Sociologikursen börjar närma sig sitt slut. Jag reagerade på det idag då jag tittade ordentligt på vårt schema. Det är liksom fyra tillfällen kvar och en hemtentameninlämning, sedan är det bara till att påbörja psykologidelen av utbildningen. Det känns surrealistiskt på något sätt. Det var ju inte längesedan som jag gick in i föreläsningssalen och lyssnade på introduktionsdagarna dom hade. Första lektionen kommer jag också ihåg. Shit vad tiden har gått fort ändå. Verkligen.
Men men, det säger ju en del om hur enormt fort det faktiskt gått. Jag kommer så väl ihåg en diskussion som jag och min far hade när jag var bra mycket mindre. Han sade något om att tiden gick så fort och jag vidhöll att tiden var en konstant. En sekund var ju en sekund, oavsett hur man vred på det. Tiden var något konstant. Men det är ju inte riktigt så, tro det eller ej. Tvärt om så är tiden något dynamiskt.
Och tiden har gått fort, nästan så att den springer ifrån en och man hinner inte med ordentligt… Så kan det ju vara..
