Vilken tragedi

Så var det lite mer om händelserna som plågat Göteborg. I detta fallet handlar det om den försvunna kvinnan. Allteftersom polisen grävt och nystat i historien så har det framkommit mer och mer. Dom har till och med anhållit en individ som är skäligen misstänkt för att ha bragt henne om livet. Så på det sättet så går maskineriets kugghjul på ett bra sätt ändå.

Det finns hopp om ett rättssamhälle!

Och sedan så går det i media ut experter som säger att trots allt så finns det en norm för hur många mord som sker per år. Även om dom kommer i spridda skurar så är antalet mord hyffsat konstant. Per år då, alltså.

Men vad hjälper det? Det känns skönt att veta att det inte är en uppgång, men återigen, vad hjälper det? De familjer och anhöriga som får ett sådant besked kan knappast vara lugna över vad statistiken säger. Det är bara så skevt.

Jag läste att det skulle vara en manifestation mot våldet som gång på gång skakar vårat samhälle, och jag kommer hoppas kunna deltaga. Man måste kunna stå upp och visa att vi medmänniskor tar ett ordentligt avstånd från det där.
Det har gått bra långt när vanliga människor inte kan ta sig hem ordentligt från en utekväll. Som jag sade igår, så känns det som om Göteborg har fått ett så mycket hårdare klimat. Det är inte den stad som jag kommer ihåg alls. Har verkligen människovärdet sjunkit så oerhört mycket de senaste åren?

Det som verkligen stör mig är att det tog inte många sekunder innan Rättvisepartiet Socialisterna gör detta till ett politiskt redskap. Det stör mig så oerhört att dom använder denna enorma tragedi för att promotera den egna, högst snedvridna politiken.

Denna händelse skall inte bli en politisk mjölkko, utan det som nu gäller är att se till att i första hand lösa brottet och ta hand om de anhöriga.

Referenser: GP, GP, GP, GP, GP, GP

En mörk tid

Nu är det något hemskt på gång. Under dagen har jag på olika sidor på Internet samt besökt den lokala närbutiken. Där fanns en affisch på en försvunnen ung kvinna, och vem har inte reagerat på rapporten om den saknade Rasmus?

Det verkar som om det är något i görningen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att dessa individer återfinns i livet! Men samtidigt så verkar det inte så ljust, och det är ju det som gör dessa händelser så hysteriskt hemskt. Har Göteborg blivit en så pass mycket hårdare stad att vara ung i? Är det så att det är gäng som varit i farten? Eller enskilda våldsverkare?

Jag kommer ihåg när jag var liten och gick i högstadiet och gymnasiet. Det var inte alls lika vanligt att läsa om sådant på löpsedlarna. Det är en trend som bara MÅSTE vändas. Vi måste kunna gå ut utan att frukta för vår egen tillvaro eller vårt egna liv.

Men det verkar som om det är på Hisingen som problemen är. Det framgår av den information som polisen har att ge allmänheten. Det gör inte saken roligare, då det inte är långt ifrån där jag bor. Göteborg har verkligen gått in i en mörk period i historien. Det är verkligen inte den staden som jag har i mitt hjärta!

Referenser: GP, GP, GP

Hummerfisket är igång!

Bilden är tagen från Fiskeriverkets hemsida

Så var det dags. Media rapporterade glatt att det var åter dags att slänga i tinorna. Dessvärre känner jag som så att det hade varit roligare att skriva om det om jag nu faktiskt hade haft möjligheten att fiska hummer själv. Men det är det priset man får betala för att vara en stadsmänniska. Men jag hade gett min vänstra hand för att få friheten med en båt, ett par fiskespön och ett par tinor. Alltså, en metafor för min önskan att vara mer än det jag har blivit.

För det hade varit så skönt att komma ut på den blå böljan. Det hade varit frihet det. Jag dagdrömmer ofta om den dagen då man tagit studenten från universitetet och faktiskt kan jobba ordentligt. Att ha möjligheten att på allvar förändra sin vardag och sin framtid. Ändra hela sin livssituation. Det blir många dagdrömmar...

Men tillbaka till den underbara hummern. För mig så är allt hummerfiske, kräftfiske och ja. All typ av fiske, ett sätt att drömma mig bort från vardagen på något sätt. Det märker jag när jag tittar på flötet eller står och kastar i vobblern i sjön. Vilken frid som det innebär. Det är ju inte för fisken i sig man står där, utan för helhetsintrycket av frihet. Visst är det roligt om det nappar, det skall man ju inte krypa under stolen med. Men det är absolut inte det huvudsakliga skälet till att man vill spendera så många timmar ute i det fria!!

Det är därför det kommer bli fler och fler utflykter för mig framöver. Och min gumma då också naturligtvis. Vi har pratat en hel del om det där med uteliv, och jag måste säga att TACK OCH LOV så har hon lika stor passion för friluftslivet som vad jag har.

Oh oh... Jag måste också tala om en sak till. Jag och gumman satt och tittade på Jamies America i förregår, där kocken Jamie Oliver var i Wyoming och levde som en cowboy. Shit vilken känsla det var att bara titta på den. Koka gryta i öppen eld. Sova på bara backen med stjärnorna över sig. Det måste vara en underbar känsla, och jag blev faktiskt en hel del avundsjuk...

Referenser: GP, GP

Mobiltelefoner och trafik

Så var det alltså. Det är vetenskapligt bevisat att mobilpratande utan headset är farligt. Och alla dom som väljer att sms:a och så är rena trafikmarodörer. Att det inte är självklart, funderar jag på. Jag har varit med om så många trafiksituationer när sådana människor utgör en direkt fara, senast i torsdags när jag jobbade. Är det verkligen så viktigt att sms:a mitt under filbyten och så?

Jag kan inte riktigt förstå motviljan till att göra gemensam sak med resten av Europa och införa mobilförbud utan headset. För ett headset stör inte trafiken på alls lika stort sett. Man har den där handen fri, man behöver inte vinkla huvudet på ett konstigt sätt bara för att växla etc... Jag är starkt för det förbudet själv, faktiskt. Ser det väl som en självklarhet, faktiskt.

Referenser: GP, GP, SvD

Lördag

Så var det regnig lördag idag, då...

Jag som hade stora planer i början av veckan att åka och meta i Delsjön, men det ser ut som om det kommer bli en hemmadag med en massa plugg istället. Som jag berättat tidigare så är det ju Sociologi som jag läser nu. Men gårdagens seminarium gav mig faktiskt någonting. Men allt som diskuterats hittils har varit självklara saker. Som att arbetskraft kan betraktas som en vara, klasser och klassklyftor, samt fackens, arbetsgivarens och statens inverkan och begränsande av den nationella arbetsmarknaden.

Jag längtat lite tills psykologin kommer komma igång, för det känns mindre flummigt på något vis.

Nu när det gått en liten tid av studierna så har jag upptäckt att det blir roligare och roligare med att plugga.

Sjuk

Sådär. Då var det första föreläsningen efter första hemtentan. Det var skönt att ha den avklarad, faktiskt.

Vad som inte är så skönt är att jag gått med lunginflamation i tre veckor och bara låtit den leva och må väl, medans jag inte mått fullt lika bra. Man, eller iallafall jag, är lite dum i det avseendet. Jag avskyr att gå till doktorn. Inte så att det är en fobi, utan för att jag upplever att eftersom jag inte går dit så ofta kan jag ju lika gärna skita i det totalt. Jag föredrar att låta kroppen läka sig själv utan en massa konstiga preparat. Som penicillin, till exempel. Det dödar ju iochförsig det onda, men också mycket annat gott. Immunförsvaret gillar jag inte att sänka mer än ABSOLUT nödvändigt, men eftersom jag haft sådana feberspikar de senaste dagarna så var det nog dags. Samt att min gumma igår kommenterade att jag var hysteriskt blev och mina ögon var hysteriskt glansartade. Men andra ord var det bara att bita i det sura äpplet. Doktorn blev också förvånad över att jag låtit det gå så långt. Men nu är det ju som så att jag inte går dit så ofta. En gång vart tredje eller fjärde år, typ... Det får räcka!

Sedan så har jag gjort iordning de två metspön som jag köpte i Ullared med. Det är så kul, och jag vill nu bara ta och premiärmeta med dem. Det får nog bli till helgen eller en gång i nästa vecka. Säsongen är ju snart slut för mete, och det grämer mig hysteriskt, om jag får säga så. Det är inte min kopp te alls. Jag vill kunna meta och fiska året runt här i Göteborg med omnejd. Men skam den som ger sig. Får se om jag kan hitta en båt vid havet snart, så att man alltid har en liten möjlighet att åka ut och njuta av friheten som fiske faktiskt innebär!

Första tentan

Så var den alltså gjord. Den första tentan är inlämnad. Jag hoppas verkligen att det räcker. Jag har aldrig skrivit en sådan förut, så jag hoppas att jag följde mallen.

Fast ändå så kände jag mig långt ifrån nöjd. Det kändes som om det var så otroligt mycket som saknades, så det finns liksom inte. Jag är med andra ord inte nöjd med min insats. Det är mycket jag hade kunnat göra bättre, och jag hoppas på en ordentlig feedback.

Sedan så har jag varit hos farbror doktorn med. Kanske inte var så bra att gå tre veckor med konstant hosta. Fått något skit som vandrat neråt i luftrören, massa slem och hosta. Uscha. Men imorgon bär det av till apotek för att hämta penicillin och slemlösande medel. Så kanske man kan bli en sådan där människa igen, utan feberspikar... Hade varit festligt.

Och just ja... Lördagen spenderades med mamma och hennes inneboende i Ullared. Ja, jag åkte dit. Jag åker väl dit mellan två till fyra gånger per år. Ofta med mamma...

Hittade tremeters metspö av teleskopmodell jättebilligt, så det blev två stycken med en gång. Alltid bra att ha ett stående mot väggen som reserv. Tycker jag!

Nu skall jag sätta mig och läsa så ordentligt som det bara går i kurslitteraturen. Fyra kapitel skall läsas tills imorgon, och jag har bara läst ett... Så skall vara duktig som få och bara plugga på. Shit, det rimmade ju och allt...