Jag har redan stora planer på höstens stora måltider. Det största, och troligen första, eventet i köket är en stor oxfilé Wellington med en massa hackade gula kantareller, schalottenlök och en skvätt madeira på toppen innan den slås in i smördegen. Det kommer bli så hysteriskt kul att kunna arbeta med ordentliga råvaror. Det är ju det som gör det så roligt!
Sedan så i förregår så skrev ju GP om ett väl (och hett) debatterat djur. Kräftor! Jag vet bara hur det ser ut i min bekantskapskrets. Vissa kallar havskräforna för "riktiga" kräftor och fnyser "insjöråttor" åt sötvattenskräftorna. Jag undrar varför det är så? Är det någon som vet? Det kanske är så som det är och måste vara?
Jag för min del kommer köpa runt ett till ett och ett halvt kilo av varje (då jag saknar möjlighet att fiska själv) för att koka dem enligt konstens alla regler. Det är inte så svårt egentligen, som jag fattat det. Det svåra är att kyla ned dem direkt efter att dom kokat klart. Så det blir väl ned i en isfylld vask direkt efter kokningen som gäller. Det är något som skall bli roligt att göra. Funderar på att koka ett kilo musslor med. Blåmusslor då, alltså. har bara köpt restaurangens vitlöksmarinerade blåmusslor hittils. Och det måste det bli ändring på.
Sedan så måste jag också passa på att varna för att vår rötmånad nu står vid dörren. Så tänk på att mat inte skall stå framme för länge! Aldrig kul att behöva slänga mat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar