FI, eller snarare FY i Almedal...

Visst har vår Gudrun Schyman viss poäng. Men att elda upp etthundratusen svenska kronor är ju inte bara desperat mediaflörtande utan även en markering som är förkastlig även om det numera är lagligt.

Men bortsett från det rent rättsliga eller juridiska så får man titta på vad denne mycket mediakåta vänstertant faktiskt vill uppnå. Alltså bortsett från den mediala uppmärksamheten som hon lärt sig att bemästra genom det mest populistiska uttalandet efter det andra.

Jag tycker personligen inte att FI på något sätt utmärker sig i jämnstäldhetsfrågor MEN det är ett bekymmer att Sverige inte kommit så långt som att lika jobb skall ge lika lön. Det är tragiskt att vi ens har diskussionen om det där, för det är i grund och botten en djävla självklarhet.

Men att börja kräva kvoteringar är verkligen inte rätt väg att gå. Det är ju ett sätt som i sig själv tar död på lösningen och kommer bli en del i samma problem. Det måste till en enkel och självklar attitydförändring. Medicinen är enkel; lika lön för lika arbete.

Jag tycker av det som jag läst om FI att dom är fel ute och istället för rättvisa skriker efter någon form av hämnd. Vilket är totalt oförenligt med deras grundbudskap.

Och när man läser på deras hemsida så försöker dom få det att låta som att dom inte skulle ha varken vänster- eller högertillhörighet. Men man märker att denna dam klart inspirerats av att ha varit en i den mest röda av politiska zoner. Inget fel i det alls, men att försöka marknadsföra sig som ett politiskt obundet enfrågeparti så känns det så fel bara när man väl blir lite påläst.

Och när man läser lite vidare så låter det inte som en kamp för rättvishet utan en ren hatkampanj mot män. Ja, alltså den lite äldre skolan män som faktiskt bufflat sig hela vägen fram. Men det kommer ju bli en naturlig ordning där dessa kommer försvinna och jämlikheten kommer vara lika klar som lönekuvertet i slutet på månaden. Tyvärr är det detta som är priset på den kampen. Tid. Det är på ett sätt inte så underligt heller då kvinnor ur ett historiskt perspektiv varit tvungna och kämpa för en sådan lika uppenbar självklarhet som rösträtt. Och det så sent som i början av 1900-talet. Tror det var 1921, men citera mig inte i det fallet.

Det är alltså en gammal kamp dom för där på FI, men sättet är i mina ögon totalt felaktig. Och jag är säker på att galenskaperna runt skillnaden på lönerna faktiskt har ett slut.

Men ju mer jag läser om FI så framstår det inte som något parti i jakt på jämlikhet och solidaritet mellan könen, utan som ett rent hatparti emot det som dom så vackert kallar ”den patriarkala maktordningen”. Dom spelar lika mycket på fördomar som dem som dom skall kämpa emot. Och hur kan dom kalla sig rättvisa när dom skall bestämma likt miljöpartiet hur den enskilda familjen skall göra med föräldradagar och föräldraledighet. Framförallt då fler och fler pappor sätter familjen först. Utvecklingen är redan på gång. Man behöver inte se problem i allt bra. Man kan se det som är bra och det som i det där bra går att göra ännu bättre, och sedan förbättra det med. Det är den huvudsakliga inställningen man bör ha i denna diskussion, tycker jag. Mer kärlek i politiken, inte hat!

Sedan så skrev jag igår om Lars Ohly som bytt namn till Välfärdspartiet för en dag i rampljuset. Att varken han eller partiet kollat för att se om det finns ett registrerat parti med just det namnet, vilket det faktiskt gör. Jag förstår inte alls hur V kan göra en sådan blunder, eller beror det på ren och skär arrogans?

Referenser: GP, GP, GP, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Fria Tider

Skryt om min chilliplanta!!!

Min chilliplanta har växt som satan det senaste. Alltså verkligen jättemycket. Ofattbart mycket! Och det är en massa små, små vita blomknoppar som kommer. Alla förutom en då, som jag idag sett har slagit ut ordentligt. Så hysteriskt kul att se. Nu hoppas jag att dom blir pollinerade så att det börjar växa små chillis där också, så att man får dom där riktigt röda, söta, heta paprikorna. Dom som gör sig så hysteriskt bra i matlagning.

Men men. Nu blir det inte så bra bild med Nokia N95 (som för övrigt bara är en skittelefon) då den verkligen inte kan göra något större rätt. Tog en massa bilder men detta vart det bästa jag kunde åstadkomma.

jag använder ju växtmedel en gång i månaden i vattnet till mina örter och tycker det fungerar hur bra som helst. Medlet är en flytande växtnäring från Neudorff och nästa år kommer jag nog köpa en exakt likadan för jag är så nöjd över vad jag sett den göra för underverk på alla mina örter. Det enda som jag får, eller mer korrekt MÅSTE, nyinvestera i är faktiskt ett gäng större krukor. Dom jag har håller verkligen inte måttet för allt som jag slänger i en kruka. Det växer lite för trångt känns det som.

Demokrati och dess motståndare

Och så var det då dags att återigen lägga in ett inlägg om demokrati igen. Det känns hela tiden som om jag får ta SverigeDemokraternas parti i denna bloggen när mn väl skriver om dem.

Man kan i etablerad media läsa om hur den stackars biskopen Lennart Koskinen hamnade i bråk med SDs gorillor. När man läser vidare, mer eller mindre oavsett var man läser vidare, så framställs denne biskop som ett offer. Men så är verkligen inte fallet. Jag förstår inte ens varför dessa små journalister försöker vrida och vända på det inträffade. Det är tack vare media som SD får denna typen av framåtskjutsar. Inte undra på att dom växer så det knakar i fogarna.

Varför kan vissa inte förstå skönheten i en demokrati? Varför kan inte demokratin respekteras? ALLA skall få komma till tals, det skall inte förekomma någon censur i det moderna Sverige i den omfattningen det görs idag. Det är en utveckling som alla borde reagera oroande på. Att det faktiskt sker censur på ett oerhört godtyckligt sätt!

Alla är överens om att demokrati är vägen, men vissa agerar utifrån ett sätt som gör att dom inte lever som dom lär.

Det känns underligt att behöva se SverigeDemokraterna som förkämpar av den svenska demokratiska modellen. Och det känns minsann bra underligt att behöva ta och ta ställning för dem i blogginlägg efter blogginlägg. Men demokratin MÅSTE försvaras till varje pris. Oavsett vem den utsatta är. Vi måste kunna kämpa för varandras demokratiska rättigheter, och på demokratisk och fredlig väg besegra de avarter som finns idag!

Referenser: GP, Expressen, Fria Tider, PI

Rött och rosé

Har idag fått lite vatten på kvarnen att skriva om. Det ligger rätt så nära mitt bultande hjärta. Ämnet har ju direkt med mat att göra, det handlar om vin!

Har följt diskussionerna om vin ett bra tag. Försökt hålla lite koll på trenderna, mest för att se vad som är i ropet snarare än att se det som en kvalitativ hint.

GP har idag två specifika artiklar som jag tänkte referera till. Dels den som handlar om Sydafrikanska viner och en om roséviner.

Till att börja med så känns det som om man vill av ideologiska, politiska eller så kallat solidariska skäl promota viner från så kallat fattigare länder. Vem kommer inte ihåg hysterin om sydamerikanska viner för något år sedan? Jag har, under min hittills hyfsat korta vinsmakarperiod, hunnit med en hel del viner från olika länder, olika prisklasser och olika kvaliteter. Och i mitt tycke så känns det som om är inte vinet från Frankrike så måste det vara en uddaproduktion. Men kvalitetsviner kommer i mitt tycke verkligen inte från baskerlandet, hur mycket dom än tar och skryter och skrävlar om det. Det är Italien som gäller fullt ut. Italienska viner har ALLT. Olika fylligheter, smaker, druvor, druvkombinationer. Listan kan göras lång på varför jag älskar just de Italienska vinerna. Jag smakade för ett tag sedan ett franskt tvåhundrakronorsvin, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. En flaska Monterosso som ligger på 49:- slog i alla fall den flaskan så det skrek om det. Franska viner är överlag så hysteriskt hypade, ”det är fint” är något man ofta hör om franska viner. Det är inget fint med dom. Det är inte fint att köpa skitvin till en dyr penning bara för att det står att det kommer från Frankrike.

Men jag ser fram emot att testa min flaska Château Bouscassé Vieilles Vignes 2005, som legat ett tag i vinkylen och som kommer korkas upp 2013-2014. Det kommer bli intressant att se om detta lagringsvin kommer slå de Italienska flaskorna som jag både smakat och kommer smaka fram till dess. Jag har ett gäng lagringsviner liggandes, och till hösten så kommer det bli premiär, då första flaskan eget lagringsvin kommer öppnas. Det är Barbaresco 2003 från producenten Pio Cesare. Dom vet jag kommer smaka lent och gott. Det är inte min första Barbaresco därifrån! Naturligtvis får man se till att maten mäter upp i samma klass som vinet, så det kommer nog bli ett litet event av det där med andra vinentusiaster. En höst att se fram emot, med andra ord. Vilket passar mig som hand i handske, då jag upplever att hösten är den vackraste årstiden som finns! Färgskiftningar, soligt och lite blåsigt, röda löv som seglar med små brisar för att sedan stilla lägga sig på en spegelblank vattenyta. Jag längtar redan!

Det är inte bara för att naturen blir så vacker eller skogen doftar så gott som jag älskar hösten, alla skördar som kommer, alla bär och svampar. Hösten är ju också lite av råvarornas höjdpunkt! Då skall det göras ordentliga grytor!

Men nu är det ju sommar. En riktigt bra sommar, dessutom. Och för att återgå till det jag skrev om med trender så kommer jag nu in på det där med roséviner. Jag kan inte seriöst säga att jag har smakat mycket av dom. Verkligen inte. Tror jag har smakat på två eller tre av utbudet. Men det är inget som jag fastnat för, faktiskt. Men är det någon som kan rekommendera en flaska så hade det varit tacksamt.

Underligt är det ju att försäljningen av just rosé slår försäljningsrekord efter försäljningsrekord varje sommar.