Så var det full rulle igen nu då. Valutspelen duggar tätt nu när vi med stormsteg skrider emot att få lägga ned våra röster i de olika kuverten. Men jag kan inte låta bli att förundras över partiernas och politikernas valstrategi. Inte direkt så att jag förundras över budskapen, för det är ju samma skit varje gång. Utan mer på sättet som man försöker snärja sina väljare. Det är ju nu hyffsat klart att man från Socialdemokratiskt håll, tillsammans med V och MP mer eller mindre är enbart ute efter förstagångsväljare medan Alliansen försöker framstå som det mest arbetarvänliga som finns. Med då Moderaterna i toppen. KD och FP kör lite eget race medan C är smått tysta i skymundan. Kanske med all rätt, då det har varit massflykt från C under en längre tid.
Utspel efter utspel rapporterar vår kära media om dag efter dag.
Men återigen så faller ett kritiskt öga på kampanjen. Ja, jag vet att det finns läsare på denna blogg som går i taket över att jag är skeptisk till mediarapporteringen, men det må vara.
Något som är lite kul att höra är faktiskt att fler verkar ha blivit intresserade av politiken. Många bryr sig, iallafall på ytan, av vad som händer i Sverige.
Hade en diskussion om Alliansstyret som vi har haft nu i snart fyra år. Till att börja med så anser jag att krisen som kom inte riktigt har gett den nu sittande regeringen att driva den politik som planerat.
Jag kommer så väl ihåg alla dem som skrek hur värdelösa regeringen var när det var dags att skära i den lilla välfärden som finns kvar. Krisanpassad politik, hette det då. Och ramaskri var det. Nu ser ju bilden lite annorlunda ut. Läste idag att arbetslösheten sjunkit, vilket i sig är helt naturligt på en återgång mot den ljusare tiden. Men istället att se det som just en återgång väljer Alliansen att klappa varandra på ryggen och säga att det mer eller mindre enbart beror på deras styre.
Like lite som regeringen kunde påverka den finansiella krisen som blev så kännbar (framförallt här på västkusten med massuppsägningar från flera stora fabriker) så är det så att regeringen INTE kan ta åt sig äran då marknaden med ordentliga tag börjar återhämta sig. Det rimmar illa. Riktigt illa.
Är den enskilde individen såpass glömsk att man inte kommer ihåg att vi haft en kris? Eller är det en naiv övertro till politiken som drivs?
Är det inte så att behandlingen av de utländska bärplockarna visar sittande regering från deras rätta sida? Eller den katastrofala situation som möter många skolbarn och äldre vid lunch eller middagsdags?
Sedan så kan man också fråga sig var den nya regeringen, oavsett koalition eller färg har, kommer att bidra till. Eller orsaka, beroende på hur man ser på det.
Jag personligen ser ett skräckscenario framför mig med ytterliggare en mandatperiod av ett Alliansstyrt Sverige. Med tanke på vad dessa irrhjärnor åstadkommit under dessa år med FRA, Ipred, Swift och gud vet allt så ser jag ju ingen ljusare framtid framöver.
Men med ett rödgrönt styre ser det ungefär lika illa ut. Tillbaka till ett bidragssamhälle med köttskatter och andra idiotiska påhitt. Och inte är dom emot SWIFT eller andra rättighetskränkande nya lagar.
Så vad är alternativet? Egentligen?
Referenser: GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen
