söndag 4 juli 2010

Valdebatten är i full gång

Sitter och läser från de olika partiernas utspel. Det ena partiet efter det andra kommer med idioti av den riktigt höga klassen, jag undrar om det är det som skall kallas för akademisk idioti? Men men, bortsett från roliga tankegångar så finns det något som faktiskt inte så många verkar tänka på. Istället för att ta ha ett partivalsystem så har vi gått till att ha blocksystem. Kommer detta sluta som det system som finns i England och USA med tvåpartisystem? Kommer Alliansen och Kollektivet att vara de enda två valsedlarna vi kommer ha i framtida val? För redan som det känns för mig så är det inga direkta skillnader i vad dessa vill göra egentligen.
Pratade med en ung socialdemokratisk gatuförsäljare för ett tag sedan när dom stod vid Brunnsparken och krängde medlemskap i partiet och fick då ett unikt tillfälle att diskutera lite frågor som för mig känns som riktigt viktiga. Naturligtvis så fick jag sällan ett rakt svar, utan det var mycket utsvävningar som egentligen inte sade mig någonting. När jag ställde frågan om hur dom kan förespråka så höga ulandsbidrag när Sveriges åldringar lever som dom gör, när skolan ser ut som den gör med stor grupperingar blev det korta svaret solidaritet med andra människor. När jag då frågade hur solidariskt det var att ha den långsjukvård det skrivits så mycket om för den egna befolkningen blev det mest ehmm, eeh, jaaa du, hmm till svar.
Lika illa är det när moderata ungdomar står och delar ut information (läs disinformation) vid Kungstorget och efter en kort och resultatlös diskussion om politik så frågar jag hur deras åtgärder för de utslagna, bostadslösa ser ut. Där blev det inte ens ett ”ehmm” till svar som den annars så retoriske socialdemokraten kom med. Han står och stammar och vet inte alls vad han skall säga. Det är också förbannat illavarslande! Och sådana är engagerade!
Ingen verkar ta den lokala eller den riktigt nationella politiken på allvar. Allting skall vara storslaget och hysteriskt globalt, helst så globalt som möjligt.
Det är ju inte det som intresserar mig som svensk och göteborgsk. Jag är intresserad hur planerna ser ut för Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet från partierna. Samt mina hjärtefrågor då, naturligtvis. Det är ju trots allt som så att man har vissa frågor som ligger en närmast om hjärtat, och det är ju dom som styr hur man röstar. Men det finns inga svar känns det som. Alla pratar så förbannat mycket utan att egentligen säga någonting. Det retoriska kan ju inte hålla så länge utan ett budskap men ändå pladdras det bara på och på och på och på och återigen på!
Och sedan när man pratar med vänner på fest som säger sig vara stolta moderater, men kan inte svara på någon av mina frågor. Som grundlagsändringsförslaget lagt av Beatrice Ask eller ens i närheten hade förstått innebörden eller ens viste att det var lagt. Eller stolt borgerlig som inte vet om varken fru Asks förändring eller folkpartisten och Euparlamentariken som säljer ut vår personliga integritet mot högstbjudande USA.

Media har rapporterat om en hetskampanj mot S-ledaren Mona Sahlin som nu spårats till en moderat kommunalpolitiker. Är inte det bra dumt? Hon gör ju själv ett förbannat bra jobb i det läget, och inte undra på att S förlorar så mkt med henne i toppen. Om nu Anna Lindh hade levt och blivit vald till toppen, så är jag personligen helt övertygad om att S hade vunnit utan att ingå något djävla partnerskap med de pårökta tomtarna i MP.
Själv ser jag ingen bra framtid oavsett vilket parti som vinner detta valet. Det är på tok för mycket skit från båda hållen.
Det känns inte som om partierna bryr sig om den lilla människan. Den lilla människan är ju den som verkligen skall ha partiernas odelade uppmärksamhet. I det avseendet så är nog KD ett föredöme, men det är nog bara ett försök till flirt och föryngring då KD i sig självt levt ett bra tag efter bäst-före-datum. I det moderna samhället som vi lever i idag så är KD helt överflödigt.
Och den stackars sate som tror att våra politikertoppar inte har lobbyister och talskrivare till hands är sorgligt oinformerade. Det är en skara som vuxit sig allt starkare allteftersom tiden gått. men sorgligast är nog denna valrörelsens reklamkampanj som moderaterna kör med. Ett direkt "stulet" koncept från de gamla socialdemokraterna. Inte ens nytänkande är välkommet längre, utan man lånar motståndarens framgångsrika bilder. Usch!

Men en sak är ruggans glädjande. Fler och fler artister ställer sig upp och uttalar sin partitillhörighet. Hux flux är det bra att bry sig igen! Även om jag tycker att vissa av dem tycker uppåt väggarna galet så är det jättebra att dom får igång så fler tycker och tänker själva. Vi får ju en mer engagerad befolkning, och inget ont kan komma utav det. Bortsett från att jag kanske inte uppskattar utgången, men hellre grämas över det än att bli irriterad på folk som stolt säger sig tillhöra det ena eller andra partiet utan att ha någon som helst koll på vad det partiet faktiskt förespråkar eller innebär! Mycket hellre!

Gårdsförsäljning, ett steg mot våra rötter, inte domedagsnalkande

Återigen vill jag ange GP som inspirationskälla till ett blogginlägg. Denna gången så handlar det om en artikel från Ledarsidan som tar upp en fråga, men ger mycket över till tankeverksamhet i sådär flummig periferi som jag kommit att uppskatta så mycket.
Själva artikeln tar upp något som jag faktiskt helt kan ställa mig bakom. Gårdsprovning och försäljning av egenproducerat vin. En liten nisch som inte finns i Sverige idag, högkvalitativ vinodling. Konceptet är inte bara intressant och lovande, utan kan utveckla landsbygd och det bondesamhälle som vi faktiskt i grund och botten är. En strävan åt rötterna till, så att säga. Men likt en domedagsprofet stiger IOGT-NTOs ordförande Anna Carlstedt fram och kommer med katastrofpropaganda istället för att verkligen läsa igenom det lagda förslaget.
Det är ju inte så att den i skalan mycket lilla gårdsförsäljning skulle ha någon direkt inverkan på någon form av statistik. Verkligen inte. Försvinnande lite. Och de 16 100 000 extra sjukdagar per år som IOGT-NTOs ordförande ser i domedagskikaren på grund utav gårdsförsäljningen skulle innebära känns verkligen en fantastiskt lång bit ifrån verklighetens horisont.