Så var det valdags nu igen. Jag vill påstå att detta kommer bli en historisk händelse i många avseenden. För första gången så har den stora högerkoalitionen Alliansen en stor chans att få väljarnas förtroende om ytterliggare fyra år vid makten. Bara det är ju en historisk händelse, då Sverige styrts av Socialdemokratiskt styre i nästan etthundra år, med vissa korta avbrott. Sedan så har det ju också visat sig att denna valkampanjen varit en av de hårdaste genom tiderna. Skandaler, påhopp, mailinglistor med mera duggar tätt.
Men ändå så är det nog som så att färre kommer gå till valurnorna denna gången. Vilket är samhällsurholkande som bara den. Rösträtten är inte något som medborgarna bara fått, det har varit en process som pågått under lång tid och med en blodig historia bakom sig dessutom. Jag blir provocerad av att folk stolt proklamerar att dom skiter i det med motiveringen att ”det finns inget som passar”.
Tacka fan för det, jag tror inte det finns någon som med handen på hjärtat säger att han eller hon har precis samma åsikter som hans eller hennes parti. Det är bara att fördjupa sig och känna vad som ligger närmast. Vilket är den viktigaste frågan för dig? Din hjärtefråga, alltså. För vissa är det sänkt skatt medan det för andra handlar om välfärd. Listan kan ju göras lång.
Och nu i valtider så känns det som att det inte handlar ett djävla dugg om ideologier längre. Det enda som jag ser som skiljer blocken, Alliansen och Oppositionen, åt är dom där tolv miljarderna som Alliansen vill lägga på skattesänkningar och Oppositionen vill lägga på utbyggnad av välfärden.
Personligen så funderar jag på Sveriges skattepolitik. Det är ju ändå som så att Sverige har en av världens högsta skatter, och ÄNDÅ så har vi dom bekymren som vi har. Ingen ordentlig äldrevård med en massa nedskärningar. Skola är ju också en sådan samhällsfunktion som fått ta emot oförtjänt många smällar. Klyftorna i samhäller som bara blir tydligare och tydligare. Vart tar våra pengar vägen?
Sedan så är ju en skillnad kvar. Som iallafall ger de historiskt sett två största partierna viss skillnad sinsemellan. Socialdemokraterna och Moderaterna är det jag pratar om. S har ju fackföreningar i ryggen och på deras agenda så finns faktiskt ambitionen att förstärka anställningstryggheten. Medans man från M har marknadens intressen i ryggen, som underligt nog inte bryr sig om anställningstrygghet som ledande stjärna.
Men bortsett från det så är det ju inga ideologiska skillnader direkt. Jag uppskattade det politiska spelet betydligt mer förut, då det gick att utröna skilda ideologier. Nu har alla kommit så nära mitten man kan på det politiska snöret. Det är bara extrempartier som är ute och florerar på ändarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar