Vad som inte är så skönt är att jag gått med lunginflamation i tre veckor och bara låtit den leva och må väl, medans jag inte mått fullt lika bra. Man, eller iallafall jag, är lite dum i det avseendet. Jag avskyr att gå till doktorn. Inte så att det är en fobi, utan för att jag upplever att eftersom jag inte går dit så ofta kan jag ju lika gärna skita i det totalt. Jag föredrar att låta kroppen läka sig själv utan en massa konstiga preparat. Som penicillin, till exempel. Det dödar ju iochförsig det onda, men också mycket annat gott. Immunförsvaret gillar jag inte att sänka mer än ABSOLUT nödvändigt, men eftersom jag haft sådana feberspikar de senaste dagarna så var det nog dags. Samt att min gumma igår kommenterade att jag var hysteriskt blev och mina ögon var hysteriskt glansartade. Men andra ord var det bara att bita i det sura äpplet. Doktorn blev också förvånad över att jag låtit det gå så långt. Men nu är det ju som så att jag inte går dit så ofta. En gång vart tredje eller fjärde år, typ... Det får räcka!
Sedan så har jag gjort iordning de två metspön som jag köpte i Ullared med. Det är så kul, och jag vill nu bara ta och premiärmeta med dem. Det får nog bli till helgen eller en gång i nästa vecka. Säsongen är ju snart slut för mete, och det grämer mig hysteriskt, om jag får säga så. Det är inte min kopp te alls. Jag vill kunna meta och fiska året runt här i Göteborg med omnejd. Men skam den som ger sig. Får se om jag kan hitta en båt vid havet snart, så att man alltid har en liten möjlighet att åka ut och njuta av friheten som fiske faktiskt innebär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar