Har idag fått lite vatten på kvarnen att skriva om. Det ligger rätt så nära mitt bultande hjärta. Ämnet har ju direkt med mat att göra, det handlar om vin!
Har följt diskussionerna om vin ett bra tag. Försökt hålla lite koll på trenderna, mest för att se vad som är i ropet snarare än att se det som en kvalitativ hint.
GP har idag två specifika artiklar som jag tänkte referera till. Dels den som handlar om Sydafrikanska viner och en om roséviner.
Till att börja med så känns det som om man vill av ideologiska, politiska eller så kallat solidariska skäl promota viner från så kallat fattigare länder. Vem kommer inte ihåg hysterin om sydamerikanska viner för något år sedan? Jag har, under min hittills hyfsat korta vinsmakarperiod, hunnit med en hel del viner från olika länder, olika prisklasser och olika kvaliteter. Och i mitt tycke så känns det som om är inte vinet från Frankrike så måste det vara en uddaproduktion. Men kvalitetsviner kommer i mitt tycke verkligen inte från baskerlandet, hur mycket dom än tar och skryter och skrävlar om det. Det är Italien som gäller fullt ut. Italienska viner har ALLT. Olika fylligheter, smaker, druvor, druvkombinationer. Listan kan göras lång på varför jag älskar just de Italienska vinerna. Jag smakade för ett tag sedan ett franskt tvåhundrakronorsvin, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. En flaska Monterosso som ligger på 49:- slog i alla fall den flaskan så det skrek om det. Franska viner är överlag så hysteriskt hypade, ”det är fint” är något man ofta hör om franska viner. Det är inget fint med dom. Det är inte fint att köpa skitvin till en dyr penning bara för att det står att det kommer från Frankrike.
Men jag ser fram emot att testa min flaska Château Bouscassé Vieilles Vignes 2005, som legat ett tag i vinkylen och som kommer korkas upp 2013-2014. Det kommer bli intressant att se om detta lagringsvin kommer slå de Italienska flaskorna som jag både smakat och kommer smaka fram till dess. Jag har ett gäng lagringsviner liggandes, och till hösten så kommer det bli premiär, då första flaskan eget lagringsvin kommer öppnas. Det är Barbaresco 2003 från producenten Pio Cesare. Dom vet jag kommer smaka lent och gott. Det är inte min första Barbaresco därifrån! Naturligtvis får man se till att maten mäter upp i samma klass som vinet, så det kommer nog bli ett litet event av det där med andra vinentusiaster. En höst att se fram emot, med andra ord. Vilket passar mig som hand i handske, då jag upplever att hösten är den vackraste årstiden som finns! Färgskiftningar, soligt och lite blåsigt, röda löv som seglar med små brisar för att sedan stilla lägga sig på en spegelblank vattenyta. Jag längtar redan!
Det är inte bara för att naturen blir så vacker eller skogen doftar så gott som jag älskar hösten, alla skördar som kommer, alla bär och svampar. Hösten är ju också lite av råvarornas höjdpunkt! Då skall det göras ordentliga grytor!
Men nu är det ju sommar. En riktigt bra sommar, dessutom. Och för att återgå till det jag skrev om med trender så kommer jag nu in på det där med roséviner. Jag kan inte seriöst säga att jag har smakat mycket av dom. Verkligen inte. Tror jag har smakat på två eller tre av utbudet. Men det är inget som jag fastnat för, faktiskt. Men är det någon som kan rekommendera en flaska så hade det varit tacksamt.
Underligt är det ju att försäljningen av just rosé slår försäljningsrekord efter försäljningsrekord varje sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar