Mer liv än vårt

Tänk er miljoners miljarders möjligheter till liv. Egentligen är ju konceptet inte sådär jättesvårt att föreställa sig. Av miljoner små spermier så är det EN vinnare till liv. Inte så att man kan jämföra himlavalvet till ett samlag, men man måste väl fan försöka?Så många olika stjärnsystem, planetnebulosor och andra underbara fenomen gör ju att det faktiskt finns oändligt antal planeter som kan, och egentligen SKALL, innehålla olika former av liv. Universum är ju så oerhört stort, så rent matematiskt bör det finnas mer liv än här därute. Kanske inte så att det är gröna små kortväxta gubbar från mars, men i alla fall så är det ju utan tvekan så att vi inte är ensamma. Ser man på naturens underbara mångfald är det ju som så att det bara är en självklarhet.
Vissa hävdar att liv inte kan uppkomma i någon annan form än den unika miljö jorden har. Men tänk om, bara OM, det finns andra miljöer där det lever kiselbaserade varelser? Eller neon? Är inte tanken väldigt underbar?
Inte så att jag tror att vi kommer glida runt som utforskare som i Star Trek, men drömmen finns ju där. Och när man läser om Hubble-teleskopet och ser allt det underbara som Nasa faktiskt släppt för allmänheten. Jag kan inte göra någonting annat än att bli totalt hänförd. Vilken försvinnande rymd vi är i. Vad våra framgångar inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Hur betydelselös mänskligheten är, och hur sårbar. Det har vi lärt oss genom evolutionens historia. De största djuren, dinosaurierna, dog ut av en meteor. Vi står inför exakt samma hot. Och vi kommer nog vara lika hjälplösa. Vi kan ju inte skydda vår infrastruktur mot en våldsam solstorm , ens. Men nu så är det tal om att det är dags för Sverige och USA att samarbeta för att utveckla ett krishanteringsprotokoll, rapporterar Nyhetskanalen lite stort. Det är fantastiskt. Jag har även som mål satt att jag någongång innan jag blir pappa själv skall beskåda norrskenet! Det ser jag fram emot.

Sedan vill jag avsluta med ett gäng bilder som jag egenhändigt lånat från Hubble Heritage Image Gallery

Kvalitetstid och mat, en underbar blandning

Tänk vad roligt det är med mat och matlagning. Alla dessa smaker, dessa unika smaker. Man blir ju alldeles till sig när man tänker på den oändliga variation som finns. En macka med hemgjorda köttbullar och rödbetssallad, piroger fyllda med ost, rökt skinka och lite oliver, Oxfilé Wellington med kantarellduxelmassa, rödvinssås och pressad potatis. Ambitionerna växer som ogräs! Jag och min lilla kärring skall unna oss en hel helg tillsammans nu. Och det passar ju mer än lägligt att min nalle är död. Abonnemanget har gått ut så jag känner mig fri som en fågel från min förra mobilteleoperatör. Så jag och gumman skall ta en helg som bara hon och jag umgås, få den där kvalitetstiden som man annars bara kan önska sig. Det är inte ofta vi kan det.

Men nu blir det Borås Djurpark, om vädret tillåter blir det införskaffning av fiskekort och årets metpremiär. Och naturligtvis kommer jag ställa mig vid spisen och laga extraordinär mat. Något som jag älskar lägga tid på, näst efter min gumma då naturligtvis (färdigfjäskat för denna gång).

Jag och gumman har varit ute och vandrat i detta så soliga och varma Göteborg, och ovan är det ett kastanjeträd i full blom på bild. Visst, kallt i vinden blev det på Götaälvbron, men annars bara riktigt varmt. Sommaren är verkligen i startgroparna. Har gått och diskuterat mycket med mat, faktiskt. Jag är ju, som jag skrivit om innan, väldigt inspirerad av matlagningens ädla konst av mina föräldrar. Min far var hemma under nästan alla mina tolv skolår så jag och min bror nästan alltid kom hem till ett färdigdukat bord. Och var det inte far min så var det mor som hade lagat maten. Det började nog på landet, när jag stekte mina första kasslerskivor. Det var roligt. Nu så går jag och tänker tillbaka med nostalgisk förtjusning på allt det där som landet hade. Närhet till skog och sjö, dessutom.

Sedan så har ju matlagningen blivit större och större. Dels för mig rent privat, och sedan har det gått inflation i konsten. Alla pratar mat, det finns uppsjöar av diverse kokböcker, och de olika tv-programmen bara haglar. Men jag har fastnat för en i synnerhet. Den egendomlige Per Morberg! Hans program är fyllt med humor, och många goda idéer och tips har man fått därigenom. Använde hans recept som grund för min första Oxfilé Wellington. Och det blev faktiskt väldigt lyckat. Jag tycker personligen att oxfilé är köttets Rolls Royce! Mor min kommer alltid vidhålla lamm och kärringen säger renbiff. Smaken är som baken, delad!