Mumma i magen

Så var det alltså gjort. Tog mig en liten promenad med gumman idag, trots att vi båda är lite krassliga och sitter och snörvlar båda två.

Det blev en tripp in till stan, där jag redan i tisdags tog och beställde tre kilo nötben från favoritköttbutiken i Saluhallen. Det är fina och billiga grejjer. Sedan så blev det torghandeln på Kungstorget där allt det goda fanns. Närodlade morötter i olika färger, fina knippen gullök och färsk vitlök. Samt en halv, fin rotselleri.

Jag vet inte varför, men det blir en känsla av salighet när jag får tag i ordentliga saker istället för massorna av varor med suspekt ursprung så kan man faktiskt få tag i ordentliga, svenska grönsaker.

Och med lite tur så kommer jag utan störningsmoment kunna rosta mina ben och koka min buljong. Något som jag verkligen sett fram emot under lång tid.

Sjuk sådär på en fredag

Attans! Jag hade iochförsig ont i halsen igår, men i morse när klockan ringde 07:00 och gumman hade fixa kaffe var det något som inte stämde ordentligt invärtes.

Det var skitsvårt att komma upp från sängen. Jag kände bara att det pumpade i mig, sådär äckligt mycket feber som rasar i kroppen.

Nä, idag blir det till att vara hemma och kurera sig. Det suger, för den studiegruppen som jag är med i skall redovisa idag. Lagom sådär flumflum, men man lär ju sig alltid något.

Det som verkligen retar mig är att dagens föreläsningar är nog dom intressantaste hittills. Och jag skulle verkligen vilja vara där och lyssna. Men men...

Föredraget som vi skall hålla är inom området "skillnader mellan Högskolan och yrkeshögskolan, och se lite vilka skillnaderna är. Det var ruggans intressant, och jag satte igång med min hjärtefråga direkt, faktiskt. Eller ja, hjärtefråga och hjärtefråga. Jag var ju på väg mer eller mindre till just Yrkeshögskolan för att studera för att kunna få jobb. Så jag knep fråga två bara sådär, "Vad en yrkesutbildning syftar till".

Så det tog jag och mailade till en gruppkamrat, så att inte gruppen får lida, oavsett om dom med har bearbetat den. Det känns som om det var allt jag verkligen kunde göra...

Nu är det också som så att jag verkligen känner hur annorlunda det är att plugga högskola jämfört med den där gymnasieutbildningen som man skaffade sig. Vilket vi också hade en kort liten föreläsning om.

Men det känns iallafall inte som om detta var helt fel väg att gå. Jag har ju sagt till mig själv att två terminer kan man ju iallafall överleva. Så man verkligen kan motivera det för sig själv att man gjort vad man kunnat. Men det känns inte som om detta skall bli ett problem. Det är mer i stil som att detta inte på något sätt kommer att bli varken svårt eller jobbigt.

Missförstå mig rätt nu, det kommer ju bli obehagliga överraskningar. Som skriva första hemtentan och första salstentan. Det lär suga. Iallafall salstentan.

Jag har ju aldrig gjort sådant innan. Bara ett arbete om fantasylitteratur som "årsarbete" sista året i gymnasiet.