Är politik bluffetik?

Så var det nu dags att se hur våra kära politiker bekänner färg. Jag har länge hört hur Gudrun Schyman, ledaren för Feministiskt Initiativ, motsatt sig RUT. Liksom många andra i mer etablerade partier (de rödgröna) höjt rösten emot ROT och RUT. Partimoralen är rutten, och i Schymans fall är motståndet bara en massa populistiskt dravel.

Så för min del blev det ingen större förvåning av att läsa att det faktiskt är många av dessa som faktiskt använder dessa tjänster. ROT kan jag på ett sätt förlika mig med att folk av den kalibern använder sig av. Men när man i media så vackert förkastar och försöker smutsa ned med ord som pigsamhälle och sedan går och utnytjar ser jag det som dubbelmoral. Det finns ingen ursäkt att stå i TV eller bli intervjuad av smaskig sensationspress och smutskasta RUT så som gjorts och sedan använder tjänsten glatt. Dubbelmoral är ett ord jag gärna vill använda igen i detta inlägg. Det finns inte så stor ursäkt för denna hyckleri!

Jag personligen anser nog att både ROT och RUT har satt igång kugghjulen för många företag, framförallt småföretagare. Dessa småföretag, som för övrigt har det etablerade partiernas välsignelse, har ROT och RUT att tacka för sin överlevnad och sitt växande. Att påpeka något annat är bara obildat nonsens.

Men att ta bort dessa möjligheter kommer bara att resultera i ett antal konkurser. Att slå undan benen för levande företag är en politisk blunder. Det är ju jättebra att dessa företag finns, att dom kan blomma upp och nyanställa. Det minskar arbetslösheten, det fyller på statskassan med skatter, arbetsgivaravgifter och mer avgifter. Det är ju snarare som så att istället för att slopa dessa avdragsgilla tjänster så kanske det borde utredas lite mer om det kan bli ett tredje avdrag i någon form, så att fler och fler kan gå från arbetslös till företagare.

Visst så kan jag, med viss måtta, förstå tramset kring påståenden om vad RUT är. Men att kunna se samhällsekonomiskt på frågan så finns det ingen anledning att röra den. Eller ROT heller för den delen.

Universitetet närmar sig med stormsteg

Blev faktiskt lite överrumplad idag. Fick mina två första mail från institutionen som jag skall börja läsa på nu i höst. Den förste september är min första dag som universitetstudent. Jag undrar så vad det livet kan komma och innebära. Vilka förändringar som kommer komma och allt det där okända. Jag gillar inte förändringar speciellt mycket, men å andra sidan så kan det ibland (i VÄLDIGT sällsynta fall) vara något av ett positivt inslag i vardagen.

Köpte alla böckerna idag med. Det är dyrt. Sju böcker för 2.250:-

Det tyckte jag var väldans. Men orka jaga begagnat nu. Det blir nog bäst såhär, misstänker jag. Men å andra sidan så är jag nog rätt så lyckligt lottad. Jag har redan pratat med min chef om anställningsmöjligheter under studietiden. Så det ser faktiskt såpass ljust ut att jag kan ta och hoppa in någonstans mellan åtta till tolv dagar i månaden och jobba. Vilket i sin tur innebär att jag faktiskt kan ta ett 75% CSNlån. Och att inte ha en allför stor skuld hos dom gamarna är ju bara att föredra.

Fabrikation eller brott?

Så var det åter dags för ett sensationellt avslöjande. Denna gången är det minkfarmarna i landet som får sig en piska. Eller kan det verkligen vara som så, undrar jag. Enligt djurrättsalliansen så har man under lång tid brutit sig in och fotograferat och videofilmat under lång tid på olika farma i Sverige. Bilderna som visas upp är avskyvärda och kallar till eftertanke. Åt båda hållen!

Är det den verklighet som visas upp är det ett katastrofalt bakslag åt hela minkfarmsindustrin. Jag personligen har alltid ansett, och gör fortfarande, att svensk lagstiftning om djurskydd är en av de starkaste och bästa i världen. Är det nu som så att de missförhållanden som visas är sanna så är det en stor djävla skamfläck för industrin.

Det som verkligen talar emot det hela är att det också är stor sannolikhet att bilderna är skapta av just djurrättsalliansen. Dom väljer att samla allt smaskigt material på hög för att sedan gå till en sensationsnyhetskåt media som smaskar i sig utan att egentligen kontrollera uppgifterna. Djurrättsalliansen väljer att inte anmäla farmarna själva med hänvisning till att dom i sin tur inte vill åtalas för olaga intrång. Men är det verkligen en bild som seriösa aktörer har? Är det så kan man ju fråga sig vilken moral killarna och tjejerna har i Djurrättsalliansen? Hur kan en grupp individer vara så engagerade i att under lång tid samla på sig smaskiga bilder sedan inte våga stå för det arbetet? Hur kan en engagerad aktivist bara låta eventuella missförhållanden bara vara?

Sedan känns det inte riktigt verklighetsnära när vår kommunistiske kvarleva Ohly går ut i tidningen och på samma lösa grunder kräva jordbruksministern Erlandssons avgång. Det är ju inte denne herre som är skyldig till dessa eventuella avskyvärda missförhållanden! Eller?

Det anses säkert som slagkraftigt hos vissa förstagångsväljare som sympatiserar med Afa, Lenin, Stalin och andra snedvridna.

Lösningen på det eventuella problemet är inte heller att bränna ned farmarna. Det är återigen vi konsumenter som makten är hos. Inte industrin, som alla börjat banna. Det är vi konsumenter som förser marknaden och industrin med behovet av minkpäls, inte att marknaden skapar det behovet. Jag kommer aldrig, och har aldrig, köpt plagg som innehåller päls från djur. Jag anser att just den industrin många gånger under min uppväxt varit på tok för ofta i pressen där man visar skinnade kadaver, som bara uppfötts på grund av pälsen och sedan slängts. Jag anser INTE att det är ok.

Men är det nu så, mot förmodan, att det som så flitigt visats, är sant. Då måste verkligen ansvariga farmägare lagföras och bland annat betungas med näringsförbud, fängelse och en sjuhelsikes massa böter. För den hanteringen måste onekligen få ett abrupt och direkt slut!

Referenser: GP, GP, GP, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Skånskan, Skånskan