torsdag 6 maj 2010

Är det fult att vara stolt?


Då jag redan börjat prata lite politik kan jag ju faktiskt ta och fortsätta med ett inlägg till. Det är ju trots allt valår med allt vad det nu innebär.
Kan ju meddela att jag fått lite feedback när det gäller mitt inlägg om kommunism och nazism för ett litet tag sedan. Mycket tack och mycket intressant!

Jag har suttit i min lilla grotta och funderat på vad man faktiskt kan rösta på idag. Det finns ju hysteriskt många partier egentligen. Jättemånga. Och anledningen till att man röstar som man gör beror ju inte på att ett parti står för vad man tycker, eller kanske mer korrekt så är det i alla fall min helt personliga bild. Men vad jag däremot reagerar på är hur många partier som inte tar upp sådant som jag verkligen brinner för.
Jag skrev lite om det i inlägget som handlade om bygget vid Keilers Park. Det där med att kunna våga stå upp och deklarera att man är en stolt svensk, en patriot, utan att få en massa idioter efter sig för dom ser det som att jag är nazist.

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Är detta verkligen en individ som vi vill välja att leda ett modernt Sverige? Vad är det för argument egentligen? Det är sådana som just Mona Sahlin, med den typen av uttalanden som ger extremhögern den makt dom faktiskt har fått. Det är knappast
Är det samma som när folkpartiet förra valet (tror jag att det var) gick ut och sade att dom skulle kräva språktester liknande det vi hade på 50-60talet för att bli svensk medborgare. Då blev dom ju påhoppade av Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att vara rasister. Men är det verkligen ett rasistiskt krav? Att kunna läsa och återge en tidningsartikel för att på så sätt bevisa grundläggande kunskaper på att göra sig förstådd? Eller är det för att det är just ett krav som dom blev kallade rasister?
Och det som fascinerar mig är att den frågan är så hysteriskt infekterad. Det behöver den ju inte vara. Det är inte så komplext som folk vill få det att tro. Vi som samhälle ställer krav på rätt så mycket. Att lagar följ, att kriminella lagförs, vi följer lönerörelsen varje år då plånboken är mer intressant än denna regerings höjningar av karensdagar. Borde inte då samhället kunna ställa krav på att nyankomna när det gäller språkkunskaper utan att för den sakens skull vara rasistisk? Ett hyffsat språkbruk ökar ju chanserna för integrering?

Eller det att man idag FORTFARANDE inte sjunger Svenska nationalsången på en skolavslutning eller nationaldagsfirande i skolan med motiveringen att den är just rasistisk/nazistisk?
När jag var liten grabb, typ runt 15, då ansågs det fult att sjunga nationalsången på skolavslutningar. Musiklärarinnan sade rent ut att det var just nazistiskt/rasistiskt. Jag kan inte komma över det där alls. Så många timmar jag tänkt på hur fort det verkligen kan bli fel.
Är det inte som så att den svenska flaggan och nationalsången är en del av oss alla? Och att se politiker och makthavare mer eller mindre sätta tabu på det och därigenom GE dessa nationalsymboler till extremhögern? Är det inte dags att vi vanliga medborgare återtar det som faktiskt är till för oss svenskar. Oavsett om vi är nya eller gamla?