Mer liv än vårt

Tänk er miljoners miljarders möjligheter till liv. Egentligen är ju konceptet inte sådär jättesvårt att föreställa sig. Av miljoner små spermier så är det EN vinnare till liv. Inte så att man kan jämföra himlavalvet till ett samlag, men man måste väl fan försöka?Så många olika stjärnsystem, planetnebulosor och andra underbara fenomen gör ju att det faktiskt finns oändligt antal planeter som kan, och egentligen SKALL, innehålla olika former av liv. Universum är ju så oerhört stort, så rent matematiskt bör det finnas mer liv än här därute. Kanske inte så att det är gröna små kortväxta gubbar från mars, men i alla fall så är det ju utan tvekan så att vi inte är ensamma. Ser man på naturens underbara mångfald är det ju som så att det bara är en självklarhet.
Vissa hävdar att liv inte kan uppkomma i någon annan form än den unika miljö jorden har. Men tänk om, bara OM, det finns andra miljöer där det lever kiselbaserade varelser? Eller neon? Är inte tanken väldigt underbar?
Inte så att jag tror att vi kommer glida runt som utforskare som i Star Trek, men drömmen finns ju där. Och när man läser om Hubble-teleskopet och ser allt det underbara som Nasa faktiskt släppt för allmänheten. Jag kan inte göra någonting annat än att bli totalt hänförd. Vilken försvinnande rymd vi är i. Vad våra framgångar inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Hur betydelselös mänskligheten är, och hur sårbar. Det har vi lärt oss genom evolutionens historia. De största djuren, dinosaurierna, dog ut av en meteor. Vi står inför exakt samma hot. Och vi kommer nog vara lika hjälplösa. Vi kan ju inte skydda vår infrastruktur mot en våldsam solstorm , ens. Men nu så är det tal om att det är dags för Sverige och USA att samarbeta för att utveckla ett krishanteringsprotokoll, rapporterar Nyhetskanalen lite stort. Det är fantastiskt. Jag har även som mål satt att jag någongång innan jag blir pappa själv skall beskåda norrskenet! Det ser jag fram emot.

Sedan vill jag avsluta med ett gäng bilder som jag egenhändigt lånat från Hubble Heritage Image Gallery

Kvalitetstid och mat, en underbar blandning

Tänk vad roligt det är med mat och matlagning. Alla dessa smaker, dessa unika smaker. Man blir ju alldeles till sig när man tänker på den oändliga variation som finns. En macka med hemgjorda köttbullar och rödbetssallad, piroger fyllda med ost, rökt skinka och lite oliver, Oxfilé Wellington med kantarellduxelmassa, rödvinssås och pressad potatis. Ambitionerna växer som ogräs! Jag och min lilla kärring skall unna oss en hel helg tillsammans nu. Och det passar ju mer än lägligt att min nalle är död. Abonnemanget har gått ut så jag känner mig fri som en fågel från min förra mobilteleoperatör. Så jag och gumman skall ta en helg som bara hon och jag umgås, få den där kvalitetstiden som man annars bara kan önska sig. Det är inte ofta vi kan det.

Men nu blir det Borås Djurpark, om vädret tillåter blir det införskaffning av fiskekort och årets metpremiär. Och naturligtvis kommer jag ställa mig vid spisen och laga extraordinär mat. Något som jag älskar lägga tid på, näst efter min gumma då naturligtvis (färdigfjäskat för denna gång).

Jag och gumman har varit ute och vandrat i detta så soliga och varma Göteborg, och ovan är det ett kastanjeträd i full blom på bild. Visst, kallt i vinden blev det på Götaälvbron, men annars bara riktigt varmt. Sommaren är verkligen i startgroparna. Har gått och diskuterat mycket med mat, faktiskt. Jag är ju, som jag skrivit om innan, väldigt inspirerad av matlagningens ädla konst av mina föräldrar. Min far var hemma under nästan alla mina tolv skolår så jag och min bror nästan alltid kom hem till ett färdigdukat bord. Och var det inte far min så var det mor som hade lagat maten. Det började nog på landet, när jag stekte mina första kasslerskivor. Det var roligt. Nu så går jag och tänker tillbaka med nostalgisk förtjusning på allt det där som landet hade. Närhet till skog och sjö, dessutom.

Sedan så har ju matlagningen blivit större och större. Dels för mig rent privat, och sedan har det gått inflation i konsten. Alla pratar mat, det finns uppsjöar av diverse kokböcker, och de olika tv-programmen bara haglar. Men jag har fastnat för en i synnerhet. Den egendomlige Per Morberg! Hans program är fyllt med humor, och många goda idéer och tips har man fått därigenom. Använde hans recept som grund för min första Oxfilé Wellington. Och det blev faktiskt väldigt lyckat. Jag tycker personligen att oxfilé är köttets Rolls Royce! Mor min kommer alltid vidhålla lamm och kärringen säger renbiff. Smaken är som baken, delad!

Vilks kämpar för oss

Återigen Vilks. Jag säger då det. Ledaren på Dagens Nyheters websajt upplyser om hur Uppsala Universitet dubbelmoraliserar. Det är fy och usch i allmänhet, och vidrigt i synnerhet då det kommer från en fakultet på ett universitet. Under dessa tider, där yttrandefriheten nu är i diskussionens hetluft, kan man inte påvisa att det fria ordet inte kan tystas med våld.

Men politikernas feghet har lämnat dörren öppen för allehanda idiotier som mer rymms i en amerikansk fars, än något som borde diskuteras i ett modernt samhälle. Lika tragiskt som att behöva ha en HTB-gala för att få ut ett budskap om lika rättigheter (som egentligen är SÅ självklara), lika tragiskt är det att folk börjar förespråka inskränkningar i vår yttrandefrihet.

Det är en skrämmande utveckling, men också ett tecken på ett samhälle på väg till ruinens brant. Och när man då läser kommentarer under alla de artiklar som skrivits om Vilks det senaste så går ju naturligtvis åsikterna isär. Vissa innehåller olika grader av fakta och med vettiga argument och funderingar. Andra är bara förvirrande ärthjärnor som skriver, så det är inte så mycket att fästa vikt vid. Men det är skrämmande att några rakt ut förespråkar våld som ett legitimt alternativ för att tysta.

Som sagt, Vilks är ju lite av en provokatör, och man kan ju ställa sig om att det verkligen är så vist att ta det mest provokativa, islam och muslimer, och göra narr på det sättet. Svaret är ju självklart JA! All religion är idioti, rakt av. Rätten att tro på någon fabel eller saga är fri för var en, men bara för att man tror på något är inte samma sak som att det är SANT! Varför är det ingen som reagerar på karikatyrteckningar på Dali Lama, Kristus, Buddah eller liknande? Jo, det är ingen som direkt bryr sig. Kanske en ärkebiskop någonstans som bara måste synas i media? Eller kanske en bild av en katolsk präst med ett litet gossebarn? Smaklöst, kanske. Men ingen hade brytt sig nämnvärt. Varför är då Islam en sådan het potatis?

Varför är regeringen så knäpptyst om detta? Och varför är oppositionen minst lika tysta? Varför är det en man som kämpar för din och min rätt till fri yttrande- och tankefrihet? Varför är inte det politiska etablissemanget med och stöttar Vilks? Och varför är så många i detta land så tysta? Varför tar inte den grå massan ståndpunkten att RÖR INTE VÅRAN YTTRANDEFRIHET?

Jag har faktiskt tagit och gjort lite efterforskningar, nu i detta varma väder, och kan bara konstatera att det inte är så många som faktiskt är riktigt okunniga om vad just yttrandefrihetslagen säger.

Länk till Regeringens hemsida, Regeringsformen, 2a kapitlet om våra grundläggande fri- och rättigheter

Där står det också, mer eller mindre uttalat att det som skedde på Uppsala Universitet är ett brott. Det är alltså brottsligt att avbryta en föreläsning på det sättet, då det INTE är en allmän plats. Jag hoppas att uppviglarna till avbrottet lagförs och döms därefter!

Jag hoppas också att Uppsala Universitet tillskansar sig någon form av kulor och låter Vilks tala igen.

Mening

Hittade en rolig artikel nu på GP (igen). Ja, jag har blivit lite manisk med att följa vissa tidningssajter. GP, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet bara för att nämna några.

Och mitt i valrörelsens olika utspel så glömmer jag lätt av att det var ju inte politik som var målet att skriva om, men eftersom jag är en man med väldigt bestämda åsikter om både politik, rätt och fel, samt en mycket god vän vars samtal ofta brukar landa där, i politikens träskmarker. Ja, jag skall ju inte skylla på honom, då jag själv gjort upptäckten att jag är så otroligt mycket mer engagerad i det där med politik än vad jag någonsin föreställt mig. Inte så att jag är partipolitiskt bunden, men ändå väldigt engagerad i vissa frågor.

Men meningen var som sagt vad inte att göra detta till ett politiskt forum utan ett ställe där man kan skriva av sig om allt mellan himmel och jord. Den stora visionen var ju att skriva mycket om mat och goda, röda italienska viner. Att hålla er läsare uppdaterade om hur det kommer gå i höst när det är dags för att påbörja kursen till jägarexamen och så vidare. Men allt det där kommer ju i skymundan.

Jag har länge tänkt ge BP en sådan otrolig känga för deras hantering med Deepwater Horizonstationens hanterande. Men det får också vänta. Jag hade tänkt hylla den brillianta och humoristiske tv-kocken Per Morberg, det får också vänta.

Måste ta en funderare på hur jag skall utforma denna unika media, som faktiskt en blogg är. Och så många besökare jag fått med tiden. Det är lite kul med över 500 bara denna månad, då jag tog och lade till den nu i början på maj. Kul, kul. Verkligen roligt över att folk lägger ned lite tid på mina funderingar.

Men nu tillbaka till det jag tänkte skriva om innan jag flummade ut lite i periferin (vilket faktiskt inte är HELT ovanligt). Artikeln som jag började referera lite lätt till i GPs nätupplaga handlade om det på många sätt unika djuret Snöleopard. För på Nordens Ark så har en hona nu fött tre små ungar. Vilket, som jag förstår, inte är sådär hysteriskt vanligt i fångenskap.

För ett bra tag sedan så kom min lilla kärlek och berättade att Borås Djurpark fått tillökning. Gepardungar och Lejonungar. Gumman och jag har ju sedan en tid sedan bestämt att vi skall ta en dagstur till Borås djurpark, för att göra något mer än bara ta långpromenader antingen här på Hisingen eller till Slottskogen. Vi två försöker på ledig tid (ja, alltså hennes lediga tid för jag är ju fortfarande en tragiskt arbetslös lodis) hitta på lite saker att göra, bara vi två. Det har blivit olika aktiviteter under tidens lopp. Alltifrån besök på Universeum och metning vid Delsjön till just långpromenader till Slottskogen eller att gå in till stan bara för att få en kaffe och titta i affärer.

Så nu i slutet av Maj månad lånar vi bil och puttrar iväg mot Borås. Skall idag kläcka idén med att ta en tripp till Nordens Ark med. Såg på deras hemsida att dom fått tillökning med en Amurleopardhona. Det lät såpass spännande att jag faktiskt känner mig tvungen att fånga detta vackra djur på bild.

Vad är det som händer i massmedia?

Har suttit nu i en massa timmar och läst på olika nyhetssajter. Och jag blir faktiskt förvånad. På de mest löjligaste sidorna, typ skvallerpress snarare än någon journalistisk djupdykning. Kronprinsessan Viktoria och hennes bröllop, hur prästerna förvånas över hur hon vill att hennes far, Kung Carl Gustaf, skall föra henne till till altaret. Till att börja med är det väl faktiskt som så att det är Kronprinsessans önskemål som skall gå före några prästers egna idéer? Eller?

Men istället så har dom valt att göra detta till någon form av jämställdhetsfråga. Ursäkta mig, men är det inte snarare en tradition? Och framförallt, är det verkligen detta som är ordentligt nyhetsstoff? Jag betvivlar detta. Ja, jag är royalist ut i fingerspetsarna, och kommer alltid att vidhålla att kungahuset representerar en viktig bit av Sveriges historiska arv!

Jag köper inte att någon dåre går ut i massmedia för att grina över att Kronprinsessan "tog vårt datum"... Idioti med ett inslag av mindervärdeskomplex?

Sedan läser man också en hel del om rättegången mot Ahmad Akileh, 23-åringen som är misstänkt för P-platsdöden i Landskrona där en äldre dam fick sätta livet till, GP hade ny artikel om rättegången. Jag måste verkligen säga att jag blir lika förbannad varje gång jag ser eller hör advokat Leif Silbersky. Denne herre måste verkligen vara något mer än vad Svenskt rättsväsende hade i åtanke. Denne hysteriskt amerikanskinspererade "stjärnadvokat" går ut i media vid VARJE tillfälle, och kräver sin klients frihet eftersom bevisningen inte kan binda klienten vid något. En tanke kan ju vara att vi faktiskt inte har en jury här, så sådana uttalanden har ju inte mycket effekt. Varje gång denne herre är advokat för någon som massmedia har intresse i, står han där o gottar sig i rampljuset. Usch och fy för den massmedia som gottar sig i Leifs gottande!

Varför känns det så viktigt att inte ha en röd regering?

Idag blev jag skrämd! Riktigt skrämd. Jag har ju skrivit lite om Lars Vilks i tidigare inlägg, och hur viktigt jag tycker att det är att ställa sig på hans "sida". För vad man än må tänka om denna konstnär så är det faktiskt vår yttrandefrihet som nu synas i fogarna så det står härliga till. På ett mycket otrevligt och lömskt sätt.
Hur som helst, folket som är emot Vilks skriker för fulla halsar hur han förespråkar och stärker rasism och muslimhat är ju inget annat än en obildad och felaktig analys av hans arbete.
Ja, han är definitivt lite av en provokatör med sina rondellhundar och vad det nu är. Men det som hände i Uppsala var ju inget som han har gjort, som vissa vill vidhålla. Han visade bara upp ett verk som en muslimsk kvinna gjort. Politisk kritik, som det heter.

Men men, den historian kan man läsa mer om på nätet och är inte huvudanledningen till dagens blogginlägg.
idag handlar det om idiotiska kommunisttomtar. Närmare bestämt vänsterpartiets blodröda ledare, Lars Ohly! Läste en artikel som Gabriel Byström skrivit på GPs hemsida. Den visar hur en sådan viktig byggsten av vårat samhälle, yttrandefriheten, är något som vänsterpartiet inte anser som viktig. Det är därför jag har tagit beslutet att inte rösta rött i kommande val. En sådan inskränkning som det kan betyda i något så självklart som yttrandefriheten. Det kanske är så att det kommer försöka återbildas en kommunistisk stat med Ohly i topp, som inte har så mycket för yttrandefriheten och oliktänkande. Det är ett framtida Sverige som jag tänker göra mitt yttersta att kämpa emot.

Sedan är det lika intressant att snubbla över Expressens chefredaktörsblogg, skriven av Thomas Mattsson, som tar ställning för yttrandefriheten som en självklar del i det moderna samhället Sverige. Det låter ju jättebra, men det är ju samma tidning som fördömde Lars Hillersberg satiriska karikatyrer för något år sedan med motiveringar som ”Att premiera Lars Hillersberg är att belöna judehatet” och "när satiren övergår i konsekvent hets mot en etnisk minoritet är det inte så fint längre, det är rent ut sagt vedervärdigt."

Så ja, jag tror definitivt att detta är för populistiska syften dom tar ställning snarare än ideologiska, vilket visar upp en skrämmande bild av hur det ser ut i media.

Länk till när läsarna chattade med Lars Vilks på GP.se, en hel del att tänka över där med

Länk till SydSvenskan, som faktiskt är riktigt bra

Särstavningar och språkbruk

Åh vad jag blir trött på dessa bloggar ibland. Visst, det är ju ett ypperligt sätt att få reda på diverse saker, allt ifrån personliga upplevelser från individer man inte känner till intressanta forskningsresultat eller ämnesbloggar. Mycket intressant.
Men det är ändå något som verkligen får mig att fundera över det där, och det är faktiskt språkanvändningen. Särskrivningar, uppbyggnadsfel i meningar och skrämmande felstavningar. Visst, alla kan ju missa, det är ju inget konstigt med det. Eller så är det bara att jag är en källa av ren perfektionism =)
Nä, men lite mer seriöst nu då en sekund. Språkbruket på Internet är ju under all kritik! Man kan inte säga att det moderniserar det svenska språket heller.
Nedan kommer en lista med diverse roliga saker jag hittat:

Skräp post, mat recept, över väldigad, sommar kläder, fri luftsdag (är luften inte fri andra dagar?), prommenera, himla valvet, konsentrera, vatten pass (behöver vatten ett pass?), inom hus, stora syster (hur stor?), eftermiddags fika, studie besök, förhands titt, varu hus, i stället för (i vilket ställe som skulle vara för?).