Så var det dags. Mera utspel, eller snarare skådespel, i Almedal. Denna politikervecka har som så mycket annat politiskt bara blivit rabalder. Den som låter mest vinner, känns det som parollen går under. Idag var det dags för Mona Sahlin att intaga rampljuset och förklara deras politik som det bästa alternativet för ett Sverige på frammarsch! Det är egentligen inte så underligt att det faktiskt inte är på något specifikt som kommer, eller direkta lösningar. Det är som dom andra partiernas torrtuggande om hur deras politik skiljer sig från det andra genom en smutskastning av motståndare. Alltså rätt så flummigt. Alliansen dit och dom satsar inte tillräckligt SOM VI dit.
Men just när det gäller dessa socialdemokrater, mer som parti än på individbasis, har ett jätteproblem. Just partiledaren Mona Sahlin! Jag kommer ihåg den så kallade Tobleroneaffären som uppdagades 1995, där hon skyllde allting på omständigheterna. Samt
Men när hon står i talarstolen och säger att valet inte har med henne att göra, utan att det är ett ideologiskt val. Men ideologi och partiledare går faktiskt underligt mycket hand i hand.
Det där med 30-timmars vecka på dagis för barn känns som ett konstigt sätt att spetsa den ideologiska debatten hon faktiskt öppnat dörren för. Och medans regeringen med Reinfeldt i spetsen, kallar oppositionen diverse saker så kontrar det rödgröna kollektivet att hela tiden höja miljarderna till välfärden. Återigen låtsaspengar!
Mona Sahlin är en stor och bidragande orsak för hur dåligt det gått för partiet. Sverige har inget förtroende för Sahlin som ledare för S, det är så enkelt. Och S som varit Sveriges i särklass största parti under så lång tid nu ligger och kämpar för överlevnad. Det känns som om dom måste byta till en karismatisk ledare igen för att undvika dödsryckningarna som annars kommer följa.
Det är också tragiskt, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, att Sahlin inte lyckats krossa fabrikationen om Moderaterna som ett arbetarparti. Det är ju ett misslyckande ur hysteriska proportioner. Jag kan ju naturligtvis bara tala för mig själv, men det känns verkligen som svenska folket behöver vakna upp och se att det ”nya moderaterna” är ingen skillnad än det gamla. En moderat politik kan inte gynna arbetarna i något direkt läge i den omfattningen dom så skickligt fått det att låta gällande.
Men det är ju kanske också som så att Socialdemokratin länge varit ett så stort, utbrett och givet koncept för många så ingen har tagit och fräschat upp politiken. Gjort en sådan makeover som just moderaterna och alliansen gjorde förra valet, och vann. Det är inte heller riktigt okey att stå och beskylla alliansen för att skapa ett bidragsamhälle med facit i hand. Socialdemokratin har varit så etablerad under de åren då bidragstagarna levt i överflöd medan hederligt arbetande människor fått ta stryk av det felaktiga system som FAKTISKT den nuvarande regeringen slagit hål på. Är det något som jag tycker denna blåa regering gjort bra är just det med inställningen att DET SKALL LÖNA SIG ATT JOBBA!
SWIFT-katastrofen
Men mitt i detta socialdemokratiska kaos som man kan läsa om så smyger sig andra, betydligt mer intressanta och framförallt skrämmande nyheter in. Jag har ju tidigare skrivit om Swift-avtalet mellan Europa och USA, lett av den folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmström. Denna katastrof har nu blivit genomröstad. Från och med idag så kan alltså USA se vad du och jag har gjort för bankaffärer. Den personliga integriteten har återigen fått en törn. Den personliga integriteten urholkas gång på gång av våra politiker, och vi står bara tysta och nickar.
Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström uttalar sig såhär -Detta är ett dumt och onödigt beslut, och ett uttryck för att Europaparlamentet låter sig dras med i den masspsykos om terrorism som politikerna odlar för att kunna bygga ut övervakningsstaten.
Socialdemokraten och EU-parlamentariker Anna Hedh säger såhär -Jag tror inte att terroristbekämpningen står och faller med om vi har ett Swiftavtal.
Jag ser med STOR ORO på hur denna blåa regering har skött maktfrågorna. Alltifrån Beatrice Asks förslag på ändringar i grundlagen, upphottandet av det socialdemokratiska FRA-förslaget till lag, Beatrice Asks förslag som lett till att det blir svårare att syna politikernas ekonomiska handhavande till nu då genomförandet av SWIFT.
Är det verkligen inte någon mer än jag som ser en röd tråd? Finns det ingen som lägger märke till hur vi har tagit ett steg mot en stenhård början av ett totalitärt statssystem där samtliga medborgare skall övervakas. Både av den inhemska makten och av USA.
Och något som är skrämmande är att denna Cecilia Malmström tycker att detta är helt okey och ett framsteg. Ett FRAMSTEG?! Hur i helvete gick det till? Och när man hör henne säga att vi i detta SWIFT-avtal har ”ett ordentligt skydd för medborgerliga rättigheter”. Återigen poppar frågan ”hur i helvete gick DET till?” upp i skallen på mig. När vi nu i bulk skickar över alla våra transaktionsuppgifter till USA, vilka rättigheter har medborgarna då? När hon själv säger sig inte veta hur felaktigt utpekade personer skall få upprättelse, i det förslag hon själv varit drivkraft för att skapa, kan man verkligen fråga sig HUR I HELVETE GICK DET TILL????
