KD kan inte överleva ett modernt Sverige

Och så var det dags då, alltså. Kristdemokraternas kvart i rampljuset i Almedal. Men där tog det också slut. Av alla de etablerade partier som faktiskt finns så måste nog KD ha betydligt mer problem än C. Dom stjäl idéer och koncept av varandra har jag hört med.

Och att alla de andra etablerade partier ens pratar med ett så förlegat, odemokratiskt och framtidsfientligt parti som KD ens finns idag i ett modernt Sverige år 2010 är skrattretande.

Det kan inte ens en ansiktsmålning som KD nyligen gjort rädda. KD är, trots det hysteriska röstflörtandet dom gjort de senaste, fortfarande samma parti med samma råkonservativa åsikter och värderingsgrunder som det alltid har varit.

Ett hysteriskt odemokratiskt parti i en demokratisk illusion, och folk ser inte längre vad som hänt. Vissa köper verkligen ansiktslyftet som dom gjort. En skicklig manöver, må jag säga. Hatten av till dom strategerna!

Jag skrev om socialdemokraterna en del igår. Och KD har ju en ledare som känns mer som en barnunge än en vuxen individ med egen vilja. Och det i sin tur på toppen är en politik som är så otidsenlig så det finns inte. KD har spelat ut sin roll och kan inte fungera i en demokratisk vardag i ett demokratiskt samhälle…

Referenser: GP, GP, GP, GP, GP, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen

Socialdemokrati i Almedal samt ett SWIFTavtal döljt i dunkel

Så var det dags. Mera utspel, eller snarare skådespel, i Almedal. Denna politikervecka har som så mycket annat politiskt bara blivit rabalder. Den som låter mest vinner, känns det som parollen går under. Idag var det dags för Mona Sahlin att intaga rampljuset och förklara deras politik som det bästa alternativet för ett Sverige på frammarsch! Det är egentligen inte så underligt att det faktiskt inte är på något specifikt som kommer, eller direkta lösningar. Det är som dom andra partiernas torrtuggande om hur deras politik skiljer sig från det andra genom en smutskastning av motståndare. Alltså rätt så flummigt. Alliansen dit och dom satsar inte tillräckligt SOM VI dit.

Men just när det gäller dessa socialdemokrater, mer som parti än på individbasis, har ett jätteproblem. Just partiledaren Mona Sahlin! Jag kommer ihåg den så kallade Tobleroneaffären som uppdagades 1995, där hon skyllde allting på omständigheterna. Samt

Men när hon står i talarstolen och säger att valet inte har med henne att göra, utan att det är ett ideologiskt val. Men ideologi och partiledare går faktiskt underligt mycket hand i hand.

Det där med 30-timmars vecka på dagis för barn känns som ett konstigt sätt att spetsa den ideologiska debatten hon faktiskt öppnat dörren för. Och medans regeringen med Reinfeldt i spetsen, kallar oppositionen diverse saker så kontrar det rödgröna kollektivet att hela tiden höja miljarderna till välfärden. Återigen låtsaspengar!

Mona Sahlin är en stor och bidragande orsak för hur dåligt det gått för partiet. Sverige har inget förtroende för Sahlin som ledare för S, det är så enkelt. Och S som varit Sveriges i särklass största parti under så lång tid nu ligger och kämpar för överlevnad. Det känns som om dom måste byta till en karismatisk ledare igen för att undvika dödsryckningarna som annars kommer följa.

Det är också tragiskt, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, att Sahlin inte lyckats krossa fabrikationen om Moderaterna som ett arbetarparti. Det är ju ett misslyckande ur hysteriska proportioner. Jag kan ju naturligtvis bara tala för mig själv, men det känns verkligen som svenska folket behöver vakna upp och se att det ”nya moderaterna” är ingen skillnad än det gamla. En moderat politik kan inte gynna arbetarna i något direkt läge i den omfattningen dom så skickligt fått det att låta gällande.

Men det är ju kanske också som så att Socialdemokratin länge varit ett så stort, utbrett och givet koncept för många så ingen har tagit och fräschat upp politiken. Gjort en sådan makeover som just moderaterna och alliansen gjorde förra valet, och vann. Det är inte heller riktigt okey att stå och beskylla alliansen för att skapa ett bidragsamhälle med facit i hand. Socialdemokratin har varit så etablerad under de åren då bidragstagarna levt i överflöd medan hederligt arbetande människor fått ta stryk av det felaktiga system som FAKTISKT den nuvarande regeringen slagit hål på. Är det något som jag tycker denna blåa regering gjort bra är just det med inställningen att DET SKALL LÖNA SIG ATT JOBBA!

SWIFT-katastrofen

Men mitt i detta socialdemokratiska kaos som man kan läsa om så smyger sig andra, betydligt mer intressanta och framförallt skrämmande nyheter in. Jag har ju tidigare skrivit om Swift-avtalet mellan Europa och USA, lett av den folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmström. Denna katastrof har nu blivit genomröstad. Från och med idag så kan alltså USA se vad du och jag har gjort för bankaffärer. Den personliga integriteten har återigen fått en törn. Den personliga integriteten urholkas gång på gång av våra politiker, och vi står bara tysta och nickar.

Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet Christian Engström uttalar sig såhär -Detta är ett dumt och onödigt beslut, och ett uttryck för att Europaparlamentet låter sig dras med i den masspsykos om terrorism som politikerna odlar för att kunna bygga ut övervakningsstaten.

Socialdemokraten och EU-parlamentariker Anna Hedh säger såhär -Jag tror inte att terroristbekämpningen står och faller med om vi har ett Swiftavtal.

Jag ser med STOR ORO på hur denna blåa regering har skött maktfrågorna. Alltifrån Beatrice Asks förslag på ändringar i grundlagen, upphottandet av det socialdemokratiska FRA-förslaget till lag, Beatrice Asks förslag som lett till att det blir svårare att syna politikernas ekonomiska handhavande till nu då genomförandet av SWIFT.

Är det verkligen inte någon mer än jag som ser en röd tråd? Finns det ingen som lägger märke till hur vi har tagit ett steg mot en stenhård början av ett totalitärt statssystem där samtliga medborgare skall övervakas. Både av den inhemska makten och av USA.

Och något som är skrämmande är att denna Cecilia Malmström tycker att detta är helt okey och ett framsteg. Ett FRAMSTEG?! Hur i helvete gick det till? Och när man hör henne säga att vi i detta SWIFT-avtal har ”ett ordentligt skydd för medborgerliga rättigheter”. Återigen poppar frågan ”hur i helvete gick DET till?” upp i skallen på mig. När vi nu i bulk skickar över alla våra transaktionsuppgifter till USA, vilka rättigheter har medborgarna då? När hon själv säger sig inte veta hur felaktigt utpekade personer skall få upprättelse, i det förslag hon själv varit drivkraft för att skapa, kan man verkligen fråga sig HUR I HELVETE GICK DET TILL????

Referenser: GP, GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Skånskan

Den röda drycken

Idag så åkte jag ut till Frölunda Torg för att träffa kärringen efter det att hon slutat jobba. Alltid roligt att träffas där, för på torget där så har dom det mesta man kan tänkas behöva. Och så slipper man åka in till stan och böka. Avskyr verkligen nordstan! Trångt och djävligt, och så är det så hetsigt där med. Nä, tackar vet jag torget där man i lugn och ro kan gå och titta i butik efter butik i lugn och ro. Men så slog det mig, VIN! Jag har bara två flaskor vardagsvin, alltså sådant som inte ska lagras i en massa år, att tillgå. Så jag och gumman stövlade in där för att leta guldklimpar. Det blev en flaska Monterosso, en Nebbiolo Langhe, en Monti Garbi och en Mussela. Och så köpte jag ett wild-card med. En jag aldrig tidigare ens öppnat och smakat på. Så det skall faktiskt bli lite roligt. Det är en Nebbiolo Langhe det med, fast från en annan producent. Så nu har jag fyllt ett helt fack i vinkylen min. Det är ju hyllor om fem platser. Inte så illa för en vinentusiast det, inte!

Det där med viner, röda viner, har varit en lång saga. I början när man smakade på viner så tyckte jag allt smakade likadant och allt var äckligt. Men allteftersom mina egna smaklökar växte så började jag uppleva att jag kunde särskilja vissa smaker. Och efter en stormiddag hos min mor var det givet! Efter den middagen så har min moders förkärlek för Italienska kvalitetsviner gått i arv till mig. Kanske inte behöver tilläggas att min mor har hysteriskt mycket mer kvalitetsviner än vad jag har? Men jag kommer landa där jag med, någongång.

Men om man lägger lite pengar på ett bra vin så måste man också tänka på sammanhanget man skall dricka. Ett jättegott vin är ju jättegott i just sammanhanget. Är det ett vin man skall ta till ost med kex, till en lätt måltid eller till en ordentlig gryta eller köttbit eller bara så att man tar sig ett glas för att man går omkring hemma och känner sig som en gud?

För ett endaste vin platsar inte riktigt till alla tillfällen. Ett vin som är jättegott till den Oxfilé Wellington som jag gör passar sig inte alls till min ryggbiff med hasselbackspotatis och gorgonzolasås.

Det med smakkombinationer är så speciellt, och ändå hyffsat unikt. Jag har hört systembolagets anställda rekommendera både rött och vitt till samma rätt. Så det krävs lite uthållighet för att komma fram till sina egna kombinationer. Och när det gäller mat och smakupplevelser är jag hysteriskt uthålligt. Det är ju inte för inte som jag växt mig till med en lite varselmage.

Och när det gäller smaker så måste jag faktiskt ta och prata lite om kaffe med. Jag hade ju en sådan där espressobryggare från OBH Nordica förut, Chiliseriens så kallade pärla. Eller ja, jag har haft två. Dom har båda gått sönder så jag har väl det senaste året kört med en vanlig bryggare. Det är ju inte så att bryggkaffe är äckligt, verkligen inte. Vissa kaffesorter smakar ju bättre än andra, men en egen cappuccino med nybryggt espressokaffe och nyskummad mjölk är så fantastiskt gott så det finns inte. Det är den perfekta starten på dagen, på min ära!

Men eftersom jag ändå letar efter något med viss kvalitet så kommer det bli en liten halvdyr historia, men hellre det än att lägga någonstans mellan 1600-1800 kronor på ren skit!

FI, eller snarare FY i Almedal...

Visst har vår Gudrun Schyman viss poäng. Men att elda upp etthundratusen svenska kronor är ju inte bara desperat mediaflörtande utan även en markering som är förkastlig även om det numera är lagligt.

Men bortsett från det rent rättsliga eller juridiska så får man titta på vad denne mycket mediakåta vänstertant faktiskt vill uppnå. Alltså bortsett från den mediala uppmärksamheten som hon lärt sig att bemästra genom det mest populistiska uttalandet efter det andra.

Jag tycker personligen inte att FI på något sätt utmärker sig i jämnstäldhetsfrågor MEN det är ett bekymmer att Sverige inte kommit så långt som att lika jobb skall ge lika lön. Det är tragiskt att vi ens har diskussionen om det där, för det är i grund och botten en djävla självklarhet.

Men att börja kräva kvoteringar är verkligen inte rätt väg att gå. Det är ju ett sätt som i sig själv tar död på lösningen och kommer bli en del i samma problem. Det måste till en enkel och självklar attitydförändring. Medicinen är enkel; lika lön för lika arbete.

Jag tycker av det som jag läst om FI att dom är fel ute och istället för rättvisa skriker efter någon form av hämnd. Vilket är totalt oförenligt med deras grundbudskap.

Och när man läser på deras hemsida så försöker dom få det att låta som att dom inte skulle ha varken vänster- eller högertillhörighet. Men man märker att denna dam klart inspirerats av att ha varit en i den mest röda av politiska zoner. Inget fel i det alls, men att försöka marknadsföra sig som ett politiskt obundet enfrågeparti så känns det så fel bara när man väl blir lite påläst.

Och när man läser lite vidare så låter det inte som en kamp för rättvishet utan en ren hatkampanj mot män. Ja, alltså den lite äldre skolan män som faktiskt bufflat sig hela vägen fram. Men det kommer ju bli en naturlig ordning där dessa kommer försvinna och jämlikheten kommer vara lika klar som lönekuvertet i slutet på månaden. Tyvärr är det detta som är priset på den kampen. Tid. Det är på ett sätt inte så underligt heller då kvinnor ur ett historiskt perspektiv varit tvungna och kämpa för en sådan lika uppenbar självklarhet som rösträtt. Och det så sent som i början av 1900-talet. Tror det var 1921, men citera mig inte i det fallet.

Det är alltså en gammal kamp dom för där på FI, men sättet är i mina ögon totalt felaktig. Och jag är säker på att galenskaperna runt skillnaden på lönerna faktiskt har ett slut.

Men ju mer jag läser om FI så framstår det inte som något parti i jakt på jämlikhet och solidaritet mellan könen, utan som ett rent hatparti emot det som dom så vackert kallar ”den patriarkala maktordningen”. Dom spelar lika mycket på fördomar som dem som dom skall kämpa emot. Och hur kan dom kalla sig rättvisa när dom skall bestämma likt miljöpartiet hur den enskilda familjen skall göra med föräldradagar och föräldraledighet. Framförallt då fler och fler pappor sätter familjen först. Utvecklingen är redan på gång. Man behöver inte se problem i allt bra. Man kan se det som är bra och det som i det där bra går att göra ännu bättre, och sedan förbättra det med. Det är den huvudsakliga inställningen man bör ha i denna diskussion, tycker jag. Mer kärlek i politiken, inte hat!

Sedan så skrev jag igår om Lars Ohly som bytt namn till Välfärdspartiet för en dag i rampljuset. Att varken han eller partiet kollat för att se om det finns ett registrerat parti med just det namnet, vilket det faktiskt gör. Jag förstår inte alls hur V kan göra en sådan blunder, eller beror det på ren och skär arrogans?

Referenser: GP, GP, GP, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Fria Tider

Skryt om min chilliplanta!!!

Min chilliplanta har växt som satan det senaste. Alltså verkligen jättemycket. Ofattbart mycket! Och det är en massa små, små vita blomknoppar som kommer. Alla förutom en då, som jag idag sett har slagit ut ordentligt. Så hysteriskt kul att se. Nu hoppas jag att dom blir pollinerade så att det börjar växa små chillis där också, så att man får dom där riktigt röda, söta, heta paprikorna. Dom som gör sig så hysteriskt bra i matlagning.

Men men. Nu blir det inte så bra bild med Nokia N95 (som för övrigt bara är en skittelefon) då den verkligen inte kan göra något större rätt. Tog en massa bilder men detta vart det bästa jag kunde åstadkomma.

jag använder ju växtmedel en gång i månaden i vattnet till mina örter och tycker det fungerar hur bra som helst. Medlet är en flytande växtnäring från Neudorff och nästa år kommer jag nog köpa en exakt likadan för jag är så nöjd över vad jag sett den göra för underverk på alla mina örter. Det enda som jag får, eller mer korrekt MÅSTE, nyinvestera i är faktiskt ett gäng större krukor. Dom jag har håller verkligen inte måttet för allt som jag slänger i en kruka. Det växer lite för trångt känns det som.

Demokrati och dess motståndare

Och så var det då dags att återigen lägga in ett inlägg om demokrati igen. Det känns hela tiden som om jag får ta SverigeDemokraternas parti i denna bloggen när mn väl skriver om dem.

Man kan i etablerad media läsa om hur den stackars biskopen Lennart Koskinen hamnade i bråk med SDs gorillor. När man läser vidare, mer eller mindre oavsett var man läser vidare, så framställs denne biskop som ett offer. Men så är verkligen inte fallet. Jag förstår inte ens varför dessa små journalister försöker vrida och vända på det inträffade. Det är tack vare media som SD får denna typen av framåtskjutsar. Inte undra på att dom växer så det knakar i fogarna.

Varför kan vissa inte förstå skönheten i en demokrati? Varför kan inte demokratin respekteras? ALLA skall få komma till tals, det skall inte förekomma någon censur i det moderna Sverige i den omfattningen det görs idag. Det är en utveckling som alla borde reagera oroande på. Att det faktiskt sker censur på ett oerhört godtyckligt sätt!

Alla är överens om att demokrati är vägen, men vissa agerar utifrån ett sätt som gör att dom inte lever som dom lär.

Det känns underligt att behöva se SverigeDemokraterna som förkämpar av den svenska demokratiska modellen. Och det känns minsann bra underligt att behöva ta och ta ställning för dem i blogginlägg efter blogginlägg. Men demokratin MÅSTE försvaras till varje pris. Oavsett vem den utsatta är. Vi måste kunna kämpa för varandras demokratiska rättigheter, och på demokratisk och fredlig väg besegra de avarter som finns idag!

Referenser: GP, Expressen, Fria Tider, PI

Rött och rosé

Har idag fått lite vatten på kvarnen att skriva om. Det ligger rätt så nära mitt bultande hjärta. Ämnet har ju direkt med mat att göra, det handlar om vin!

Har följt diskussionerna om vin ett bra tag. Försökt hålla lite koll på trenderna, mest för att se vad som är i ropet snarare än att se det som en kvalitativ hint.

GP har idag två specifika artiklar som jag tänkte referera till. Dels den som handlar om Sydafrikanska viner och en om roséviner.

Till att börja med så känns det som om man vill av ideologiska, politiska eller så kallat solidariska skäl promota viner från så kallat fattigare länder. Vem kommer inte ihåg hysterin om sydamerikanska viner för något år sedan? Jag har, under min hittills hyfsat korta vinsmakarperiod, hunnit med en hel del viner från olika länder, olika prisklasser och olika kvaliteter. Och i mitt tycke så känns det som om är inte vinet från Frankrike så måste det vara en uddaproduktion. Men kvalitetsviner kommer i mitt tycke verkligen inte från baskerlandet, hur mycket dom än tar och skryter och skrävlar om det. Det är Italien som gäller fullt ut. Italienska viner har ALLT. Olika fylligheter, smaker, druvor, druvkombinationer. Listan kan göras lång på varför jag älskar just de Italienska vinerna. Jag smakade för ett tag sedan ett franskt tvåhundrakronorsvin, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. En flaska Monterosso som ligger på 49:- slog i alla fall den flaskan så det skrek om det. Franska viner är överlag så hysteriskt hypade, ”det är fint” är något man ofta hör om franska viner. Det är inget fint med dom. Det är inte fint att köpa skitvin till en dyr penning bara för att det står att det kommer från Frankrike.

Men jag ser fram emot att testa min flaska Château Bouscassé Vieilles Vignes 2005, som legat ett tag i vinkylen och som kommer korkas upp 2013-2014. Det kommer bli intressant att se om detta lagringsvin kommer slå de Italienska flaskorna som jag både smakat och kommer smaka fram till dess. Jag har ett gäng lagringsviner liggandes, och till hösten så kommer det bli premiär, då första flaskan eget lagringsvin kommer öppnas. Det är Barbaresco 2003 från producenten Pio Cesare. Dom vet jag kommer smaka lent och gott. Det är inte min första Barbaresco därifrån! Naturligtvis får man se till att maten mäter upp i samma klass som vinet, så det kommer nog bli ett litet event av det där med andra vinentusiaster. En höst att se fram emot, med andra ord. Vilket passar mig som hand i handske, då jag upplever att hösten är den vackraste årstiden som finns! Färgskiftningar, soligt och lite blåsigt, röda löv som seglar med små brisar för att sedan stilla lägga sig på en spegelblank vattenyta. Jag längtar redan!

Det är inte bara för att naturen blir så vacker eller skogen doftar så gott som jag älskar hösten, alla skördar som kommer, alla bär och svampar. Hösten är ju också lite av råvarornas höjdpunkt! Då skall det göras ordentliga grytor!

Men nu är det ju sommar. En riktigt bra sommar, dessutom. Och för att återgå till det jag skrev om med trender så kommer jag nu in på det där med roséviner. Jag kan inte seriöst säga att jag har smakat mycket av dom. Verkligen inte. Tror jag har smakat på två eller tre av utbudet. Men det är inget som jag fastnat för, faktiskt. Men är det någon som kan rekommendera en flaska så hade det varit tacksamt.

Underligt är det ju att försäljningen av just rosé slår försäljningsrekord efter försäljningsrekord varje sommar.