Kvinnofrid? I en utopi, men inte i dagens Sverige

Jag såg ett inslag i både Aktuellt och Rapport tidigare idag (MYCKET tidigare), och sedan var det dags att gå ut på nätet och söka information. Ämnet? Dessvärre något så tragiskt som kvinnomisshandel. Jag läste både på GP och DN, och det är bara så skrämmande att höra om och läsa. Jag kan inte förstå det, helt ärligt.
Hur kan Sverige som nation låta sådana illgärningsmän, som den djävla idioten som hällde bensin på sin före detta fru för att sedan tända på, inte få lagens strängaste straff: livstids fängelse? Jag skall inte bara gnälla på våra politiker. Dom har faktiskt gjort en del förbättringar i området. T.ex. den juridiska benämningen kvinnofridsbrott! Ett litet framsteg. Men nu känns det inte så mycket som framsteg längre när man läser artikeln. Det känns som om dessa frågor är så förlegade, som om det inte finns så mycket politiskt intresse kvar i detta alls. Där börjar tragedin för oss som samhälle! Hur kan ovannämnda gärningsman "bara" få arton år i cellen? Och ändå är livstidsstraffet till "för särskilt grova brott". Är inte ovan ett sådant fall?
Jag får det inte att gå ihop!
Och inte blev jag visare av Beatrice Ask´s närvaro där heller. Varför kan inte politikerna lyssna på oss helt vanliga medborgare? Skärp straffen kännbart för (ex)partners som misshandlar eller i värsta fall dödar!
Det kan inte vara meningen att Kvinnojouren skall vara fullbelagda på grund utav stolpskott?

Det skall väl inte heller vara meningen att Kvinnojouren skall existera alls? I en utopi, alltså. Men nu lever vi inte i min fantasivärld, även om jag nu hade föredragit det. Utan i en bister, kall och grå värld, där ett människoliv inte är värderat så högt.

När politiker pratar om detta hemska, så är det utredning hit och dit, olika förslag och remissväntan och så vidare. Det rimmar illa när man tänker på vilka tragedier som varje sådant brott för med sig. Det rimmar RIKTIGT illa! Än mer illa är det när man läser herr Lennart Gabrielssons blogginlägg, där det dagen till ära precis (liiite väl lägligt?) lagt ett förslag om en "haverikommission". Och inte blir det bättre när man ögnar igenom Lotta Olssons blogg, där hon så bra skriver "Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem". Ja, det känns lite som om det säger sig självt. Och det är ju inte första gången detta har gjort sig omskrivet heller. Och varje gång med mer skrämmande och exakta fakta, mer än mer bisarra rättsfall som exempel.
Politikerna kanske vill, men inte kan? För sådana självklara saker som att ta ett videoinspelat förhör direkt på plats med den drabbade kvinnan står nu som förslag. Likaväl som denna "haverikommission's" uppgift. Det är trevande små steg mot något som säkert kommer göra det lite, lite bättre. Men för alla de kvinnor, som med sina små barn, tagit skydd till något av Sveriges kvinnojoursboenden? Då tror jag nog att eventuella kommissioner inte spelar så stor roll. Då Polisens händer är bundna fram tills gärningsmannen gör något. Kanske man då kan tycka, att när det sker har det ju redan gått för långt?
Ge Polisen större möjligheter att agera långt tidigare! Se till att döma till hårdare straff!