Förundrad

Är inte våran planet underbar att vandra på? Absolut underbar? Vi har underbara teorier om djurens evolution flera hundra miljoner år tillbaka i tiden, vi har borrat oss igenom berg för att hitta (och bli helt förförda) över benrester som beskriver antingen en antik gråsugga, en gigantisk, växtätande dinosaurie eller en köttätande rackare som var ett höghus stor.
Varje år upptäcks nya arter, vi gör nya upptäckter som beskriver våran historia på nya sätt hela tiden. Och döm om min förvåning när man surfar på nätet när man ser med sina egna ögon en upptäckt som verkligen fick mig att haja till.

http://www.youtube.com/watch?v=WzwzOu5AqfY

Satt o tittade lite på nätet under morgonen här. Min lilla gumma höll på att väcka mig så många gånger i natt, så det var liksom bara till att gå upp runt sextiden. Hon är väl lite nervös inför sin jobbintervju, det lilla livet... Men jösses vad man kan hitta saker på nätet!

Om gumman och maten

Och idag är man inte gräsänkling längre. Det känns bra. Det var ju bara för ett par dagar, så det var ju inte direkt jobbigt. Men man saknade ju det lilla livet.
Det har väl inte hänt jättemycket sedan jag sist skrev, tror jag. Lika mycket arbetslös, lika mycket lodis. Detta är nog den mest frustrerande tiden jag varit med om på mycket länge. Inget jobb att slänga bort några timmar om dagen på, bara en massa fria timmar. Hoppas på en direkt ändring inom kort. Måste hoppas!

Men jag har tagit mig lite i kragen ändå. Städat, möblerat om, diskat och bonat lite. Fick inspiration till det i slutet på veckan som var. Hållit på som en djävla dåre, men bra blev det. Nästan så man klappar sig själv på axeln, men bara nästan. Men satan i gatan vad tråkigt det faktiskt är. Usch och fy!
Men jag har faktiskt gjort lite roliga saker med. Började redan igår med att sila yoghurt för att få bort onödig vätska. Man kan ju inte göra tzatziki genom att använda den där vattniga yoghurten. Den skall användas som tillbehör till dagen middag, en provensalisk kyckling med en massa goda, färska kryddor. Som avslutning på måltiden hade jag gjort Creme Brullé. Fy satan vad gott det är.



Har ju pratat en del om det där med mat i tidigare inlägg, och varje gång man tänker på det kommer man tillbaka till det faktum att just råvarorna är så hysteriskt viktiga. Läste på nätet att det ÅTERIGEN framkommit salmonellabakterier i storpack från Irländsk köttfärs. Jag kan i ärlighetens namn inte förstå varför folk inte väljer ordentliga råvaror. Visst, Sverige har långt kvar att gå när det gäller vettig hantering av en råvara. Likväl som svenskar har en lång väg att gå för att förstå och uppskatta ordentliga råvaror. Jag har alltid förespråkat ordentligt hängmörat kött, inte den skiten som finns på våra stormarknader. Man varken KAN eller SKALL stressa fram ordentliga råvaror. Jag tycker samhället, när det kommer till frågan om mat, är idiotiskt så det står härliga till. Folk pratar om kravmärkning, ordentlig djurhantering, korta transporter och allt det där som alla vill höra. Men när det kommer till att köpa produkten så är det ju i stort sett bara vackra ord. Mycket tjöt, lite verkstad! Varför köpa irländsk köttfärs istället för svensk? För att spara några kronor? Jag kan se scenariot framför mig, någon som pratar sig varm om meningslösa transporter och hur viktigt det är att köpa Svenskt. Men springer och köper Irländsk skit i tysthet bara för att spara några kronor.
Jag kommer aldrig köpa något sådant. Visst, det blir dyrare. Oftast mycket. Kanske inte behöver nämna att det inte blir Oxfilé Wellington så ofta längre. Men god mat måste få kosta, och jag köper mer än gärna riktigt närproducerat. Dessvärre är det bara en tant som kommer till torget då och då med sin skåpbil och erbjuder sina grödor. Det är en tradition värd att hålla vid liv, torghandel. Tyvärr är det väl numera bara vid saluhallen där den riktigt stora kommersen på närproducerat i Göteborg som finns. Jag hoppas innerligt att planerna på en till saluhall här i Göteborg blir verklighet. Ett stort och brett utbud på ordentliga produkter kan ju få konsumenterna få bättre vanor. Och nu när det är lite i modet med mat, lite av en fluga känns det som, med alla matprogram, alla kokböcker som förlagen spottar ut, alla dessa hemsidor med recept och liknande borde väl det ändå bli lika modernt med ordentliga råvaror?

Attans och längtan

Åt en pizza igår. Kan ju säga såhär i efterhand att det INTE var det smartaste beslutet jag gjort detta året. Mått skit ända sedan igårkväll, mer eller mindre. Men efter 30 minuters stilla toasittande är det faktiskt rätt så oki nu. Håller ju tummarna för att det kommer att fortsätta så. Men under tiden jag satt där passade jag på att lova mig att INTE äta en pizza från det stället mer.

När man ändå talar om mat så kan jag ju nämna något i dess mer positiva klang, jag vill passa på att slänga ut ett stort GRATTIS till Restaurang Franzén/Lindeberg som ligger i Gamla Stan, Stockholm. Dom fick sin ANDRA stjärna på kort tid från Guide Michelin. GRATTIS!

Och häromdagen berättade jag ju om de planer som jag och min lilla kärlek har när det kommer till aktiviteter på fritiden. Såsom fiske och jakt. Nu har min svärfar lovat mig en present om jag klarar jaktlisencen. Tro mig när jag säger att jag blev hysteriskt förvånad när jag fick dom nyheterna. Jag vet att han tycker bra om mig (let´s face it, jag är en s.k. svärfarsdröm ,och den som hävdar något annat skall få på moppo) men detta beskedet fick mig att tappa hakan totalt.
Jag vet att min gumma, den gamle mannen och jag suttit vid den öppna spisen i stugan i norr och pratat lite om allt det där. Men då har det mer varit så att dom svarat på dumma frågor från en novis som mig. För både min gumma och hennes far jagar, så för mig var det ett ypperligt tillfälle att få svar på en massa frågor. Och jag har sett hans samling gevär. Tryggt förvarade i ett säkerhetsskåp, men det var en vacker samling.
Men jag är så hysteriskt nyfiken på vad det kan vara som han har hittat på. För första gången på gamla dar så finner jag mig ganska så nyfiken. Så nu är det dags att försöka skaffa sig den där lisencen, så får vi helt enkelt se vad det är som han hittat på.

Och ju mer man tänker tillbaka på vistelsen på stugan, desto mer längtar jag dit. Sommarkvällarna, båtturerna med fisket, metningen och allt det där andra. Gillar emellertid inte att just fiskesakerna som man köpt har försvunnit. Dom försvann ju vid inbrottet. Men nu håller jag sakta på att försöka införskaffa drag och så igen. Faktiskt fått ihop en liten samling redan. Men jag är ju lite smått idiot ibland. Trots mina kontakter med mitt försäkringsbolag och allt vad vi pratat om så glömmer jag ibland fortfarande det där med att spara på kvitton. Det får bli bättring på det där!
Men satan vilka minnen man har. När man rott ut på sjön där och lagt sig en bit ut för att meta. Solen, vinden och skogens alla dofter. Långt ifrån både storstad eller vägar. Jag vill så gärna dit snart igen!!!

Nutid och framtid

Idag kom den. Det sista, mer ultimata, beskedet över att jag nu inte är ensamboende utan lycklig och glad sambo. Det första brevet till min bättre (eller sämre) hälft damp ned idag. Det var hysteriskt kul, faktiskt. Som någon form av absolut bekräftelse av samboskapet. Sådant som man kan uppskatta om man är lite byråkratiskt skadad som jag faktiskt har blivit över åren. Finns säkert folk som vidhåller att jag bara är skadad, men dom har FEL!! :D

Och sedan igår har jag och gumman pratat om saker vi skall göra under året. Och det har varit en hel del med saker. Mycket vi sade redan förra året vi skulle göra, men som runnit ut i sanden av en eller annan orsak.
Men ni som inte viste det har jag i julklapp fått en tvåveckors fiskeresa av min lilla kärlek. En vecka på något ställe och en vecka på ett annat ställe. Och vecka nummer två blir det äntligen dags att också pröva på jaktlyckan. Sitter och läser på rutinerna runt en jaktlicens. Och det är ett beslut som kommer tas efter sommarens erfarenheter. Just nu så leker tankegångarna runtikring det där med friluftsliv, jakt och fiske som någon form av utopi. Jag vet ju hur mycket jag uppskattar och faktiskt älskar att komma ut i skog och mark för att bara fiska eller vandra. Och det handlar inte om att avsky den vackra staden Göteborg, utan bara för att man värdesätter det andra så otroligt mycket mer. Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad är jag över att jag alltid tänkt så. Men efter det att jag passade en väns gård en dryg vecka år 2005, har jag varit övertygad om att jag inte är riktigt stadsmaterial. Jag skall vara på landet, helst där det finns vatten. Sjö eller hav, fast som den sötvattenskrabba jag är så föredrar jag sjö. Men smaken är som baken, den är ju delad.

Mat

Det där med mat fåt mig alltid att tänka till. Igår blev jag och min lilla kärlek bjudna på mat hemma hos mamma. Fläskkarré stod det på menyn. Och då började jag fundera på det där med hur man upplever mat. Hur alla dessa vilsna själar springer på Ica Maxi eller Coop och plockar halvfabrikat efter halvfabrikat från hyllorna, i hopp om att spara ett par minuter på middagstiden. Men ju mer jag funderar på det desto mer fasar jag över hur lätt maten skall vara. Den skall ju i princip inte ta någon tid alls. Istället för en samling för familjen så känns det som att folk ser det som ett nödvändigt ont. Och hur har vi hamnat där?
Jag för min del älskar att laga mat. Och jag har absolut inte något emot att på en vardag stå i en timme och bara förbereda en massa mat. Man ska ju inte krypa under stolen med att som arbetslös lodis har man bara tid, men även när man jobbade på Volvo så var matlagningen viktig. Den där timman är ju faktiskt viktig. Att man lagar maten och får bra saker i kroppen. Istället för en massa andra konstiga fetter och E-medel.
Tror rekordet för egen del i köket är ca 5 timmar. Det var när jag gjorde Oxfilé Wellington. Fast där var det ju bara rödvinssåsen som tog tid, och det är ju inte så att man står och arbetar i dryga 5 timmar konstant heller. God mat måste få ta tid. jag förstår inte hetsen runt det där. Inte för fem öre!
Jag har dessutom lovat mig själv att verkligen testa nya saker detta året. Förra året var ju lyckat med en massa nya kulinariska erfarenheter. Detta året skall bli minst lika spännande. I slutet av denna månaden blir det Creme Brullé och Pannacotta. Sedan får vi se när jag gör Skagenröra, Viltfärsbiffar och en massa mer.
Till sommaren kommer det förhoppningsvis bli en massa olika Parfait'och Sorbeer i olika smaker.
Hoppas bara det blir en bra sommar!

Avatar och morgonkaffe

Vad kan man säga? Avatar i 3D var verkligen en höjdare. Första gången man såg den iallafall. Det var en STOR duk och upplevelsen ultimat. Ljudet var anpassad efter salongen och allt det där. Gårdagens filmupplevelse var mindre angenäm oavsett hur bra än filmen är. Ljudet på tok för högt och duken var så sjukt liten så det var både skummt och konstigt. Kändes som om det var lite osynkat...
Jag kommer ihåg alla dessa så kallade 3D-filmer man hört så mycket om. På den gamla goda tiden då man hade glasögon med en grön och en rödfärgad lins. Usch... Man mådde ju svindåligt efter ett kort tag. Ja, jag är den där känsliga typen som inte klarar vad som helst när det kommer till hjärnmanipulationer.
Men dagens teknik är så väl utvecklad så till och med jag kan njuta av den. Det är inte illa :)

Sedan kan jag glatt meddela att min vardagslyx är åter till den nivån den SKALL vara! Gumman är nere igen, om än för en liten kortare visit. Så nu finns det kaffe på bordet återigen när man vaknar. Det är så gött att slå upp ögonen när hon är här. Och tänk vad lätt det måste vara att göra mig glad på morgonen, om det enda som krävs är lite nybryggt kaffe...
Life is good!

Mer vår till folket!!

Nu är det dags för ordentlig vår, tycker jag... Verkligen... Jag är trött på att behöva klä på mig en massa kläder bara för att gå och handla mat eller för att vandra ned till stan och ta en kaffe. Naturligtvis finns det massa fler anledningar än bara de som är av bekvämlig natur. Som exempelvis att så fort snön är borta och solen skiner kommer jag sätta mina frö i krukor, se fram emot det första metet efter fina abborrar eller de första kasten vid kusten i hopp om ett ordentligt napp.
Det är mycket som kan göras vid bättre väderförhållanden. Och jag ser så mycket fram emot att laga maträtter med ordentligt färska örter. Rosmarin, timjan, dragon, gräslök, habaneros, röd chili, basilika och salvia. Kommer bli så roligt att bara kunna gå och plocka det man behöver. Och gumman skall sätta tomater. Fast jag måste ju faktiskt ta och dra till Blomsterlandet för att införskaffa större krukor. De jag har är inte direkt till för ordentliga volymer. Gissar på att mina två (!) små fönsterbläck kommer vara överfulla med krukor i olika storlekar. Men det är väl mödan värt. För det finns INGET som är så roligt som att laga ordentlig mat med ordentliga råvaror.

Sitter här nu och funderar över att man faktiskt är lyckligt lottad. Kanske inte just precis nu, men mera sådär lagom överlag. Just nu är man gräsänkling med gumman i en helt annan stad, så vissa saker kunde ju varit bättre. Jag har blivit bortskämd. RIKTIGT bortskämd under de dryga tolv månaderna som jag och gumman varit tillsammans. Så hysteriskt många morgnar som jag har vaknat upp till doften av kaffe och gnuggat sömnen ur ögonen. Sömnigt gått ur sängen och in på muggen för att sedan sätta mig i soffan med en färdigbryggd kopp kaffe framför mig. Jag är inte riktigt den mest morgonpigga individen för tillfället. Men är man arbetslös lodis så är man. Eller rättare sagt en bortskämd arbetslös lodis.

Det första

Detta känns lite skumt. Konstigt. Att vara här. Men visionen under så många år har varit att ge sig på detta. Att skriva av sig lite, att ventilera vardagens tristess eller dela med sig underbara händelser.

Kan ju dra en snabb historia om mig. Föddes i mars 1978, växte upp som vi alla gör under dynamiska omständigheter. Gick tolv år i samma skola, och inte fan blev jag berikad för det. och i december 2008 fick jag gå från Volvo Lastvagnar.
Under 2009 så hände det mycket. VÄLDIGT mycket. I januari gick mig kära far bort. Men med sorg kommer glädje. Jag träffade en väldigt speciell flicka, och vi har varit ett par nu i över ett år. Jag blev morbror i slutet på mars och farbror i början av maj.I oktober fick jag äran att ta del av den byråkratiska erfarenheten med ett försäkringsbolag, då två (eller fler) idioter till pundare gjorde inbrott i min lägenhet. Hur kan jag på något sätt avgöra vilken typ av "människa" inbrottstjuven är? Jo, enkel logisk uträkning. Det finns ingen inbrottstjuv med fungerande hjärnceller som i en lägenhet letar upp Dove-tvål i refillförpackning som ett bra och värdefull byte. Jävla idioter...

Detta året har emellertid inte hunnit bjuda på något mer speciellt stort. Inte ännu, men jag har förtröstan över att det kommer. Jag har fått en massa fina presenter under veckan. Blev ju hela 32 år. Inget roligt denna gången heller. Känns som om tiden springer iväg utan att jag hinner göra något med det. Och sedan den dagen jag fyllde 26 är det mer panik än glädje när födelsedagen kommer... Men men.. Presenterna var i alla fall riktigt bra. Mycket saker till köket, som en underbar ny stekpanna, en Skeppshult till och med. Älskar att steka i riktig gjutjärn. Sedan en hel del annat med, men nu känner jag att jag börjar bli såpass trött på att skriva. Måste få in ett par timmars sömn innan man skall upp och göra inget... Fan vad jag avskyr den här arbetslösa djävla situationen...