tisdag 28 september 2010

Vilken tragedi

Så var det lite mer om händelserna som plågat Göteborg. I detta fallet handlar det om den försvunna kvinnan. Allteftersom polisen grävt och nystat i historien så har det framkommit mer och mer. Dom har till och med anhållit en individ som är skäligen misstänkt för att ha bragt henne om livet. Så på det sättet så går maskineriets kugghjul på ett bra sätt ändå.
Det finns hopp om ett rättssamhälle!

Och sedan så går det i media ut experter som säger att trots allt så finns det en norm för hur många mord som sker per år. Även om dom kommer i spridda skurar så är antalet mord hyffsat konstant. Per år då, alltså.

Men vad hjälper det? Det känns skönt att veta att det inte är en uppgång, men återigen, vad hjälper det? De familjer och anhöriga som får ett sådant besked kan knappast vara lugna över vad statistiken säger. Det är bara så skevt.
Jag läste att det skulle vara en manifestation mot våldet som gång på gång skakar vårat samhälle, och jag kommer hoppas kunna deltaga. Man måste kunna stå upp och visa att vi medmänniskor tar ett ordentligt avstånd från det där.
Det har gått bra långt när vanliga människor inte kan ta sig hem ordentligt från en utekväll. Som jag sade igår, så känns det som om Göteborg har fått ett så mycket hårdare klimat. Det är inte den stad som jag kommer ihåg alls. Har verkligen människovärdet sjunkit så oerhört mycket de senaste åren?

Det som verkligen stör mig är att det tog inte många sekunder innan Rättvisepartiet Socialisterna gör detta till ett politiskt redskap. Det stör mig så oerhört att dom använder denna enorma tragedi för att promotera den egna, högst snedvridna politiken.
Denna händelse skall inte bli en politisk mjölkko, utan det som nu gäller är att se till att i första hand lösa brottet och ta hand om de anhöriga.

Referenser: GP, GP, GP, GP, GP, GP

måndag 27 september 2010

En mörk tid

Nu är det något hemskt på gång. Under dagen har jag på olika sidor på Internet samt besökt den lokala närbutiken. Där fanns en affisch på en försvunnen ung kvinna, och vem har inte reagerat på rapporten om den saknade Rasmus?

Det verkar som om det är något i görningen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att dessa individer återfinns i livet! Men samtidigt så verkar det inte så ljust, och det är ju det som gör dessa händelser så hysteriskt hemskt. Har Göteborg blivit en så pass mycket hårdare stad att vara ung i? Är det så att det är gäng som varit i farten? Eller enskilda våldsverkare?

Jag kommer ihåg när jag var liten och gick i högstadiet och gymnasiet. Det var inte alls lika vanligt att läsa om sådant på löpsedlarna. Det är en trend som bara MÅSTE vändas. Vi måste kunna gå ut utan att frukta för vår egen tillvaro eller vårt egna liv.

Men det verkar som om det är på Hisingen som problemen är. Det framgår av den information som polisen har att ge allmänheten. Det gör inte saken roligare, då det inte är långt ifrån där jag bor. Göteborg har verkligen gått in i en mörk period i historien. Det är verkligen inte den staden som jag har i mitt hjärta!


Referenser: GP, GP, GP

Hummerfisket är igång!

Bilden är tagen från Fiskeriverkets hemsida

Så var det dags. Media rapporterade glatt att det var åter dags att slänga i tinorna. Dessvärre känner jag som så att det hade varit roligare att skriva om det om jag nu faktiskt hade haft möjligheten att fiska hummer själv. Men det är det priset man får betala för att vara en stadsmänniska. Men jag hade gett min vänstra hand för att få friheten med en båt, ett par fiskespön och ett par tinor. Alltså, en metafor för min önskan att vara mer än det jag har blivit.

För det hade varit så skönt att komma ut på den blå böljan. Det hade varit frihet det. Jag dagdrömmer ofta om den dagen då man tagit studenten från universitetet och faktiskt kan jobba ordentligt. Att ha möjligheten att på allvar förändra sin vardag och sin framtid. Ändra hela sin livssituation. Det blir många dagdrömmar...

Men tillbaka till den underbara hummern. För mig så är allt hummerfiske, kräftfiske och ja. All typ av fiske, ett sätt att drömma mig bort från vardagen på något sätt. Det märker jag när jag tittar på flötet eller står och kastar i vobblern i sjön. Vilken frid som det innebär. Det är ju inte för fisken i sig man står där, utan för helhetsintrycket av frihet. Visst är det roligt om det nappar, det skall man ju inte krypa under stolen med. Men det är absolut inte det huvudsakliga skälet till att man vill spendera så många timmar ute i det fria!!

Det är därför det kommer bli fler och fler utflykter för mig framöver. Och min gumma då också naturligtvis. Vi har pratat en hel del om det där med uteliv, och jag måste säga att TACK OCH LOV så har hon lika stor passion för friluftslivet som vad jag har.
Oh oh... Jag måste också tala om en sak till. Jag och gumman satt och tittade på Jamies America i förregår, där kocken Jamie Oliver var i Wyoming och levde som en cowboy. Shit vilken känsla det var att bara titta på den. Koka gryta i öppen eld. Sova på bara backen med stjärnorna över sig. Det måste vara en underbar känsla, och jag blev faktiskt en hel del avundsjuk...


Referenser: GP, GP

lördag 25 september 2010

Mobiltelefoner och trafik

Så var det alltså. Det är vetenskapligt bevisat att mobilpratande utan headset är farligt. Och alla dom som väljer att sms:a och så är rena trafikmarodörer. Att det inte är självklart, funderar jag på. Jag har varit med om så många trafiksituationer när sådana människor utgör en direkt fara, senast i torsdags när jag jobbade. Är det verkligen så viktigt att sms:a mitt under filbyten och så?

Jag kan inte riktigt förstå motviljan till att göra gemensam sak med resten av Europa och införa mobilförbud utan headset. För ett headset stör inte trafiken på alls lika stort sett. Man har den där handen fri, man behöver inte vinkla huvudet på ett konstigt sätt bara för att växla etc... Jag är starkt för det förbudet själv, faktiskt. Ser det väl som en självklarhet, faktiskt.

Referenser: GP, GP, SvD

Lördag

Så var det regnig lördag idag, då...
Jag som hade stora planer i början av veckan att åka och meta i Delsjön, men det ser ut som om det kommer bli en hemmadag med en massa plugg istället. Som jag berättat tidigare så är det ju Sociologi som jag läser nu. Men gårdagens seminarium gav mig faktiskt någonting. Men allt som diskuterats hittils har varit självklara saker. Som att arbetskraft kan betraktas som en vara, klasser och klassklyftor, samt fackens, arbetsgivarens och statens inverkan och begränsande av den nationella arbetsmarknaden.
Jag längtat lite tills psykologin kommer komma igång, för det känns mindre flummigt på något vis.

Nu när det gått en liten tid av studierna så har jag upptäckt att det blir roligare och roligare med att plugga.

tisdag 21 september 2010

Sjuk

Sådär. Då var det första föreläsningen efter första hemtentan. Det var skönt att ha den avklarad, faktiskt.
Vad som inte är så skönt är att jag gått med lunginflamation i tre veckor och bara låtit den leva och må väl, medans jag inte mått fullt lika bra. Man, eller iallafall jag, är lite dum i det avseendet. Jag avskyr att gå till doktorn. Inte så att det är en fobi, utan för att jag upplever att eftersom jag inte går dit så ofta kan jag ju lika gärna skita i det totalt. Jag föredrar att låta kroppen läka sig själv utan en massa konstiga preparat. Som penicillin, till exempel. Det dödar ju iochförsig det onda, men också mycket annat gott. Immunförsvaret gillar jag inte att sänka mer än ABSOLUT nödvändigt, men eftersom jag haft sådana feberspikar de senaste dagarna så var det nog dags. Samt att min gumma igår kommenterade att jag var hysteriskt blev och mina ögon var hysteriskt glansartade. Men andra ord var det bara att bita i det sura äpplet. Doktorn blev också förvånad över att jag låtit det gå så långt. Men nu är det ju som så att jag inte går dit så ofta. En gång vart tredje eller fjärde år, typ... Det får räcka!

Sedan så har jag gjort iordning de två metspön som jag köpte i Ullared med. Det är så kul, och jag vill nu bara ta och premiärmeta med dem. Det får nog bli till helgen eller en gång i nästa vecka. Säsongen är ju snart slut för mete, och det grämer mig hysteriskt, om jag får säga så. Det är inte min kopp te alls. Jag vill kunna meta och fiska året runt här i Göteborg med omnejd. Men skam den som ger sig. Får se om jag kan hitta en båt vid havet snart, så att man alltid har en liten möjlighet att åka ut och njuta av friheten som fiske faktiskt innebär!

måndag 20 september 2010

Första tentan

Så var den alltså gjord. Den första tentan är inlämnad. Jag hoppas verkligen att det räcker. Jag har aldrig skrivit en sådan förut, så jag hoppas att jag följde mallen.
Fast ändå så kände jag mig långt ifrån nöjd. Det kändes som om det var så otroligt mycket som saknades, så det finns liksom inte. Jag är med andra ord inte nöjd med min insats. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre, och jag hoppas på en ordentlig feedback.

Sedan så har jag varit hos farbror doktorn med. Kanske inte var så bra att gå tre veckor med konstant hosta. Fått något skit som vandrat neråt i luftrören, massa slem och hosta. Uscha. Men imorgon bär det av till apotek för att hämta penicillin och slemlösande medel. Så kanske man kan bli en sådan där människa igen, utan feberspikar... Hade varit festligt.

Och just ja... Lördagen spenderades med mamma och hennes inneboende i Ullared. Ja, jag åkte dit. Jag åker väl dit mellan två till fyra gånger per år. Ofta med mamma...
Hittade tremeters metspö av teleskopmodell jättebilligt, så det blev två stycken med en gång. Alltid bra att ha ett stående mot väggen som reserv. Tycker jag!

Nu skall jag sätta mig och läsa så ordentligt som det bara går i kurslitteraturen. Fyra kapitel skall läsas tills imorgon, och jag har bara läst ett... Så skall vara duktig som få och bara plugga på. Shit, det rimmade ju och allt...

söndag 19 september 2010

Valet 2010

Så är det minsann klart. Just det procentuella är lite diffust, men vissa saker är helt klara. Det är en Alliansstödd regering. Och SverigeDemokraterna har klarat fyraprocentspärren. Det kan man inte förneka. Historiskt sett är det ett val som ingen sett maken till. Aldrig tidigare i modern tid har borgarna fått mer eller mindre två mandatperioder. Och aldrig tidigare har ett parti som SverigeDemokraterna kommit in. Och aldrig tidigare har ett svenskt val haft ett sådant blocksamarbete som denna gången. Alliansen och Oppositionen
Nu talar Oppositionen om det rasistiska vindarna som blåser i Sverige, snarare än att man förlorat emot borgarna. Och som Mona Sahlin sade i sitt tal på den Socialdemokratiska valvakan så har Svenska folket fått sin röst hörd. Likaväl som andra politiker sagt. Varför skall man då frysa ut SverigeDemokraterna? Det känns allt annat än demokratiskt… Och det känns inte heller som att politikerna vet vad demokratin innebär längre. Att frysa ut känns inte som den mest demokratiska lösning som faktiskt finns.

Sverigedemokraternas framgångar beror inte på att Svenska folket är rasister, utan att det är ett starkt missnöje med invandringspolitiken. Men istället att ta diskussionen så väljer media och etablerade partier att totalt ignorera dem, vilket gett dem vind i seglen.
Sverigedemokraterna är inte en fluga, det är ett missnöjesparti. Fött och framdrivet av en misslyckad invandringspolitik, en samling arroganta politiker och en arrogant media.
Dessvärre är det som så när man pratar om invandringspolitiken så drar meningsmotståndare fram rasistkortet, vilket gör att diskussionen runt den frågan läggs på en väldigt låg nivå. Och när ett parti som Sverigedemokraterna lyfter fram frågan så blir det ett dragplåster.
Media har tagit och vinklat all rapportering i frågan, vilket gör att Svenska folket tröttnat. Där suger också Sverigedemokraterna upp röster.
Den Sverigedemokratiska segern är en frukt över politiska misslyckanden, inget annat. Det är ett missnöjesparti, inget mer och inget mindre. Det är en skam att man inte kunnat ta Sverigedemokraterna in i den politiska debatten och sänkt dem där. Endast via debatter och demokratiskt arbete kan man komma till bukt med fenomenet SD. Inte via utfrysningar eller särbehandlingar. SD är, oavsett om man vill eller inte, större än både V och KD. Och rent demokratiskt vill jag inte att man skall frysa ut någon av dem. Har man klarat fyraprocentspärren skall man behandla dem därefter.
Så välj att debattera och sköt det demokratiska åtagandet som politiken innebär, så kommer vi inte ha SD att bry oss om nästa val. Val 2014 kanske kan bli ett bättre val?

Jag hoppas verkligen att det Svenska valdeltagandet inte understiger 80% i detta val, men tänk vad skönt om en effekt av detta valet får folk att gå man ur huse bara för att lägga sin röst. Tänk er en utopi där vi har ett valdeltagande som överstiger 90%. Jag förstår inte folk som inte går och röstar. Det är inte bara en demokratisk rättighet, det är en solidarisk skyldighet! Jag personligen anser, Å DET STARKASTE, att det är allas skyldighet att gå och rösta. Vill man inte rösta lägger man i blanka lappar. Men ned till vallokalen skall man gå!


Referenser: SvT, SvT, SvT, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Fria Tider, Skånskan, Skånskan, Skånskan, Skånskan, UNT, UNT, UNT, KK, KK, KK, KK

torsdag 16 september 2010

IPRED set-back

Det känns så hysteriskt skönt. Nu kan ju IPRED gå i graven. Och det är inte en dag för tidigt! Denna lag, som från början inte är något mer än en lobbyistisk lag, köpt av de stora bolagen och jag har länge suttit och funderat på vilka som verkligen tjäna på IPRED. Någon som vet?
Så ofta har den inte varit uppe i rätten, Telia Sonera gjorde ett jättejobb med att vägra lämna ut uppgifterna. Likaså nu senast Ephone.

Jag är ju inte förvånad över att de så kallat "drabbade" företagen reser sig upp och protesterar högljut när nu Sveriges Högsta Domstol skickar ned Ipred-fallet till EU-domstolen där det kommer avgöras. Inte nog med att ett sådan prövning är hysteriskt nödvändig då den striden mot EU-direktiven. Det är också dags att föra frågan om stora organisationer och en stark lobbyverksamhet verkligen har rätt att köpa till sig lagar. Är det verkligen så att politik gått från den enskilda individen till de stora företagen/organisationerna?
Det är ju ingen hemlighet att det varit så under lång tid. Ett stort företag kan driva sina politiska frågor, och har så länge gjort. Man kan ju alltid hota med att flytta verksamheten utomlands.
Men när det gäller att köpa egna lagar, njae. Jag tycker nog att det är lite väl magstarkt.

Referenser: GP, DN, DN, SVD, SVD

måndag 13 september 2010

Idioten Bodström

Nu har det alltså hänt igen. IGEN!
Socialdemokratiske före detta justitieminister Thomas Bodström har gått ut i media och kritiserat FRA-lagen för att den inskränker på den personliga integriteten. Snacka om att vara en skenhelig djävel. Det är ju den irrpannan som byggde upp förslaget runt FRA från allra första början. FRA-lagen är ju hans skapelse. Men nu i valtider så har idioten Bodström vänt om och tycker att regeringens införande av FRA-lagen inte alls var bra. Tack och lov för dessa val-floskler. Fy fan för denna irrhjärna.

Det var ju inte längesedan denna individ kom med drogtestförslaget, som han redan i intervjun började orma om. Först var det helt okey att göra det, men när han skulle leva som han lärde så var det ju inte direkt så att han gjorde det. Han tvärvägrade. Om detta vridande finns att läsa på hans egna blogg här.
Sedan så hittade jag en artikel på sydsvenskan från 2006 som framför en annan sida av Bodström som inte är så smickrande, och inte heller håller den tonen som Bodström visar nu i valrörelsen. Nu skall det förnekas och skyllas på regeringen.
Visst, FRA och IPRED är integritetskränkande. Men när Bodström också skyndar på och framförallt ångar på om datalagringsdirektivet kan man mer än gärna fråga sig om lobbyisterna trycker på hårt. IPRED är ju de enskilda mediaföretagens sätt att på sitt egna sätt, helt legitimt, anskaffa sig information om vem som finns bakom ett IP-nummer. Något som borde vara ett rent polisiärt arbete och åtagande. Men man ser där att lobbyism redan finns i stark skala även på den svenska politiska marknaden.
Därav mitt motstånd även för datalagringsdirektivet. Där polis med lätthet kan kolla upp vilka master mobilen på individer kopplar upp sig emot, vilken ger en geografisk placering vilken i sin tur kan underlätta genom att spräcka dåliga alibin vid rättsfall. Men är det ett steg i jakten på förbrytare eller är det YTTERLIGGARE en inskränkning som bidrar till storebrorsamhället?

Mycket att stå i

Det var en kul dag i skolan idag. För en gångs skull så var föreläsningen, trots ämnet, riktigt intressant. Sociologi är konstaterat verkligen inte min grej. Men å andra sidan så kan det bara bli bättre.
Sedan så skall många av mina klasskamrater iväg till en sådan där provsittning. Förstår inte riktigt tjusningen av det. Känns som om jag hellre festar med mina vänner som jag verkligen känner. Faktiskt.
Inget ont om dem, bara det att det känns skummt. Jag väljer istället att spendera jobb imorgon. Lite dumt planerat från min del, då vi skall ta och sätta oss med en rätt så tung grupparbetsuppgift. Det känns lite skummt att bara dumpa över det arbetet på gruppkamraterna. Men det är väl något man lär sig balansera. För jag har för avsikt att inte ta 100% CSN-lån, jag skall fan klara mig på 75%!

Träffade min gumma efter skolan. Hon var snäll och tog sig in till stan så i kunde ta en snabb lunch på franska bageriet mellan Domkyrkan och Grönsakstorget. Det är som sagt det bästa stället för en liten lunch.
Vi har ju jobbat om varandra lite det senaste, och det känns så skönt att få lite kvalitetstid med henne äntligen. Och visst, jag kommer sitta större delen av helgen med hemtentan, men vi skall minsann se till att få tid bara hon och jag. Funderar på att dra och meta.

söndag 12 september 2010

Händelselös söndag

Idag är det väl en sådan där slödag. Har hållit på med lite allt möjligt. Men som alltid när min älskade kärring är hemma så blir det färskbryggt kaffe direkt när jag klivit upp. Det är alltid en njutningshöjare! Sedan så har det faktiskt inte blivit sådär mycket mer, bortsett från tvätt. Och tvättning vet vi alla att det är supertråkigt. Usch ja...

Sedan så hade jag köpt lite färska gula kantareller, så dem har jag stekt upp till oss, så det var en liten god snackbit som vi fick i oss.

Och när gumman sedan drar iväg för att jobba så skall jag sätta mig och återigen fördjupa mig i sociologins flummande termer. Hemtentamen och föreläsningen på måndag kräver det. Och som jag skrivit innan, så kommer det nog bli som så att jag inte kommer satsa på något mer än en ett G på denna kursen. VG känns som om det krävs bra mycket flummande, sådant som jag inte riktigt är HELT överens med. Jag längtar så mycket till juridiken. Fast psykologin verkar faktiskt rätt så intressant det med...

lördag 11 september 2010

Nog har hösten kommit, alltid

Det märks så väl. Hösten är här, min älskade årstid. Naturligtvis så har jag med största sannolikhet dragit på mig en lunginflammation. Det händer vart fjärde eller femte år. Hostan ger sig fan inte, och det blir bara rossligare och värre hostattacker. Blir det inte bättre tills på tisdag eller onsdag får jag gå till farbror doktorn och låta han undersöka mig. Det är fan typiskt.

Vaknade riktigt sent idag med. Både gumman och jag låg och drog oss ordentligt länge. Vaknade till ett par gånger under morgonen och vi steg inte upp förän runt elva. Och jag tittade till mina plantor hyffsat med en gång. Chilin har väl mer eller mindre gett upp. Och det är så tråkigt, men också att man lärde sig en sak till... Jag skall sätta dem tidigt som bara den, redan Januari/Februari något sådant. Satte dem i April i år, och uppenbarligen behöver dom sättas bra mycket tidigare.
Tror höstkylan har bidragit till att plantan ser så vissen ut. Habanerosen vet det katten hur den fungerar. Grön och med en massa blad. Men inga blommor. Tror jag övergår till att bara odla chili nästa år. Det fungerade ju så bra, trots allt.

Sedan så har jag fortfarande en massa drömmar om att fiska. Eller ja, snarare meta. Det är grått, mulet och det duggar lite. Jag personligen tror att vid sådana väderförhållanden är det kalas att fiska antingen tidigt på morgonen eller på kvällen. Då finns det ju iallafall en sportslig chans att få en gädda på vobblern eller en fin abborre på kroken. Fast metet är nog det som lockar mest.
Det är ju så illa att vi inte har någon form av bil. Min gummas bil är stående i annan stad och väntar på att bli omhändertagen av verkstaden. Det är lite illa, det...

Dagen kommer nog inte bjuda på något sådär spännande. Skall ta och försöka få en hel del av skolarbetet gjort. Läsa en massa tråkig litteratur på engelska om sociologiska termer, forskningsresultat, teorier och annat. Som sagt, sociologi är inte min kopp te, riktigt. Och så har vi ett par hemtentor om det med. Så vi får väl se hur det kommer gå till. Läste också att på institutionen har vi tre betygsgrader. IG, G samt VG. Undrar varför? Jag vet att ett par institutioner har valt att bara köra på två betygsgrader, IG och G, för att ta bort konkurrensmentaliteten bland de studerande. Det hade ju varit bra att slippa ett moment mindre. Men å andra sidan kanske det kan vara en morot för dom som tävlar i den där skiten.
Just när det gäller sociologin är jag mer än nöjd med ett G.

fredag 10 september 2010

Äntligen lite helg

Och idag var det återigen dags. Föreläsning nummer två i ordningen. Det var betydligt mer begripligt denna gången. Mer paralleller till verkligheten gjorde dagens föreläsning till ett nöje, faktiskt. Även om just sociologi inte får mitt hjärta att banka det där extra slaget.

Sedan så begav sig vår lilla studiegrupp för att göra den sista intervjun inför skolarbetet. Det var på ett bemanningsföretag och det var stor skillnad på denna och förra intervjun. Mest beroende på att hon vi intervjuade idag hade fått rycka in på receptionen, så det blev väldigt kort. Lite för kort, om ni nu frågar mig. Kändes inte riktigt som om det gav mig någonting av bestående värde.

Men på väg till skolan i morse, som för övrigt startade 08:15, så regnade det. Eller ja, regnade och regnade, det duggade. Och det var sådär underbart skönt som bara en höstmorgon kan erbjuda. Det där klara och kalla vädret. Och det enda som jag kunde gå och tänka på var hur förbannat skönt det hade varit att istället sitta och meta eller fiska i Delsjön. Det börjar ju lida mot sitt slut för den typen av aktiviteter nu. Så snart måste jag bara komma iväg.
Att kunna sitta på stenen i ponchon och bara vänta på att flötet kommer dras ned under vattenytan. Eller att en större variant tar och biter på min lilla vobbler. Kunna dra fram termosen med kaffe och bara sitta o koncentrera sig på flötet och njuta av tillvaron. Det är en utopi, det!

Men men, nu är det helg. Det skall bli lugnt och skönt utan en massa inplanerat. Det blir till att bara vara, hoppas jag. Jag har ju arbetat på jouren sedan förra fredagen, så det är rätt så skönt att gå av. Men det dök upp frågetecken runt det med. Får se vad lilla chefen säger när vi pratas vid senare. Kanske åker på en vecka till.
Inte mig emot på ett sätt. Det kommer bli en massa skönt sedan när lönen dyker upp, men just idag hoppas jag på att få det lugnt och avslappnat. Så man kan ladda batterierna lite, så att säga.

torsdag 9 september 2010

Redovisningen

Idag var det redovisning för vårat grupparbete.
Uppgiften var att försöka sätta in en artikel i ett sociologiskt tänkande. Det var spännande som bara den. Det var någon av mina gruppkamrater som hittade en mycket intressant artikel på UNT.se som handlade om arbetsförhållanden på given arbetsplats.
Eftersom jag missade vår förra gruppredovisning då jag ådrog mig en elak feber så kändes detta lite nytt, men nu så är det ju som det är.
Universitetsstudierna överlag känns roligare, mer utmanande och definitivt mer givande än gymnasiet. Kan ju bero på att detta är så oerhört mycket mer frivilligare.

Nu har jag ju dock en hemtenta som ligger och hänger över mig. Det är något som jag funderat en del kring, men har inget direkt upplägg för det hela. Börjat fundera lite på om jag har det där universitetstänket ännu. Det akademiska som föreläsarna lovordar inom sociologi verkar mest vara lite flumflum. Inget som gripit tag om mig, iallafall. Det är inte så att jag tycker det är onödigt, utan snarare som så att det helt enkelt inte är min grej. Jag ser ju betydligt mer fram emot den där underbara juridiken. Det tror jag kommer bli riktigt kul!

Efter redovisningen så bar det av hem för att kunna samla mig och träffa gumman en skvätt innan hon skulle dra iväg till sin stad i Sverige för att lösa lite pappersexercis.
Träffade Koffe med, efter att jag vinkat av gumman vid tåget. Det blev franska bageriet vid Domkyrkan/Grönsakstoget. jag kan inte riktigt släppa det, men där får man fan den bästa mackan i alla kategorier. Deras Croque Madamme är ta mig fan det bästa cafélivet i Göteborg har att erbjuda!

onsdag 8 september 2010

Datalgaringen och dess argument

Som ni säkert blivit uppmärksammade om så är det som så att några länder har genomfört razzior mot fildelare. Det har fått mig att fundera lite över det där med datalagringsdirektiven, FRA, IPRED och även då SWIFT än en gång.
Jag tycker väl i grund och botten att just fildelning inte är den mest kriminella handling man kan genomföra på nätet, då det finns bra mycket grövre saker där ute. Pedofilnätverk, kriminella gäng, traffickingorganisationer och terrorism ser jag ju som betydligt värre företeelser att sätta in nationers resurser emot. Visst, fildelning är olagligt, men i det stora hela så får man väl prioritera lite där med. Vilka brott skall man söka efter?
Det har ju varit flera lyckade tillslag med Internet som ett väldigt hjälpsamt verktyg. Pedofilnätverk efter pedofilnätverk har sprängts, narkotikatillslagen ökar med polis och tull och säkert så arbetas det mycket emot den tunga brottsligheten. Som sagt, Internet är ett bra verktyg, så är det bara!
Men nu när media går ut och meddelar oss att ett fildelningsnätverk sprängts så känns det snarare som att resurserna fördelas mer efter vilken organisation som har bäst lobbyister och retoriker. Vem kan prata bäst? Det statliga organ som lagför kriminella eller de tungt betalda lobbyisterna från de olika filmbolagen/skivbolagen?

Thomas Bodström och Beatrice Ask försöker överglänsa varandra i debatten för datalagring, med det ena tokiga argumentet efter det andra.
DN på nätet har idag publicerat lite artiklar som jag fann väldigt intressanta. Det handlar om datalagringsdirektivet och säger en hel del om vad våra kära folkvalda verkligen står för. Införandet kommer ju, det är ju bara så. Tyvärr. Ingen slåss längre för en medborgerlig integritet.
Beatrice Ask svarar på DNs fråga ”Vad händer med datalagringsdirektivet i höst om Alliansen fortfarande är vid makten, när kommer ett lagförslag?” såhär ”När det är klart. Vi tänker inte skynda på i onödan, det ska bli ett rättssäkert förslag”. Nu måste jag stanna upp och gapa av förvåning. Det var ju hon som skyndade på FRA-lagens införande genom att göra pyttesmå ändringar i den som i praktiken var verkanslösa. Rättssäkerheten var ju inte direkt något hon brydde sig om. Alls!
Är det bara för att det nu i valtider måste låta så vackert? För verklighetens ansikte har hon gång på gång visat upp för oss, och det handlar verkligen inte om rättssäkerhet.

Och så läser man vidare och kommer till den socialdemokratiske motsvarigheten till irrhjärnan Ask, irrhjärnan Thomas Bodström. På DNs fråga ”Vill ert parti att EU:s datalagringsdirektiv införs som svensk lag?” svarar han kort och gott ”Ja.Tillgång till trafikdata är absolut nödvändigt för att polisen ska kunna klara upp våldtäkter, mord, narkotikabrott och andra grova brott. Utan viss lagring av elektroniska spår riskerar svensk polis att tappa ett viktigt verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten”. Återigen så gapar jag av förvåning. Eller inte ens det, hakan ligger på golvet någonstans. VA?
Hur kan herr Bodström och Socialdemokraterna med och använda våldtäkt som ett argument för datalagring? Det är nog det mest smaklösa jag någonsin hört! Sveriges befolkning har redan fått ett gäng argument om terrorister som inte stämt, så nu skall avlyssningen av våra samtal, sms och mail försvaras med våldtäktsoffer.
Jag personligen tycker detta låter riktigt illa, att med ett så avskyvärt brottsexempel försvara kränkningen i den personliga integriteten. Det låter ju som om herr Bodström vill skrämma oss in i hans trygga, välavlyssnade famn. Som USA gjorde med The Patriot Act!

Naturligtvis vill jag med detta på intet sätt bagatellartat förringa en våldtäkt. Men just som argument för att få sin politiska agenda gjord tycker jag detta är väl magstarkt!


Referenser: DN, DN, DN, DN

måndag 6 september 2010

Morgonförtjusning

Idag var inget undantag. Kaffet var klart när jag steg upp, för min gumma hade gått upp ungefär en halvtimme innan mig. Hon börjar ju klockan 08:00 idag, och jag har min absolut första "seriösa" föreläsning klockan 10:15. Så det är lite spännande på ett sätt.

Jag är så nyfiken på vad denna föreläsningen handlar om så det finns inte. Det kommer bli mer än det introduktionsprat som jag numera vant mig vid. Det är lite utanför min bekvämlighetszon, så att säga. Det är ju nu det verkligt seriösa startar.
Nervös skulle jag inte kalla mig, men undrar om det inte är just det som jag är lite grann. Och på schemat så står det inget annat än Föreläsning 1.
Men då salen ligger i närheten av den psykologiska institutionen så har jag ju en liten, i mina ögon kvalificerad, gissning till vad som det kommer att handla om under dagen. Ni kommer ju kunna se om jag hade rätt eller fel.

Men det som verkligen fångat min förtjusning och vördnad. Jag har, som ni som läst min blogg lite mer frekvent, väntat på att mina chilifrukter skall mogna ordentligt och bli härligt röda.
Den största av frukterna har på bara några dagar gått från grön till mörkbrun till nu skinande röd. Precis till den kulör som jag ville ha dem alla. Så efter att denna är plockad så är det bara för mig att snällt vänta tills det är dags för dem andra att komma till samma stadie. Det är ju något som jag ser så mycket fram emot. Mumma i magen, så att säga!

lördag 4 september 2010

Demokraturen Sverige

Ja, vad kan man säga?
Det känns fördjävligt, faktiskt.
Och ja, jag är full medveten av den strida ström kärleksmail jag kommer få efter detta inlägg, men till alla er som lägger ned tid och energi på mail som jag bara skrattar åt, tänk ett steg längre.

Det handlar idag om den påstådda demokratin som Sverige så gärna stoltserar med, men varken efterlever eller eftersträvar.
I en demokrati skall alla röster få höras, allas åsikter skall respekteras, alla debatter skall tas på fullaste allvar. En demokrati är något vackert, en mutualism som stärker både samhälle och dess olika typer av medborgare.
Men det som sker i våra vallokaler är inte på något sätt ett demokratiskt arbete. Eller snarare det är inte det demokratiska arbetet som SKALL bedrivas. En röst på ett parti som många av oss inte gillar måste räknas lika mycket som den rösten på något parti som vi gillar eller kan acceptera.
Det finns inget gott som kan komma när ett samhälle bekvämt väljer att tysta och cencurera de så kallade obekväma. Den mentaliteten får iallafall mig att tänka på vad som sker i stater som Kina, där så kallade obekväma åsikter kvävs och folk som ifrågasätter försvinner.
Det är inte det moderna Sverige som jag så varmt värnar om!
Ta istället debatten med irrhjärnorna så att dom försvinner av sig själva!

Referenser: Fria Tider

Snart är det dags

Så var det valdags nu igen. Jag vill påstå att detta kommer bli en historisk händelse i många avseenden. För första gången så har den stora högerkoalitionen Alliansen en stor chans att få väljarnas förtroende om ytterliggare fyra år vid makten. Bara det är ju en historisk händelse, då Sverige styrts av Socialdemokratiskt styre i nästan etthundra år, med vissa korta avbrott. Sedan så har det ju också visat sig att denna valkampanjen varit en av de hårdaste genom tiderna. Skandaler, påhopp, mailinglistor med mera duggar tätt.

Men ändå så är det nog som så att färre kommer gå till valurnorna denna gången. Vilket är samhällsurholkande som bara den. Rösträtten är inte något som medborgarna bara fått, det har varit en process som pågått under lång tid och med en blodig historia bakom sig dessutom. Jag blir provocerad av att folk stolt proklamerar att dom skiter i det med motiveringen att ”det finns inget som passar”.
Tacka fan för det, jag tror inte det finns någon som med handen på hjärtat säger att han eller hon har precis samma åsikter som hans eller hennes parti. Det är bara att fördjupa sig och känna vad som ligger närmast. Vilket är den viktigaste frågan för dig? Din hjärtefråga, alltså. För vissa är det sänkt skatt medan det för andra handlar om välfärd. Listan kan ju göras lång.

Och nu i valtider så känns det som att det inte handlar ett djävla dugg om ideologier längre. Det enda som jag ser som skiljer blocken, Alliansen och Oppositionen, åt är dom där tolv miljarderna som Alliansen vill lägga på skattesänkningar och Oppositionen vill lägga på utbyggnad av välfärden.
Personligen så funderar jag på Sveriges skattepolitik. Det är ju ändå som så att Sverige har en av världens högsta skatter, och ÄNDÅ så har vi dom bekymren som vi har. Ingen ordentlig äldrevård med en massa nedskärningar. Skola är ju också en sådan samhällsfunktion som fått ta emot oförtjänt många smällar. Klyftorna i samhäller som bara blir tydligare och tydligare. Vart tar våra pengar vägen?

Sedan så är ju en skillnad kvar. Som iallafall ger de historiskt sett två största partierna viss skillnad sinsemellan. Socialdemokraterna och Moderaterna är det jag pratar om. S har ju fackföreningar i ryggen och på deras agenda så finns faktiskt ambitionen att förstärka anställningstryggheten. Medans man från M har marknadens intressen i ryggen, som underligt nog inte bryr sig om anställningstrygghet som ledande stjärna.
Men bortsett från det så är det ju inga ideologiska skillnader direkt. Jag uppskattade det politiska spelet betydligt mer förut, då det gick att utröna skilda ideologier. Nu har alla kommit så nära mitten man kan på det politiska snöret. Det är bara extrempartier som är ute och florerar på ändarna.

Långkok

Sådär ja. I morse så ringde klockan redan vid nio. Eller ja, morgon och morgon...
Så medan min gumma fixade morgonkaffet till oss tog jag mig också ut till köket för att sätta ugnen på 225 grader. När ugnen var uppe i temperatur slängde jag in plåten med mina tre kilo ben från nöt. Det började lukta mer eller mindre direkt, och det var en god doft.
Under den första halvtimmen som dom låg där och rostades så fixades den färska vitlöken, den gula löken i knippen, knippet med olika sorters morötter samt rotsellerin. Det var en salig blandning goa grejjer, faktiskt.
Nu har den sjudit i två och en halv timme, och har tre timmar kvar. Sedan skall det silas och reduceras. Sedan är min buljong kvar. Det skall bli spännande att testa på detta! Får väl se vad som händer om tre timmar.

fredag 3 september 2010

Mumma i magen

Så var det alltså gjort. Tog mig en liten promenad med gumman idag, trots att vi båda är lite krassliga och sitter och snörvlar båda två.
Det blev en tripp in till stan, där jag redan i tisdags tog och beställde tre kilo nötben från favoritköttbutiken i Saluhallen. Det är fina och billiga grejjer. Sedan så blev det torghandeln på Kungstorget där allt det goda fanns. Närodlade morötter i olika färger, fina knippen gullök och färsk vitlök. Samt en halv, fin rotselleri.
Jag vet inte varför, men det blir en känsla av salighet när jag får tag i ordentliga saker istället för massorna av varor med suspekt ursprung så kan man faktiskt få tag i ordentliga, svenska grönsaker.

Och med lite tur så kommer jag utan störningsmoment kunna rosta mina ben och koka min buljong. Något som jag verkligen sett fram emot under lång tid.

Sjuk sådär på en fredag

Attans! Jag hade iochförsig ont i halsen igår, men i morse när klockan ringde 07:00 och gumman hade fixa kaffe var det något som inte stämde ordentligt invärtes.
Det var skitsvårt att komma upp från sängen. Jag kände bara att det pumpade i mig, sådär äckligt mycket feber som rasar i kroppen.

Nä, idag blir det till att vara hemma och kurera sig. Det suger, för den studiegruppen som jag är med i skall redovisa idag. Lagom sådär flumflum, men man lär ju sig alltid något.
Det som verkligen retar mig är att dagens föreläsningar är nog dom intressantaste hittills. Och jag skulle verkligen vilja vara där och lyssna. Men men...

Föredraget som vi skall hålla är inom området "skillnader mellan Högskolan och yrkeshögskolan, och se lite vilka skillnaderna är. Det var ruggans intressant, och jag satte igång med min hjärtefråga direkt, faktiskt. Eller ja, hjärtefråga och hjärtefråga. Jag var ju på väg mer eller mindre till just Yrkeshögskolan för att studera för att kunna få jobb. Så jag knep fråga två bara sådär, "Vad en yrkesutbildning syftar till".
Så det tog jag och mailade till en gruppkamrat, så att inte gruppen får lida, oavsett om dom med har bearbetat den. Det känns som om det var allt jag verkligen kunde göra...

Nu är det också som så att jag verkligen känner hur annorlunda det är att plugga högskola jämfört med den där gymnasieutbildningen som man skaffade sig. Vilket vi också hade en kort liten föreläsning om.
Men det känns iallafall inte som om detta var helt fel väg att gå. Jag har ju sagt till mig själv att två terminer kan man ju iallafall överleva. Så man verkligen kan motivera det för sig själv att man gjort vad man kunnat. Men det känns inte som om detta skall bli ett problem. Det är mer i stil som att detta inte på något sätt kommer att bli varken svårt eller jobbigt.
Missförstå mig rätt nu, det kommer ju bli obehagliga överraskningar. Som skriva första hemtentan och första salstentan. Det lär suga. Iallafall salstentan.
Jag har ju aldrig gjort sådant innan. Bara ett arbete om fantasylitteratur som "årsarbete" sista året i gymnasiet.

onsdag 1 september 2010

Shit vilken start

Idag var det alltså premiär. jag i skolbänken igen. Efter typ 10-12 år utan att ha studerat en minut så har jag slängt mig vind för våg in i Universitetsvärlden.
Starten blev väl mer eller mindre halvt kaotisk. Klockorna satte jag och gumman på runt två timmar innan introduktionskursen började, men dom ringde inte. Och alarmen var avstängda. Någon av oss, antingen jag eller hon, har stängt av dem halvt sovande. Vaknade istället 09:05 och kursen började 09:15. Fet chans att hinna i tid då. Men jag kom bara tjugo minuter försent. Naturligtvis hade dom redan gått igenom något av det för mig viktigaste: strukturen för våra 6 terminer. Det sög rätt så hårt, men jag kände inte riktigt att det var läge att börja ställa en massa frågor om dom kan gå igenom det en gång till. Som man bäddar får man ligga, mer eller mindre. Eller ja, rättare sagt mer exakt så!

Men dagen var väldigt innehållsrik. Det slutade med grupparbete och jag hamnade i en grupp med väldigt vettiga människor. Alla hade vi någon form av relation med arbetslivet. Vissa mer och vissa mindre. Men i det avseendet vågar jag nog påstå att jag ligger lite bättre till, då jag har jobbat på en massa olika ställen med både bra och dåliga chefer. Och naturligtvis bra och dåliga erfarenheter. Lite skall man väl ändå begära efter hysteriskt många typer av anställningar sedan 14-årsåldern?

Imorgon så är det klockan 09:00 som gäller, och det kommer föreläsare från studentkåren då. Jag är, sedan historier om dessa kårer nått mig, inte så intresserad av deras arbeten och jag är definitivt INTE intresserad att betala avgift för att sponsra deras fester då jag inte kommer hålla på att dricka med folk jag inte känner.