Idioti av den högre skolan

Har läst och tittat på en del klipp om det här med förra veckans demonstration emot ett moskébygge i närheten där jag bor. GTs journalist kallade demonstrationståget för högerextrema och hela den där jargongen.
Att inte kunna motsätta sig vansinnet utan att bli utmålad som ultrahöger tycker jag är märkligt. Att man inte kan ta ståndpunkt bortom politiska eller religiösa tycks vara det som säljer mest lösnummer. Förbannade obildade idioter.
För egen del så är det mer en hederssak från Göteborgs perspektiv. En park som donerades till Göteborgs Stad av familjen Keiler 1906. Det står UTTRYCKLIGEN i gåvobrevet att ENDAST byggnader som är till ”för parkens vård eller den besökande allmänhetens trefnad” får uppföras. Ja, jag vet, trefnad skall vara trevnad, men med tanke på att det var skrivet lite över etthundra år sedan gör ju språkbruket förståeligt!
Men bortsett från den exakta formuleringen av gåvobrevet så är det av den anledningen jag motsätter mig. Det spelar ingen roll om det är en moské, kyrka, McDonaldsrestaurang eller något annat dumt påhitt.
Vad som verkligen är roligt, eller snarare tragiskt, är att all mediauppmärksamhet har varit så hysteriskt vinklad för att skapa osämja snarare än att informera. Den där hysterin på lösnummersförsäljning, nästan så man kan tro att journalisterna i just GP får provisionslön av sålda lösnummer snarare än en ordentlig månadslön.

Jag tänker tillbaka på stortoppmötet för många år sedan, närmare bestämt 14-16 juni 2001, som numera, mer passande, kallas för Göteborgskravallerna. Efter all information, både i tv och av vissa journalister går ändå vissa herrar ur journalistkåren ut och kritiserar polisens omhändertagande av stenkastare som ett helgerån ”mot demokratin och mot fredliga demonstranter”.
Det märks hur vridet och skevt det har blivit i mediavärlden. Det finns inte så mycket kvar av den trovärdighet som media en gång för längesedan hade. Det är minst sagt skrämmande att folk fortfarande köper det skriva ordet i sensationspressen, som istället för att bevaka verkliga händelser spenderar löpsedlar och stora mittuppslag över prinsessan Madeleine och Jonas eventuella uppbrytning. Nä, fy fan för patetisk och förkastlig journalism!

Man måste väl kunna vara emot dumheter utan att falla in i ett fack?