för medborgerliga rättigheter”. Återigen poppar frågan ”hur i helvete gick DET till?” upp i skallen på mig. När vi nu i bulk skickar över alla våra transaktionsuppgifter till USA, vilka rättigheter har medborgarna då? När hon själv säger sig inte veta hur felaktigt utpekade personer skall få upprättelse, i det förslag hon själv varit drivkraft för att skapa, kan man verkligen fråga sig HUR I HELVETE GICK DET TILL????


onsdag 7 juli 2010

Den röda drycken

Idag så åkte jag ut till Frölunda Torg för att träffa kärringen efter det att hon slutat jobba. Alltid roligt att träffas där, för på torget där så har dom det mesta man kan tänkas behöva. Och så slipper man åka in till stan och böka. Avskyr verkligen nordstan! Trångt och djävligt, och så är det så hetsigt där med. Nä, tackar vet jag torget där man i lugn och ro kan gå och titta i butik efter butik i lugn och ro. Men så slog det mig, VIN! Jag har bara två flaskor vardagsvin, alltså sådant som inte ska lagras i en massa år, att tillgå. Så jag och gumman stövlade in där för att leta guldklimpar. Det blev en flaska Monterosso, en Nebbiolo Langhe, en Monti Garbi och en Mussela. Och så köpte jag ett wild-card med. En jag aldrig tidigare ens öppnat och smakat på. Så det skall faktiskt bli lite roligt. Det är en Nebbiolo Langhe det med, fast från en annan producent. Så nu har jag fyllt ett helt fack i vinkylen min. Det är ju hyllor om fem platser. Inte så illa för en vinentusiast det, inte!
Det där med viner, röda viner, har varit en lång saga. I början när man smakade på viner så tyckte jag allt smakade likadant och allt var äckligt. Men allteftersom mina egna smaklökar växte så började jag uppleva att jag kunde särskilja vissa smaker. Och efter en stormiddag hos min mor var det givet! Efter den middagen så har min moders förkärlek för Italienska kvalitetsviner gått i arv till mig. Kanske inte behöver tilläggas att min mor har hysteriskt mycket mer kvalitetsviner än vad jag har? Men jag kommer landa där jag med, någongång.

Men om man lägger lite pengar på ett bra vin så måste man också tänka på sammanhanget man skall dricka. Ett jättegott vin är ju jättegott i just sammanhanget. Är det ett vin man skall ta till ost med kex, till en lätt måltid eller till en ordentlig gryta eller köttbit eller bara så att man tar sig ett glas för att man går omkring hemma och känner sig som en gud?
För ett endaste vin platsar inte riktigt till alla tillfällen. Ett vin som är jättegott till den Oxfilé Wellington som jag gör passar sig inte alls till min ryggbiff med hasselbackspotatis och gorgonzolasås.
Det med smakkombinationer är så speciellt, och ändå hyffsat unikt. Jag har hört systembolagets anställda rekommendera både rött och vitt till samma rätt. Så det krävs lite uthållighet för att komma fram till sina egna kombinationer. Och när det gäller mat och smakupplevelser är jag hysteriskt uthålligt. Det är ju inte för inte som jag växt mig till med en lite varselmage.

Och när det gäller smaker så måste jag faktiskt ta och prata lite om kaffe med. Jag hade ju en sådan där espressobryggare från OBH Nordica förut, Chiliseriens så kallade pärla. Eller ja, jag har haft två. Dom har båda gått sönder så jag har väl det senaste året kört med en vanlig bryggare. Det är ju inte så att bryggkaffe är äckligt, verkligen inte. Vissa kaffesorter smakar ju bättre än andra, men en egen cappuccino med nybryggt espressokaffe och nyskummad mjölk är så fantastiskt gott så det finns inte. Det är den perfekta starten på dagen, på min ära!
Men eftersom jag ändå letar efter något med viss kvalitet så kommer det bli en liten halvdyr historia, men hellre det än att lägga någonstans mellan 1600-1800 kronor på ren skit!

tisdag 6 juli 2010

FI, eller snarare FY i Almedal...

Visst har vår Gudrun Schyman viss poäng. Men att elda upp etthundratusen svenska kronor är ju inte bara desperat mediaflörtande utan även en markering som är förkastlig även om det numera är lagligt.
Men bortsett från det rent rättsliga eller juridiska så får man titta på vad denne mycket mediakåta vänstertant faktiskt vill uppnå. Alltså bortsett från den mediala uppmärksamheten som hon lärt sig att bemästra genom det mest populistiska uttalandet efter det andra.
Jag tycker personligen inte att FI på något sätt utmärker sig i jämnstäldhetsfrågor MEN det är ett bekymmer att Sverige inte kommit så långt som att lika jobb skall ge lika lön. Det är tragiskt att vi ens har diskussionen om det där, för det är i grund och botten en djävla självklarhet.
Men att börja kräva kvoteringar är verkligen inte rätt väg att gå. Det är ju ett sätt som i sig själv tar död på lösningen och kommer bli en del i samma problem. Det måste till en enkel och självklar attitydförändring. Medicinen är enkel; lika lön för lika arbete.

Jag tycker av det som jag läst om FI att dom är fel ute och istället för rättvisa skriker efter någon form av hämnd. Vilket är totalt oförenligt med deras grundbudskap.
Och när man läser på deras hemsida så försöker dom få det att låta som att dom inte skulle ha varken vänster- eller högertillhörighet. Men man märker att denna dam klart inspirerats av att ha varit en i den mest röda av politiska zoner. Inget fel i det alls, men att försöka marknadsföra sig som ett politiskt obundet enfrågeparti så känns det så fel bara när man väl blir lite påläst.
Och när man läser lite vidare så låter det inte som en kamp för rättvishet utan en ren hatkampanj mot män. Ja, alltså den lite äldre skolan män som faktiskt bufflat sig hela vägen fram. Men det kommer ju bli en naturlig ordning där dessa kommer försvinna och jämlikheten kommer vara lika klar som lönekuvertet i slutet på månaden. Tyvärr är det detta som är priset på den kampen. Tid. Det är på ett sätt inte så underligt heller då kvinnor ur ett historiskt perspektiv varit tvungna och kämpa för en sådan lika uppenbar självklarhet som rösträtt. Och det så sent som i början av 1900-talet. Tror det var 1921, men citera mig inte i det fallet.
Det är alltså en gammal kamp dom för där på FI, men sättet är i mina ögon totalt felaktig. Och jag är säker på att galenskaperna runt skillnaden på lönerna faktiskt har ett slut.

Men ju mer jag läser om FI så framstår det inte som något parti i jakt på jämlikhet och solidaritet mellan könen, utan som ett rent hatparti emot det som dom så vackert kallar ”den patriarkala maktordningen”. Dom spelar lika mycket på fördomar som dem som dom skall kämpa emot. Och hur kan dom kalla sig rättvisa när dom skall bestämma likt miljöpartiet hur den enskilda familjen skall göra med föräldradagar och föräldraledighet. Framförallt då fler och fler pappor sätter familjen först. Utvecklingen är redan på gång. Man behöver inte se problem i allt bra. Man kan se det som är bra och det som i det där bra går att göra ännu bättre, och sedan förbättra det med. Det är den huvudsakliga inställningen man bör ha i denna diskussion, tycker jag. Mer kärlek i politiken, inte hat!

Sedan så skrev jag igår om Lars Ohly som bytt namn till Välfärdspartiet för en dag i rampljuset. Att varken han eller partiet kollat för att se om det finns ett registrerat parti med just det namnet, vilket det faktiskt gör. Jag förstår inte alls hur V kan göra en sådan blunder, eller beror det på ren och skär arrogans?

Skryt om min chilliplanta!!!

Min chilliplanta har växt som satan det senaste. Alltså verkligen jättemycket. Ofattbart mycket! Och det är en massa små, små vita blomknoppar som kommer. Alla förutom en då, som jag idag sett har slagit ut ordentligt. Så hysteriskt kul att se. Nu hoppas jag att dom blir pollinerade så att det börjar växa små chillis där också, så att man får dom där riktigt röda, söta, heta paprikorna. Dom som gör sig så hysteriskt bra i matlagning.


Men men. Nu blir det inte så bra bild med Nokia N95 (som för övrigt bara är en skittelefon) då den verkligen inte kan göra något större rätt. Tog en massa bilder men detta vart det bästa jag kunde åstadkomma.
jag använder ju växtmedel en gång i månaden i vattnet till mina örter och tycker det fungerar hur bra som helst. Medlet är en flytande växtnäring från Neudorff och nästa år kommer jag nog köpa en exakt likadan för jag är så nöjd över vad jag sett den göra för underverk på alla mina örter. Det enda som jag får, eller mer korrekt MÅSTE, nyinvestera i är faktiskt ett gäng större krukor. Dom jag har håller verkligen inte måttet för allt som jag slänger i en kruka. Det växer lite för trångt känns det som.

Demokrati och dess motståndare

Och så var det då dags att återigen lägga in ett inlägg om demokrati igen. Det känns hela tiden som om jag får ta SverigeDemokraternas parti i denna bloggen när mn väl skriver om dem.
Man kan i etablerad media läsa om hur den stackars biskopen Lennart Koskinen hamnade i bråk med SDs gorillor. När man läser vidare, mer eller mindre oavsett var man läser vidare, så framställs denne biskop som ett offer. Men så är verkligen inte fallet. Jag förstår inte ens varför dessa små journalister försöker vrida och vända på det inträffade. Det är tack vare media som SD får denna typen av framåtskjutsar. Inte undra på att dom växer så det knakar i fogarna.
Varför kan vissa inte förstå skönheten i en demokrati? Varför kan inte demokratin respekteras? ALLA skall få komma till tals, det skall inte förekomma någon censur i det moderna Sverige i den omfattningen det görs idag. Det är en utveckling som alla borde reagera oroande på. Att det faktiskt sker censur på ett oerhört godtyckligt sätt!
Alla är överens om att demokrati är vägen, men vissa agerar utifrån ett sätt som gör att dom inte lever som dom lär.
Det känns underligt att behöva se SverigeDemokraterna som förkämpar av den svenska demokratiska modellen. Och det känns minsann bra underligt att behöva ta och ta ställning för dem i blogginlägg efter blogginlägg. Men demokratin MÅSTE försvaras till varje pris. Oavsett vem den utsatta är. Vi måste kunna kämpa för varandras demokratiska rättigheter, och på demokratisk och fredlig väg besegra de avarter som finns idag!









Referenser: GP, Expressen, Fria Tider, PI

Rött och rosé

Har idag fått lite vatten på kvarnen att skriva om. Det ligger rätt så nära mitt bultande hjärta. Ämnet har ju direkt med mat att göra, det handlar om vin!
Har följt diskussionerna om vin ett bra tag. Försökt hålla lite koll på trenderna, mest för att se vad som är i ropet snarare än att se det som en kvalitativ hint.
GP har idag två specifika artiklar som jag tänkte referera till. Dels den som handlar om Sydafrikanska viner och en om roséviner.

Till att börja med så känns det som om man vill av ideologiska, politiska eller så kallat solidariska skäl promota viner från så kallat fattigare länder. Vem kommer inte ihåg hysterin om sydamerikanska viner för något år sedan? Jag har, under min hittills hyfsat korta vinsmakarperiod, hunnit med en hel del viner från olika länder, olika prisklasser och olika kvaliteter. Och i mitt tycke så känns det som om är inte vinet från Frankrike så måste det vara en uddaproduktion. Men kvalitetsviner kommer i mitt tycke verkligen inte från baskerlandet, hur mycket dom än tar och skryter och skrävlar om det. Det är Italien som gäller fullt ut. Italienska viner har ALLT. Olika fylligheter, smaker, druvor, druvkombinationer. Listan kan göras lång på varför jag älskar just de Italienska vinerna. Jag smakade för ett tag sedan ett franskt tvåhundrakronorsvin, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. En flaska Monterosso som ligger på 49:- slog i alla fall den flaskan så det skrek om det. Franska viner är överlag så hysteriskt hypade, ”det är fint” är något man ofta hör om franska viner. Det är inget fint med dom. Det är inte fint att köpa skitvin till en dyr penning bara för att det står att det kommer från Frankrike.
Men jag ser fram emot att testa min flaska Château Bouscassé Vieilles Vignes 2005, som legat ett tag i vinkylen och som kommer korkas upp 2013-2014. Det kommer bli intressant att se om detta lagringsvin kommer slå de Italienska flaskorna som jag både smakat och kommer smaka fram till dess. Jag har ett gäng lagringsviner liggandes, och till hösten så kommer det bli premiär, då första flaskan eget lagringsvin kommer öppnas. Det är Barbaresco 2003 från producenten Pio Cesare. Dom vet jag kommer smaka lent och gott. Det är inte min första Barbaresco därifrån! Naturligtvis får man se till att maten mäter upp i samma klass som vinet, så det kommer nog bli ett litet event av det där med andra vinentusiaster. En höst att se fram emot, med andra ord. Vilket passar mig som hand i handske, då jag upplever att hösten är den vackraste årstiden som finns! Färgskiftningar, soligt och lite blåsigt, röda löv som seglar med små brisar för att sedan stilla lägga sig på en spegelblank vattenyta. Jag längtar redan!
Det är inte bara för att naturen blir så vacker eller skogen doftar så gott som jag älskar hösten, alla skördar som kommer, alla bär och svampar. Hösten är ju också lite av råvarornas höjdpunkt! Då skall det göras ordentliga grytor!

Men nu är det ju sommar. En riktigt bra sommar, dessutom. Och för att återgå till det jag skrev om med trender så kommer jag nu in på det där med roséviner. Jag kan inte seriöst säga att jag har smakat mycket av dom. Verkligen inte. Tror jag har smakat på två eller tre av utbudet. Men det är inget som jag fastnat för, faktiskt. Men är det någon som kan rekommendera en flaska så hade det varit tacksamt.
Underligt är det ju att försäljningen av just rosé slår försäljningsrekord efter försäljningsrekord varje sommar.

måndag 5 juli 2010

Fortsättning på Almedalsveckan. Rena rappakaljan!

Skrev ju lite om politik igår, och idag så blir det nog samma ämne igen. Fast denna gång då så är det rödgröna Kollektivet lite mer synat tack vare att Alliansen fick sig en liten känga under gårdagens inlägg i bloggen min.
Inte undra på att det blivit så heller, då den moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt stod i fokus på scen under Almedalsveckan. Och de som grinade illa efter kronprinsessans bröllop tycker denna typ av slöseri med skattemedel är OK är bara sorgliga, rent av. Men men, nog för mina personliga åsikter om det och så kastar vi oss in i vänsterpartistens Lars Ohlys kamp om rösterna. Inledningsvis vill jag bara säga att jag tycker det känns mer och mer som om att man kunde dra en likhet mellan de båda blocken och Oliver Twist, där han går fram och ber om mer. Mer mat, eller i denna metafor mer makt. Inte för att dom har något unikt att komma med, men bara för att få mer makt. Den makten som moderaterna och Alliansen sakta men säkert strippar ifrån oss vanliga medborgare. Vi som betalar skatt och deras löner. Vi som betalar skatt och ser till att antingen den ena eller andra sidan regerar, det är ju hos OSS makten skall vara, inte hos det politiska toppskiktet.
Nu har vänsternissarna kommit på att välfärd också börjar på v, och använder det i ett desperat försök att verka så välfärdsinriktade så det mer eller mindre inte finns motstycke. Det finns ingen välfärd kvar i politiken, så varför köra med dessa tomma ord, kan man undra.
Det rödgröna Kollektivet är lika lite för välfärd som den genomblåa Alliansen. Det rimmar illa när moderaterna försöker kalla sig för arbetarparti, och det rimmar minst lika illa när vänsterpartiet försöker kalla sig för välfärdsparti.

Nu rynkar säkert många åt er på näsan. Men moderaterna varken är, har varit eller kommer att bli ett parti för arbetare. Inte när man marknadsförde sig så kraftigt i sista valet 2006 som arbetarparti och under dessa fyra år har höjt karensdagar, gjort nedskärningar i LAS och så vidare. Arbetarens ställning har under Alliansens år försvagats och prislappen är mer pengar i fickan. Både på gott och ont, alltså. Därmed inte sagt att dom gjort ett dåligt jobb, men att kalla sig arbetarparti är ju ren och skär lögn. Det finns inte något arbetarvänligt där inte. MEN, ett stort plus är att bidragssamhället verkar ha gått hyfsat i graven. Äntligen. Men icke desto mindre finns det mycket kvar av den galenskapen som bör avskaffas. Men ett kliv i rätt riktning!
Och med tanke på ovanstående så är det lika djävla fel av vänstern att kalla sig för välfärdsparti. Då detta parti i mycket stor utsträckning faktiskt varit en STOR del i maskineriet för att bygga upp det bidragsamhälle som vi haft. Så i min enkla matematik så kan inte två fel bli ett rätt. Eller?
Det låter ju lika djävla illa när Kollektivet går ut i pressen och skäller ut regeringen för att skapa ett bidragsamhälle. Till att börja med är det opassande av dem, och sedan så är det ju inte riktigt så det har varit. En kris är ju inte regeringens fel, oavsett vem som sitter.

Men tillbaka till detta knepiga vänsterparti och jippo, som Almedalsveckan ändå är. Det är ju ruggans jippo. Saknas ju bara en orkester så är det totalt. Usch och fy!
Men som jag sagt tidigare, så känns det iallafall för mig så hysteriskt svårt att faktiskt välja ett parti som man kan med gott samvete lägga sin röst på. För inget av partierna som är etablerade känns som en bra röst.
Läste om att dom skulle toppa Alliansen med tolv miljarder kronor. Här måste det vara en miss. Det finns en bloggare som kallar sin blogg ”alltid rött, alltid rätt” som skrev om detta. Men den herren måste vara ute i det blå (eller röda) och bara sväva. Det är tolv miljarder som inte riktigt finns i verkligheten. Det är ju enkelt att skryta och skrävla, komma med utspel efter utspel. Men någonstans måste ju verklighetens begränsningar komma och slå upp ögonen för oss. Tolv miljarder är ju en hel del. En hysterisk massa. Hur skall dom ha råd med dessa pengar? Och från var? Läser man lite närmare om just dessa tolv miljarder så skrivs det vad dessa pengar skall gå till, men inte varifrån dom kommer att komma. Helt enkelt så har dom sådana där magiska, mystiska pengar som man kan ta fram lite då och då. JAG VILL OCKSÅ HA!!!

söndag 4 juli 2010

Valdebatten är i full gång

Sitter och läser från de olika partiernas utspel. Det ena partiet efter det andra kommer med idioti av den riktigt höga klassen, jag undrar om det är det som skall kallas för akademisk idioti? Men men, bortsett från roliga tankegångar så finns det något som faktiskt inte så många verkar tänka på. Istället för att ta ha ett partivalsystem så har vi gått till att ha blocksystem. Kommer detta sluta som det system som finns i England och USA med tvåpartisystem? Kommer Alliansen och Kollektivet att vara de enda två valsedlarna vi kommer ha i framtida val? För redan som det känns för mig så är det inga direkta skillnader i vad dessa vill göra egentligen.
Pratade med en ung socialdemokratisk gatuförsäljare för ett tag sedan när dom stod vid Brunnsparken och krängde medlemskap i partiet och fick då ett unikt tillfälle att diskutera lite frågor som för mig känns som riktigt viktiga. Naturligtvis så fick jag sällan ett rakt svar, utan det var mycket utsvävningar som egentligen inte sade mig någonting. När jag ställde frågan om hur dom kan förespråka så höga ulandsbidrag när Sveriges åldringar lever som dom gör, när skolan ser ut som den gör med stor grupperingar blev det korta svaret solidaritet med andra människor. När jag då frågade hur solidariskt det var att ha den långsjukvård det skrivits så mycket om för den egna befolkningen blev det mest ehmm, eeh, jaaa du, hmm till svar.
Lika illa är det när moderata ungdomar står och delar ut information (läs disinformation) vid Kungstorget och efter en kort och resultatlös diskussion om politik så frågar jag hur deras åtgärder för de utslagna, bostadslösa ser ut. Där blev det inte ens ett ”ehmm” till svar som den annars så retoriske socialdemokraten kom med. Han står och stammar och vet inte alls vad han skall säga. Det är också förbannat illavarslande! Och sådana är engagerade!
Ingen verkar ta den lokala eller den riktigt nationella politiken på allvar. Allting skall vara storslaget och hysteriskt globalt, helst så globalt som möjligt.
Det är ju inte det som intresserar mig som svensk och göteborgsk. Jag är intresserad hur planerna ser ut för Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet från partierna. Samt mina hjärtefrågor då, naturligtvis. Det är ju trots allt som så att man har vissa frågor som ligger en närmast om hjärtat, och det är ju dom som styr hur man röstar. Men det finns inga svar känns det som. Alla pratar så förbannat mycket utan att egentligen säga någonting. Det retoriska kan ju inte hålla så länge utan ett budskap men ändå pladdras det bara på och på och på och på och återigen på!
Och sedan när man pratar med vänner på fest som säger sig vara stolta moderater, men kan inte svara på någon av mina frågor. Som grundlagsändringsförslaget lagt av Beatrice Ask eller ens i närheten hade förstått innebörden eller ens viste att det var lagt. Eller stolt borgerlig som inte vet om varken fru Asks förändring eller folkpartisten och Euparlamentariken som säljer ut vår personliga integritet mot högstbjudande USA.

Media har rapporterat om en hetskampanj mot S-ledaren Mona Sahlin som nu spårats till en moderat kommunalpolitiker. Är inte det bra dumt? Hon gör ju själv ett förbannat bra jobb i det läget, och inte undra på att S förlorar så mkt med henne i toppen. Om nu Anna Lindh hade levt och blivit vald till toppen, så är jag personligen helt övertygad om att S hade vunnit utan att ingå något djävla partnerskap med de pårökta tomtarna i MP.
Själv ser jag ingen bra framtid oavsett vilket parti som vinner detta valet. Det är på tok för mycket skit från båda hållen.
Det känns inte som om partierna bryr sig om den lilla människan. Den lilla människan är ju den som verkligen skall ha partiernas odelade uppmärksamhet. I det avseendet så är nog KD ett föredöme, men det är nog bara ett försök till flirt och föryngring då KD i sig självt levt ett bra tag efter bäst-före-datum. I det moderna samhället som vi lever i idag så är KD helt överflödigt.
Och den stackars sate som tror att våra politikertoppar inte har lobbyister och talskrivare till hands är sorgligt oinformerade. Det är en skara som vuxit sig allt starkare allteftersom tiden gått. men sorgligast är nog denna valrörelsens reklamkampanj som moderaterna kör med. Ett direkt "stulet" koncept från de gamla socialdemokraterna. Inte ens nytänkande är välkommet längre, utan man lånar motståndarens framgångsrika bilder. Usch!

Men en sak är ruggans glädjande. Fler och fler artister ställer sig upp och uttalar sin partitillhörighet. Hux flux är det bra att bry sig igen! Även om jag tycker att vissa av dem tycker uppåt väggarna galet så är det jättebra att dom får igång så fler tycker och tänker själva. Vi får ju en mer engagerad befolkning, och inget ont kan komma utav det. Bortsett från att jag kanske inte uppskattar utgången, men hellre grämas över det än att bli irriterad på folk som stolt säger sig tillhöra det ena eller andra partiet utan att ha någon som helst koll på vad det partiet faktiskt förespråkar eller innebär! Mycket hellre!