Känslig?

Det märks verkligen att det är valår. Dels för att det diskuteras och följs av så många. Under ett valår så diskuteras det så mycket om politik överallt. Utspel efter utspel, naturligtvis med lika ogrundade påståenden från båda hållen. Man kan ju undra om dom ens läser underlag utan bara höftar in lite siffror för att understryka sina synpunkter som någon form av fakta. Och alla dessa grafer om hur mycket partier vunnit och förlorat under en 12-timmarsperiod. Det blir lätt lite för mycket av det goda i media, tycker jag. Varför inte satsa på ordentliga granskningar av vallöften, ideologiska debatter parterna emellan och så vidare? Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter väljer väljer ett axplock av det lilla som faktiskt diskuteras idag. Fast Dagens Nyheter valde också att bevaka ett utspel från Folkpartiets orädde (och ofta populistiske) ledare Jan Björklund, det där om att förstatliga A-kassan. Svenska Dagbladet väljer att meddela att S ligger lite lågt i senaste väljarbarometern.

Inte ett ord om regeringens senaste inskränkningar på din och min politiska makt. Inte så mycket mer heller om Beatrice Ask’s genomhastade lagförslag. Det verkar inte vara så mycket nyhetsvärde i sådant som spelar roll, längre. Varför inte, kan man fundera på. Är det så att den etablerade, politiskt korrekta media, inte vågar syna hårdare? Vi vet ju sedan ett tag tillbaka otaliga exempel på hur sådana journalister behandlats. Kanske är därför som många tidningar väljer att prata om varför Prinsessan Madeleine ställer in sina uppdrag. För det verkar i alla fall vara något som engagerar. Eller varför inte en brittisk undersökning om varför unga tjejer ljuger för varandra.

Återigen vill jag härröra till artikeln i Fria Tider, där det från de politiskt korrekta nyhetssajterna inte alls tar upp detta obehagliga faktum. Det är väl bra misslyckat av medievärlden att inte skapa opinion och debatt om denna typen av inskränkningar? Eller är det bara jag som är känslig???

Framtidsrädd

Nu blir jag rädd. Förbannad och djävligt rädd.

Till att börja med så har jag ägnat några timmar med att flumma igenom nyhetsflödet när det gäller det kommande valet, inget direkt nytt där. Förutom en sak som handlar om de förbannade idioterna i Miljöpartiet, men det kommer lite senare i detta inlägg.

Till att börja med så är den amerikanskinspererade försvarsadvokaten Leif Silbersky ute i media igen, denna gången för f.d. Röda Korsetschefens räkning och tycker att nog är 5 års fängelse för grova bedrägerier, trolöshet mot huvudman samt medhjälpt ill grovt bokföringsbrott. Sicken idioti!

Dagens Nyheter har pratat pappaansvar med statsministern samt synat de rödgröna kollektivets senaste utspel om husskatten. Sicken röra. De rödgröna har verkligen trampat i klaveret. Jag tycker nog på ett sätt att samarbetet mellan S, V och MP är osammanhängande och riktigt värdelöst. För alla parter utan MP, då. Jag kommer så väl ihåg när jag var lite, och det stora blocket var S och V. Och dom tog in MP för att få verklig mandat. Då var inte MP mer än 5% stort, på en höft. Men ändå kunde man i MP med att kräva och kräva och återigen kräva. Mer skall ha mest, kan man säga. Djävla dårar! Inte för att dom är så mycket vettigare idag.

Fick reda på att Miljöpartiet kommer arbeta mycket för en separat köttskatt om dom kommer till riksdagen. Och nej, jag skojar inte. Jag önskar att jag gjorde det, men dessvärre inte. Hur i helvete har dom tänkt här? Hur skall man kunna profilera sig som ett grönt parti när man inte har den blekaste aning om hur saker och ting är på djupet. Om vi skulle bli vegiterianer som Miljöpartiet verkar vilja, måste Sveriges yta bli bra mycket större. Men det verkar dom inte förstå. Dom går bara på sin pårökta ideologi. Varför inte vakna upp till ett modernt samhälle, där den fria viljan till att välja mat verkligen finns. Eller varför inte undersöka hur det kommer gå till om man nu börjar säga till medborgarna vad dom skall eller inte skall äta till middagen. Skall min eller din middag vara statligt godkänd? Skall man straffas för att man inte äter det miljöpartistaten vill? Usch och fy för dessa idiotiska, opålästa dräggen!

Och vidare sedan till Aftonbladet, som berättar vidare för det jag bloggade om för någon dag sedan, Skellefteåfallet. Den man som nu bröt sig in i lägenheten via balkong är för närvarande inte misstänkt för våldtäktsförsök, utan det kommer nog landa på försök till hemmafridsbrott och ofredande. Nu kokar det i mina ådror. Vad i helvete är detta landet på väg någonstans? Maken, som försvarade sin fru, blev direkt vid polisens ankomst frihetsberövad (men släptes efter förhör). Men återigen ställer jag mig fråga vad som håller på att hända här? Kan någon svara vettigt på det?

Sedan lite snällt vidare till Expressen, där galenskaperna bara fortsätter. Valfusk i socialdemokraternas led. Intressant att se hur dom skall förklara detta, efter deras syrliga kommentarer om moderaternas liknande fusk för inte alltför långt sedan. Ser jag fram emot!

Men det som är det VÄRSTA är att en våldtäkt är på gång igen. Av politikerna på detta landet. Samtliga grundlagar är under ett väldigt obehagligt mikroskop. Fria Tider ger en skakande bild av den makt som politiker nu försöker skaffa sig. Beatrice Ask’s senaste intrång är ju känt, men detta är nog det värsta jag någonsin tagit och läst. Att centralisera makten så hårt till de som styr är ju inget annat än sjukligt illa. Och samtidigt göra oss, vanliga medborgare, totalt maktlösa är ett hån! Ett hån mot det som verkligen betyder något i detta land. Vår demokrati och vår grundlag är näst efter vår natur det vackraste vi har! Vad i herrans namn är det som håller på att ske?

Val och kval

Nu blev det hux flux lite jobbigt. Eller ja, nu och nu. Igår, fast även fortfarande. Då jag inte hittills vunnit Drömvinsten, så måste jag ju faktiskt försörja mig. A-kassedagarna sinar med rask fart och jag kommer bli inskriven i Jobb och Utvecklingsgarantin. Har hittat två utbildningar som jag är mycket intresserad av, och en universitetsutbildning som också lockar en hel del. Hur i helvete skall man välja?

Stora händelser

Med lite anknytning till det som jag skrev om igår kväll då. Astronomi blir ämnet. Dom har, med Hubbleteleskopets hjälp lyckats ta bilder av en planetslukande stjärna. Fenomenet är ju något som funnits i teorin så många år, och är en del av vår egna sols livscykel. Vår sol kommer dö ut på samma sätt. Men tack o lov är det ca 10 miljoner år kvar innan den upptäckta stjärnan har slukat planeten. Och vad som kanske är ännu mer TACK OCH LOV är att det är ca 5 miljarder år innan vår egen sol slutligen äter upp vår egna planet.

Men fenomenet, som så få vet, är att det inte kommer dröja så många år till (i sammanhanget) innan en av planeten Mars månar kommer smulas sönder och ge den ringar likt de som Saturnus har. Nu är det så illa jag kommer inte ihåg vilken av planeten Mars månar det gällde, men den månen har börjat ”sjunka” in mot planeten, och det har börjat uppstå stora sprickor i Phobos, som den heter månen. Den lite mer ”friska” är Deimos.

Men tillbaka till den där planetätande rackaren. Hubbleteleskopet är nog ett av människans riktigt få framsteg när det gäller utforskningen av vårt universum. Bortsett från enstaka satelliter som skickats igenom vårt solsystem så har denna underbara kreation fått oss och inse hur små vi är i världsalltet.

Och nu, från solsystem och planeter i nöd till något lite mer vardagligt, men ändå så kul. Bröllop. Det stora eventet för oss royalister detta året är ju det stundande bröllopet för Kronprinsessan Victoria med sin Daniel. Jag vill redan nu passa på att tillönska vår Kronprinsessa all lycka! Men i alla fall, det som verkligen stör mig är den svenska kyrkans hantering av den massmediala uppmärksamhet som just denna vigsel innebär. Tidningarna basunerar idag ut att pappa Kungen kommer att få leda in Kronprinsessan till altaret. Motiveringen är främst att det är kvinnoförnedrande och den svenska seden innebär att brudparet går in tillsammans, men ingen verkar komma ihåg att kronprinsessans fastrar överlämnades av sina fäder. Så låt deras familjetradition vara!

Jag kan inte se någon direkt anledning till varför prästen Annika Borg går ut med en debattartikel och ondgör sig över detta. Det verkar vara tillåtet att döpa sina barn utan att tro, men att vilja göra som man vill på bröllopsdagen går tydligen inte för sig. Det känns lite granna som om Svenska Kyrkan menar på att alla får göra som dom vill, bara man gör ”rätt”. Det rimmar riktigt illa, och jag tycker väl att Annika Borg bör hålla sig till församlingspropaganda utan att sätta käppar i hjulet för varken detta eller andra brudpar!

Tankar kring "Skellefteåfallet"

Tidigt uppe idag. Det blir så ibland, faktiskt. Även för mig. Eller ja, till och med, kan man kanske säga. Kärleken skulle iväg och jobba tidigt och jag sitter här, sippandes på en kopp coca cola, då kaffet är slut och vår värdelösa butik inte öppnar förän 10. Men idag blir det alvar. Fått brev från både facket och Arbetsförnedringen. Har ju inte så många dagar kvar på A-kassan står det, och måste söka till någon garanti. Vilken garanti, undrar jag. Jag är ju inte garanterad något förutom en utförsäkring. Och det suger purjopung! Men men, allt lugnt under solen ändå!

Sitter och tittar på nyhetsflödet lite mer noggrant än igår efter maten, då jag mest ville skriva om stjärnorna, som jag fascinerats av ända sedan jag var liten grabb.

Och det är faktiskt en artikel som får mig att fundera en hel del. Det handlar om den där jubelidioten som klättrar in i en annans lägenhet för att våldta en kvinna i Skellefteå, vars man lycklitvis är hemma och pryglar på denna missvisade jubelidiot. Men när Polisen kommer till platsen kan dom ju inget annat göra än gripa den mycket misslyckade våldtäktsmannen samt delge kvinnans man misstanke om grov misshandel. Visst, all ära till våra poliser där ute som faktiskt inte gör något mer än deras jobb, och försöker verka som en positiv influens mot allt våld som faktiskt förekommer i så många varianter och avarter. Det är inte dem det är fel på, det är systemet.

Sedan NÄR är det OK att en individ smyger sig in i en annans lägenhet? Säger man inte upp vissa rättigheter när man bryter sig in hos någon annan? Brott skall inte löna sig, heter det. Men om man kan få ut ett skadestånd för att bli misshandlad av maken till det tilltänkta våldtäktsoffret, har inte systemet då väldigt fel? Vad är det som händer?

Men men, detta är ju inte en enkel fråga. Vårat rättsystem tycker jag är långt bättre än USA, till exempel. Det är ju många idag som förespråkar en omvandling av vårat rättssystem till något mer likt vår storebror i väster. Men alltid så känns argumenten kommande från någon finnig liten grabb som saknar både livserfarenhet och ordentligt resonemang. Låt mig citera lite från något jag hittade på nätet, om just Skellefteå-dramat:

”Man kan säga vad man vill om USA,men sanningen är den att där är en människa fri,dom europeiska socialistländerna är rena diktaturerna i jämförelse,och speciellt i sverige,socialisternas helvete nr 1,alltid lika komiskt när svenskar kritiserar USA men aldrig satt sin fot i landet...förblindade,insnöade och med jantelagen rinnandes i blodet har man inte en aning om vad riktig frihet är,det hade svenskar på 70-talet,sen har den friheten försvunnit mer och mer,staten bestämmer allt,och befolkningen bara suger och sväljer...”

Skrämmande att det finns så obildade individer i samhället, ändå!

Men vad är detta för åklagare? Rätten för nödvärn måste väl gå in och dessutom förstärkas i hemmets egna vrå? Och övertagande av annans nödvärn finns ju också lagstadgat. jag personligen tycker den äkta makens agerande är ett bra exempel på att man i sitt hem skall kunna skydda sig och de sina från människor som bara är ute för att våldsverka utan att bli dragen inför domstol. Skall bli intressant och följa till dess att dom levereras i fallet!

Mer liv än vårt

Tänk er miljoners miljarders möjligheter till liv. Egentligen är ju konceptet inte sådär jättesvårt att föreställa sig. Av miljoner små spermier så är det EN vinnare till liv. Inte så att man kan jämföra himlavalvet till ett samlag, men man måste väl fan försöka?Så många olika stjärnsystem, planetnebulosor och andra underbara fenomen gör ju att det faktiskt finns oändligt antal planeter som kan, och egentligen SKALL, innehålla olika former av liv. Universum är ju så oerhört stort, så rent matematiskt bör det finnas mer liv än här därute. Kanske inte så att det är gröna små kortväxta gubbar från mars, men i alla fall så är det ju utan tvekan så att vi inte är ensamma. Ser man på naturens underbara mångfald är det ju som så att det bara är en självklarhet.
Vissa hävdar att liv inte kan uppkomma i någon annan form än den unika miljö jorden har. Men tänk om, bara OM, det finns andra miljöer där det lever kiselbaserade varelser? Eller neon? Är inte tanken väldigt underbar?
Inte så att jag tror att vi kommer glida runt som utforskare som i Star Trek, men drömmen finns ju där. Och när man läser om Hubble-teleskopet och ser allt det underbara som Nasa faktiskt släppt för allmänheten. Jag kan inte göra någonting annat än att bli totalt hänförd. Vilken försvinnande rymd vi är i. Vad våra framgångar inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Hur betydelselös mänskligheten är, och hur sårbar. Det har vi lärt oss genom evolutionens historia. De största djuren, dinosaurierna, dog ut av en meteor. Vi står inför exakt samma hot. Och vi kommer nog vara lika hjälplösa. Vi kan ju inte skydda vår infrastruktur mot en våldsam solstorm , ens. Men nu så är det tal om att det är dags för Sverige och USA att samarbeta för att utveckla ett krishanteringsprotokoll, rapporterar Nyhetskanalen lite stort. Det är fantastiskt. Jag har även som mål satt att jag någongång innan jag blir pappa själv skall beskåda norrskenet! Det ser jag fram emot.

Sedan vill jag avsluta med ett gäng bilder som jag egenhändigt lånat från Hubble Heritage Image Gallery

Kvalitetstid och mat, en underbar blandning

Tänk vad roligt det är med mat och matlagning. Alla dessa smaker, dessa unika smaker. Man blir ju alldeles till sig när man tänker på den oändliga variation som finns. En macka med hemgjorda köttbullar och rödbetssallad, piroger fyllda med ost, rökt skinka och lite oliver, Oxfilé Wellington med kantarellduxelmassa, rödvinssås och pressad potatis. Ambitionerna växer som ogräs! Jag och min lilla kärring skall unna oss en hel helg tillsammans nu. Och det passar ju mer än lägligt att min nalle är död. Abonnemanget har gått ut så jag känner mig fri som en fågel från min förra mobilteleoperatör. Så jag och gumman skall ta en helg som bara hon och jag umgås, få den där kvalitetstiden som man annars bara kan önska sig. Det är inte ofta vi kan det.

Men nu blir det Borås Djurpark, om vädret tillåter blir det införskaffning av fiskekort och årets metpremiär. Och naturligtvis kommer jag ställa mig vid spisen och laga extraordinär mat. Något som jag älskar lägga tid på, näst efter min gumma då naturligtvis (färdigfjäskat för denna gång).

Jag och gumman har varit ute och vandrat i detta så soliga och varma Göteborg, och ovan är det ett kastanjeträd i full blom på bild. Visst, kallt i vinden blev det på Götaälvbron, men annars bara riktigt varmt. Sommaren är verkligen i startgroparna. Har gått och diskuterat mycket med mat, faktiskt. Jag är ju, som jag skrivit om innan, väldigt inspirerad av matlagningens ädla konst av mina föräldrar. Min far var hemma under nästan alla mina tolv skolår så jag och min bror nästan alltid kom hem till ett färdigdukat bord. Och var det inte far min så var det mor som hade lagat maten. Det började nog på landet, när jag stekte mina första kasslerskivor. Det var roligt. Nu så går jag och tänker tillbaka med nostalgisk förtjusning på allt det där som landet hade. Närhet till skog och sjö, dessutom.

Sedan så har ju matlagningen blivit större och större. Dels för mig rent privat, och sedan har det gått inflation i konsten. Alla pratar mat, det finns uppsjöar av diverse kokböcker, och de olika tv-programmen bara haglar. Men jag har fastnat för en i synnerhet. Den egendomlige Per Morberg! Hans program är fyllt med humor, och många goda idéer och tips har man fått därigenom. Använde hans recept som grund för min första Oxfilé Wellington. Och det blev faktiskt väldigt lyckat. Jag tycker personligen att oxfilé är köttets Rolls Royce! Mor min kommer alltid vidhålla lamm och kärringen säger renbiff. Smaken är som baken, delad!