lördag 4 september 2010

Demokraturen Sverige

Ja, vad kan man säga?
Det känns fördjävligt, faktiskt.
Och ja, jag är full medveten av den strida ström kärleksmail jag kommer få efter detta inlägg, men till alla er som lägger ned tid och energi på mail som jag bara skrattar åt, tänk ett steg längre.

Det handlar idag om den påstådda demokratin som Sverige så gärna stoltserar med, men varken efterlever eller eftersträvar.
I en demokrati skall alla röster få höras, allas åsikter skall respekteras, alla debatter skall tas på fullaste allvar. En demokrati är något vackert, en mutualism som stärker både samhälle och dess olika typer av medborgare.
Men det som sker i våra vallokaler är inte på något sätt ett demokratiskt arbete. Eller snarare det är inte det demokratiska arbetet som SKALL bedrivas. En röst på ett parti som många av oss inte gillar måste räknas lika mycket som den rösten på något parti som vi gillar eller kan acceptera.
Det finns inget gott som kan komma när ett samhälle bekvämt väljer att tysta och cencurera de så kallade obekväma. Den mentaliteten får iallafall mig att tänka på vad som sker i stater som Kina, där så kallade obekväma åsikter kvävs och folk som ifrågasätter försvinner.
Det är inte det moderna Sverige som jag så varmt värnar om!
Ta istället debatten med irrhjärnorna så att dom försvinner av sig själva!

Referenser: Fria Tider

Snart är det dags

Så var det valdags nu igen. Jag vill påstå att detta kommer bli en historisk händelse i många avseenden. För första gången så har den stora högerkoalitionen Alliansen en stor chans att få väljarnas förtroende om ytterliggare fyra år vid makten. Bara det är ju en historisk händelse, då Sverige styrts av Socialdemokratiskt styre i nästan etthundra år, med vissa korta avbrott. Sedan så har det ju också visat sig att denna valkampanjen varit en av de hårdaste genom tiderna. Skandaler, påhopp, mailinglistor med mera duggar tätt.

Men ändå så är det nog som så att färre kommer gå till valurnorna denna gången. Vilket är samhällsurholkande som bara den. Rösträtten är inte något som medborgarna bara fått, det har varit en process som pågått under lång tid och med en blodig historia bakom sig dessutom. Jag blir provocerad av att folk stolt proklamerar att dom skiter i det med motiveringen att ”det finns inget som passar”.
Tacka fan för det, jag tror inte det finns någon som med handen på hjärtat säger att han eller hon har precis samma åsikter som hans eller hennes parti. Det är bara att fördjupa sig och känna vad som ligger närmast. Vilket är den viktigaste frågan för dig? Din hjärtefråga, alltså. För vissa är det sänkt skatt medan det för andra handlar om välfärd. Listan kan ju göras lång.

Och nu i valtider så känns det som att det inte handlar ett djävla dugg om ideologier längre. Det enda som jag ser som skiljer blocken, Alliansen och Oppositionen, åt är dom där tolv miljarderna som Alliansen vill lägga på skattesänkningar och Oppositionen vill lägga på utbyggnad av välfärden.
Personligen så funderar jag på Sveriges skattepolitik. Det är ju ändå som så att Sverige har en av världens högsta skatter, och ÄNDÅ så har vi dom bekymren som vi har. Ingen ordentlig äldrevård med en massa nedskärningar. Skola är ju också en sådan samhällsfunktion som fått ta emot oförtjänt många smällar. Klyftorna i samhäller som bara blir tydligare och tydligare. Vart tar våra pengar vägen?

Sedan så är ju en skillnad kvar. Som iallafall ger de historiskt sett två största partierna viss skillnad sinsemellan. Socialdemokraterna och Moderaterna är det jag pratar om. S har ju fackföreningar i ryggen och på deras agenda så finns faktiskt ambitionen att förstärka anställningstryggheten. Medans man från M har marknadens intressen i ryggen, som underligt nog inte bryr sig om anställningstrygghet som ledande stjärna.
Men bortsett från det så är det ju inga ideologiska skillnader direkt. Jag uppskattade det politiska spelet betydligt mer förut, då det gick att utröna skilda ideologier. Nu har alla kommit så nära mitten man kan på det politiska snöret. Det är bara extrempartier som är ute och florerar på ändarna.

Långkok

Sådär ja. I morse så ringde klockan redan vid nio. Eller ja, morgon och morgon...
Så medan min gumma fixade morgonkaffet till oss tog jag mig också ut till köket för att sätta ugnen på 225 grader. När ugnen var uppe i temperatur slängde jag in plåten med mina tre kilo ben från nöt. Det började lukta mer eller mindre direkt, och det var en god doft.
Under den första halvtimmen som dom låg där och rostades så fixades den färska vitlöken, den gula löken i knippen, knippet med olika sorters morötter samt rotsellerin. Det var en salig blandning goa grejjer, faktiskt.
Nu har den sjudit i två och en halv timme, och har tre timmar kvar. Sedan skall det silas och reduceras. Sedan är min buljong kvar. Det skall bli spännande att testa på detta! Får väl se vad som händer om tre timmar.