Nu var det alltför längesedan som jag faktiskt förärade denna blogg med ett par rader.
Som bekant har det ju hänt jättemycket det senaste, mest med skolan faktiskt. Men naturligtvis även privat. Efter psykologikursen så har vi börjat på en pedagogikkurs, där jag faktiskt blev stum av förfäran. Lärarna är kunniga med inte ett dugg pedagogiska. Känner iochförsig igen det fenomenet sedan min tid i skolan och gymnasiet. Men på denna nivå som det faktiskt är kan man ju tycka att det skulle vara mer krav än bara en superexamen? Men det är ju som sagt vad min fundering. Och kursens upplägg är ju lite löjlig, enkelt uttryckt. Väldigt få föreläsningar i alla de tre momenten vi har. Det verkar som dom löst det hela med en hysterisk mängd gruppuppgifter blandat med obligatoriska seminarier och tentor. Det känns så hysteriskt krystat med upplägget. Naturligtvis skall kunskapsnivån testas på oss studenter, men att först ha en massa obligatoriska seminarier och inlämningsuppgifter för att sedan testas igen med hem- och salstentor känns det underligt. Tilläggas bör ju att kursmomenten överlag upplevs som hysteriskt dåligt upplagda. Men men, skam den som ger sig heter det.
Privat så har det tuffat på. Födelsedagen närmar sig och det känns faktiskt skummt. Paniken och ångesten jag hade över att fylla 30 är helt borta och det är mest som så att man har förlikat sig med förlorarstämpeln lite granna!
Och igår var jag på middag hos en god vän. Det blev Oxfilé Wellington med rödvinssås och klyftpotatis samt våra chokladsuffléer. Inte fel någonstans. Naturligtvis pratades det en hel del om mat, råvaror, tillagningar och så vidare. Och jag tog igår beslutet att köpa ordentliga vaniljstänger till när jag gör Creme Brullé nästa gång. Eller en omgång ordentlig vaniljglass! Men råvarorna är viktiga som bara den.
Och ni som läst bloggen vet att jag för ett tag sedan tog beslutet att ge upp rökningen. Med det beslutet i fickan så har jag lagt märke till att min standard här i världen har ökat. Man har faktiskt betydligt mer i plånboken att röra sig med. Visst, CSN och lön hjälper ju till att komma upp i en ordentlig nivå. Inte dräglig utan ordentlig. Jag kan verkligen inte förstå hur folk kan grina över hur lite CSN ger en, medan man lägger en massa pengar på alkohol eller andra saker. Det är för mig en gåta!
Men nu så har jag möjlighet att springa i saluhallen, jag kokar min buljong, jag köper min färska fisk ordentligt. Det kallar jag att leva som en kung!!!
