Ni som följt bloggen vet att jag är härligt arbetslös, och har varit det under ett drygt år nu. Jag har sökt en universitetsutbildning, Personalvetarutbildningen, och hela triden gått och trott att jag inte skulle komma in. Jag har nyligen varit på en anställningsintervju på ett för er okänt bevakningsföretag. Dessvärre verkade dom, eller iallafall den som intervjuade mig, hysteriskt ointresserad av att anställa typ någon. Så det kommer med största sannolikhet inte ge någon frukt alls.
Men tillbaka till det som jag faktiskt har kommit in på. Jag har nu suttit många timmar och funderat och funderat på hur jag skall göra. Om jag skall hoppa på det eller inte.
Fördelar och nackdelar finns det ju, så fråga är ju bara om summan av kardemumman är något positivt eller inte.
Nackdelarna är, som jag ser det, mest praktiska och borde av naturen gå att lösa. Om man har tur, vill säga. Bidragsdelen och lånedelen från CSN till att börja med. Hur skall man ha råd att betala hyra, sedervanliga räkningar, kurslitteratur och så vidare.
Sedan så känns det som om efter dessa tre (TRE!) år av studier så finns det rätt så stor chans att återfalla i arbetslöshet. Inte en jätteangenäm tanke, faktiskt.
Men, ifall det nu råkar bli fallet att man faktiskt får en anställning så måste det bli bättre, rent finansiellt, med en lite mer ordentlig utbildning att falla tillbaka på.
Så åter kommer den där stora frågan. Hur skall man ta och göra?
Tack och lov så har jag ju till den siste juli att bestämma mig. Så det kommer nog bli en massa timmar som kommer gå åt till att bara sitta och fundera på allt det som jag trodde att jag aldrig skulle behöva ägna en andra tanke åt ens…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar