lördag 10 juli 2010

Miljöpartiet de pårökta

Så var det dags då. Mitt hatparti nummer ett, miljöpartiet, fick sina minuter i rampljuset under Almedalsveckan. Politikerkårens största turné. Jag säger då det, vilka idioter. De förslag som dom kom med var varken realistiska eller ens i gränsområdet till vettiga. Kommuner skall få mer makt att stoppa köpcentra utanför de stora städerna, hette det. Jotack, det finns ju så mycket plats för till exempel Ikea att etablera ett stort varuhus i storstäderna som redan nu lever lite på bristningsgränsen. Det känns som om miljöpartiet enbart lever på namnet, för jag kan inte direkt se något unikt miljötänk när dom pratar alls.
Maria Wetterstrands tal innehåller inget annat än skräckpropaganda och rena lögner!!! USCH!!!
Emot kärnkraft kan ju alla vara, men det går inte att hitta en ordentlig källa till all den el som dom spottar ut, och med tanke på att Indien håller på med att bygga ett fjärde generationens kärnkraftverk och att dom använder fler isotoper än de föråldrade andragenerationens som Sverige har så inte undra på att vi har en massa kärnavfall.
Likadant är det ju med deras mål att tvinga den svenska befolkningen bli vegetarianer. Där är också den verklighetsbaserade vardagen ett minne blått. Man kan inte föda Sveriges befolkning på grödor med den areal vi har, det måste till mer. Och dessutom så är det som så att människan är allätare och behöver en allsidig kost.
Och när det gäller det egna valet så är ju inte MP direkt villig att lyssna på folket. Dom verkar tro att alla lever som dom gör i storstäderna, då dom skall tvinga folk på landsbygden att cykla istället för att använda bil. Med andra ord så är det bara att ge upp drömmen att vara landetmänniska och bosätta sig i hyreshuset bredvid jobbet i någon av våra fyra riktigt stora städer.

Kött kan man inte äta, för det skall MP straffbeskatta.
Fisk får man inte heller äta, för enligt MP skall det räknas som individer, och det i förlängningen kommer innebära att varje yrkes- eller hobbyfiskare kommer lagföras och dömmas för minst massmord.
Jag undrar nu hur MP skall lösa den tillströmning som fängelserna kommer få. Hur många nya fängelser skall det byggas?
Och när tar MP striden fullt ut och kämpar för att människan inte skall avbryta en endaste levnadscykel där potatis, morötter och alla andra växande och levande organismer är mord. Även organismer som virus och bakterier är ju levande, hur tänker man där?

Som många av er som läst mitt bloggande vet att jag hyser all världens förakt för dessa pårökta hippies. Miljöpartiet är inte det partiet det en gång varit. Det är fortfarande den intresseorganisation som Centern en gång var. Skillnaden är väl att Centern utvecklats från ett bondeförbund medan Miljöpartiet är en intresseorganisation för stadsinvånare med dåligt samvete eller något. Till och med KD är bättre, för KD har iallafall en gång i tiden haft ett syfte och en politik, hur snedvridet det ändå har varit (och ÄR).


Referenser: GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressen,

Det skrämmande fallet Sodexo

Gud vad tråkigt att läsa om värdelös mat. Denna gången i regi av Sodexo på uppdrag av Stockholm stad. Deras måltider för de som ligger på sjukhus/sjukhem får mig att rysa. Dålig kvalitet räcker uppenbarligen inte till för att beskriva denna dåliga måltid.
För vägrar barnen att äta så kan det omöjligen vara en smaksensation. Dom äter när dom blir hungriga, om det inte smakar illa då vill säga! Men tydligen, eller snarare UPPENBARLIGEN, så faller kvaliteten såpass mycket. När man hör om historier där anställda för sina egna pengar köper mat åt de som vårdas finner jag mäkta märkligt. Sedan när de borgliga politikerna varken har intresse eller engagemang i frågan så är det fördjävligt. Dessvärre kan man i detta fall, Sodexo-fallet, se en klar markering. De borgerliga politikerna vägrar göra något åt detta medan S, V och MP faktiskt vill riva avtalet och införa storkökssystemet igen, känns detta lite som en hjärtefråga. Men så som jag ser det slutar inte problematiken där. Det behövs en attitydförändring i samhället när det gäller den skattefinansierade måltiden. För i mina ögon faller det fel att skolmåltiden, sjukhusmåltiden och äldrevårdsmåltiden är av tvivelaktisk kvalitet och de måltider våra kära fångar; pedofiler, mördare, våldtäktsmän och så vidare får bättre kvalitet på sin måltid än våra skolungdomar, äldre och sjuka. Det är något som verkligen känns felaktigt. Det är väl så att de grupper som gjort sig förtjänta av en ordentlig middag på ålderns höst inte får det bara för att Sverige alltid har daltat med gärningsmännen. Låt Sodexo istället ge den skitmaten till fängelseinvånarna och låt storkök med ordentliga kockar göra maten till dem som byggt upp detta samhälle, dem som är sjuka och dem som faktiskt kommer föra Sverige framåt.
Jag kan tänka mig att säga som så att detta är för mig en såpass viktig fråga så det är möjligt att det parti som har den bästa åtgärdsplanen för denna frågan får min röst. Så viktig tycker jag maten faktiskt är. Det är väl bara en fråga innan vi får liknande fall här i sköna Göteborg?
Och med tanke på att det politiska lägret är ett val mellan pest och kolera, så är det skönt att ÄNTLIGEN hittat en fråga man kan fördjupa sig i på ett ordentligt sätt.

Och när jag tittade på Sodexos hemsida för att leta efter någon form av press-svar på denna frågan så hade dom mycket riktigt gjort en pressrelease. Men den tycker jag var ruggans dålig. Bara att döma sjävla då den finns HÄR.


Referenser: Sodexo, SvD, SvD, SvD

fredag 9 juli 2010

KD kan inte överleva ett modernt Sverige

Och så var det dags då, alltså. Kristdemokraternas kvart i rampljuset i Almedal. Men där tog det också slut. Av alla de etablerade partier som faktiskt finns så måste nog KD ha betydligt mer problem än C. Dom stjäl idéer och koncept av varandra har jag hört med.
Och att alla de andra etablerade partier ens pratar med ett så förlegat, odemokratiskt och framtidsfientligt parti som KD ens finns idag i ett modernt Sverige år 2010 är skrattretande.
Det kan inte ens en ansiktsmålning som KD nyligen gjort rädda. KD är, trots det hysteriska röstflörtandet dom gjort de senaste, fortfarande samma parti med samma råkonservativa åsikter och värderingsgrunder som det alltid har varit.
Ett hysteriskt odemokratiskt parti i en demokratisk illusion, och folk ser inte längre vad som hänt. Vissa köper verkligen ansiktslyftet som dom gjort. En skicklig manöver, må jag säga. Hatten av till dom strategerna!

Jag skrev om socialdemokraterna en del igår. Och KD har ju en ledare som känns mer som en barnunge än en vuxen individ med egen vilja. Och det i sin tur på toppen är en politik som är så otidsenlig så det finns inte. KD har spelat ut sin roll och kan inte fungera i en demokratisk vardag i ett demokratiskt samhälle…


torsdag 8 juli 2010

Socialdemokrati i Almedal samt ett SWIFTavtal döljt i dunkel

Så var det dags. Mera utspel, eller snarare skådespel, i Almedal. Denna politikervecka har som så mycket annat politiskt bara blivit rabalder. Den som låter mest vinner, känns det som parollen går under. Idag var det dags för Mona Sahlin att intaga rampljuset och förklara deras politik som det bästa alternativet för ett Sverige på frammarsch! Det är egentligen inte så underligt att det faktiskt inte är på något specifikt som kommer, eller direkta lösningar. Det är som dom andra partiernas torrtuggande om hur deras politik skiljer sig från det andra genom en smutskastning av motståndare. Alltså rätt så flummigt. Alliansen dit och dom satsar inte tillräckligt SOM VI dit.
Men just när det gäller dessa socialdemokrater, mer som parti än på individbasis, har ett jätteproblem. Just partiledaren Mona Sahlin! Jag kommer ihåg den så kallade Tobleroneaffären som uppdagades 1995, där hon skyllde allting på omständigheterna. Samt
Men när hon står i talarstolen och säger att valet inte har med henne att göra, utan att det är ett ideologiskt val. Men ideologi och partiledare går faktiskt underligt mycket hand i hand.
Det där med 30-timmars vecka på dagis för barn känns som ett konstigt sätt att spetsa den ideologiska debatten hon faktiskt öppnat dörren för. Och medans regeringen med Reinfeldt i spetsen, kallar oppositionen diverse saker så kontrar det rödgröna kollektivet att hela tiden höja miljarderna till välfärden. Återigen låtsaspengar!

Mona Sahlin är en stor och bidragande orsak för hur dåligt det gått för partiet. Sverige har inget förtroende för Sahlin som ledare för S, det är så enkelt. Och S som varit Sveriges i särklass största parti under så lång tid nu ligger och kämpar för överlevnad. Det känns som om dom måste byta till en karismatisk ledare igen för att undvika dödsryckningarna som annars kommer följa.
Det är också tragiskt, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, att Sahlin inte lyckats krossa fabrikationen om Moderaterna som ett arbetarparti. Det är ju ett misslyckande ur hysteriska proportioner. Jag kan ju naturligtvis bara tala för mig själv, men det känns verkligen som svenska folket behöver vakna upp och se att det ”nya moderaterna” är ingen skillnad än det gamla. En moderat politik kan inte gynna arbetarna i något direkt läge i den omfattningen dom så skickligt fått det att låta gällande.
Men det är ju kanske också som så att Socialdemokratin länge varit ett så stort, utbrett och givet koncept för många så ingen har tagit och fräschat upp politiken. Gjort en sådan makeover som just moderaterna och alliansen gjorde förra valet, och vann. Det är inte heller riktigt okey att stå och beskylla alliansen för att skapa ett bidragsamhälle med facit i hand. Socialdemokratin har varit så etablerad under de åren då bidragstagarna levt i överflöd medan hederligt arbetande människor fått ta stryk av det felaktiga system som FAKTISKT den nuvarande regeringen slagit hål på. Är det något som jag tycker denna blåa regering gjort bra är just det med inställningen att DET SKALL LÖNA SIG ATT JOBBA!


SWIFT-katastrofen

Men mitt i detta socialdemokratiska kaos som man kan läsa om så smyger sig andra, betydligt mer intressanta och framförallt skrämmande nyheter in. Jag har ju tidigare skrivit om Swift-avtalet mellan Europa och USA, lett av den folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmström. Denna katastrof har nu blivit genomröstad. Från och med idag så kan alltså USA se vad du och jag har gjort för bankaffärer. Den personliga integriteten har återigen fått en törn. Den personliga integriteten urholkas gång på gång av våra politiker, och vi står bara tysta och nickar.

Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström uttalar sig såhär -Detta är ett dumt och onödigt beslut, och ett uttryck för att Europaparlamentet låter sig dras med i den masspsykos om terrorism som politikerna odlar för att kunna bygga ut övervakningsstaten.
Socialdemokraten och EU-parlamentariker Anna Hedh säger såhär -Jag tror inte att terroristbekämpningen står och faller med om vi har ett Swiftavtal.

Jag ser med STOR ORO på hur denna blåa regering har skött maktfrågorna. Alltifrån Beatrice Asks förslag på ändringar i grundlagen, upphottandet av det socialdemokratiska FRA-förslaget till lag, Beatrice Asks förslag som lett till att det blir svårare att syna politikernas ekonomiska handhavande till nu då genomförandet av SWIFT.
Är det verkligen inte någon mer än jag som ser en röd tråd? Finns det ingen som lägger märke till hur vi har tagit ett steg mot en stenhård början av ett totalitärt statssystem där samtliga medborgare skall övervakas. Både av den inhemska makten och av USA.
Och något som är skrämmande är att denna Cecilia Malmström tycker att detta är helt okey och ett framsteg. Ett FRAMSTEG?! Hur i helvete gick det till? Och när man hör henne säga att vi i detta SWIFT-avtal har ”ett ordentligt skydd för medborgerliga rättigheter”. Återigen poppar frågan ”hur i helvete gick DET till?” upp i skallen på mig. När vi nu i bulk skickar över alla våra transaktionsuppgifter till USA, vilka rättigheter har medborgarna då? När hon själv säger sig inte veta hur felaktigt utpekade personer skall få upprättelse, i det förslag hon själv varit drivkraft för att skapa, kan man verkligen fråga sig HUR I HELVETE GICK DET TILL????


onsdag 7 juli 2010

Den röda drycken

Idag så åkte jag ut till Frölunda Torg för att träffa kärringen efter det att hon slutat jobba. Alltid roligt att träffas där, för på torget där så har dom det mesta man kan tänkas behöva. Och så slipper man åka in till stan och böka. Avskyr verkligen nordstan! Trångt och djävligt, och så är det så hetsigt där med. Nä, tackar vet jag torget där man i lugn och ro kan gå och titta i butik efter butik i lugn och ro. Men så slog det mig, VIN! Jag har bara två flaskor vardagsvin, alltså sådant som inte ska lagras i en massa år, att tillgå. Så jag och gumman stövlade in där för att leta guldklimpar. Det blev en flaska Monterosso, en Nebbiolo Langhe, en Monti Garbi och en Mussela. Och så köpte jag ett wild-card med. En jag aldrig tidigare ens öppnat och smakat på. Så det skall faktiskt bli lite roligt. Det är en Nebbiolo Langhe det med, fast från en annan producent. Så nu har jag fyllt ett helt fack i vinkylen min. Det är ju hyllor om fem platser. Inte så illa för en vinentusiast det, inte!
Det där med viner, röda viner, har varit en lång saga. I början när man smakade på viner så tyckte jag allt smakade likadant och allt var äckligt. Men allteftersom mina egna smaklökar växte så började jag uppleva att jag kunde särskilja vissa smaker. Och efter en stormiddag hos min mor var det givet! Efter den middagen så har min moders förkärlek för Italienska kvalitetsviner gått i arv till mig. Kanske inte behöver tilläggas att min mor har hysteriskt mycket mer kvalitetsviner än vad jag har? Men jag kommer landa där jag med, någongång.

Men om man lägger lite pengar på ett bra vin så måste man också tänka på sammanhanget man skall dricka. Ett jättegott vin är ju jättegott i just sammanhanget. Är det ett vin man skall ta till ost med kex, till en lätt måltid eller till en ordentlig gryta eller köttbit eller bara så att man tar sig ett glas för att man går omkring hemma och känner sig som en gud?
För ett endaste vin platsar inte riktigt till alla tillfällen. Ett vin som är jättegott till den Oxfilé Wellington som jag gör passar sig inte alls till min ryggbiff med hasselbackspotatis och gorgonzolasås.
Det med smakkombinationer är så speciellt, och ändå hyffsat unikt. Jag har hört systembolagets anställda rekommendera både rött och vitt till samma rätt. Så det krävs lite uthållighet för att komma fram till sina egna kombinationer. Och när det gäller mat och smakupplevelser är jag hysteriskt uthålligt. Det är ju inte för inte som jag växt mig till med en lite varselmage.

Och när det gäller smaker så måste jag faktiskt ta och prata lite om kaffe med. Jag hade ju en sådan där espressobryggare från OBH Nordica förut, Chiliseriens så kallade pärla. Eller ja, jag har haft två. Dom har båda gått sönder så jag har väl det senaste året kört med en vanlig bryggare. Det är ju inte så att bryggkaffe är äckligt, verkligen inte. Vissa kaffesorter smakar ju bättre än andra, men en egen cappuccino med nybryggt espressokaffe och nyskummad mjölk är så fantastiskt gott så det finns inte. Det är den perfekta starten på dagen, på min ära!
Men eftersom jag ändå letar efter något med viss kvalitet så kommer det bli en liten halvdyr historia, men hellre det än att lägga någonstans mellan 1600-1800 kronor på ren skit!

tisdag 6 juli 2010

FI, eller snarare FY i Almedal...

Visst har vår Gudrun Schyman viss poäng. Men att elda upp etthundratusen svenska kronor är ju inte bara desperat mediaflörtande utan även en markering som är förkastlig även om det numera är lagligt.
Men bortsett från det rent rättsliga eller juridiska så får man titta på vad denne mycket mediakåta vänstertant faktiskt vill uppnå. Alltså bortsett från den mediala uppmärksamheten som hon lärt sig att bemästra genom det mest populistiska uttalandet efter det andra.
Jag tycker personligen inte att FI på något sätt utmärker sig i jämnstäldhetsfrågor MEN det är ett bekymmer att Sverige inte kommit så långt som att lika jobb skall ge lika lön. Det är tragiskt att vi ens har diskussionen om det där, för det är i grund och botten en djävla självklarhet.
Men att börja kräva kvoteringar är verkligen inte rätt väg att gå. Det är ju ett sätt som i sig själv tar död på lösningen och kommer bli en del i samma problem. Det måste till en enkel och självklar attitydförändring. Medicinen är enkel; lika lön för lika arbete.

Jag tycker av det som jag läst om FI att dom är fel ute och istället för rättvisa skriker efter någon form av hämnd. Vilket är totalt oförenligt med deras grundbudskap.
Och när man läser på deras hemsida så försöker dom få det att låta som att dom inte skulle ha varken vänster- eller högertillhörighet. Men man märker att denna dam klart inspirerats av att ha varit en i den mest röda av politiska zoner. Inget fel i det alls, men att försöka marknadsföra sig som ett politiskt obundet enfrågeparti så känns det så fel bara när man väl blir lite påläst.
Och när man läser lite vidare så låter det inte som en kamp för rättvishet utan en ren hatkampanj mot män. Ja, alltså den lite äldre skolan män som faktiskt bufflat sig hela vägen fram. Men det kommer ju bli en naturlig ordning där dessa kommer försvinna och jämlikheten kommer vara lika klar som lönekuvertet i slutet på månaden. Tyvärr är det detta som är priset på den kampen. Tid. Det är på ett sätt inte så underligt heller då kvinnor ur ett historiskt perspektiv varit tvungna och kämpa för en sådan lika uppenbar självklarhet som rösträtt. Och det så sent som i början av 1900-talet. Tror det var 1921, men citera mig inte i det fallet.
Det är alltså en gammal kamp dom för där på FI, men sättet är i mina ögon totalt felaktig. Och jag är säker på att galenskaperna runt skillnaden på lönerna faktiskt har ett slut.

Men ju mer jag läser om FI så framstår det inte som något parti i jakt på jämlikhet och solidaritet mellan könen, utan som ett rent hatparti emot det som dom så vackert kallar ”den patriarkala maktordningen”. Dom spelar lika mycket på fördomar som dem som dom skall kämpa emot. Och hur kan dom kalla sig rättvisa när dom skall bestämma likt miljöpartiet hur den enskilda familjen skall göra med föräldradagar och föräldraledighet. Framförallt då fler och fler pappor sätter familjen först. Utvecklingen är redan på gång. Man behöver inte se problem i allt bra. Man kan se det som är bra och det som i det där bra går att göra ännu bättre, och sedan förbättra det med. Det är den huvudsakliga inställningen man bör ha i denna diskussion, tycker jag. Mer kärlek i politiken, inte hat!

Sedan så skrev jag igår om Lars Ohly som bytt namn till Välfärdspartiet för en dag i rampljuset. Att varken han eller partiet kollat för att se om det finns ett registrerat parti med just det namnet, vilket det faktiskt gör. Jag förstår inte alls hur V kan göra en sådan blunder, eller beror det på ren och skär arrogans?

Skryt om min chilliplanta!!!

Min chilliplanta har växt som satan det senaste. Alltså verkligen jättemycket. Ofattbart mycket! Och det är en massa små, små vita blomknoppar som kommer. Alla förutom en då, som jag idag sett har slagit ut ordentligt. Så hysteriskt kul att se. Nu hoppas jag att dom blir pollinerade så att det börjar växa små chillis där också, så att man får dom där riktigt röda, söta, heta paprikorna. Dom som gör sig så hysteriskt bra i matlagning.


Men men. Nu blir det inte så bra bild med Nokia N95 (som för övrigt bara är en skittelefon) då den verkligen inte kan göra något större rätt. Tog en massa bilder men detta vart det bästa jag kunde åstadkomma.
jag använder ju växtmedel en gång i månaden i vattnet till mina örter och tycker det fungerar hur bra som helst. Medlet är en flytande växtnäring från Neudorff och nästa år kommer jag nog köpa en exakt likadan för jag är så nöjd över vad jag sett den göra för underverk på alla mina örter. Det enda som jag får, eller mer korrekt MÅSTE, nyinvestera i är faktiskt ett gäng större krukor. Dom jag har håller verkligen inte måttet för allt som jag slänger i en kruka. Det växer lite för trångt känns det som.