Demokrati och dess motståndare

Och så var det då dags att återigen lägga in ett inlägg om demokrati igen. Det känns hela tiden som om jag får ta SverigeDemokraternas parti i denna bloggen när mn väl skriver om dem.

Man kan i etablerad media läsa om hur den stackars biskopen Lennart Koskinen hamnade i bråk med SDs gorillor. När man läser vidare, mer eller mindre oavsett var man läser vidare, så framställs denne biskop som ett offer. Men så är verkligen inte fallet. Jag förstår inte ens varför dessa små journalister försöker vrida och vända på det inträffade. Det är tack vare media som SD får denna typen av framåtskjutsar. Inte undra på att dom växer så det knakar i fogarna.

Varför kan vissa inte förstå skönheten i en demokrati? Varför kan inte demokratin respekteras? ALLA skall få komma till tals, det skall inte förekomma någon censur i det moderna Sverige i den omfattningen det görs idag. Det är en utveckling som alla borde reagera oroande på. Att det faktiskt sker censur på ett oerhört godtyckligt sätt!

Alla är överens om att demokrati är vägen, men vissa agerar utifrån ett sätt som gör att dom inte lever som dom lär.

Det känns underligt att behöva se SverigeDemokraterna som förkämpar av den svenska demokratiska modellen. Och det känns minsann bra underligt att behöva ta och ta ställning för dem i blogginlägg efter blogginlägg. Men demokratin MÅSTE försvaras till varje pris. Oavsett vem den utsatta är. Vi måste kunna kämpa för varandras demokratiska rättigheter, och på demokratisk och fredlig väg besegra de avarter som finns idag!

Referenser: GP, Expressen, Fria Tider, PI

Rött och rosé

Har idag fått lite vatten på kvarnen att skriva om. Det ligger rätt så nära mitt bultande hjärta. Ämnet har ju direkt med mat att göra, det handlar om vin!

Har följt diskussionerna om vin ett bra tag. Försökt hålla lite koll på trenderna, mest för att se vad som är i ropet snarare än att se det som en kvalitativ hint.

GP har idag två specifika artiklar som jag tänkte referera till. Dels den som handlar om Sydafrikanska viner och en om roséviner.

Till att börja med så känns det som om man vill av ideologiska, politiska eller så kallat solidariska skäl promota viner från så kallat fattigare länder. Vem kommer inte ihåg hysterin om sydamerikanska viner för något år sedan? Jag har, under min hittills hyfsat korta vinsmakarperiod, hunnit med en hel del viner från olika länder, olika prisklasser och olika kvaliteter. Och i mitt tycke så känns det som om är inte vinet från Frankrike så måste det vara en uddaproduktion. Men kvalitetsviner kommer i mitt tycke verkligen inte från baskerlandet, hur mycket dom än tar och skryter och skrävlar om det. Det är Italien som gäller fullt ut. Italienska viner har ALLT. Olika fylligheter, smaker, druvor, druvkombinationer. Listan kan göras lång på varför jag älskar just de Italienska vinerna. Jag smakade för ett tag sedan ett franskt tvåhundrakronorsvin, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. En flaska Monterosso som ligger på 49:- slog i alla fall den flaskan så det skrek om det. Franska viner är överlag så hysteriskt hypade, ”det är fint” är något man ofta hör om franska viner. Det är inget fint med dom. Det är inte fint att köpa skitvin till en dyr penning bara för att det står att det kommer från Frankrike.

Men jag ser fram emot att testa min flaska Château Bouscassé Vieilles Vignes 2005, som legat ett tag i vinkylen och som kommer korkas upp 2013-2014. Det kommer bli intressant att se om detta lagringsvin kommer slå de Italienska flaskorna som jag både smakat och kommer smaka fram till dess. Jag har ett gäng lagringsviner liggandes, och till hösten så kommer det bli premiär, då första flaskan eget lagringsvin kommer öppnas. Det är Barbaresco 2003 från producenten Pio Cesare. Dom vet jag kommer smaka lent och gott. Det är inte min första Barbaresco därifrån! Naturligtvis får man se till att maten mäter upp i samma klass som vinet, så det kommer nog bli ett litet event av det där med andra vinentusiaster. En höst att se fram emot, med andra ord. Vilket passar mig som hand i handske, då jag upplever att hösten är den vackraste årstiden som finns! Färgskiftningar, soligt och lite blåsigt, röda löv som seglar med små brisar för att sedan stilla lägga sig på en spegelblank vattenyta. Jag längtar redan!

Det är inte bara för att naturen blir så vacker eller skogen doftar så gott som jag älskar hösten, alla skördar som kommer, alla bär och svampar. Hösten är ju också lite av råvarornas höjdpunkt! Då skall det göras ordentliga grytor!

Men nu är det ju sommar. En riktigt bra sommar, dessutom. Och för att återgå till det jag skrev om med trender så kommer jag nu in på det där med roséviner. Jag kan inte seriöst säga att jag har smakat mycket av dom. Verkligen inte. Tror jag har smakat på två eller tre av utbudet. Men det är inget som jag fastnat för, faktiskt. Men är det någon som kan rekommendera en flaska så hade det varit tacksamt.

Underligt är det ju att försäljningen av just rosé slår försäljningsrekord efter försäljningsrekord varje sommar.

Fortsättning på Almedalsveckan. Rena rappakaljan!

Skrev ju lite om politik igår, och idag så blir det nog samma ämne igen. Fast denna gång då så är det rödgröna Kollektivet lite mer synat tack vare att Alliansen fick sig en liten känga under gårdagens inlägg i bloggen min.

Inte undra på att det blivit så heller, då den moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt stod i fokus på scen under Almedalsveckan. Och de som grinade illa efter kronprinsessans bröllop tycker denna typ av slöseri med skattemedel är OK är bara sorgliga, rent av. Men men, nog för mina personliga åsikter om det och så kastar vi oss in i vänsterpartistens Lars Ohlys kamp om rösterna. Inledningsvis vill jag bara säga att jag tycker det känns mer och mer som om att man kunde dra en likhet mellan de båda blocken och Oliver Twist, där han går fram och ber om mer. Mer mat, eller i denna metafor mer makt. Inte för att dom har något unikt att komma med, men bara för att få mer makt. Den makten som moderaterna och Alliansen sakta men säkert strippar ifrån oss vanliga medborgare. Vi som betalar skatt och deras löner. Vi som betalar skatt och ser till att antingen den ena eller andra sidan regerar, det är ju hos OSS makten skall vara, inte hos det politiska toppskiktet.

Nu har vänsternissarna kommit på att välfärd också börjar på v, och använder det i ett desperat försök att verka så välfärdsinriktade så det mer eller mindre inte finns motstycke. Det finns ingen välfärd kvar i politiken, så varför köra med dessa tomma ord, kan man undra.

Det rödgröna Kollektivet är lika lite för välfärd som den genomblåa Alliansen. Det rimmar illa när moderaterna försöker kalla sig för arbetarparti, och det rimmar minst lika illa när vänsterpartiet försöker kalla sig för välfärdsparti.

Nu rynkar säkert många åt er på näsan. Men moderaterna varken är, har varit eller kommer att bli ett parti för arbetare. Inte när man marknadsförde sig så kraftigt i sista valet 2006 som arbetarparti och under dessa fyra år har höjt karensdagar, gjort nedskärningar i LAS och så vidare. Arbetarens ställning har under Alliansens år försvagats och prislappen är mer pengar i fickan. Både på gott och ont, alltså. Därmed inte sagt att dom gjort ett dåligt jobb, men att kalla sig arbetarparti är ju ren och skär lögn. Det finns inte något arbetarvänligt där inte. MEN, ett stort plus är att bidragssamhället verkar ha gått hyfsat i graven. Äntligen. Men icke desto mindre finns det mycket kvar av den galenskapen som bör avskaffas. Men ett kliv i rätt riktning!

Och med tanke på ovanstående så är det lika djävla fel av vänstern att kalla sig för välfärdsparti. Då detta parti i mycket stor utsträckning faktiskt varit en STOR del i maskineriet för att bygga upp det bidragsamhälle som vi haft. Så i min enkla matematik så kan inte två fel bli ett rätt. Eller?

Det låter ju lika djävla illa när Kollektivet går ut i pressen och skäller ut regeringen för att skapa ett bidragsamhälle. Till att börja med är det opassande av dem, och sedan så är det ju inte riktigt så det har varit. En kris är ju inte regeringens fel, oavsett vem som sitter.

Men tillbaka till detta knepiga vänsterparti och jippo, som Almedalsveckan ändå är. Det är ju ruggans jippo. Saknas ju bara en orkester så är det totalt. Usch och fy!

Men som jag sagt tidigare, så känns det iallafall för mig så hysteriskt svårt att faktiskt välja ett parti som man kan med gott samvete lägga sin röst på. För inget av partierna som är etablerade känns som en bra röst.

Läste om att dom skulle toppa Alliansen med tolv miljarder kronor. Här måste det vara en miss. Det finns en bloggare som kallar sin blogg ”alltid rött, alltid rätt” som skrev om detta. Men den herren måste vara ute i det blå (eller röda) och bara sväva. Det är tolv miljarder som inte riktigt finns i verkligheten. Det är ju enkelt att skryta och skrävla, komma med utspel efter utspel. Men någonstans måste ju verklighetens begränsningar komma och slå upp ögonen för oss. Tolv miljarder är ju en hel del. En hysterisk massa. Hur skall dom ha råd med dessa pengar? Och från var? Läser man lite närmare om just dessa tolv miljarder så skrivs det vad dessa pengar skall gå till, men inte varifrån dom kommer att komma. Helt enkelt så har dom sådana där magiska, mystiska pengar som man kan ta fram lite då och då. JAG VILL OCKSÅ HA!!!

Referenser: GP, GP, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen

Valdebatten är i full gång

Sitter och läser från de olika partiernas utspel. Det ena partiet efter det andra kommer med idioti av den riktigt höga klassen, jag undrar om det är det som skall kallas för akademisk idioti? Men men, bortsett från roliga tankegångar så finns det något som faktiskt inte så många verkar tänka på. Istället för att ta ha ett partivalsystem så har vi gått till att ha blocksystem. Kommer detta sluta som det system som finns i England och USA med tvåpartisystem? Kommer Alliansen och Kollektivet att vara de enda två valsedlarna vi kommer ha i framtida val? För redan som det känns för mig så är det inga direkta skillnader i vad dessa vill göra egentligen.

Pratade med en ung socialdemokratisk gatuförsäljare för ett tag sedan när dom stod vid Brunnsparken och krängde medlemskap i partiet och fick då ett unikt tillfälle att diskutera lite frågor som för mig känns som riktigt viktiga. Naturligtvis så fick jag sällan ett rakt svar, utan det var mycket utsvävningar som egentligen inte sade mig någonting. När jag ställde frågan om hur dom kan förespråka så höga ulandsbidrag när Sveriges åldringar lever som dom gör, när skolan ser ut som den gör med stor grupperingar blev det korta svaret solidaritet med andra människor. När jag då frågade hur solidariskt det var att ha den långsjukvård det skrivits så mycket om för den egna befolkningen blev det mest ehmm, eeh, jaaa du, hmm till svar.

Lika illa är det när moderata ungdomar står och delar ut information (läs disinformation) vid Kungstorget och efter en kort och resultatlös diskussion om politik så frågar jag hur deras åtgärder för de utslagna, bostadslösa ser ut. Där blev det inte ens ett ”ehmm” till svar som den annars så retoriske socialdemokraten kom med. Han står och stammar och vet inte alls vad han skall säga. Det är också förbannat illavarslande! Och sådana är engagerade!

Ingen verkar ta den lokala eller den riktigt nationella politiken på allvar. Allting skall vara storslaget och hysteriskt globalt, helst så globalt som möjligt.

Det är ju inte det som intresserar mig som svensk och göteborgsk. Jag är intresserad hur planerna ser ut för Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet från partierna. Samt mina hjärtefrågor då, naturligtvis. Det är ju trots allt som så att man har vissa frågor som ligger en närmast om hjärtat, och det är ju dom som styr hur man röstar. Men det finns inga svar känns det som. Alla pratar så förbannat mycket utan att egentligen säga någonting. Det retoriska kan ju inte hålla så länge utan ett budskap men ändå pladdras det bara på och på och på och på och återigen på!

Och sedan när man pratar med vänner på fest som säger sig vara stolta moderater, men kan inte svara på någon av mina frågor. Som grundlagsändringsförslaget lagt av Beatrice Ask eller ens i närheten hade förstått innebörden eller ens viste att det var lagt. Eller stolt borgerlig som inte vet om varken fru Asks förändring eller folkpartisten och Euparlamentariken som säljer ut vår personliga integritet mot högstbjudande USA.

Media har rapporterat om en hetskampanj mot S-ledaren Mona Sahlin som nu spårats till en moderat kommunalpolitiker. Är inte det bra dumt? Hon gör ju själv ett förbannat bra jobb i det läget, och inte undra på att S förlorar så mkt med henne i toppen. Om nu Anna Lindh hade levt och blivit vald till toppen, så är jag personligen helt övertygad om att S hade vunnit utan att ingå något djävla partnerskap med de pårökta tomtarna i MP.

Själv ser jag ingen bra framtid oavsett vilket parti som vinner detta valet. Det är på tok för mycket skit från båda hållen.

Det känns inte som om partierna bryr sig om den lilla människan. Den lilla människan är ju den som verkligen skall ha partiernas odelade uppmärksamhet. I det avseendet så är nog KD ett föredöme, men det är nog bara ett försök till flirt och föryngring då KD i sig självt levt ett bra tag efter bäst-före-datum. I det moderna samhället som vi lever i idag så är KD helt överflödigt.

Och den stackars sate som tror att våra politikertoppar inte har lobbyister och talskrivare till hands är sorgligt oinformerade. Det är en skara som vuxit sig allt starkare allteftersom tiden gått. men sorgligast är nog denna valrörelsens reklamkampanj som moderaterna kör med. Ett direkt "stulet" koncept från de gamla socialdemokraterna. Inte ens nytänkande är välkommet längre, utan man lånar motståndarens framgångsrika bilder. Usch!

Men en sak är ruggans glädjande. Fler och fler artister ställer sig upp och uttalar sin partitillhörighet. Hux flux är det bra att bry sig igen! Även om jag tycker att vissa av dem tycker uppåt väggarna galet så är det jättebra att dom får igång så fler tycker och tänker själva. Vi får ju en mer engagerad befolkning, och inget ont kan komma utav det. Bortsett från att jag kanske inte uppskattar utgången, men hellre grämas över det än att bli irriterad på folk som stolt säger sig tillhöra det ena eller andra partiet utan att ha någon som helst koll på vad det partiet faktiskt förespråkar eller innebär! Mycket hellre!

Referenser: GP, GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen

Gårdsförsäljning, ett steg mot våra rötter, inte domedagsnalkande

Återigen vill jag ange GP som inspirationskälla till ett blogginlägg. Denna gången så handlar det om en artikel från Ledarsidan som tar upp en fråga, men ger mycket över till tankeverksamhet i sådär flummig periferi som jag kommit att uppskatta så mycket.

Själva artikeln tar upp något som jag faktiskt helt kan ställa mig bakom. Gårdsprovning och försäljning av egenproducerat vin. En liten nisch som inte finns i Sverige idag, högkvalitativ vinodling. Konceptet är inte bara intressant och lovande, utan kan utveckla landsbygd och det bondesamhälle som vi faktiskt i grund och botten är. En strävan åt rötterna till, så att säga. Men likt en domedagsprofet stiger IOGT-NTOs ordförande Anna Carlstedt fram och kommer med katastrofpropaganda istället för att verkligen läsa igenom det lagda förslaget.

Det är ju inte så att den i skalan mycket lilla gårdsförsäljning skulle ha någon direkt inverkan på någon form av statistik. Verkligen inte. Försvinnande lite. Och de 16 100 000 extra sjukdagar per år som IOGT-NTOs ordförande ser i domedagskikaren på grund utav gårdsförsäljningen skulle innebära känns verkligen en fantastiskt lång bit ifrån verklighetens horisont.

Importerad Salmonella? Javisst!

Och så har det hänt igen. GP rapporterade om att 60 chalmerister insjuknat efter att ha ätit dålig fläskkarré. Det lät illavarslande det där och jag satte mig för att läsa. Naturligtvis så var det salmonella som konstaterades först. Och köttet? Jo, det kom hela vägen ifrån Tyskland. Fläskkarré är till att börja med verkligen inget dyrt kött att köpa svenskt utav, så jag förstår inte riktigt varför tusenmilakött säljs ännu billigare. Det där är faktiskt lite av den där matematiken som man inte tycker skall gå ihop. Men så som EU kompenserar industrierna i den fria konkurrensens namn. Det är ju så dumt! Lika djävla fel som att alla regeringar och partier skriker efter att vi skall använda bil mindre och åka mer tåg, men flygbolagen får bränsle så hysteriskt subventionerat medans SJ i detta fallet får betala fullpris för el! Det är också förbannat fel.

Detta med mathanteringen gör mig mer än lovligt förbannad. Jag ser ingen anledning till att subventionera tysk skit så det i många fall konkurerar ut kvalitetsråvaror av svensk standard. Det är ju faktiskt som så att det inte är många länder som slår Sveriges lagar och regelverk med just råvaruprodukter. Visst, återigen så får jag påpeka att Sverige har lång väg kvar, men vi ligger verkligen långt fram när det gäller mathantering och matproduktion.

Och så har jag fått reda på något annat kul med. Det finns regelverk från EU som tvingar fiskhandlare att ta bort dillknippen och i många fall även citroner ur sortimentet. Varför? Den typen av regelverk är det, från min sida, hysteriskt lite förståelse för. Byråkratiskt skitsnackande, helt enkelt. Usch, fy och en massa mängder BLÄ!

Och igår köpte jag en massa riktigt färska kvisttomater. Så idag skall jag göra en ruggans ordentlig tomatsås. Den färska basilikan skriker ju efter att bli använd, och den vill jag INTE göra besviken. Och så vet jag att min gumma älskar det, så det är dubbelt kul helt enkelt. Färska, fräscha ingredienser är nog fan något av det bästa och roligaste man kan jobba med! Jag älskar det, verkligen.

Coop, middag och Saluhallen

Först ut i detta inlägg är en fet känga i röven till de på Coop Forum, Backaplan, som inte kan hålla färskpotatisen ordentlig. Var där och skulle inhandla dessa knölar och får med bestörtning se genomruttnade ligga där tillsammans med sådana som bortsett från ruttet sällskap skulle ha varit middagsmaterial. Det blev lite sista sucken från vildmarken för min del, då detta inte är första gången som ruttnande grönsaker ligger tillsammans med bra. Alla fruktdiskar i deras så kallade grönavdelning har bekymmer. Är det inte ruttnande potatisar är det grönmossiga apelsiner eller tomater. Morötterna i påsen är fyllda med vätska och morötterna ser mer ut som brunrötter med tillhörande odör. Det är med lätthet den mest ofräscha avdelning i Göteborgsregionen som jag har stött på.

Blev en tur till Ica Maxi i Högsbo istället. Och vilken skillnad det är. Visst så finns det ofräscha grönsaker där med, men mer som undantag än regel. Så idag blir det faktiskt oxfilé med en gorgonzolasås och klyftpotatis i ugnen för vår del. har faktiskt varit sugen på det under en längre tid om jag skall vara helt ärlig! Jag tror att jag älskar mat lite för mycket för mitt eget bästa.

Kan också rapportera att alla mina kryddor växer med stor framgång nu. Chilin är väl den som imponerat på mig absolut mest. Vilka plantor. Satte ett ordentligt gäng, men har bara tre kvar. Dom växte såpass mycket så det var bara att plantera om tre av de största skotten till en större kruka, och nu har dom växt så det knakat. Och både blommor och frukter tittar fram. Fast just frukterna är knappt mätbara med ögat för tillfället.

Sedan så kommer jag också lägga in en tanke till en av Göteborgs absoluta stoltheter, Saluhallen. Läst en del under de gångna året om hur dom skall ta och förnya stället. jag har varit där och tittat undertiden som dom byggt Saluhallspaviljongen, bara för att man är lite nyfiken. Så det var med spänning jag läste GPs artikel om upprustningen. Vad underbart att dom skänker denna byggnad, som inhyser så mkt vackert, den kärlek den förtjänar!