Visst har vår Gudrun Schyman viss poäng. Men att elda upp etthundratusen svenska kronor är ju inte bara desperat mediaflörtande utan även en markering som är förkastlig även om det numera är lagligt.
Men bortsett från det rent rättsliga eller juridiska så får man titta på vad denne mycket mediakåta vänstertant faktiskt vill uppnå. Alltså bortsett från den mediala uppmärksamheten som hon lärt sig att bemästra genom det mest populistiska uttalandet efter det andra.
Jag tycker personligen inte att FI på något sätt utmärker sig i jämnstäldhetsfrågor MEN det är ett bekymmer att Sverige inte kommit så långt som att lika jobb skall ge lika lön. Det är tragiskt att vi ens har diskussionen om det där, för det är i grund och botten en djävla självklarhet.
Men att börja kräva kvoteringar är verkligen inte rätt väg att gå. Det är ju ett sätt som i sig själv tar död på lösningen och kommer bli en del i samma problem. Det måste till en enkel och självklar attitydförändring. Medicinen är enkel; lika lön för lika arbete.
Jag tycker av det som jag läst om FI att dom är fel ute och istället för rättvisa skriker efter någon form av hämnd. Vilket är totalt oförenligt med deras grundbudskap.
Och när man läser på deras hemsida så försöker dom få det att låta som att dom inte skulle ha varken vänster- eller högertillhörighet. Men man märker att denna dam klart inspirerats av att ha varit en i den mest röda av politiska zoner. Inget fel i det alls, men att försöka marknadsföra sig som ett politiskt obundet enfrågeparti så känns det så fel bara när man väl blir lite påläst.
Och när man läser lite vidare så låter det inte som en kamp för rättvishet utan en ren hatkampanj mot män. Ja, alltså den lite äldre skolan män som faktiskt bufflat sig hela vägen fram. Men det kommer ju bli en naturlig ordning där dessa kommer försvinna och jämlikheten kommer vara lika klar som lönekuvertet i slutet på månaden. Tyvärr är det detta som är priset på den kampen. Tid. Det är på ett sätt inte så underligt heller då kvinnor ur ett historiskt perspektiv varit tvungna och kämpa för en sådan lika uppenbar självklarhet som rösträtt. Och det så sent som i början av 1900-talet. Tror det var 1921, men citera mig inte i det fallet.
Det är alltså en gammal kamp dom för där på FI, men sättet är i mina ögon totalt felaktig. Och jag är säker på att galenskaperna runt skillnaden på lönerna faktiskt har ett slut.
Men ju mer jag läser om FI så framstår det inte som något parti i jakt på jämlikhet och solidaritet mellan könen, utan som ett rent hatparti emot det som dom så vackert kallar ”den patriarkala maktordningen”. Dom spelar lika mycket på fördomar som dem som dom skall kämpa emot. Och hur kan dom kalla sig rättvisa när dom skall bestämma likt miljöpartiet hur den enskilda familjen skall göra med föräldradagar och föräldraledighet. Framförallt då fler och fler pappor sätter familjen först. Utvecklingen är redan på gång. Man behöver inte se problem i allt bra. Man kan se det som är bra och det som i det där bra går att göra ännu bättre, och sedan förbättra det med. Det är den huvudsakliga inställningen man bör ha i denna diskussion, tycker jag. Mer kärlek i politiken, inte hat!
Sedan så skrev jag igår om Lars Ohly som bytt namn till Välfärdspartiet för en dag i rampljuset. Att varken han eller partiet kollat för att se om det finns ett registrerat parti med just det namnet, vilket det faktiskt gör. Jag förstår inte alls hur V kan göra en sådan blunder, eller beror det på ren och skär arrogans?
Referenser: GP, GP, GP, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Fria Tider
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar