Vår

Nu kommer våren. För någon dag sedan så var jag och min gumma ute och vandrade. Först blev det en promenad runt Härlanda Tjärn. Vi hade tagit med oss kaffe i termos och satte oss och tittade över vattenytan när vi drack. Fördjävla skönt. Och varför smakar kaffe så otroligt mycket bättre när det avnjuts på detta sätt? Det är en fråga för forskarna, det!
På vägen runt så hittade jag massa småsaker som erbjöd en hel del fascination och beundran. I rinnande bäckar har grodor lagt sina äggklasar, som för övrigt ser otroligt mycket minder ut än vad dom gjorde när jag var liten. Men jag hittade även en groda. Ett riktigt praktexempel, för det var en fet rackare med.

Efter den turen blev det en tur till Delsjön med. Och har hittat ett perfekt ställe för metpremiären som bara MÅSTE bli av snart. Dessvärre fann vi bara en massa skygga fåglar där, inte ens en and som ville prata med oss... Men bättre tur nästa gångs, hoppas jag på.

Och hur mycket har inte förändrats här i Göteborg egentligen, men ändå är allt som vanligt. Idiotbygget av pariserhjulet vid Göteborgs Opera lockar alltid till leende när man ser det. Visst, det är fint att stå och titta på från Ramberget en mörk kväll då det har en lysande blå effekt på panoraman. Men att slå upp ett sådant bygge på en plats som en kortsiktig lösning (då bygglovet är extremt tidsbegränsat) då man kunde lagt ned pengarna som det kostat på något mer hållbart. Upphottning av parken som var utlovad att stå ovanpå den nya tunneln?

Men oavsett idiotin så är det ju som så att jag lagt märke till att varje gång man går över Götaälvsbron så stinker det avgaser och annat dumt. Tittar man ned på vattnet så syns den där vackra blå-lila skimmrande, tunna oljefilmen på ytan. Jag vill känna andra dofter än sunkigt McDonaldsavlopp när man vandrar i stan.


En av de få sakerna som fortfarande får mig att åter älska denna stad över allt annat är faktiskt Slottskogen. Var där med kärleken för ett par dagar sedan. Det är vackert att vandra där! Börja med en tur till sälarna, fortsätta bort till pingvinerna för att sedan ta den stora, branta backen upp till älgarna. Och sedan vidare till hjortar, getter, hästar, påfåglar, hängbukssvin och allt det där andra. Så fridfullt, så vackert. Parkerna vi har är nog fan i mig Sveriges stoltheter!!
Drömmen om landet har verkligen tagit och sugit tag i mig. Måste bort från denna underligt annorlunda stad som jag vuxit upp i!