Som ni säkert blivit uppmärksammade om så är det som så att några länder har genomfört razzior mot fildelare. Det har fått mig att fundera lite över det där med datalagringsdirektiven, FRA, IPRED och även då SWIFT än en gång.
Jag tycker väl i grund och botten att just fildelning inte är den mest kriminella handling man kan genomföra på nätet, då det finns bra mycket grövre saker där ute. Pedofilnätverk, kriminella gäng, traffickingorganisationer och terrorism ser jag ju som betydligt värre företeelser att sätta in nationers resurser emot. Visst, fildelning är olagligt, men i det stora hela så får man väl prioritera lite där med. Vilka brott skall man söka efter?
Det har ju varit flera lyckade tillslag med Internet som ett väldigt hjälpsamt verktyg. Pedofilnätverk efter pedofilnätverk har sprängts, narkotikatillslagen ökar med polis och tull och säkert så arbetas det mycket emot den tunga brottsligheten. Som sagt, Internet är ett bra verktyg, så är det bara!
Men nu när media går ut och meddelar oss att ett fildelningsnätverk sprängts så känns det snarare som att resurserna fördelas mer efter vilken organisation som har bäst lobbyister och retoriker. Vem kan prata bäst? Det statliga organ som lagför kriminella eller de tungt betalda lobbyisterna från de olika filmbolagen/skivbolagen?
Thomas Bodström och Beatrice Ask försöker överglänsa varandra i debatten för datalagring, med det ena tokiga argumentet efter det andra.
DN på nätet har idag publicerat lite artiklar som jag fann väldigt intressanta. Det handlar om datalagringsdirektivet och säger en hel del om vad våra kära folkvalda verkligen står för. Införandet kommer ju, det är ju bara så. Tyvärr. Ingen slåss längre för en medborgerlig integritet.
Beatrice Ask svarar på DNs fråga ”Vad händer med datalagringsdirektivet i höst om Alliansen fortfarande är vid makten, när kommer ett lagförslag?” såhär ”När det är klart. Vi tänker inte skynda på i onödan, det ska bli ett rättssäkert förslag”. Nu måste jag stanna upp och gapa av förvåning. Det var ju hon som skyndade på FRA-lagens införande genom att göra pyttesmå ändringar i den som i praktiken var verkanslösa. Rättssäkerheten var ju inte direkt något hon brydde sig om. Alls!
Är det bara för att det nu i valtider måste låta så vackert? För verklighetens ansikte har hon gång på gång visat upp för oss, och det handlar verkligen inte om rättssäkerhet.
Och så läser man vidare och kommer till den socialdemokratiske motsvarigheten till irrhjärnan Ask, irrhjärnan Thomas Bodström. På DNs fråga ”Vill ert parti att EU:s datalagringsdirektiv införs som svensk lag?” svarar han kort och gott ”Ja.Tillgång till trafikdata är absolut nödvändigt för att polisen ska kunna klara upp våldtäkter, mord, narkotikabrott och andra grova brott. Utan viss lagring av elektroniska spår riskerar svensk polis att tappa ett viktigt verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten”. Återigen så gapar jag av förvåning. Eller inte ens det, hakan ligger på golvet någonstans. VA?
Hur kan herr Bodström och Socialdemokraterna med och använda våldtäkt som ett argument för datalagring? Det är nog det mest smaklösa jag någonsin hört! Sveriges befolkning har redan fått ett gäng argument om terrorister som inte stämt, så nu skall avlyssningen av våra samtal, sms och mail försvaras med våldtäktsoffer.
Jag personligen tycker detta låter riktigt illa, att med ett så avskyvärt brottsexempel försvara kränkningen i den personliga integriteten. Det låter ju som om herr Bodström vill skrämma oss in i hans trygga, välavlyssnade famn. Som USA gjorde med The Patriot Act!
Naturligtvis vill jag med detta på intet sätt bagatellartat förringa en våldtäkt. Men just som argument för att få sin politiska agenda gjord tycker jag detta är väl magstarkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar