Idag så åkte jag ut till Frölunda Torg för att träffa kärringen efter det att hon slutat jobba. Alltid roligt att träffas där, för på torget där så har dom det mesta man kan tänkas behöva. Och så slipper man åka in till stan och böka. Avskyr verkligen nordstan! Trångt och djävligt, och så är det så hetsigt där med. Nä, tackar vet jag torget där man i lugn och ro kan gå och titta i butik efter butik i lugn och ro. Men så slog det mig, VIN! Jag har bara två flaskor vardagsvin, alltså sådant som inte ska lagras i en massa år, att tillgå. Så jag och gumman stövlade in där för att leta guldklimpar. Det blev en flaska Monterosso, en Nebbiolo Langhe, en Monti Garbi och en Mussela. Och så köpte jag ett wild-card med. En jag aldrig tidigare ens öppnat och smakat på. Så det skall faktiskt bli lite roligt. Det är en Nebbiolo Langhe det med, fast från en annan producent. Så nu har jag fyllt ett helt fack i vinkylen min. Det är ju hyllor om fem platser. Inte så illa för en vinentusiast det, inte!
Det där med viner, röda viner, har varit en lång saga. I början när man smakade på viner så tyckte jag allt smakade likadant och allt var äckligt. Men allteftersom mina egna smaklökar växte så började jag uppleva att jag kunde särskilja vissa smaker. Och efter en stormiddag hos min mor var det givet! Efter den middagen så har min moders förkärlek för Italienska kvalitetsviner gått i arv till mig. Kanske inte behöver tilläggas att min mor har hysteriskt mycket mer kvalitetsviner än vad jag har? Men jag kommer landa där jag med, någongång.
Men om man lägger lite pengar på ett bra vin så måste man också tänka på sammanhanget man skall dricka. Ett jättegott vin är ju jättegott i just sammanhanget. Är det ett vin man skall ta till ost med kex, till en lätt måltid eller till en ordentlig gryta eller köttbit eller bara så att man tar sig ett glas för att man går omkring hemma och känner sig som en gud?
För ett endaste vin platsar inte riktigt till alla tillfällen. Ett vin som är jättegott till den Oxfilé Wellington som jag gör passar sig inte alls till min ryggbiff med hasselbackspotatis och gorgonzolasås.
Det med smakkombinationer är så speciellt, och ändå hyffsat unikt. Jag har hört systembolagets anställda rekommendera både rött och vitt till samma rätt. Så det krävs lite uthållighet för att komma fram till sina egna kombinationer. Och när det gäller mat och smakupplevelser är jag hysteriskt uthålligt. Det är ju inte för inte som jag växt mig till med en lite varselmage.
Och när det gäller smaker så måste jag faktiskt ta och prata lite om kaffe med. Jag hade ju en sådan där espressobryggare från OBH Nordica förut, Chiliseriens så kallade pärla. Eller ja, jag har haft två. Dom har båda gått sönder så jag har väl det senaste året kört med en vanlig bryggare. Det är ju inte så att bryggkaffe är äckligt, verkligen inte. Vissa kaffesorter smakar ju bättre än andra, men en egen cappuccino med nybryggt espressokaffe och nyskummad mjölk är så fantastiskt gott så det finns inte. Det är den perfekta starten på dagen, på min ära!
Men eftersom jag ändå letar efter något med viss kvalitet så kommer det bli en liten halvdyr historia, men hellre det än att lägga någonstans mellan 1600-1800 kronor på ren skit!
