onsdag 9 juni 2010

Vart är vårt Sverige på väg?


Har suttit och läst en del på GP idag. Dom har haft en del att komma med, men det som verkligen fick igång mitt tänk i en viss bana var en artikel på DN som handlar om att enskilda våldtäkter kostar samhället miljoner. Vad nu, tänkte jag. Vet inte alla det redan? Eller är det så att våra inkompetenta folkvalda väljer att blunda för detta så stora problem och bekymmer bara för att dom har skott åt sig så dom har hemmalarm direktkopplat till polisen med tankegången ”nä, men har inte alla det?”. Lika illa som Marie Antoinette i Frankrike för så många år sedan när folket svalt ”men ge dem kakor då”. Hon kunde inte förstå att dom faktiskt svalt, lika lite som våra folkvalda verkar kunna förstå att vi har ett problem. Problemet är ju i grund och botten inte en straffskalefråga. Jag tror verkligen inte det är så. Det handlar om att värdera ett liv ordentligt. Allt det där andra kommer med på köpet. Jag är helt övertygad! Riktiga män misshandlar på intet sätt sin älskade, det får stå för dom ryggradslösa låtsasmännen.
Men tillbaka till artikeln igen (dessa små utsvävningar). Är det inte förkastligt att det måste göras den typen av undersökningar? Det kan väl vem som helst räkna ut att det kostar pengar med allt som sker runtomkring ett brott? Och framförallt ett sådant avskyvärt brott! Usch och fy! En tanke är ju att följa Polens exempel och kastrera svinen. Men jag misstänker att det inte är genomförbart här, där det daltas mer med gärningsmännen än de som faktiskt behöver hjälp. Bara för det där svinet Leif Silbersky gång på gång gå ut i media och förklara sin högst skyldiga klient oskyldig. Ett sådant svin. Han är en högborg för det som verkligen är fel med detta landet, dels att värdet på en annan människas liv är hysteriskt lågt och att det daltas med dessa förbrytare hela tiden.

Sedan spinner det bara vidare. Som en spiral har det varit i media idag när man läser vidare på GP. Visserligen någon dag sent för min del, men tycker det platsar in i min ångestsång över Sverige. En ledare fäller några tårar över det så kallade skyddet för vittnen medans en annan ledare grinar riktigt illa över förlaget till så kallade volontärpoliser.
Men den första av de två ledarna har faktiskt en poäng. Det är riktigt illa ställt med säkerhet emot vittnen. Och inte blir det bättre när den moderata superidioten Beatrice Ask stjälper medborgares möjligheter gång på gång. Det var ju ute som förslag att låta vittnen bära skägg så man inte kan känna igen dem på bild då det framkommit grupper på facebook som lägger ut vittnens uppgifter med bild. Det säger hon definitivt NEJ till, men att komma med ett förslag där man kan sätta in militär mot svenska medborgare verkar ju vara en djävligt bra idé. Att skydda sig själva genom att klubba igenom en ny kreditupplysningslag "för den enskilda individens integritet” är ju ett annat sätt som hon medverkat till att skydda sig och de sina. FRA-lagen klubbades igenom med uppenbar klarhet att det just integritetskränkande. Är politik bara mygel? Det är skrämmande att folk idag kan vara stolta moderater när sådana här inskränkningar förekommer från en sådan. Är detta verkligen en individ med vettiga, politiska värderingar som sitter på en sådan tung post? Skrämmande är ordet, minst sagt!

Och ja, jag vet att FRA-skiten som regeringen klubbade igenom är från grunden ett socialdemokratiskt fiasko under ledning av Thomas Bodström.

Häftigt

Satt och dumsurfade på diverse nyhetsajter, och hann först läsa lite på GP om hur ett Göteborgsföretag kammat hem en 250miljonersaffär inom satellitbranchen. Lite häftigt faktiskt. Det kommer säkert oss Göteborgare till godo, då det säkerligen kommer bli några anställningsmöjligheter till några. Mumsfillibaba!!
Sedan så blev det en snabbvända in på DN, och läste om hur ytterliggare en meteorid slagit ned på Jupiter. Det är ju hysteriskt fantastiskt att vi, från denna plats i universum vi faktiskt är, kan se sådant som sker så långt ut i solsystemet. Jag finner faktiskt inte några ord för det, det är så häpnadsväckande i mina tankegångar. Men inte för att låta som en dålig domedagsprofet, men nedslaget på Jupiter får mig också att fundera över vår egna sårbarhet i sammanhanget. Undrar om det kommer hända oss igen, det där?

Mobbare


Djävla fiskar... Dom mobbade mina krokade maskar i stort sett hela tiden. Av alla dom gånger som flötet åkte ned under vattenytan var det bara en liten rackare jag fick upp. En endaste...
Ena gången var halva masken borta, eller så hade dom spottat ut den igen. Vilka varelser. Det är lite som om jag göder dem snarare än metar. Dom är smarta dom där små.
Och min kära gumma var tappert med. Vi hade tagit med oss en termos kaffe, vilket var hysteriskt gott att dricka.
Regnet kom ju mer eller mindre precis efter vi hade satt oss i bilen. Det där stilla regnet som är så underbart. Hela skogen doftar just skog, det är en härlig upplevelse att meta i, kan jag lova.
Men det märks ju att man saknar vissa nödvändiga tingestar. Får se om man får den där skatteåterbäringen snart med... Då kanske det blir lite annorlunda!

En tidig morgon

Klockorna började ringa redan kvart i sju idag. Det kommer bli en liten tur till Delsjön igen med gumman. Metmorgon! Ska bli förbannat skönt att komma iväg ett par timmar och bara vara ute i naturen lite. Synd bara att det inte regnade sådär fint och lugnt som det gjorde för ett par dagar sedan. Det är ju då det är som mest fridfullt.


Bilden är tagen för en vecka sedan i strålande solsken, nu är det ju lite mer mulet, men hade ingen tagit någon sådan bild. Men men, vackert är det oavsett!