tisdag 23 mars 2010

Om gumman och maten

Och idag är man inte gräsänkling längre. Det känns bra. Det var ju bara för ett par dagar, så det var ju inte direkt jobbigt. Men man saknade ju det lilla livet.
Det har väl inte hänt jättemycket sedan jag sist skrev, tror jag. Lika mycket arbetslös, lika mycket lodis. Detta är nog den mest frustrerande tiden jag varit med om på mycket länge. Inget jobb att slänga bort några timmar om dagen på, bara en massa fria timmar. Hoppas på en direkt ändring inom kort. Måste hoppas!

Men jag har tagit mig lite i kragen ändå. Städat, möblerat om, diskat och bonat lite. Fick inspiration till det i slutet på veckan som var. Hållit på som en djävla dåre, men bra blev det. Nästan så man klappar sig själv på axeln, men bara nästan. Men satan i gatan vad tråkigt det faktiskt är. Usch och fy!
Men jag har faktiskt gjort lite roliga saker med. Började redan igår med att sila yoghurt för att få bort onödig vätska. Man kan ju inte göra tzatziki genom att använda den där vattniga yoghurten. Den skall användas som tillbehör till dagen middag, en provensalisk kyckling med en massa goda, färska kryddor. Som avslutning på måltiden hade jag gjort Creme Brullé. Fy satan vad gott det är.



Har ju pratat en del om det där med mat i tidigare inlägg, och varje gång man tänker på det kommer man tillbaka till det faktum att just råvarorna är så hysteriskt viktiga. Läste på nätet att det ÅTERIGEN framkommit salmonellabakterier i storpack från Irländsk köttfärs. Jag kan i ärlighetens namn inte förstå varför folk inte väljer ordentliga råvaror. Visst, Sverige har långt kvar att gå när det gäller vettig hantering av en råvara. Likväl som svenskar har en lång väg att gå för att förstå och uppskatta ordentliga råvaror. Jag har alltid förespråkat ordentligt hängmörat kött, inte den skiten som finns på våra stormarknader. Man varken KAN eller SKALL stressa fram ordentliga råvaror. Jag tycker samhället, när det kommer till frågan om mat, är idiotiskt så det står härliga till. Folk pratar om kravmärkning, ordentlig djurhantering, korta transporter och allt det där som alla vill höra. Men när det kommer till att köpa produkten så är det ju i stort sett bara vackra ord. Mycket tjöt, lite verkstad! Varför köpa irländsk köttfärs istället för svensk? För att spara några kronor? Jag kan se scenariot framför mig, någon som pratar sig varm om meningslösa transporter och hur viktigt det är att köpa Svenskt. Men springer och köper Irländsk skit i tysthet bara för att spara några kronor.
Jag kommer aldrig köpa något sådant. Visst, det blir dyrare. Oftast mycket. Kanske inte behöver nämna att det inte blir Oxfilé Wellington så ofta längre. Men god mat måste få kosta, och jag köper mer än gärna riktigt närproducerat. Dessvärre är det bara en tant som kommer till torget då och då med sin skåpbil och erbjuder sina grödor. Det är en tradition värd att hålla vid liv, torghandel. Tyvärr är det väl numera bara vid saluhallen där den riktigt stora kommersen på närproducerat i Göteborg som finns. Jag hoppas innerligt att planerna på en till saluhall här i Göteborg blir verklighet. Ett stort och brett utbud på ordentliga produkter kan ju få konsumenterna få bättre vanor. Och nu när det är lite i modet med mat, lite av en fluga känns det som, med alla matprogram, alla kokböcker som förlagen spottar ut, alla dessa hemsidor med recept och liknande borde väl det ändå bli lika modernt med ordentliga råvaror?