mathållning och idiotiska veganer

Har suttit och läst mycket på nätet om mat det senaste. Inte så mkt letat efter recept och sådant, utan mer efter åsikter, tankar och funderingar om just mat
Att något sådant enkelt är så stort och komplext. Det är ju inte mer än att medge att mat är vardagspolitik. För oss alla. Alla vi har åsikter om vad som är ”rätt” eller ”fel”. Jag har många åsikter om just det där. Och jag är mycket bestämd med mina övertygelser!
Tänker ju återigen på Dokument Inifrån: McFusk & co. Det har blivit lite diskussioner i ämnet i bekantskapskretsen. Vilket är bra. Breda diskussioner med vettiga individer som tänker själv och så. Likadant som en mycket god vän som inte delar allt jag tycker rent politiskt. Men vi kan båda argumentera, få varandra att tänka till, utan att för den delen övertyga varandra. Jag tror det är därför folk ogärna vill diskutera sådant. Man är rädd för att få en Miljöpartist på halsen som hela tiden hävdar att dom har ”rätt” och alla andra ”fel”.

Men tillbaka on topic. Det där med rätt och fel har ju diskuterats flitigt. Dessvärre så är den lite mer militanta veganrörelsen på frammarsch, med ambitionen att (liksom Jehovas vittnen) tjata till sig individer till deras ”tro”. Det främsta argumentet är ”jag mår så mycket bättre utan kött” eller ”människor behöver inte äta kött”. Båda påståenden är aktivt fel. Det finns väldokumenterade fall, framförallt i Amerika, där riktigt fundamentala veganer har lidit av diverse bristsjukdomar, framförallt benskörhet. Det finns domslut där sådana veganer fråntagits vårdnaden av sina barn på grund utav detta med domslutet barnmisshandel väldokumenterat.

Jag förstår inte varför man inte kan vara köttätare i lugn och ro. Visst, jag kan väl till viss del hålla med dessa vilsna själar i vissa saker. Behandlingen av köttet behöver förbättras avsevärt, trots att Sverige ligger väldigt långt fram med lagar om djurhållning och djurskydd. Men som med så mycket annat finns det utrymme för förbättring. Och för att få en någorlunda hållbar uppfödning behöver vi nog återgå lite till den djurhållning vi hade innan det blev så hysteriskt tempo på köttmarknaden. Med ordentliga betesängar och mer krav på närodlat och ordentligt hängmörat. Fast det där kan man som konsument verkligen påverka!
Men återigen så hör man denna veganhets. Det är nästan samma hathets mot oss köttätare som mot rökarna. Fast denna gången märks det att det inte är en herre som inte har den där järnkollen på ämnet som yttrar sig (som vanligt). I en debattartikel i Aftonbladet så skriver Hirad Rezazadeh så urbota dumt och med sakfel.

Det står skrivet:
”Den främsta andledningen till köttätande är att folk tycker det är gott att äta kött. Men en handling kan aldrig vara moraliskt försvarbar utifrån hur mycket njutning det ger en själv, utan det måste tas hänsyn till den som berörs av ens handlingar. En våldtäcksman kan aldrig legitimera sin handling oavsett hur mycket njutning det ger denne”

”Ingen förnekar naturligheten i konsumtionen av kött och att många djur äter varandra Att ta sina förebilder ur naturen skulle dock bidra till allvarliga konsekvenser då även våldtäkter och kannibalism är vanligt bland djur. Sedan när är våldtäkter okej för att de är naturliga”.

Hmm. Att jämföra köttätande med kannibalism och våldtäktsmän/våldtäktskvinnor är väl ändå att ta i? Är inte det idioti i den högre skolan av idioter? Denna individ som skrivit denna kan inte vara insatt alls i hur människan levt sitt liv alla dessa tusentals år. Människan är ett rovdjur, oavsett vad man tycker om det.
Varför skall det vara sådan hets mot köttätare för? Varför inte inse att alla de ”övriga” proteiner och mineraler som finns inte är tillräckligt presenterad i en vegandiet? Vi behöver både animaliskt fett och kött för att fungera, och det är evolutionen som skapat oss så. Det här med veganrörelser är ju inte någon utvecklad gren i evolutionen, utan mer en politisk och/eller ideologisk ståndpunkt. Den hör inte ett dugg hemma i en värld av fakta. Låt mig få tillaga mitt kött i lugn och ro och slippa läsa veganidioternas hysteriskt vridna och felaktiga propaganda!

Vilks igen!

Så var det dags för Lars Vilks igen då. Som ni säkert inte missat så har det anhållits två individer med anledning av den mordbrand som härjade i hans hus för någon dag sedan. Och glädjande nog så har dessa två individer nu lagförts och den ene står idag inför rätta, misstänkt för mordbrand. En skön seger redan där. Och med tanke på bevisningsläget så är allt annat än en fällande dom ett stort hån mot det Svenska rättsväsendet. Jag kan inte hjälpa att bli upprörd över detta. Att försöka skrämma någon till tystnad, eller ännu värre. Tänk om hans liv hade gått till spillo. Hemska tanke! Jag tror att Lars Vilks faktiskt blivit lite av en ikon emot sin vilja. För det handlar ju om ett par riktigt otäcka saker som omsusar legenden Vilks. Det är sådant som är obekvämt och kontroversiellt i detta land. Aldrig förr har det väl blåst så mycket i ämnen som demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet och rädslan för den otäcka rasiststämpeln? Det är ju nästan värdig en SMHI-kvalificering Klass 3, det där.

Men är det verkligen så? Kan man inte få värna om yttrandefrihet när religion är inblandad utan att vara rasist? Oavsett hur smaklöst eller taktlöst man än tycker att herr Vilks konst är, så är det ju faktiskt hans fulla rätt att inom de demokratiska ramarna i detta land publicera detta.

Många grupper ser ju detta på väldigt olika sätt. Den ena mer extremt än den andra. Men något av det mest skrämmande är nog censuren som media gör. Det är ju inte till fördel för någon av parterna utan spär på fördomar och gör en redan infekterad diskussion till något i av en epidemi.

Herr Vilks har idag chattat med läsarna på Expressen, och det visade sig för mig bli en riktigt intressant läsning. Nedan följer två citat som jag faktiskt ägnade en hel del tanke åt:

Ingegerd: Är du nöjd över reaktionerna du som din karikatyr har fått?
Lars Vilks: "Nöjd" är kanske inte ordet. Låt oss säga att det har blivit en intressant utveckling som speglar många av sidorna i denna både komplicerade och känsliga fråga.

Detta är verkligen att slå huvudet på spiken! Det är precis vad det är!

Sara: Hej, på vilket sätt är det konst när man sätter på muhammed masken på ett gaypar som dessutom har sex? Låter mera som pornografi - detta är avskyvärt. Vilka andra grupper kritiserar du, varför inte politiken? Eller använda Dalai Lama för buddhismen är inte så vänlig heller.
Lars Vilks: Den iranska konstnären Soorah Hera har gjort den video som du syftar på. Den är konst och ansågs bra nog att visas på ett stort museum i Haag. Den är en kritik av Islams uppfattning av homosexualitet. Den är med andra ord en politisk kritik. Om man ger sig på Dalai Lama är det ingen som är intresserad.

Ja, vad säger man. Konstnärer har genom så lång tid varit ypperliga på att, på ett enkelt men effektivt sätt, kritisera. Och det kan jag ge ett direkt exempel på själv. Vår egna Karin Boye som skrev verket Kallocain, som verkligen var kritisk emot både nazismen och kommunismen! Klart läsvärd fortfarande! Jag kommer ihåg att jag upplevde den som spännande och insiktsfull.

Och världshistorien är ju full med exempel om frihetsskämpar som dödats, om författare och konstnärer som gått grymma öden tillväga.

Och detta som pågår runt Vilks är ju inte alls i lika stor skala, men skrämmande att det händer i detta allas vårat Sverige!

Arbetslös med framtidstro

Att vara arbetslös suger. Det har snart gått ett och ett halv år sedan jag blev uppsagd från Volvo, och sista arbetsdagen var den 18e december 2008. Förändringarnas år, sade jag då om både 2009 och 2010. Men än så länge så är den enda förändringen den att det går spiralliknande nedåt. Det är ju inte det minsta roligt eller vidare stimulerande att ha arbetsförmedlingens handlingsplan att gå efter. De jobb man söker får man antingen inget svar ifrån alls eller ett ”tack men nej tack” från diverse företag man sökt till. Det är ju lite illa. Att gå såhär sysslolös är ju något av det tråkigaste jag varit med om. Och för drygt tio år sedan var jag också lite arbetslös, men ung och dum som man var då tyckte man ju att det var bra. Men idag så kräver man ju lite mer.
Men så går det nog när man inte har någon direkt kompetens, utan tvingas till de jobb som erbjuds snarare än de jobb man faktiskt är intresserad av.
Jag har faktiskt tagit tag i saken och sökt in till Personalvetarprogrammet på Göteborgs Universitet. På något sätt är det ju så att jag tror att jag vill på något sätt arbeta med människor. Efter att ha varit så lång tid på Volvo som jag faktiskt var så har man fått ögonen öppnade på hur företag kan ostraffat behandla medarbetare. Något som jag faktiskt vill vara med och förändra.
Och det är också något som jag saknar i dagens politik. Det är antingen eller. Rött är ju enbart för arbetare där företagen säkert kommer göra förluster i olika sammanhang, och det blåa där kollektivavtal urholkas så företag får möjlighet till lite ”slit-och-släng” med fotfolket. Kan det inte finnas något mellanting, undrar jag. Eller är kollektivavtal och företagsviljan verkligen sådana hysteriska motpoler så att dom inte kan leva i mutualism? En symbiosform där bägge parterna tjänar på varandra och utvecklas till något större och starkare.
Varför är det från båda hållen någon form av krigsföring? Och varför kan inte ett sunt förnuft råda?
Titta bara på vad miljöpartiet valt att satsa på, en trettiofemtimmarsvecka. Utopin talar ju sitt klart tydliga språk, för alla vill vi väl jobba mindre och minst tjäna lika mycket som tidigare eller helst mer? Men realistiskt sett så tror jag nog att det kan vara svårt att genomföra, för företagen förlorar ju bara där tjugo timmar i månaden per anställd, vilket naturligtvis kan vara en negativ trend. Men låt oss då fråga oss om inte företagen hade fått mer lyckliga anställda som i sin tur ger en massa ökad produktivitet? Är det egentligen inte det vi önskar oss? Att med frihet kunna vara just produktiva på jobbet? Att känna att vi åstadkommer ordentligt på vårt jobb, för större delen av oss vill ju faktiskt göra bra ifrån oss på jobbet för det ger en bra självkänsla. Sedan att det finns idioter som talar om någon form av ”medborgarlön” eller ”låt dem som vill jobba jobba, låt oss andra få vara hemma”. Det är ju inte direkt av någon politisk ideologi eller liknande, utan ren och skär lathet. Och vi har faktiskt en medborgarlön, det är bara att gå till de sociala myndigheterna och begära ut socialbidrag.

Men åter till miljöpartiets trettiofemtimmarsveckoridé. Hur illa jag än må tycka om dessa gröna, halvsovande idioter så har deras politik i just detta, väldigt enskilda, fallet fått mig till ordentlig eftertanke.