Så var det dags. Media rapporterade glatt att det var åter dags att slänga i tinorna. Dessvärre känner jag som så att det hade varit roligare att skriva om det om jag nu faktiskt hade haft möjligheten att fiska hummer själv. Men det är det priset man får betala för att vara en stadsmänniska. Men jag hade gett min vänstra hand för att få friheten med en båt, ett par fiskespön och ett par tinor. Alltså, en metafor för min önskan att vara mer än det jag har blivit.
För det hade varit så skönt att komma ut på den blå böljan. Det hade varit frihet det. Jag dagdrömmer ofta om den dagen då man tagit studenten från universitetet och faktiskt kan jobba ordentligt. Att ha möjligheten att på allvar förändra sin vardag och sin framtid. Ändra hela sin livssituation. Det blir många dagdrömmar...
Men tillbaka till den underbara hummern. För mig så är allt hummerfiske, kräftfiske och ja. All typ av fiske, ett sätt att drömma mig bort från vardagen på något sätt. Det märker jag när jag tittar på flötet eller står och kastar i vobblern i sjön. Vilken frid som det innebär. Det är ju inte för fisken i sig man står där, utan för helhetsintrycket av frihet. Visst är det roligt om det nappar, det skall man ju inte krypa under stolen med. Men det är absolut inte det huvudsakliga skälet till att man vill spendera så många timmar ute i det fria!!
Det är därför det kommer bli fler och fler utflykter för mig framöver. Och min gumma då också naturligtvis. Vi har pratat en hel del om det där med uteliv, och jag måste säga att TACK OCH LOV så har hon lika stor passion för friluftslivet som vad jag har.
Oh oh... Jag måste också tala om en sak till. Jag och gumman satt och tittade på Jamies America i förregår, där kocken Jamie Oliver var i Wyoming och levde som en cowboy. Shit vilken känsla det var att bara titta på den. Koka gryta i öppen eld. Sova på bara backen med stjärnorna över sig. Det måste vara en underbar känsla, och jag blev faktiskt en hel del avundsjuk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar