Långkok

Sådär ja. I morse så ringde klockan redan vid nio. Eller ja, morgon och morgon...

Så medan min gumma fixade morgonkaffet till oss tog jag mig också ut till köket för att sätta ugnen på 225 grader. När ugnen var uppe i temperatur slängde jag in plåten med mina tre kilo ben från nöt. Det började lukta mer eller mindre direkt, och det var en god doft.

Under den första halvtimmen som dom låg där och rostades så fixades den färska vitlöken, den gula löken i knippen, knippet med olika sorters morötter samt rotsellerin. Det var en salig blandning goa grejjer, faktiskt.

Nu har den sjudit i två och en halv timme, och har tre timmar kvar. Sedan skall det silas och reduceras. Sedan är min buljong kvar. Det skall bli spännande att testa på detta! Får väl se vad som händer om tre timmar.

Mumma i magen

Så var det alltså gjort. Tog mig en liten promenad med gumman idag, trots att vi båda är lite krassliga och sitter och snörvlar båda två.

Det blev en tripp in till stan, där jag redan i tisdags tog och beställde tre kilo nötben från favoritköttbutiken i Saluhallen. Det är fina och billiga grejjer. Sedan så blev det torghandeln på Kungstorget där allt det goda fanns. Närodlade morötter i olika färger, fina knippen gullök och färsk vitlök. Samt en halv, fin rotselleri.

Jag vet inte varför, men det blir en känsla av salighet när jag får tag i ordentliga saker istället för massorna av varor med suspekt ursprung så kan man faktiskt få tag i ordentliga, svenska grönsaker.

Och med lite tur så kommer jag utan störningsmoment kunna rosta mina ben och koka min buljong. Något som jag verkligen sett fram emot under lång tid.

Sjuk sådär på en fredag

Attans! Jag hade iochförsig ont i halsen igår, men i morse när klockan ringde 07:00 och gumman hade fixa kaffe var det något som inte stämde ordentligt invärtes.

Det var skitsvårt att komma upp från sängen. Jag kände bara att det pumpade i mig, sådär äckligt mycket feber som rasar i kroppen.

Nä, idag blir det till att vara hemma och kurera sig. Det suger, för den studiegruppen som jag är med i skall redovisa idag. Lagom sådär flumflum, men man lär ju sig alltid något.

Det som verkligen retar mig är att dagens föreläsningar är nog dom intressantaste hittills. Och jag skulle verkligen vilja vara där och lyssna. Men men...

Föredraget som vi skall hålla är inom området "skillnader mellan Högskolan och yrkeshögskolan, och se lite vilka skillnaderna är. Det var ruggans intressant, och jag satte igång med min hjärtefråga direkt, faktiskt. Eller ja, hjärtefråga och hjärtefråga. Jag var ju på väg mer eller mindre till just Yrkeshögskolan för att studera för att kunna få jobb. Så jag knep fråga två bara sådär, "Vad en yrkesutbildning syftar till".

Så det tog jag och mailade till en gruppkamrat, så att inte gruppen får lida, oavsett om dom med har bearbetat den. Det känns som om det var allt jag verkligen kunde göra...

Nu är det också som så att jag verkligen känner hur annorlunda det är att plugga högskola jämfört med den där gymnasieutbildningen som man skaffade sig. Vilket vi också hade en kort liten föreläsning om.

Men det känns iallafall inte som om detta var helt fel väg att gå. Jag har ju sagt till mig själv att två terminer kan man ju iallafall överleva. Så man verkligen kan motivera det för sig själv att man gjort vad man kunnat. Men det känns inte som om detta skall bli ett problem. Det är mer i stil som att detta inte på något sätt kommer att bli varken svårt eller jobbigt.

Missförstå mig rätt nu, det kommer ju bli obehagliga överraskningar. Som skriva första hemtentan och första salstentan. Det lär suga. Iallafall salstentan.

Jag har ju aldrig gjort sådant innan. Bara ett arbete om fantasylitteratur som "årsarbete" sista året i gymnasiet.

Shit vilken start

Idag var det alltså premiär. jag i skolbänken igen. Efter typ 10-12 år utan att ha studerat en minut så har jag slängt mig vind för våg in i Universitetsvärlden.

Starten blev väl mer eller mindre halvt kaotisk. Klockorna satte jag och gumman på runt två timmar innan introduktionskursen började, men dom ringde inte. Och alarmen var avstängda. Någon av oss, antingen jag eller hon, har stängt av dem halvt sovande. Vaknade istället 09:05 och kursen började 09:15. Fet chans att hinna i tid då. Men jag kom bara tjugo minuter försent. Naturligtvis hade dom redan gått igenom något av det för mig viktigaste: strukturen för våra 6 terminer. Det sög rätt så hårt, men jag kände inte riktigt att det var läge att börja ställa en massa frågor om dom kan gå igenom det en gång till. Som man bäddar får man ligga, mer eller mindre. Eller ja, rättare sagt mer exakt så!

Men dagen var väldigt innehållsrik. Det slutade med grupparbete och jag hamnade i en grupp med väldigt vettiga människor. Alla hade vi någon form av relation med arbetslivet. Vissa mer och vissa mindre. Men i det avseendet vågar jag nog påstå att jag ligger lite bättre till, då jag har jobbat på en massa olika ställen med både bra och dåliga chefer. Och naturligtvis bra och dåliga erfarenheter. Lite skall man väl ändå begära efter hysteriskt många typer av anställningar sedan 14-årsåldern?

Imorgon så är det klockan 09:00 som gäller, och det kommer föreläsare från studentkåren då. Jag är, sedan historier om dessa kårer nått mig, inte så intresserad av deras arbeten och jag är definitivt INTE intresserad att betala avgift för att sponsra deras fester då jag inte kommer hålla på att dricka med folk jag inte känner.

Snart är det minsann val!

Ja du… Det märks verkligen att det inte är långt kvar till valet. Men en sak som jag faktiskt gått och grubblat på är vart ideologierna tagit vägen? Någon som vet?

Det förefaller mig som om samtliga riksdagspartier rört sig så pass mycket till mitten att det mer eller mindre inte spelar någon större roll vad vi väljer nu i höst.

Och trots att Alliansen successivt dragit åt svångremmen för den personliga integriteten så är det förvånansvärt många som säger ”moderaterna har i alla fall sett till att vi inte går mot ett storerbror-ser-dig-samhälle”? Ursäkta mig, tänker jag. Dessa virrpannor har ju ingen grund för vad dom säger. Med denna moderatledda regering vi har haft de senaste fyra åren har fler och fler dumheter införts. FRA, IPRED, SWIFT samt en grundlagsändring.

Sedan kan man väl heller inte säga att de senaste fyra åren varit bortkastade heller. Det tycker i varje fall inte jag. Svångremmen på bidragssamhället är någonting positivt. Det skall löna sig att jobba, inte att leva på bidrag. Det är nog det absolut bästa som denna mandatperiod inneburit för Sverige enligt denna bloggskrivare.

Visst, man får också komma ihåg alla dom som tycker att Oppositionen är det enda raka och med deras uttalande om att FRA-lagen kommer rivas upp i ryggen snacka bajs om Alliansen för införandet måste jag bara sätta ned foten. För en mer skenhelig djävel som Thomas Bodström får man leta efter. Det är han som är grundaren för hela FRA-lagsförslaget tillkomst och utveckling till en numera införd lag. Det är inte ett påhit från Alliansens sida, utan en ren och skär Socialdemokratisk skapelse.

Därtill påstår jag att det är lika djävla illa ur en personlig integritetssynpunkt om den fan blir Justitieminister igen. Beatrice Ask är en rabiat dåre och Thomas Bodström är en skenhelig dåre och jag hoppas att ingen av dem har något med justitiefrågor att göra i framtiden.

Sedan så är ju mitt hatparti, Miljöpartiet, ute tillsammans med övriga partier i en hektisk valrörelse. Jag ser på deras stugor stora plakat där man påstår sig värna om det ”Moderna Sverige”. Jo tack, dom eftersträvar ju modernitet likväl som Kina förespråkar dom mänskliga rättigheterna. Ett parti som vill bestämma hur middagen ser ut för det svenska folket är knappast intresserade av ett modernt samhälle, och jag skulle uppskatta om dessa tokar inte kom in i riksdagen över huvud taget.

Men men. Vidare så läste jag om våra kära folkvalda politiker och förvånas samtidigt över att politikerhatet i Sverige inte är större än vad det faktiskt är. För om folk verkligen satte sig in i hur mycket våra politiker skiter i att göra med sina åtaganden hade det blivit ett ramaskri som inte slutat förän vissa av dom värsta skolkarna var bortplockade skalpen.

Och hur kan dessa förbannade individer åter ställa upp i valen, när dom inte ens behagat göra ett dåligt jobb från början?

Referenser: GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Skånskan, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen

En vecka med en underbar händelse

Så var det alltså gjort. Denna veckan har flutit på i rasande takt. Jag har skrivit in mig på universitetet och jobbat. Igår så firade jag och min gumma ett och ett halvt år tillsammans. En segerdrink till henne och en gravöl till mig… Nä, verkligen inte. Det känns bra och roligt att det har gått såpass fort som det faktiskt gjort för oss. Vi båda har ju numera full kontroll över vår vardag med jobb och allt det där som ändå är så viktigt.

Lagom till att min vardag vänds upp och ned, mer eller mindre.

Extrajobbet som jag har fungerar också riktigt klockrent. Så det kommer nog bli ett och annat pass extra per månad som jag jobbar där. För det känns bra djävla underbart att inte behöva ta ett csnlån till 100%. Det kommer räcka för mig med 75%, och ta och jobba något pass i månaden som gör att jag kommer komma upp till minst de 25% som blir över. Och det känns fördjävla bra, för att vara ärlig.

Och förra helgen blev det kräftskiva. Och det var också en höjdare. Vi kokade musslor där, men receptet som vi använde var inte det bästa. Stjälkselleri, lök och torr cider som ingredienser. Det lät godare än vad det faktiskt var. Så nästa gång blir det traditionellt vitt vin, vitlök och lök. Tror det kan bli en större hit! Men det var förbannat kul att äntligen testa på det. Och naturligtvis kokade jag mina egna kräftor enligt mammas recept, och det gick fan inte av för hackor! Det blir ju så mycket bättre om man ger råvarorna lite omtanke och kärlek. Mumma i den lilla magen (som numera kanske inte är sådär jättelite). Men vad fan, det är bara ett tecken på välfärd i detta kalla Sverige!!!

Sanning ligger inte Djurrättsalliansen varmt om hjärtat

Efter alla smaskiga bilder och detaljer som gavs till media istället för polisen från Djurrättsalliansen kommer nu verklighetens rapport från Länsstyrelsen: det var inte så smaskigt som sensationspressen med djurrättsalliansen i fören ville få det att verka.

Det verkar som om mitt tidigare blogginlägg verkar stämma rätt så bra. Fabrikation av bevis för att försöka styra debatten åt sitt håll. Inget mer än ren och skär propaganda, med andra ord.

På ett sätt så kan jag väl förstå vad dessa vilsna själar vill åstadkomma, men inte får man gehör med manipulerat bevis. Och nu förstår jag också till etthundratio procent varför ingen ur Djurrättsalliansen inte vill ut i domstol för att vittna. Ingen vill väl riskera att fällas för mened. och det behövs ju inte när man har en sensationspress som bara gottar sig och "rapporterar" om vanvård. Men det som känns som mest tragiskt är att folk sväljer allt med hull och hår. Tidningen rapporterar sällan fakta numera. Bakgrundskontrollen och djupgående arbete verkar vara förlegat när man bara kan smälla upp ett antal fabricerade bilder och kalla det för fakta.

Misstag inte nu, kära läsare. Jag är emot djurplågeri på alla fronter, bortsett från ett eller annat fall av medecinskt testande av läkemedel. Det är inte det som jag vänder mig emot, som en viss herre försökta göra gällande för något inlägg sedan.

Jag bara menar på att den enskilde individen måste tänka ett steg längre än vad som står i tidningarna. Tiden när de olika tidningarna gjorde ett grundligt och seriöst arbete är förbi, det sunda förnuftet och jakten på sanningar har ersatts med ett ekonomiskt tänkande där grundprincipen är att sälja lösnummer till varje pris. Den smaskigaste nyheten kollas sällan eller aldrig efter ett sanningsvärde utan ersätts med vem som har den smaskigaste bilden.

Referenser: GP, DN, SvD, Skånskan