Nu har det alltså hänt igen. IGEN!
Socialdemokratiske före detta justitieminister Thomas Bodström har gått ut i media och kritiserat FRA-lagen för att den inskränker på den personliga integriteten. Snacka om att vara en skenhelig djävel. Det är ju den irrpannan som byggde upp förslaget runt FRA från allra första början. FRA-lagen är ju hans skapelse. Men nu i valtider så har idioten Bodström vänt om och tycker att regeringens införande av FRA-lagen inte alls var bra. Tack och lov för dessa val-floskler. Fy fan för denna irrhjärna.
Det var ju inte längesedan denna individ kom med drogtestförslaget, som han redan i intervjun började orma om. Först var det helt okey att göra det, men när han skulle leva som han lärde så var det ju inte direkt så att han gjorde det. Han tvärvägrade. Om detta vridande finns att läsa på hans egna blogg här.
Sedan så hittade jag en artikel på sydsvenskan från 2006 som framför en annan sida av Bodström som inte är så smickrande, och inte heller håller den tonen som Bodström visar nu i valrörelsen. Nu skall det förnekas och skyllas på regeringen.
Visst, FRA och IPRED är integritetskränkande. Men när Bodström också skyndar på och framförallt ångar på om datalagringsdirektivet kan man mer än gärna fråga sig om lobbyisterna trycker på hårt. IPRED är ju de enskilda mediaföretagens sätt att på sitt egna sätt, helt legitimt, anskaffa sig information om vem som finns bakom ett IP-nummer. Något som borde vara ett rent polisiärt arbete och åtagande. Men man ser där att lobbyism redan finns i stark skala även på den svenska politiska marknaden.
Därav mitt motstånd även för datalagringsdirektivet. Där polis med lätthet kan kolla upp vilka master mobilen på individer kopplar upp sig emot, vilken ger en geografisk placering vilken i sin tur kan underlätta genom att spräcka dåliga alibin vid rättsfall. Men är det ett steg i jakten på förbrytare eller är det YTTERLIGGARE en inskränkning som bidrar till storebrorsamhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar