Sommarläsningen på nyhetssidorna har återgått lite till det mer normala nu när Almedalsveckan tagit slut. Och tur är väl det, ändå? Tyvärr så har det ju faktiskt varit som så att det sällan varit just det partiet som hållit föredrag som fått den största uppmärksamheten. Det har varit utspel efter infall. Och senast så var det ju före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin som hamnat i ordentligt blåsväder på grund utav Aftonbladets chockrapporter om sexköp.
Om nu detta är sant eller inte, så har ju dessa uppgifter tagit större medial bevakning än de talare som borde fått det. Det är ju faktiskt som så att det är viktigare med den politiska rapportering Sverige vill ha än den lösnummersäljande nyheten som kommer sådär lagom lägligt. Om det är sant eller inte kommer ju att visa sig, men eftersom det är just Aftonbladet som släppt denna sensationsuppgift så ställer jag mig personligen mycket skeptisk. Men som sagt, det lär vi ju få reda på. Å ena sidan så är det ju inte första gången en toppolitiker begått sådana handlingar och å andra sidan så är det ju inte första gången som skandalpressen ljugit ihop något för att öka lösnummerförsäljningen.
Men eftersom min blogg, med gårdagens inlägg om miljöpartiet i spetsen, fått över 2200 läsare på bloggen enligt min counter så måste jag säga att det känns hysteriskt roligt att ni är så många som faktiskt tagit er dyrbara tid och följt med mig i mina funderingar och åsikter. Stort tack till er alla!
Har läst en del på nyhetssidorna om mat och dryck. Naturligtvis så har den största kulinariska sommarsysslan tagit mycket plats. Grilltips hit och grillrecept dit. Svalkande slush, bryggerier som tjänar på sommarvädret (inte någon större överraskning), dåliga rekommendationer på usla, amerikanska viner och en massa andra förstå-sig-påare som kommer med det mer fantastiska än den andre.
Men ingen tar upp grunden i matlagning. Råvaran. Det känns som om allt skall gå snabbt och lätt utan undantag, vilket gör mig hysteriskt besviken på dagens hetsiga samhälle. Varför kan inte god och nyttig mat få ta tid? Varför är alla så inställda på att middagen får ta MAX en halvtimme?
Jag är personligen en av alla dom som tycker att god mat får ta hur lång tid som helst. Jag har drömmar som sträcker sig till ett ordentligt kök när man blir stor och köper sig ett hus på landet med kärringen!
Under kommande vecka så skall jag ta och koka en egen, riktigt mörk, oxfond, vilket kommer ta mig minst 10 timmar. Jag skall göra tre till fyra olika glassorter, en sorbet, creme brullé, pannacotta samt lite annat smått och gott.
Jag kommer gå in i en sådan matlagarpsykos så det finns inte, och jag ser så oerhört mycket fram emot det. Och gumman min ser minst sagt mycket fram emot det. Alltid kul att testa något nytt. Per Morbergs kokbok (som jag mer än varmt kan rekommendera) ligger uppfläkt på sidan 176, fonder!
Sedan som en liten sidnotering kan jag tillägga att det ser ut som en endaste av mina tre chilliplantor kommer ge mig runr tjugo stycken chillifrukter. Så mycket blomster har jag på stammen. Habanerosen ser lite mörk ut på blomstadiet för tillfället. Men alla de andra, rosmarinen, basilikan, kryddtimjan och citronmelissen växer så det verkligen knakar. Har faktiskt redan börjat planera inför nästa år, då ört- och kryddplanteringen kommer bli en hysterisk massa.
Och imorgon så handlar det om ytterliggare ett råvaruprojekt som mycket väl kan komma och bli någon form av verklighet. Må väl, för det ämnar jag göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar