Nog har hösten kommit, alltid

Det märks så väl. Hösten är här, min älskade årstid. Naturligtvis så har jag med största sannolikhet dragit på mig en lunginflammation. Det händer vart fjärde eller femte år. Hostan ger sig fan inte, och det blir bara rossligare och värre hostattacker. Blir det inte bättre tills på tisdag eller onsdag får jag gå till farbror doktorn och låta han undersöka mig. Det är fan typiskt.

Vaknade riktigt sent idag med. Både gumman och jag låg och drog oss ordentligt länge. Vaknade till ett par gånger under morgonen och vi steg inte upp förän runt elva. Och jag tittade till mina plantor hyffsat med en gång. Chilin har väl mer eller mindre gett upp. Och det är så tråkigt, men också att man lärde sig en sak till... Jag skall sätta dem tidigt som bara den, redan Januari/Februari något sådant. Satte dem i April i år, och uppenbarligen behöver dom sättas bra mycket tidigare.

Tror höstkylan har bidragit till att plantan ser så vissen ut. Habanerosen vet det katten hur den fungerar. Grön och med en massa blad. Men inga blommor. Tror jag övergår till att bara odla chili nästa år. Det fungerade ju så bra, trots allt.

Sedan så har jag fortfarande en massa drömmar om att fiska. Eller ja, snarare meta. Det är grått, mulet och det duggar lite. Jag personligen tror att vid sådana väderförhållanden är det kalas att fiska antingen tidigt på morgonen eller på kvällen. Då finns det ju iallafall en sportslig chans att få en gädda på vobblern eller en fin abborre på kroken. Fast metet är nog det som lockar mest.

Det är ju så illa att vi inte har någon form av bil. Min gummas bil är stående i annan stad och väntar på att bli omhändertagen av verkstaden. Det är lite illa, det...

Dagen kommer nog inte bjuda på något sådär spännande. Skall ta och försöka få en hel del av skolarbetet gjort. Läsa en massa tråkig litteratur på engelska om sociologiska termer, forskningsresultat, teorier och annat. Som sagt, sociologi är inte min kopp te, riktigt. Och så har vi ett par hemtentor om det med. Så vi får väl se hur det kommer gå till. Läste också att på institutionen har vi tre betygsgrader. IG, G samt VG. Undrar varför? Jag vet att ett par institutioner har valt att bara köra på två betygsgrader, IG och G, för att ta bort konkurrensmentaliteten bland de studerande. Det hade ju varit bra att slippa ett moment mindre. Men å andra sidan kanske det kan vara en morot för dom som tävlar i den där skiten.

Just när det gäller sociologin är jag mer än nöjd med ett G.

Äntligen lite helg

Och idag var det återigen dags. Föreläsning nummer två i ordningen. Det var betydligt mer begripligt denna gången. Mer paralleller till verkligheten gjorde dagens föreläsning till ett nöje, faktiskt. Även om just sociologi inte får mitt hjärta att banka det där extra slaget.

Sedan så begav sig vår lilla studiegrupp för att göra den sista intervjun inför skolarbetet. Det var på ett bemanningsföretag och det var stor skillnad på denna och förra intervjun. Mest beroende på att hon vi intervjuade idag hade fått rycka in på receptionen, så det blev väldigt kort. Lite för kort, om ni nu frågar mig. Kändes inte riktigt som om det gav mig någonting av bestående värde.

Men på väg till skolan i morse, som för övrigt startade 08:15, så regnade det. Eller ja, regnade och regnade, det duggade. Och det var sådär underbart skönt som bara en höstmorgon kan erbjuda. Det där klara och kalla vädret. Och det enda som jag kunde gå och tänka på var hur förbannat skönt det hade varit att istället sitta och meta eller fiska i Delsjön. Det börjar ju lida mot sitt slut för den typen av aktiviteter nu. Så snart måste jag bara komma iväg.

Att kunna sitta på stenen i ponchon och bara vänta på att flötet kommer dras ned under vattenytan. Eller att en större variant tar och biter på min lilla vobbler. Kunna dra fram termosen med kaffe och bara sitta o koncentrera sig på flötet och njuta av tillvaron. Det är en utopi, det!

Men men, nu är det helg. Det skall bli lugnt och skönt utan en massa inplanerat. Det blir till att bara vara, hoppas jag. Jag har ju arbetat på jouren sedan förra fredagen, så det är rätt så skönt att gå av. Men det dök upp frågetecken runt det med. Får se vad lilla chefen säger när vi pratas vid senare. Kanske åker på en vecka till.

Inte mig emot på ett sätt. Det kommer bli en massa skönt sedan när lönen dyker upp, men just idag hoppas jag på att få det lugnt och avslappnat. Så man kan ladda batterierna lite, så att säga.

Redovisningen

Idag var det redovisning för vårat grupparbete.

Uppgiften var att försöka sätta in en artikel i ett sociologiskt tänkande. Det var spännande som bara den. Det var någon av mina gruppkamrater som hittade en mycket intressant artikel på UNT.se som handlade om arbetsförhållanden på given arbetsplats.

Eftersom jag missade vår förra gruppredovisning då jag ådrog mig en elak feber så kändes detta lite nytt, men nu så är det ju som det är.

Universitetsstudierna överlag känns roligare, mer utmanande och definitivt mer givande än gymnasiet. Kan ju bero på att detta är så oerhört mycket mer frivilligare.

Nu har jag ju dock en hemtenta som ligger och hänger över mig. Det är något som jag funderat en del kring, men har inget direkt upplägg för det hela. Börjat fundera lite på om jag har det där universitetstänket ännu. Det akademiska som föreläsarna lovordar inom sociologi verkar mest vara lite flumflum. Inget som gripit tag om mig, iallafall. Det är inte så att jag tycker det är onödigt, utan snarare som så att det helt enkelt inte är min grej. Jag ser ju betydligt mer fram emot den där underbara juridiken. Det tror jag kommer bli riktigt kul!

Efter redovisningen så bar det av hem för att kunna samla mig och träffa gumman en skvätt innan hon skulle dra iväg till sin stad i Sverige för att lösa lite pappersexercis.

Träffade Koffe med, efter att jag vinkat av gumman vid tåget. Det blev franska bageriet vid Domkyrkan/Grönsakstoget. jag kan inte riktigt släppa det, men där får man fan den bästa mackan i alla kategorier. Deras Croque Madamme är ta mig fan det bästa cafélivet i Göteborg har att erbjuda!

Datalgaringen och dess argument

Som ni säkert blivit uppmärksammade om så är det som så att några länder har genomfört razzior mot fildelare. Det har fått mig att fundera lite över det där med datalagringsdirektiven, FRA, IPRED och även då SWIFT än en gång.

Jag tycker väl i grund och botten att just fildelning inte är den mest kriminella handling man kan genomföra på nätet, då det finns bra mycket grövre saker där ute. Pedofilnätverk, kriminella gäng, traffickingorganisationer och terrorism ser jag ju som betydligt värre företeelser att sätta in nationers resurser emot. Visst, fildelning är olagligt, men i det stora hela så får man väl prioritera lite där med. Vilka brott skall man söka efter?

Det har ju varit flera lyckade tillslag med Internet som ett väldigt hjälpsamt verktyg. Pedofilnätverk efter pedofilnätverk har sprängts, narkotikatillslagen ökar med polis och tull och säkert så arbetas det mycket emot den tunga brottsligheten. Som sagt, Internet är ett bra verktyg, så är det bara!

Men nu när media går ut och meddelar oss att ett fildelningsnätverk sprängts så känns det snarare som att resurserna fördelas mer efter vilken organisation som har bäst lobbyister och retoriker. Vem kan prata bäst? Det statliga organ som lagför kriminella eller de tungt betalda lobbyisterna från de olika filmbolagen/skivbolagen?

Thomas Bodström och Beatrice Ask försöker överglänsa varandra i debatten för datalagring, med det ena tokiga argumentet efter det andra.

DN på nätet har idag publicerat lite artiklar som jag fann väldigt intressanta. Det handlar om datalagringsdirektivet och säger en hel del om vad våra kära folkvalda verkligen står för. Införandet kommer ju, det är ju bara så. Tyvärr. Ingen slåss längre för en medborgerlig integritet.

Beatrice Ask svarar på DNs fråga ”Vad händer med datalagringsdirektivet i höst om Alliansen fortfarande är vid makten, när kommer ett lagförslag?” såhär ”När det är klart. Vi tänker inte skynda på i onödan, det ska bli ett rättssäkert förslag”. Nu måste jag stanna upp och gapa av förvåning. Det var ju hon som skyndade på FRA-lagens införande genom att göra pyttesmå ändringar i den som i praktiken var verkanslösa. Rättssäkerheten var ju inte direkt något hon brydde sig om. Alls!

Är det bara för att det nu i valtider måste låta så vackert? För verklighetens ansikte har hon gång på gång visat upp för oss, och det handlar verkligen inte om rättssäkerhet.

Och så läser man vidare och kommer till den socialdemokratiske motsvarigheten till irrhjärnan Ask, irrhjärnan Thomas Bodström. På DNs fråga ”Vill ert parti att EU:s datalagringsdirektiv införs som svensk lag?” svarar han kort och gott ”Ja.Tillgång till trafikdata är absolut nödvändigt för att polisen ska kunna klara upp våldtäkter, mord, narkotikabrott och andra grova brott. Utan viss lagring av elektroniska spår riskerar svensk polis att tappa ett viktigt verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten”. Återigen så gapar jag av förvåning. Eller inte ens det, hakan ligger på golvet någonstans. VA?

Hur kan herr Bodström och Socialdemokraterna med och använda våldtäkt som ett argument för datalagring? Det är nog det mest smaklösa jag någonsin hört! Sveriges befolkning har redan fått ett gäng argument om terrorister som inte stämt, så nu skall avlyssningen av våra samtal, sms och mail försvaras med våldtäktsoffer.

Jag personligen tycker detta låter riktigt illa, att med ett så avskyvärt brottsexempel försvara kränkningen i den personliga integriteten. Det låter ju som om herr Bodström vill skrämma oss in i hans trygga, välavlyssnade famn. Som USA gjorde med The Patriot Act!

Naturligtvis vill jag med detta på intet sätt bagatellartat förringa en våldtäkt. Men just som argument för att få sin politiska agenda gjord tycker jag detta är väl magstarkt!

Referenser: DN, DN, DN, DN

Morgonförtjusning

Idag var inget undantag. Kaffet var klart när jag steg upp, för min gumma hade gått upp ungefär en halvtimme innan mig. Hon börjar ju klockan 08:00 idag, och jag har min absolut första "seriösa" föreläsning klockan 10:15. Så det är lite spännande på ett sätt.

Jag är så nyfiken på vad denna föreläsningen handlar om så det finns inte. Det kommer bli mer än det introduktionsprat som jag numera vant mig vid. Det är lite utanför min bekvämlighetszon, så att säga. Det är ju nu det verkligt seriösa startar.

Nervös skulle jag inte kalla mig, men undrar om det inte är just det som jag är lite grann. Och på schemat så står det inget annat än Föreläsning 1.

Men då salen ligger i närheten av den psykologiska institutionen så har jag ju en liten, i mina ögon kvalificerad, gissning till vad som det kommer att handla om under dagen. Ni kommer ju kunna se om jag hade rätt eller fel.

Men det som verkligen fångat min förtjusning och vördnad. Jag har, som ni som läst min blogg lite mer frekvent, väntat på att mina chilifrukter skall mogna ordentligt och bli härligt röda.

Den största av frukterna har på bara några dagar gått från grön till mörkbrun till nu skinande röd. Precis till den kulör som jag ville ha dem alla. Så efter att denna är plockad så är det bara för mig att snällt vänta tills det är dags för dem andra att komma till samma stadie. Det är ju något som jag ser så mycket fram emot. Mumma i magen, så att säga!

Demokraturen Sverige

Ja, vad kan man säga?

Det känns fördjävligt, faktiskt.

Och ja, jag är full medveten av den strida ström kärleksmail jag kommer få efter detta inlägg, men till alla er som lägger ned tid och energi på mail som jag bara skrattar åt, tänk ett steg längre.

Det handlar idag om den påstådda demokratin som Sverige så gärna stoltserar med, men varken efterlever eller eftersträvar.

I en demokrati skall alla röster få höras, allas åsikter skall respekteras, alla debatter skall tas på fullaste allvar. En demokrati är något vackert, en mutualism som stärker både samhälle och dess olika typer av medborgare.

Men det som sker i våra vallokaler är inte på något sätt ett demokratiskt arbete. Eller snarare det är inte det demokratiska arbetet som SKALL bedrivas. En röst på ett parti som många av oss inte gillar måste räknas lika mycket som den rösten på något parti som vi gillar eller kan acceptera.

Det finns inget gott som kan komma när ett samhälle bekvämt väljer att tysta och cencurera de så kallade obekväma. Den mentaliteten får iallafall mig att tänka på vad som sker i stater som Kina, där så kallade obekväma åsikter kvävs och folk som ifrågasätter försvinner.

Det är inte det moderna Sverige som jag så varmt värnar om!

Ta istället debatten med irrhjärnorna så att dom försvinner av sig själva!

Referenser: Fria Tider

Snart är det dags

Så var det valdags nu igen. Jag vill påstå att detta kommer bli en historisk händelse i många avseenden. För första gången så har den stora högerkoalitionen Alliansen en stor chans att få väljarnas förtroende om ytterliggare fyra år vid makten. Bara det är ju en historisk händelse, då Sverige styrts av Socialdemokratiskt styre i nästan etthundra år, med vissa korta avbrott. Sedan så har det ju också visat sig att denna valkampanjen varit en av de hårdaste genom tiderna. Skandaler, påhopp, mailinglistor med mera duggar tätt.

Men ändå så är det nog som så att färre kommer gå till valurnorna denna gången. Vilket är samhällsurholkande som bara den. Rösträtten är inte något som medborgarna bara fått, det har varit en process som pågått under lång tid och med en blodig historia bakom sig dessutom. Jag blir provocerad av att folk stolt proklamerar att dom skiter i det med motiveringen att ”det finns inget som passar”.

Tacka fan för det, jag tror inte det finns någon som med handen på hjärtat säger att han eller hon har precis samma åsikter som hans eller hennes parti. Det är bara att fördjupa sig och känna vad som ligger närmast. Vilket är den viktigaste frågan för dig? Din hjärtefråga, alltså. För vissa är det sänkt skatt medan det för andra handlar om välfärd. Listan kan ju göras lång.

Och nu i valtider så känns det som att det inte handlar ett djävla dugg om ideologier längre. Det enda som jag ser som skiljer blocken, Alliansen och Oppositionen, åt är dom där tolv miljarderna som Alliansen vill lägga på skattesänkningar och Oppositionen vill lägga på utbyggnad av välfärden.

Personligen så funderar jag på Sveriges skattepolitik. Det är ju ändå som så att Sverige har en av världens högsta skatter, och ÄNDÅ så har vi dom bekymren som vi har. Ingen ordentlig äldrevård med en massa nedskärningar. Skola är ju också en sådan samhällsfunktion som fått ta emot oförtjänt många smällar. Klyftorna i samhäller som bara blir tydligare och tydligare. Vart tar våra pengar vägen?

Sedan så är ju en skillnad kvar. Som iallafall ger de historiskt sett två största partierna viss skillnad sinsemellan. Socialdemokraterna och Moderaterna är det jag pratar om. S har ju fackföreningar i ryggen och på deras agenda så finns faktiskt ambitionen att förstärka anställningstryggheten. Medans man från M har marknadens intressen i ryggen, som underligt nog inte bryr sig om anställningstrygghet som ledande stjärna.

Men bortsett från det så är det ju inga ideologiska skillnader direkt. Jag uppskattade det politiska spelet betydligt mer förut, då det gick att utröna skilda ideologier. Nu har alla kommit så nära mitten man kan på det politiska snöret. Det är bara extrempartier som är ute och florerar på ändarna.

Referenser: GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Fria Tider, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen