Tänk vad roligt det är med mat och matlagning. Alla dessa smaker, dessa unika smaker. Man blir ju alldeles till sig när man tänker på den oändliga variation som finns. En macka med hemgjorda köttbullar och rödbetssallad, piroger fyllda med ost, rökt skinka och lite oliver, Oxfilé Wellington med kantarellduxelmassa, rödvinssås och pressad potatis. Ambitionerna växer som ogräs! Jag och min lilla kärring skall unna oss en hel helg tillsammans nu. Och det passar ju mer än lägligt att min nalle är död. Abonnemanget har gått ut så jag känner mig fri som en fågel från min förra mobilteleoperatör. Så jag och gumman skall ta en helg som bara hon och jag umgås, få den där kvalitetstiden som man annars bara kan önska sig. Det är inte ofta vi kan det.
Men nu blir det Borås Djurpark, om vädret tillåter blir det införskaffning av fiskekort och årets metpremiär. Och naturligtvis kommer jag ställa mig vid spisen och laga extraordinär mat. Något som jag älskar lägga tid på, näst efter min gumma då naturligtvis (färdigfjäskat för denna gång).
Jag och gumman har varit ute och vandrat i detta så soliga och varma Göteborg, och ovan är det ett kastanjeträd i full blom på bild. Visst, kallt i vinden blev det på Götaälvbron, men annars bara riktigt varmt. Sommaren är verkligen i startgroparna. Har gått och diskuterat mycket med mat, faktiskt. Jag är ju, som jag skrivit om innan, väldigt inspirerad av matlagningens ädla konst av mina föräldrar. Min far var hemma under nästan alla mina tolv skolår så jag och min bror nästan alltid kom hem till ett färdigdukat bord. Och var det inte far min så var det mor som hade lagat maten. Det började nog på landet, när jag stekte mina första kasslerskivor. Det var roligt. Nu så går jag och tänker tillbaka med nostalgisk förtjusning på allt det där som landet hade. Närhet till skog och sjö, dessutom.
Sedan så har ju matlagningen blivit större och större. Dels för mig rent privat, och sedan har det gått inflation i konsten. Alla pratar mat, det finns uppsjöar av diverse kokböcker, och de olika tv-programmen bara haglar. Men jag har fastnat för en i synnerhet. Den egendomlige Per Morberg! Hans program är fyllt med humor, och många goda idéer och tips har man fått därigenom. Använde hans recept som grund för min första Oxfilé Wellington. Och det blev faktiskt väldigt lyckat. Jag tycker personligen att oxfilé är köttets Rolls Royce! Mor min kommer alltid vidhålla lamm och kärringen säger renbiff. Smaken är som baken, delad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar