Kvinnofrid? I en utopi, men inte i dagens Sverige

Jag såg ett inslag i både Aktuellt och Rapport tidigare idag (MYCKET tidigare), och sedan var det dags att gå ut på nätet och söka information. Ämnet? Dessvärre något så tragiskt som kvinnomisshandel. Jag läste både på GP och DN, och det är bara så skrämmande att höra om och läsa. Jag kan inte förstå det, helt ärligt.
Hur kan Sverige som nation låta sådana illgärningsmän, som den djävla idioten som hällde bensin på sin före detta fru för att sedan tända på, inte få lagens strängaste straff: livstids fängelse? Jag skall inte bara gnälla på våra politiker. Dom har faktiskt gjort en del förbättringar i området. T.ex. den juridiska benämningen kvinnofridsbrott! Ett litet framsteg. Men nu känns det inte så mycket som framsteg längre när man läser artikeln. Det känns som om dessa frågor är så förlegade, som om det inte finns så mycket politiskt intresse kvar i detta alls. Där börjar tragedin för oss som samhälle! Hur kan ovannämnda gärningsman "bara" få arton år i cellen? Och ändå är livstidsstraffet till "för särskilt grova brott". Är inte ovan ett sådant fall?
Jag får det inte att gå ihop!
Och inte blev jag visare av Beatrice Ask´s närvaro där heller. Varför kan inte politikerna lyssna på oss helt vanliga medborgare? Skärp straffen kännbart för (ex)partners som misshandlar eller i värsta fall dödar!
Det kan inte vara meningen att Kvinnojouren skall vara fullbelagda på grund utav stolpskott?

Det skall väl inte heller vara meningen att Kvinnojouren skall existera alls? I en utopi, alltså. Men nu lever vi inte i min fantasivärld, även om jag nu hade föredragit det. Utan i en bister, kall och grå värld, där ett människoliv inte är värderat så högt.

När politiker pratar om detta hemska, så är det utredning hit och dit, olika förslag och remissväntan och så vidare. Det rimmar illa när man tänker på vilka tragedier som varje sådant brott för med sig. Det rimmar RIKTIGT illa! Än mer illa är det när man läser herr Lennart Gabrielssons blogginlägg, där det dagen till ära precis (liiite väl lägligt?) lagt ett förslag om en "haverikommission". Och inte blir det bättre när man ögnar igenom Lotta Olssons blogg, där hon så bra skriver "Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem". Ja, det känns lite som om det säger sig självt. Och det är ju inte första gången detta har gjort sig omskrivet heller. Och varje gång med mer skrämmande och exakta fakta, mer än mer bisarra rättsfall som exempel.
Politikerna kanske vill, men inte kan? För sådana självklara saker som att ta ett videoinspelat förhör direkt på plats med den drabbade kvinnan står nu som förslag. Likaväl som denna "haverikommission's" uppgift. Det är trevande små steg mot något som säkert kommer göra det lite, lite bättre. Men för alla de kvinnor, som med sina små barn, tagit skydd till något av Sveriges kvinnojoursboenden? Då tror jag nog att eventuella kommissioner inte spelar så stor roll. Då Polisens händer är bundna fram tills gärningsmannen gör något. Kanske man då kan tycka, att när det sker har det ju redan gått för långt?
Ge Polisen större möjligheter att agera långt tidigare! Se till att döma till hårdare straff!

Göteborg, art- och arkitekturrikedom!

Och så lite glada nyheter här på bloggen, efter allt prat om politik och demokrati. Jag har ju skrivit hur jag längtar efter att min metsäsong skall komma igång, och det enda jag väntar på nu är stabilt väder med sol så kommer jag försvinna iväg till olika vattendrag och leta efter den där goda middagsabborren. Först ut blir nog Delsjön, tror jag.
Jag är inte intresserad att ställa mig vid kanalen som så många andra gör, då mete och fiske för min del är ett sätt att slippa individer, ljud och stadens larm. Men när man läser på GP hur man fått upp unika arter så låter det ju faktiskt lite spännande!
Det som inte är så spännande är just faran som beskrivs i artikeln. Att, för våra vatten, exotiska och starkare arter kommer hit och mer eller mindre utkonkurerar våra egna arter. Det är bara att se på den så kallade kungskrabban, som emigrerat längs hela norska kusten och mer eller mindre slagit ut den inhemska artrikedomen. Det är faktiskt illa.
En rolig sak om just dessa krabbor kommer jag ofta att tänka på. Jag var med en kompis på Universeum här i Göteborg och gick längs akvarierna på det stråk där inhemska saltvattendjur finns. Bland annat våra "traditionella" krabbor. Framför mig står det två par och diskuterar just den vanliga krabbans förluster mot kungskrabbans framfart. Den ena kvinnan säger
-"Ja, dom har ju invaderat Norge nu" varvid den ena mannen i sällskapet snabbt tillägger
-"Igår intog dom Oslo". Jag kunde inte hålla tillbaka skrattet!

Och sedan, till min stora förvåning, har dom äntligen satt igång med projektet Kvillebäcken. Ett fantastiskt stort projekt som kommer att komma många Göteborgare till godo. Ambitionen att skapa en helt ny stadsdel känns övermäktigt när man läser materialet som finns, men det är ju det första av sitt slag i den storleksordningen. Riktigt spännande kommer det att bli, och det är något som kommer att talas mer om i framtida blogginlägg. Såpass intressant är det!
Första spadtaget togs ju bara för någon dag sedan, närmare bestämt i onsdags förra veckan. Och med tanke på hur snabbt det andra bygget har rest sig där gamla porslinsfabriken låg, kommer detta nog bjuda på en snabb förvandlig med!

Den Svenska demokratin är utrotningshotad!

Blev faktiskt förbannad idag när jag läste på nätet och såg en TV4nyhetssändning. Där går lokalpolitiker ut i en undersökning och stolt meddelar oss, Svenska folket, att dom minsann kommer arbeta över blockgränser för att stänga SverigeDemokraterna ute.

Tycka vad man vill om dessa SverigeDemokrater men ett val där just det Svenska folket röstar på sitt parti som skall styra Sverige hux flux inte räknas, är det verkligen något som kan kallas Det Demokratiska Sverige? Det borde vara kriminellt att våldta demokratin på det sättet! Och mina starka åsikter i detta delas faktiskt av många, men mest förvånad blev jag över blev jag av Vänsterpartiets ordförande i Gnesta, Mikke Schirén, som i Aftonbladets artikel förvånar och säger ”Om folk nu röstar på Sverigedemokraterna så måste vi acceptera det. Vi kan liksom inte låtsas att vi har en demokrati, för det är det man gör om man försöker stänga dem ute”.

All heder åt någon som faktiskt vet vad demokrati innebär som sitter som lokalpolitiker. Äntligen en folkvald som verkligen tar strid för demokratin när den är som jobbigast. Jag har ju skrivit om detta ämnet lite tidigare, och jag har faktiskt fått mail av en som undrar om jag gillar Sverigedemokraterna. Nu kan jag faktiskt passa på att svara om detta. Jag varken ogillar eller gillar dem. Men dom, precis som så många andra partier, skall svara under samma regelverk när det gäller demokratiska val. Just fenomenet Sverigedemokraterna tror jag är lite unikt i Norden. Och jag finner det mycket anmärkningsvärt att Sverige tar demokratin i undantag när det kommer till detta. Varför inte acceptera det svenska folkets vilja? Det är ju faktiskt en form av censur när den är som farligast. Det är bara att titta på Kina, är det den formen av ”demokrati” vi vill ha? Det handlar inte om för eller emot, det handlar om något helt annat och något betydligt större!