onsdag 17 mars 2010

Attans och längtan

Åt en pizza igår. Kan ju säga såhär i efterhand att det INTE var det smartaste beslutet jag gjort detta året. Mått skit ända sedan igårkväll, mer eller mindre. Men efter 30 minuters stilla toasittande är det faktiskt rätt så oki nu. Håller ju tummarna för att det kommer att fortsätta så. Men under tiden jag satt där passade jag på att lova mig att INTE äta en pizza från det stället mer.

När man ändå talar om mat så kan jag ju nämna något i dess mer positiva klang, jag vill passa på att slänga ut ett stort GRATTIS till Restaurang Franzén/Lindeberg som ligger i Gamla Stan, Stockholm. Dom fick sin ANDRA stjärna på kort tid från Guide Michelin. GRATTIS!

Och häromdagen berättade jag ju om de planer som jag och min lilla kärlek har när det kommer till aktiviteter på fritiden. Såsom fiske och jakt. Nu har min svärfar lovat mig en present om jag klarar jaktlisencen. Tro mig när jag säger att jag blev hysteriskt förvånad när jag fick dom nyheterna. Jag vet att han tycker bra om mig (let´s face it, jag är en s.k. svärfarsdröm ,och den som hävdar något annat skall få på moppo) men detta beskedet fick mig att tappa hakan totalt.
Jag vet att min gumma, den gamle mannen och jag suttit vid den öppna spisen i stugan i norr och pratat lite om allt det där. Men då har det mer varit så att dom svarat på dumma frågor från en novis som mig. För både min gumma och hennes far jagar, så för mig var det ett ypperligt tillfälle att få svar på en massa frågor. Och jag har sett hans samling gevär. Tryggt förvarade i ett säkerhetsskåp, men det var en vacker samling.
Men jag är så hysteriskt nyfiken på vad det kan vara som han har hittat på. För första gången på gamla dar så finner jag mig ganska så nyfiken. Så nu är det dags att försöka skaffa sig den där lisencen, så får vi helt enkelt se vad det är som han hittat på.

Och ju mer man tänker tillbaka på vistelsen på stugan, desto mer längtar jag dit. Sommarkvällarna, båtturerna med fisket, metningen och allt det där andra. Gillar emellertid inte att just fiskesakerna som man köpt har försvunnit. Dom försvann ju vid inbrottet. Men nu håller jag sakta på att försöka införskaffa drag och så igen. Faktiskt fått ihop en liten samling redan. Men jag är ju lite smått idiot ibland. Trots mina kontakter med mitt försäkringsbolag och allt vad vi pratat om så glömmer jag ibland fortfarande det där med att spara på kvitton. Det får bli bättring på det där!
Men satan vilka minnen man har. När man rott ut på sjön där och lagt sig en bit ut för att meta. Solen, vinden och skogens alla dofter. Långt ifrån både storstad eller vägar. Jag vill så gärna dit snart igen!!!