Finns det inget vett kvar?

Det är ju inte sant. Då jag vill lägga politik åt sidan och ägna mig åt det som jag verkligen vill skriva om så händer något jag känner att jag verkligen bara MÅSTE ta ställning för. Eller i detta fallet ta ställning emot.
Läste en artikel om hur en advokatfirma stämmer staten på 100.000:- för att dom förlorat i ett vädigt speciellt mål. Nämnligen rätten till ombud.

Historien om målet går att läsa här men min fundering ligger i hur dom tänker. Hur kan man, som chef för en utåt sett respektabel advokatfirma skita i den utsattas situation?

Är inte det ett strålande exempel på populism? Eller värdelös journalism? Det handlar ju, som GP väljer att skriva, inte om en slöjdom utan om något betydligt enklare? Han uppger sig vara en förföljd kristen i ett muslimskt land, och upptäcker till sin förvåning att hans ombud är muslim. Tro satan att det inte känns så bra för honom (och hade det varit tvärt om så är det samma sak, inte så bra alls)!
Och efter inte mindre än tre försök i tre olika instanser att byta ombud fick han det. Ett helt fel tillvägagångssätt, i mitt tycke. Det borde skett omedelbart!
Men nu tänker denne ombudets chef, Ismo Salmi, överklaga. Och vad vore ett överklagande om det inte finns en summa med, som om bytet av ombud är något diskriminerande. Frågan blir ju om VEM som i detta fallet är ignorerad och kränkt? Kan det vara egyptiern?