Nutid och framtid

Idag kom den. Det sista, mer ultimata, beskedet över att jag nu inte är ensamboende utan lycklig och glad sambo. Det första brevet till min bättre (eller sämre) hälft damp ned idag. Det var hysteriskt kul, faktiskt. Som någon form av absolut bekräftelse av samboskapet. Sådant som man kan uppskatta om man är lite byråkratiskt skadad som jag faktiskt har blivit över åren. Finns säkert folk som vidhåller att jag bara är skadad, men dom har FEL!! :D

Och sedan igår har jag och gumman pratat om saker vi skall göra under året. Och det har varit en hel del med saker. Mycket vi sade redan förra året vi skulle göra, men som runnit ut i sanden av en eller annan orsak.
Men ni som inte viste det har jag i julklapp fått en tvåveckors fiskeresa av min lilla kärlek. En vecka på något ställe och en vecka på ett annat ställe. Och vecka nummer två blir det äntligen dags att också pröva på jaktlyckan. Sitter och läser på rutinerna runt en jaktlicens. Och det är ett beslut som kommer tas efter sommarens erfarenheter. Just nu så leker tankegångarna runtikring det där med friluftsliv, jakt och fiske som någon form av utopi. Jag vet ju hur mycket jag uppskattar och faktiskt älskar att komma ut i skog och mark för att bara fiska eller vandra. Och det handlar inte om att avsky den vackra staden Göteborg, utan bara för att man värdesätter det andra så otroligt mycket mer. Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad är jag över att jag alltid tänkt så. Men efter det att jag passade en väns gård en dryg vecka år 2005, har jag varit övertygad om att jag inte är riktigt stadsmaterial. Jag skall vara på landet, helst där det finns vatten. Sjö eller hav, fast som den sötvattenskrabba jag är så föredrar jag sjö. Men smaken är som baken, den är ju delad.