Dagens middag. Lite sen kanske, men ändå så gott

Dofterna spred sig av den torkade oreganon när fatet ställdes på bordet. Och trots att jag hade en hel vitlök nedpressad i aiolin så var den fortfarande inte stark nog. Visst, det sved lite på tungan när man hade ätit lite av den och dricker Coca Cola, men mer än så är det inte. Är det så att man fått tag på lite smaklös vitlök eller är det som så att man har börjat bli immun mot det? Tragiskt i så fall.

Vitlök är ju faktiskt något som jag använder till så otroligt mycket av min matlagning. Försöker sitta och komma på vilka maträtter utan vitlök jag lagat det senaste. Tror faktiskt inte att det är speciellt många alls.

Och räknar man med de rätter som jag har någon form lök i så blir det nog faktiskt som så att det är typ en måltid i månaden som det är lökfritt. Fast den stora favoriten är faktiskt rödlöken. Den söta löksmaken har en viss plats i mitt hjärta, eller ja kanske mage i just detta fallet. Det har alltid varit så för min del. Vägen till mitt hjärta går via magen!

Råvaror

Vilken skillnad det är! Shit säger jag... För ett tag sedan så använde jag frysta kycklingfiléer till middagsrätten som jag gör idag. Fast just idag så använder jag färska kycklingfiléer från Kronfågel. Och gud vilken skillnad i konsistens och allt möjligt. Aldrig mer att jag köper dom där menlösa frysklumparna.

Middagen kommer bli dubbelpanerade kycklingfiléer med friterad pommes av bakpotatis som Ica Maxi hade. Samt en MYCKET stark vitlöksaioli. Det skall fan bli grejjer det.

Och som jag alltid gör så när dom är färdigstekta så åker dom in med en skiva rökt skinka, en massa ost på för att sedan lätt smaksättas med den där torkade oreganon.

Använder inte så mycket torkat längre, bara när det verkligen "passar" sig. Jag ser mina egna plantor. Ståtliga basilikastjälkar som nästan bör kallas träd, timjanen som bara väller över krukan, Chilli som bara växer och växer. Citronmilisen, rosmarinen och habanerosen är fan inte långt efter. Dom klarar sig kalasbra i vårat vardagsrumsfönster. Det är sol (när den nu behagar visa sig) från tidig middag till en sju-åtta på kvällen. Perfekt. Alla mina plantor verkar älska det. För här är det minsann bara en massa växtvärk. Skall bli så kul att se om chillin växer till sig snart och börjar bära frukt.

Inspirationslöst

Har inte haft inspiration till något direkt idag. En riktig pissdag, med andra ord. Får hoppas att det kommer bli bättre imorgon. Jag hade storslagna planer för middag idag, men när jag och min pärla kom till Saluhallen så var alla köttdiskar mer eller mindre rensade. Skulle ha blivit ordentliga schnitzlar med stark vitlöksaioli och bakpotatisar skurna i ordentliga stickor som fristeras till perfektion. Fast just den fritösen som vi har är inte alls såpass "avancerad" som jag vill ha. Det finns inte ett ordentligt reglage, utan bara ett litet snurrvred som inte alls beskriver några temperaturer. Får väl ta och köpa en ny vid tillfälle.

Nä, idag blev det faktiskt en pizza med mozarella, basilika, trattkantareller och lite färska tomater på och gumman köpte en grekisk sallad. Inte speciellt spännande eller upphetsande för smaklökarna alls, med andra ord. Får bli lite mer tanke och kärlek framöver, tror jag.

Läste lite olika bloggar under dagen här med. Det finns så mycket spännande därute, och än mer sådant som verkligen inte rör mig varken åt höger eller vänster. Modebloggar hoppar man ju direkt över, veganpropagerande bloggar är ju inte bra för mitt blodtryck så dom svär jag lite åt innan jag lämnar dom. Likaså åker många relationsbloggar och familjebloggar förbi utan direkt uppmärksamhet. Men ibland så kommer man över lite ögongodis. Som ni som följt bloggen lite vet hur viktigt och roligt jag tycker mat faktiskt är! Det år då det blir lite extra roligt och snubbla över bloggen baka baka lite kaka! Vilken fröjd att se och läsa. Jag säger då det, vilket underbart hantverk som utförs. Favoriten bland bilderna är ju haloweentårtan. Fast doptårtan var vacker den med.

Det roliga är att jag funderat på det där när man sett vad folk åstadkommer. Men jag vet det katten om jag besitter tillräckligt med tålamod för alla dessa små detaljer.

Sedan är det alltid kul att följa vänners bloggar, förståss. Men många av dem uppdateras så sällan så man glömmer lite av dem. Tycker det faktiskt är lite tråkigt att inte fler av mina vänner väljer att blogga... Får helt enkelt försöka övertala dem!

Matfilosofi

Varför är det så viktigt att det skall gå så snabbt i köket för? Satt och pratade med bror min och hans tant om mat för någon dag sedan. Och dom har en helt annan syn på det där med mat och matlagning än vad jag och min gumma har. Visst, den mest fundamentala skillnaden mellan min kära bror och mig är ju att jag verkligen älskar att laga mat, att stå vid spisen i sex timmar bara för att få till den där rödvinssåsen så perfekt jag bara kan. Min bror anser att god mat skall ta max en halvtimme, om ens det. Med undantag från vissa saker som mer eller mindre sköter sig självt i ugnen eller i en gryta. Som en skinkstek med ordentlig, hemmagjord béarnaisesås. Jag personligen gillar väl inte riktigt den där såsen, men den han gjorde är nog den enda jag ätit som jag faktiskt inte varit tvungen att spotta ut. Den där färdigproducerade skiten tar jag ju inte ens i min mun.

Egentligen är ju det inget konstigt med det, men ibland faller insikterna ned på en. Det handlar ju naturligtvis INTE om att jag har rätt och han fel, utan det är just synen på mat som jag tycker är så fantastiskt intressant.

Jag har i min bekantskapskrets kommit i kontakt med många olika typer av matkulturer på hushållsnivå. Och det är ju så fascinerande så det finns inte.

Alltifrån dem som varken kan koka ägg eller steka ordentliga pannkakor till dem som slänger ihop en gryta på vad som nu finns hemma eller rotfrukter i ugn tillsammans med en fläskfilé har det också blivit en rad varianter på genom åren.

Jag och en go vän startade, för ett och ett halv år sedan ungefär, en temadag med ambitionen att ungefär varannan vecka laga en fiskmiddag ihop. Det är nog något av det mest lyckade jag företagit mig. Dels så har min kunskap om fiskrätter ökat så markant, och så är det ju en djävligt social och trevlig sak att göra.

I början så trevades det med enkel lax och stekt strömming med hemmagjort potatismos och lingonsylt. Enkelt, men ack så gott. Numera är det helgrillade rödingar, Västerbottenlax eller Fish ´n Chips (vars grundrecept kom ifrån Feskarbrödernas hemsida) som är betydligt bättre än vad man kan få på Rose and Crown här i Göteborg. Inte så att den är dålig där, för det är den inte. Men vi gör det fan bättre!

Jag tänkte lite extra på det där med mat igår, då jag och min lilla kärlek lagade hamburgare till middag. Dom hade börjat med färskpotatis på Coop, så det fanns inte någon chans för oss att fritera egna pommes, så vi köpte faktiskt en påse frysta, färdiggjorda pommes. Och vilken skillnad. Smaken är ju det absolut viktigaste, och den uteblev helt och hållet. Jag vet inte när vi köpte pommes senast, mer än femton månader sen, det är säkert. Men aldrig att jag spenderar pengar på den skiten igen. Det som var kvar i den påsen förpassades till soppåsen direkt efter måltiden!!

Varför dunklas agendan i mätningar från SCB??

Vilka budksap, jag säger då det. Ena veckan leder det blåa blocket. Andra veckan, som denna, haglar rapporterna hur det rödgröna kollektivet kommer vinna valet. Stora uppslag hos GP, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Jag förstår inte hur det kan komma sig att alla vinner hela tiden. Eller någon som uppmärksammat att valet faktiskt inte är gjort ännu, eller att just Göteborg har jämna block. En annan reporter varnar för frågetecken runt rapportens siffror medan andra ser det som att valresultatet speglas i JUST DENNA undersökning. Alliansen har fått en kalldusch samt att kvinnor och män röstar olika.

Men varför diskuteras inte några direkta sakfrågor egentligen? Det känns som om det politiska budskapen drunknar i denna uppsjö av mätningar med statistik. Den ena efter den andra förstå-sig-påare förklarar en massa siffror som fakta och andra dumheter. Varför inte ta upp striden om våran individuella rättighet, yttrandefriheten eller om integritet? Det får sig bara en liten rubrik på deras hemsidor och jag är rädd att i pappersversionen är det inte mycket bättre. Kanske en liten notis i ena sidan som lätt försvinner för reklam. DN och förvånande nog Aftonbladet berättar om ytterliggare en politisk fadäs. Att USAs jakt på terrorrister världen över gör att Europa (med Svenska politikers goda medhjälpande då vi faktiskt är ordförandenation för EU) ska samla dina och mina bankuppgifter i fem år så att USA kan leta o rota för att se om man där kan finna samband med Al-Quida. Det underlättar ju naturligtvis om det sker bakom stängda dörrar, då motståndare till dessa dumheter samt rapporterande journalister inte riktigt kan få sina frågor besvarade. Om man läser mer om detta så ser man att både SWIFT-lagen i USA och SWIFT-avtalet för Europa bara är kuriosa, för USA har redan hållit på att kartlägga en hel del. Företaget som handhåller informationen satte tack och lov stopp för just USAs spionerande i Europa, och det är alltså därför det nu är viktigt att ha ett avtal som gör att vår storebror i väst kan undersöka oss alla. Hur kommer det sig att svenska politiker kan sanktionera att dina och mina uppgifter hamnar i servrar borta i USA? Och hur i helvete kan den Folkpartistiske EU-kommissionären Cecilia Malmstöm säga att hon kan vara ”mycket nöjd över förhandlingarna”?

Varför skall USA se vad jag handlat på ICA för? Ja, det är kanske lite långsökt, men dessvärre inte den Science Fiction man vill tro.

Men man kanske inte blir sådär hysteriskt förvånad heller när man följer trenden inom politiken med FRA, Beatrice Ask´s utspel om den nya grundlagsändringen eller nu då om SWIFT, eller TFTP-avtalet som är det mer korrekta namnet. Den personliga integriteten väger lätt, mycket lätt.

Men var hörs skrien och ropen om detta? Naturligtvis inte från det rödgröna kollektivet. Lika naturligt är det att det är förvånansvärt tyst ifrån det borgerliga blocket. FRA är ju en omarbetad version av ett socialdemokratiskt alster som allas vår Thomas Bodström arbetat fram. Något som dessa rosenröda lögnhalsar gärna väljer att dementera, förneka eller bara ”glömma” nämna i debatter just runt det.

Vart är vårt Sverige på väg?

Har suttit och läst en del på GP idag. Dom har haft en del att komma med, men det som verkligen fick igång mitt tänk i en viss bana var en artikel på DN som handlar om att enskilda våldtäkter kostar samhället miljoner. Vad nu, tänkte jag. Vet inte alla det redan? Eller är det så att våra inkompetenta folkvalda väljer att blunda för detta så stora problem och bekymmer bara för att dom har skott åt sig så dom har hemmalarm direktkopplat till polisen med tankegången ”nä, men har inte alla det?”. Lika illa som Marie Antoinette i Frankrike för så många år sedan när folket svalt ”men ge dem kakor då”. Hon kunde inte förstå att dom faktiskt svalt, lika lite som våra folkvalda verkar kunna förstå att vi har ett problem. Problemet är ju i grund och botten inte en straffskalefråga. Jag tror verkligen inte det är så. Det handlar om att värdera ett liv ordentligt. Allt det där andra kommer med på köpet. Jag är helt övertygad! Riktiga män misshandlar på intet sätt sin älskade, det får stå för dom ryggradslösa låtsasmännen.

Men tillbaka till artikeln igen (dessa små utsvävningar). Är det inte förkastligt att det måste göras den typen av undersökningar? Det kan väl vem som helst räkna ut att det kostar pengar med allt som sker runtomkring ett brott? Och framförallt ett sådant avskyvärt brott! Usch och fy! En tanke är ju att följa Polens exempel och kastrera svinen. Men jag misstänker att det inte är genomförbart här, där det daltas mer med gärningsmännen än de som faktiskt behöver hjälp. Bara för det där svinet Leif Silbersky gång på gång gå ut i media och förklara sin högst skyldiga klient oskyldig. Ett sådant svin. Han är en högborg för det som verkligen är fel med detta landet, dels att värdet på en annan människas liv är hysteriskt lågt och att det daltas med dessa förbrytare hela tiden.

Sedan spinner det bara vidare. Som en spiral har det varit i media idag när man läser vidare på GP. Visserligen någon dag sent för min del, men tycker det platsar in i min ångestsång över Sverige. En ledare fäller några tårar över det så kallade skyddet för vittnen medans en annan ledare grinar riktigt illa över förlaget till så kallade volontärpoliser.

Men den första av de två ledarna har faktiskt en poäng. Det är riktigt illa ställt med säkerhet emot vittnen. Och inte blir det bättre när den moderata superidioten Beatrice Ask stjälper medborgares möjligheter gång på gång. Det var ju ute som förslag att låta vittnen bära skägg så man inte kan känna igen dem på bild då det framkommit grupper på facebook som lägger ut vittnens uppgifter med bild. Det säger hon definitivt NEJ till, men att komma med ett förslag där man kan sätta in militär mot svenska medborgare verkar ju vara en djävligt bra idé. Att skydda sig själva genom att klubba igenom en ny kreditupplysningslag "för den enskilda individens integritet” är ju ett annat sätt som hon medverkat till att skydda sig och de sina. FRA-lagen klubbades igenom med uppenbar klarhet att det just integritetskränkande. Är politik bara mygel? Det är skrämmande att folk idag kan vara stolta moderater när sådana här inskränkningar förekommer från en sådan. Är detta verkligen en individ med vettiga, politiska värderingar som sitter på en sådan tung post? Skrämmande är ordet, minst sagt!

Och ja, jag vet att FRA-skiten som regeringen klubbade igenom är från grunden ett socialdemokratiskt fiasko under ledning av Thomas Bodström.

Häftigt

Satt och dumsurfade på diverse nyhetsajter, och hann först läsa lite på GP om hur ett Göteborgsföretag kammat hem en 250miljonersaffär inom satellitbranchen. Lite häftigt faktiskt. Det kommer säkert oss Göteborgare till godo, då det säkerligen kommer bli några anställningsmöjligheter till några. Mumsfillibaba!!
Sedan så blev det en snabbvända in på DN, och läste om hur ytterliggare en meteorid slagit ned på Jupiter. Det är ju hysteriskt fantastiskt att vi, från denna plats i universum vi faktiskt är, kan se sådant som sker så långt ut i solsystemet. Jag finner faktiskt inte några ord för det, det är så häpnadsväckande i mina tankegångar. Men inte för att låta som en dålig domedagsprofet, men nedslaget på Jupiter får mig också att fundera över vår egna sårbarhet i sammanhanget. Undrar om det kommer hända oss igen, det där?