Med lite anknytning till det som jag skrev om igår kväll då. Astronomi blir ämnet. Dom har, med Hubbleteleskopets hjälp lyckats ta bilder av en planetslukande stjärna. Fenomenet är ju något som funnits i teorin så många år, och är en del av vår egna sols livscykel. Vår sol kommer dö ut på samma sätt. Men tack o lov är det ca 10 miljoner år kvar innan den upptäckta stjärnan har slukat planeten. Och vad som kanske är ännu mer TACK OCH LOV är att det är ca 5 miljarder år innan vår egen sol slutligen äter upp vår egna planet.
Men fenomenet, som så få vet, är att det inte kommer dröja så många år till (i sammanhanget) innan en av planeten Mars månar kommer smulas sönder och ge den ringar likt de som Saturnus har. Nu är det så illa jag kommer inte ihåg vilken av planeten Mars månar det gällde, men den månen har börjat ”sjunka” in mot planeten, och det har börjat uppstå stora sprickor i Phobos, som den heter månen. Den lite mer ”friska” är Deimos.
Men tillbaka till den där planetätande rackaren. Hubbleteleskopet är nog ett av människans riktigt få framsteg när det gäller utforskningen av vårt universum. Bortsett från enstaka satelliter som skickats igenom vårt solsystem så har denna underbara kreation fått oss och inse hur små vi är i världsalltet.
Och nu, från solsystem och planeter i nöd till något lite mer vardagligt, men ändå så kul. Bröllop. Det stora eventet för oss royalister detta året är ju det stundande bröllopet för Kronprinsessan Victoria med sin Daniel. Jag vill redan nu passa på att tillönska vår Kronprinsessa all lycka! Men i alla fall, det som verkligen stör mig är den svenska kyrkans hantering av den massmediala uppmärksamhet som just denna vigsel innebär. Tidningarna basunerar idag ut att pappa Kungen kommer att få leda in Kronprinsessan till altaret. Motiveringen är främst att det är kvinnoförnedrande och den svenska seden innebär att brudparet går in tillsammans, men ingen verkar komma ihåg att kronprinsessans fastrar överlämnades av sina fäder. Så låt deras familjetradition vara!
Jag kan inte se någon direkt anledning till varför prästen Annika Borg går ut med en debattartikel och ondgör sig över detta. Det verkar vara tillåtet att döpa sina barn utan att tro, men att vilja göra som man vill på bröllopsdagen går tydligen inte för sig. Det känns lite granna som om Svenska Kyrkan menar på att alla får göra som dom vill, bara man gör ”rätt”. Det rimmar riktigt illa, och jag tycker väl att Annika Borg bör hålla sig till församlingspropaganda utan att sätta käppar i hjulet för varken detta eller andra brudpar!
