Mat och politik

Så var det dags för lite mat igen. Jag och min lilla kärlek åkte ned till stan idag för inköpet av min brorsons ettårsfirande imorgon. Efter att relativt snabbt hittat något som kunde tänkas passa så var det en liten promenad i stan som gällde. Och då blev jag faktiskt lite hungrig. Det kurrade sådär gott i magen som bara kan innebära att om jag inte får mat i magen så förvandlas jag från min så annars charmiga och vinnande personlighet till ett hormonstyrt pms-monster. Och det är ju något som varken jag eller kärringen min vill (man kan ju argumentera för att det är hennes roll i förhållandet, men det känns som om det krävs ett helt inlägg om det, och det orkar jag liksom inte) J
Men vi hamnade, som vi ofta gör på sådana oplanerade matstopp på Franska Bageriet ett stenkast från Grönsakstorget. Deras Croque Maddame är nog något av det godaste jag någonsin ätit på café. Visst är det dyrare än en Big Mac & Co, men vilken smakupplevelse det är. Inget bröd som sugit sig sladdrigt av fett eller så. Bara himmelskt gott!

Sedan måste jag ju nämna något som gjorde mig lite upprörd igår. På nyheterna hade dom ju gjort någon undersökning om hur förtroendet var för miljöpartiet. Sicket skämt.
Och det där stolpskottet till språkrör Peter Eriksson står i TV och säger mer eller mindre rent ut att han är förvånad över att 85% av de tillfrågade inte har något förtroende för deras ekonomiska politik med motiveringen ”att vi har bedrivit en ansvarsfull politik i över 8 år med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet”. Sicket skitsnack!!! Inte nog med att miljöpartiet inte har någon direkt egen politik utan mer lever på namnet som ett miljömedvetet parti, vilket är både sorgligt och skrattretande. Mest sorgligt för att folk går på det och skrattretande då dom inte kan ämnet ordentligt ens. Men den ansvarsfulla, ekonomiska politiken han pratar om kommer jag så väl ihåg från deras förra period. Då man i kristider KRÄVDE att höja utlandshjälpen med en massa miljarder. Visst, det är jättebra att Sverige pumpar ut pengar till behövande, solidaritet och vad det nu heter, men i kristider borde man inte mer ägna sig åt att se till att skola och sjukvård inte behöver göra de hysteriska nedskärningar? Är det ansvarfullt verkligen att skänka bort pengar och sedan slå sig för bröstet och skära ned i just skola och sjukvärd/äldreomsorg? Det är ju inte bara ett svek mot de gamla som faktiskt byggt upp detta land, utan mot varenda svensk som faktiskt har sin IQ strax över strecket fiskmås!!!