lördag 5 mars 2011

Dessa djävla Miljöpartister

Vart är detta samhälle egentligen på väg? Ja, ni som läst ett tag vet ju hur illa jag tycker om miljöpartiet och alla dessa djävla miljöpartister. Usch, tvi och FY! Jag kommer så väl ihåg lilla Maria Wetterstrand efter valförlusten stort meddela att hon skulle avgå och hitta på något nytt samt att dom inte skulle inleda allians med Alliansen. Jaja, se hur den gick. Nu har hon likt den igen hon är, klängt sig fast vid Alliansen och vise versa. En parantes innan jag fortsätter är att det kommer bli roligt att se hur detta parti och Alliansen kommer försvara det framöver. Men det är nog ett par blogginlägg längre fram i tiden.

Det handlar denna gången om hur detta parti våldför sig på vårt land. Hur så kallade illegala flyktingar skall kunna utnyttja vårt samhälle utan att bidraga.
När hot om globalisering står och knackar inpå våran dörr, när man har en regering som vrålsatsar på skolan så väljer man att skjuta sig själv i foten. Medmänsklighet i all ära, men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så är det förkastligt. Vi som dras med nedskärning efter nedskärning på de flesta områdena ute i samhället. Skall vi då pressa skattepengar på folk som inte kommer bidraga själva? Är egentligen inte detta ett ansvarslöst sätt sköta statsfinanserna?
Det är i alla fall inget som jag valde när jag gick till urnan. Det var väl en fråga som V och MP drog? Och vad jag vet är MP så otroligt mycket mindre än Alliansen, så frågan är vad dom har fått ut av det. Det måste varit något i hästväg verkligen.

Det är rädsla jag länge har haft. Att Sverige inte kan inse att man inte kan vara hela världens opartiske räddare. Man måste dessvärre dra gränser och för egen del så är så konstigt att inte våga säga ”NEJ, vi har inte möjlighet!”

En bekant och jag diskuterade detta lite löst vid ett tillfälle för något år sedan. Där sade han att vi i Sverige har så mycket utrymme så vi kan ta in så många. Men jag såg inte det som en reel möjlighet då och gör det definitivt inte nu. Den Svenska ekonomin är tillräckligt ansträngd som den är och att anstränga den ytterligare känns bara så hysteriskt otroligt dumt. Miljöpartist-dumt, helt enkelt.

Men detta är väl inte en fråga som man kan diskutera humanism eller nationsekonomiska röster med i. Detta är ju mer om den hemska rasistiska stämpeln. Alla som är emot är mentalt slöa Sverigedemokrater och alla som är för tillhör den politiska ”rätt”sidan. Det är så sjukt att ett samhälle som skall vara så tolerant som vårat inte kan ha en vettig och vuxen diskussion om ett sådant ämne. Det blir liksom inte någon ”sans och balans” i diskussionen. Men att säga att det där så kallade humanistiska synsättet inte är samhälleligt gångbart möts med argument som mest hör en sandlåda till.

Maria Wetterstrand chattade med folk den tredje mars. Och en av frågorna gav mig lite att tänka på.
"fintnir: När vi har platser som Rosengård, Bergsjön, Ronna, Fittja, Hammarkullen, Angered, Landskrona, Tensta, Rinkeby etc är det inte bättre att vi tar hand om de platserna innan vi fyller på med nya, angående att du är för fri invandring. Mvh.
Maria Wetterstrand: Det finns mycket att göra för att göra dessa platser säkrare, mer trivsamma och för att folk som bor där i större utsträckning ska få jobb. Men jag anser att vi måste göra det samtidigt som vi är ett land som kan hjälpa människort som är på flykt eller som söker sig hit för att bidra genom sitt arbete eller studier. "

Man kan här se att våran lilla Maria Wetterstrand inte alls svarar på frågan utan babblar om någonting rätt så annorlunda. Jag anser att frågan är, med tanke på Sverigedemokraternas intågande i Riksdagen, högst legal. Men även här hörs röster om ”dessa Sverigedemokrater”. Det är inställningar som denna som hotar Sverige. Att inte kunna se längre än näsan räcker. Att inte kunna förstå ett kritiskt perspektiv utan att meningsmotståndarna drar till med rasistkortet då argumentationen kräver mer än blind humanism.

Är det verkligen såhär vi skall leva i fortsättningen? Är det såhär som Alliansen anser att en ansvarsfull ekonomisk politik skall föras?

Referenser: GP, SvD, SvD, DN, Nyhetskanalen

torsdag 3 mars 2011

En dag till eftertanke för en liten nörd

Det är lite sorgligt idag. Som ni vet är jag nu liiiiite äldre och något liiiite visare! Jag blir 33. Inte så att jag är ledsen över att jag blir 33 (även om det är en ordentlig grogrund för tristess och depression) utan mer att man faktiskt blir äldre. Jag är, som kanske bekant, ett Star Trek fan. Ett stort sådant. Ett MYCKET stort sådant. Och de hjältar som jag satt och tittade så ofta och mycket på under mina dagar efter jag kommit hem från skolan då The Original Series gick på Kanal 5 eller under helgerna när man nördade sig genom att titta på de filmer man hade. Vilken tid, och (återigen) vilka hjältar!

Nu idag, just denna dag då jag fyller 33, så når mig nyheten att den underbare skådisen James Doohan, Star Trek’s Montgomery "Scotty" Scott, skulle ha blivit hela 91 år just idag. Det är sorgligt över att det faktiskt är så att ens hjältar går bort. Deforest Kelly, Star Trek’s doktor Leonard "Bones" McCoy som gick bort redan 1999.

Det får en att tänka. Eller i alla fall mig. Man blir lite ödmjuk inför tingen, hur som helst. När jag var riktigt liten, alltså pytte, så lyssnade jag och min bror ofta på radioteatern. Monster och Hjältar på Himlavalvet var något som gick. Och jag kommer ihåg hur jag tittade på himlen och undrade. Sedan fick vi en stjärnkarta av vår far också. Då tog det snurr i mitt huvud. Så mycket som finns därute. Och oändligt mycket mer som faktiskt inte går att se. Jag har väl alltid haft en romantiserad bild av universum och framtiden, men efter det att vi fick den stjärnkartan tog det inte jättelång tid innan jag introducerades till Kirk, Spock, McCoy och resten. Och min redan romantiserade bild blev än mer positiv.

Nörderi tänker ni? Ja, definitivt! Men med tanke på vilka enorma skönheter Hubble- och Kepplerteleskopet givit oss och all information som sonder och annan utrustning givit oss så måste vi på något sätt vara ett steg närmare den slutgiltiga resan. Men å andra sidan så är människan ett farligt, dumt djur. Vi hade nog börjat bråkat över de enorma tillgångar som finns därute. Efter att läst en del artiklar i ämnet så är vi på branten på en kommersialisering av rymden, och intresset finns. För på en enda asteroid kan man bryta mängder med olika metaller som skulle vara värda hundratusentals biljoner i dagens valuta. Det är så framtiden ser ut, och innan man gör något riktigt gemensamt så kommer det handla om globalisering och vinster. Inte så att jag vill dra paralleller till koncept så som filmen Avatar gör, men det är nog inte långt borta med tanke på hur människan agerat när det gäller övriga mineraler och metaller. Men jag tänker hoppas på en mer mänsklig och positiv framtid!
Sista bilden från Hubble Heritage