Sökandet efter tystnaden

Läste något intressant på GöteborgsPosten idag, något som jag och min met-kompis pratade om vid mitt sista metäventyr. Just ljud och buller. För när vi satt och metade vid Delsjön så diskuterade vi att det är så skönt att komma ut, komma bort, men att man ändå aldrig slipper ljudet från samhället. Just vid Delsjön hörs ju det oändliga surret från motorvägen och skotten från polisens skjutbana. Vid Härlanda Tjärn är det inte mycket bättre, med ljud från den lilla vägslingan som också bildar parkeringsplats och så vidare. Tippen i Tynnered är ju också nära en väg med viss bullernivå. Hovåsbadet, Askimsbadet lever samma bullriga tillvaro. Vi har ju här i Göteborg ett förvånansvärt fint naturliv omkring oss ändå, Ängårdsbergen med tillhörande skog, Slottskogen denna underbara park samt alla de ovan nämnda ställen. Men ljudet kommer vi ju inte att undkomma. Det är nog det som är en växande stads förbannelse. Ingen lugn och ro någonstans. Hela tiden staden som gör sig påmind.

Likadant var det ju vid landstället som vi hade när jag var så mycket mindre. Alltid bilar, motorcyklar eller långtradare som gled förbi, trots att vi hade många meter till vägen och träd som begränsade ljudet. Men det fanns där.

Det finns förvisso vissa ställen man har varit på som verkligen är tysta. Jaktstugan som kärringen har tagit mig till två gånger, och som det blir av till nästa år igen. Där är det HELT tyst. Inga bilar, såvida svärfar inte kommer på besök med den skruttiga fiaten. Där kan man prata om terapi. Bara skog, stor sjö och en massa bra ljud. Sus i trädkronorna, djurens trassel och läten samt vågorna som slår in mot stranden. Fy satan, där finns det minsann tid till återhämtning.

Och eftersom jag är en drömmare så kan jag ju inte sluta tänka på vad man vill ha sedan när man är klar med utbildningen och ”blivit stor”. Drömmen om ett hus vid vatten djupt in i skogen finns ju där. Havet hade ju så sett minsann fungerat minst lika bra, men jag är en sötvattenspirat!

Referenser: GP, GP

Kamp

När jag skrev om rökning för ett tag sedan, i mer praktiska räkne-exempel så har jag haft många funderingar och tankar kring det där med rökning. Och jag har faktiskt hittat lite roliga fakta om fördelarna med vad ett avbrott skulle innebära. Varit inne på många olika sidor, och dom flesta är helt överens om följande ”schema” (tidsangivelsen är tid efter sista fimpen)

Fas 1 – 20 minuter

Blodtryck och puls går ner till normal nivå

Fas 2 – 8 timmar

Nikotin- och kolmonoxidhalten i blodet minskar till hälften och syrehalten i blodet blir normal

Fas 3 – 24 timmar

All kolmonoxid är borta från kroppen och lungorna börjar sakta men säkert rensa bort slaggprodukter

Fas 4 – 48 timmar

Nikotinet är ur kroppen äntligen och förmågan att känna lukt och smak har börjat förbättras riktigt rejält

Fas 5 – 2 till 12 veckor

Blodcirkulationen och lungkapaciteten förbättras, konditionen ökar och huden får tillbaka sin mer friskare färg

Fas 6 – 3 till 12 månader

Lungorna och lungkapaciteten har förbättrats avsevärt. Flimmerhåren nybildas i lungorna och därmed får man ett bättre försvar mot infektion. Rökhostan avtar och kroppens energi ökar.

Fas 7 – Efter 12 månader

Risken för hjärtinfarkt är halverad

Fas 8 – Efter 5 år

Risk för hjärtinfarkt eller hjärnblödning är lika liten som för dem som aldrig rökt

Fas 9 – Efter 10 år

Risken att drabbas av lungcancer har minskat med minst 2/3

Fas 10 – Efter 15 år

Alla sjukdomsrisker associerade med rökningen är NÄSTAN lika låga som för dem som aldrig rört skiten

Men att man nästan aldrig riktigt kan läsa någon form av seriös rapportering, med undantag kanske av Västra Götalandsregionen, utan en massa floskler och skit, som på GSK:s hemsida där dom basunerar ut ”Den som slutar i tid blir rikare själv - och lönsam för samhället” som om det skulle finnas en värdering i rökning som är så hysterisk? Eller ja, det gör det ju. Det går ju en häxjakt på rökare i dagens samhälle vilket påminner mig om Volvos häxjakt på alla läskdrickare. Volvo valde att ta bort läsken från maskinerna med motiveringar om diabetes och hälsoaspekter medan godis, chips och ostbågar fick vara kvar. Alltså inte så hysteriskt konsekvent eller realistisk syn på det där.

Varvid jag ser samma brister i debatten om att röka eller inte röka. Det är ju faktiskt inte statens val om du eller jag skall ”få” röka eller inte. Det är ju ditt och mitt. Sedan så visst, man skall visa varandra hänsyn, du som rökare får respektera mina önskemål som icke-rökare som att inte röka vid entréer, inomhus, hemma hos mig, spårvagn, allmänna platser inomhus, inne på företagen etc. Medan jag som icke-rökare får respektera dina önskemål som att röka på en uteservering, på gator, hemma hos dig och så vidare.

Samhällsdebatten om just rökning är inte sund för fem öre, och jag kan hålla med om att det saknas ”vettiga” motiveringar till varför man skall fimpa. Det mesta som hörs är hälsa eller ekonomi, då tobak blir dyrare och dyrare. Men när dessa inte verkar hjälpa så blir argumenten så otroligt mer konkreta, där institution efter institution kommer med beräkning hur mycket en rökare kostar samhället och försöker frammana en skuldkänsla över att vara samhället till lags. Det finns inte så många som köper argument baserade på skräckpropaganda. Så enkelt är det, faktiskt.

Jag tror att för egen del så handlar det om en massa olika saker. Dels att visa för mig själv att jag är så otroligt bra att jag bara kan lägga av, dels för att jag skall kunna må bättre i slutändan, dels för att kunna känna mer lukt och smak och slutligen dels för att kunna lägga dom där 17520kronorna på något annat. Till exempel så kan jag köpa fiskeresor och utrustning samt kunna spara lite extra varje månad till vad fan som helst.

Att komma till mitten av fas 6 är inga problem. Jag har gjort det så många gånger, tragiskt nog. Aldrig kommit vidare eller avslutat den. Och i skrivandets stund har jag bara avverkat de fyra första faserna. Så är inne på fas 5, och det känns som om det kommer gå som en dans. Det är faktiskt lite barnsligt roligt och sitta och tänka tankar som ”vad skall jag göra med de första tusen som jag sparat ihop?” Man har ju drömmar och visioner, och det är nog så att det är så jag skall gå tillväga. Sätta upp ett ”mål” med tusen kronor som jag kan bränna på vad fan som helst varje månad, typ ”före-detta-rökkontot” för att där se min morot. Spara tre månader och börja leka med ett microskop? Eller varför inte spara 18 månader för att få till sig ett teleskop? Hux flux finns det ju vissa möjligheter…

För är det inte som så att oavsett hur lite pengar man kanske har en månad, så hade man ju ALLTID pengar till cigaretter??

Life is good!

Ja, då var det en ny vecka. En vecka med nya möjligheter, som det så vackert heter. Fick in mitt studiestöd på kontot idag. Det känns faktiskt riktigt bra att den möjligheten finns, så man på något sätt kan ta och leva ett bra liv utan ett "riktigt" jobb nu när man pluggar. Den finansiella verkligheten är så att säga löst.

Var och metade med en klasskompis igår och det var så djävla skönt att komma ut, trots att det var lite kyligt. Tror jag skall försöka komma ut nästa helg med. Klasskompisen hade nybörjartur och fick faktiskt upp en mört. Den största mört jag sett landas med metspö, faktiskt. Så det var lite synd att det inte var jag som fick den... Nä, skämt åsido, det var kul att hon hade lite nybörjartur. Efteråt så grillade vi korv och då tog jag beslutet att inte köra med engångsgrillar mer. Ingen direkt värme, ingen grillupplevelse att prata om alls. Så när jag drar ut nästa gång så skall jag ha med mig ved. Hoppas bara inte brandförsvaret har något emot det. Kommer ringa dem under veckan nu och så. Känns dumt att inte meddela dem, ifall någon skulle få för sig att ringa om att det ryker. Så det känns som ett smart drag att faktiskt informera dem innan, så slipper dom skicka ut bil totalt i onödan.

Psykologi

Sådär ja. Det var ju ett litet tag sedan jag plitade här...

Det beror väl mest på att det faktiskt varit en del saker runtomkring som skett. Har ju, som bekant, avslutat sociologi-kursen och denna veckan introducerats till psykologiska institutionen och organisationspsykologi. Dagens föreläsning som behandlade projektpsykologi var mer än intressant. Inspirerade, för att säga det minsta.

Jag trodde denna typen av psykologi skulle vara tråkig och överflödig, men så var fallet inte alls. Föreläsarna har varit kalas hittils, och det finns inget som pekar på att det kommer ändras.

Sedan så har det varit en dag som i stora drag kan beskrivas som en äckligt effektiv dag. Fått besked från CSN om utbetalning. Så äntligen ramlar det in studiepengar. Och med tanke på att jag vill extrajobba så har jag valt att bara ta 75% av studielånet. Finner det roligare att kunna jobba lite och samtidigt så kommer min slutliga skuld vara betydligt mindre än de som tar 100%. Och minskad skuld är ju en viktig del i det framtida livet!

Sedermera så har jag tagit kontakt med min arbetsgivare med. Tycker det är allmänt dåligt att min skattesats bara är på 30%, faktiskt. jag vill ju inte ha restskatt bara på grund av deras tillkortakommanden. Attans vilken slöhög jag pratade med på lönekontoret. Men efter att ha pratat med henne så ringde jag till skatteverket och pratade med dom, och där kom det fram att vad tidigare individ sagt inte stämmer. Vilken chock... Eller nej, det var ju de det inte var! Så passade på att skriva ett argt brev till dem där jag kräver en ändring på skattesatsen. Från 30% till 32%! Life is good!

Life is good!

Sådär ja. I onsdags lämnade jag nu in den sista tenta. Gud vad stor den var, egentligen. Och med bakgrund långt ifrån universitetets värld kändes uppgiften till en början lätt och enkel. Men sedan så visade den sig innehålla två delar, vilket gjorde det hela ANINGENS mer problematisk. Men det går bra, tänkte jag.

Dessvärre så tänkte jag inte så långt, utan tackade även ja till att jobba på jouren, dvs jobbar stand-by från 17:00 – 08:00 ifall man nu råkar ut för en utryckning. Se på den…

Trodde ju iochförsig att det inte skulle bli så mycket, men det blev en hel del, och hela helgen försvann mer eller mindre uteslutande för jobb. Tack och lov var den första uppgiften relativt lätt. Den andra däremot, fy satan vad jag hade mina dippar. Körde fast gjorde jag också, men tack och lov så hade en klasskamrat valt samma uppgift som mig på andra delen, och hon mailade över sin del som jag kunde titta på och hämta lite inspiration ifrån. Läste den och såg att vi hade skrivit lite liknande varandra, trots att hon var i stort sett färdig med allt. Men tack vare henne så kom jag igång igen. Men det hade förlorats för mycket tid och det blev stressjobb sista timmarna innan tentan skulle in klockan 16:00. Så riktigt nöjd blev jag faktiskt inte med den delen.

Och så fick ju gumman lite skit med, oförtjänt skit bara för att jag var uppe i varv. Och det är ju egentligen inte riktigt okey någonstans. Men hon förstod läget, då hon var likadan när hon skrev arbeten till sin utbildning. Men ändå, två fel gör ju inte riktigt ett rätt… Så det var bara att snällt be om ursäkt när man kom hem efter man lämnat tentan och hämtat jourbilen… Hon är för go, den… Hon vet ju att jag är ett fan av Per Morberg och vill ha hans nya bok; Morberg jagar och lagar. Jag har ju de två andra redan, så hon åkte ned och köpte den till mig, och jag fick den mitt i all tentahysteri på onsdag förmiddag. Det är ju snällt! Jag blev jätteglad.

Nu förstår ni kanske varför det varit lite tyst om mig ett tag, för all tid har gått åt till jobb och tenta. Det var en lite tuff period för mig. Jag gillar verkligen att studera, men är inte van vid typen av inlämningsuppgifter eller omfattning på dem. Men det kommer väl.

Nästa två kurser är psykologikurser, och det är något som jag gått och sett fram emot. Har till och med köpt de fyra böckerna som krävs, och väntar på CSN-pengarna för att köpa den sista boken jag behöver för den andra delkursen. Så det känns som om jag har lite organiserat inför en kortsiktig framtid.