Så är det dags igen. Valår. Vart man än går på stan så blir man påhoppad av alla dessa försäljare. I just detta fallet så säljer dom ideologier och feta vallöften om vart annat. Men så slår det mig hur odemokratiskt det faktiskt fortfarande är. Hur vridet vårat samhälle har blivit. Där står Sveriges största parti (S) på stans bästa plats och ett par meter därifrån står KPML(r) och delar ut sin propaganda. Var är folkhoppen som skriker åt dem? Det brukar ju SverigeDemokraterna få leva med på sina ideologiförsäljningar. Det känns lite som mental rea, såhär innan valarbetet verkligen kommer igång. Då är det inte tal om rea, utan mental utförsäljning.
Jag kan verkligen förstå argumenten emot Sverige Demokraterna. Really! Men att en blodsideologi skulle vara bättre än en annan? Är det verkligen så? Jag kommer ihåg i skolan när man läste om kommunismen. Klasskamraterna sade alltid "Kommunism är något underbart som dessvärre bara fungerar på pappret"... Javisst, men är inte då nazism samma? Hade inte tomten Adolf en vision av ett elitsamhälle? Och ligger det inte en väpnad revolution med i komunismens grundstadgar? (mer eller mindre)...
Hur kommer det sig att man talar om hur elak lille Adolf var med utrotningen av judar, handikappade och oliktänkande men INTE om alla dem som föll offer för kommunismen med Stalin och Lenin i spetsen? Där var det ju inte alls bra att vara oliktänkande alls. Där dog ju betydligt fler än vad Adolf hann med.
Trots det så är det sociallt accepterat att kalla sig för kommunist och ha politiska symboler för detta, men gruppstryk för den som håller sig på andra flanken?
Sverige har ju varit vänsterstyrt så länge med VÄLDIGT få undantag de senaste 100 åren. Är det därför det är mer socialt accepterat?
Men handlar inte den demokratiska aspekten om oss alla? Oavsett vad vi lägger i kuvertet på röstdagen?
Det är ju inte så att jag sitter här o skriver att alla skall rösta på SverigeDemokraterna, verkligen inte. Men frågan upplever jag berör. Det är ett ämne jag verkligen kan prata mig varm över. Som exempel över de valarbetarna i en stadsdel på Hisingen, där dom tog alla SD-valsedlar och slängde dem i sopptunnan med motiveringen "att det är inget demokratiskt parti". Visst, jag kan väl hålla med om det. Att det inte är ett av de mest demokratiska partier vi har idag. Verkligen inte. Men att köra på den typen av cencur öppnar dörrarna för bra mycket otrevligare scenarier. Inte nog med att det beteendet är både olagligt och otäckt, det är ju farligt. Vilka är dem att bedömma det?
Nu tror säkert många att detta är en promo-blogg för SverigeDemokraterna, men lugn. Så är inte fallet. Utan jag vill bara prata om en orättvisa som jag stör mig på. Mycket.
onsdag 28 april 2010
torsdag 15 april 2010
Idioti av den högre skolan
Har läst och tittat på en del klipp om det här med förra veckans demonstration emot ett moskébygge i närheten där jag bor. GTs journalist kallade demonstrationståget för högerextrema och hela den där jargongen.
Att inte kunna motsätta sig vansinnet utan att bli utmålad som ultrahöger tycker jag är märkligt. Att man inte kan ta ståndpunkt bortom politiska eller religiösa tycks vara det som säljer mest lösnummer. Förbannade obildade idioter.
För egen del så är det mer en hederssak från Göteborgs perspektiv. En park som donerades till Göteborgs Stad av familjen Keiler 1906. Det står UTTRYCKLIGEN i gåvobrevet att ENDAST byggnader som är till ”för parkens vård eller den besökande allmänhetens trefnad” får uppföras. Ja, jag vet, trefnad skall vara trevnad, men med tanke på att det var skrivet lite över etthundra år sedan gör ju språkbruket förståeligt!
Men bortsett från den exakta formuleringen av gåvobrevet så är det av den anledningen jag motsätter mig. Det spelar ingen roll om det är en moské, kyrka, McDonaldsrestaurang eller något annat dumt påhitt.
Vad som verkligen är roligt, eller snarare tragiskt, är att all mediauppmärksamhet har varit så hysteriskt vinklad för att skapa osämja snarare än att informera. Den där hysterin på lösnummersförsäljning, nästan så man kan tro att journalisterna i just GP får provisionslön av sålda lösnummer snarare än en ordentlig månadslön.
Jag tänker tillbaka på stortoppmötet för många år sedan, närmare bestämt 14-16 juni 2001, som numera, mer passande, kallas för Göteborgskravallerna. Efter all information, både i tv och av vissa journalister går ändå vissa herrar ur journalistkåren ut och kritiserar polisens omhändertagande av stenkastare som ett helgerån ”mot demokratin och mot fredliga demonstranter”.
Det märks hur vridet och skevt det har blivit i mediavärlden. Det finns inte så mycket kvar av den trovärdighet som media en gång för längesedan hade. Det är minst sagt skrämmande att folk fortfarande köper det skriva ordet i sensationspressen, som istället för att bevaka verkliga händelser spenderar löpsedlar och stora mittuppslag över prinsessan Madeleine och Jonas eventuella uppbrytning. Nä, fy fan för patetisk och förkastlig journalism!
Man måste väl kunna vara emot dumheter utan att falla in i ett fack?
Att inte kunna motsätta sig vansinnet utan att bli utmålad som ultrahöger tycker jag är märkligt. Att man inte kan ta ståndpunkt bortom politiska eller religiösa tycks vara det som säljer mest lösnummer. Förbannade obildade idioter.
För egen del så är det mer en hederssak från Göteborgs perspektiv. En park som donerades till Göteborgs Stad av familjen Keiler 1906. Det står UTTRYCKLIGEN i gåvobrevet att ENDAST byggnader som är till ”för parkens vård eller den besökande allmänhetens trefnad” får uppföras. Ja, jag vet, trefnad skall vara trevnad, men med tanke på att det var skrivet lite över etthundra år sedan gör ju språkbruket förståeligt!
Men bortsett från den exakta formuleringen av gåvobrevet så är det av den anledningen jag motsätter mig. Det spelar ingen roll om det är en moské, kyrka, McDonaldsrestaurang eller något annat dumt påhitt.
Vad som verkligen är roligt, eller snarare tragiskt, är att all mediauppmärksamhet har varit så hysteriskt vinklad för att skapa osämja snarare än att informera. Den där hysterin på lösnummersförsäljning, nästan så man kan tro att journalisterna i just GP får provisionslön av sålda lösnummer snarare än en ordentlig månadslön.
Jag tänker tillbaka på stortoppmötet för många år sedan, närmare bestämt 14-16 juni 2001, som numera, mer passande, kallas för Göteborgskravallerna. Efter all information, både i tv och av vissa journalister går ändå vissa herrar ur journalistkåren ut och kritiserar polisens omhändertagande av stenkastare som ett helgerån ”mot demokratin och mot fredliga demonstranter”.
Det märks hur vridet och skevt det har blivit i mediavärlden. Det finns inte så mycket kvar av den trovärdighet som media en gång för längesedan hade. Det är minst sagt skrämmande att folk fortfarande köper det skriva ordet i sensationspressen, som istället för att bevaka verkliga händelser spenderar löpsedlar och stora mittuppslag över prinsessan Madeleine och Jonas eventuella uppbrytning. Nä, fy fan för patetisk och förkastlig journalism!
Man måste väl kunna vara emot dumheter utan att falla in i ett fack?
tisdag 6 april 2010
Sådd och navel
Nu är det sått här hemma. Sex krukor med frön som med lite tur kommer bli något. Eller ja, sex plantor. Habaneros, Chili, Salvia, Timjan, Rosmarin och Basilika blev det. Får se om min lilla kärring sätter sina tomater med. Ser sjukt mycket fram emot att kunna knipsa sig det där färskt. Satan i gatan. och timjanen har redan börjat spira som bara den!
Sedan har jag gjort en mindre smickrande upptäckt. Jag har, sedan mitt försök med det där med att röka mindre, gått upp i kilon. Står man normalt rak och tittar ned så ser jag inte min kompis längre, bara en navel. Det är väl inte riktigt så det skall vara egentligen, va? Man måste väl kunna se lite av han i det läget? Eller?
Istället så kanske man kan komma med undanflykten att man bygger tält över nöjesfältet, men det är väl bara en underbart fin undanflykt från att inse att man faktiskt behöver banta? Eller ja, banta låter så förbannat moderiktigt. jag behöver se över mina matvanor. Så som det är nu så äter jag ett par mål mat om dagen och efter middagen gärna en efträtt eller "något gott" på kvällen. Fast det senaste har inneburit både och. Inget fel i det alls, men eftersom man inte gör så mycket under dagen så är det väl bara en naturlig reaktion att gå upp lite. Och någon hysteri är det inte heller. Bara ett mer försiktigt konstaterande!
Sedan har jag gjort en mindre smickrande upptäckt. Jag har, sedan mitt försök med det där med att röka mindre, gått upp i kilon. Står man normalt rak och tittar ned så ser jag inte min kompis längre, bara en navel. Det är väl inte riktigt så det skall vara egentligen, va? Man måste väl kunna se lite av han i det läget? Eller?
Istället så kanske man kan komma med undanflykten att man bygger tält över nöjesfältet, men det är väl bara en underbart fin undanflykt från att inse att man faktiskt behöver banta? Eller ja, banta låter så förbannat moderiktigt. jag behöver se över mina matvanor. Så som det är nu så äter jag ett par mål mat om dagen och efter middagen gärna en efträtt eller "något gott" på kvällen. Fast det senaste har inneburit både och. Inget fel i det alls, men eftersom man inte gör så mycket under dagen så är det väl bara en naturlig reaktion att gå upp lite. Och någon hysteri är det inte heller. Bara ett mer försiktigt konstaterande!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
